I det senaste inlägget på bloggen, skrivet av Ingrid Björkman, handlar det om en multinationell ekonomisk elit och maktelit som kramar ut svindlande, gigantiska vinster på att genomdriva sin agenda.
Elitens vinster bygger på att folkmajoriteten låter sig plundras och förvandlas till förlorare. I dag handlar det om Sveriges cirka 350 000 fattigpensionärer, som, även vid en internationell jämförelse, är de största förlorarna av alla.
Den 1 januari höjdes statsminister Stefan Löfvens (S) lön med 4 000 kronor i månaden till 180 000 kronor. Statsministern tjänar alltså mer än 2 miljoner kronor per år, så vad pengarna anbelangar har han inga problem med att shoppa i Stockholms gallerior. Övriga statsråds arvoden höjdes med 3 000 kronor per månad till 142 000 kronor.
Vissa är naturligtvis mer jämlika än andra, och under en lång följd av år är pensionärerna de ständiga förlorarna. Antalet fattigpensionärer, nu cirka 350 000, fortsätter att öka. Pensionärer är en på alla sätt svag grupp: statusmässigt, ekonomiskt, ur hälsosynpunkt, genom digitalt utanförskap i ett alltmer digitaliserat samhälle. Coronapandemin har bidragit till att avslöja den nutida ättestupa som går under namnet äldreomsorg, men det är inget nytt. Nedskärningarna inom äldreomsorgen har pågått i 20-30 år under så gott som fullkomlig politisk enighet.
Att bli gammal är att förlora det värde och den status man eventuellt har haft under sitt liv som yrkesarbetande. Många pensionärer fortsätter dessutom att rösta på Socialdemokraterna av gammal vana, eller för att de inte förmår se att det är deras gamla parti som tvingar dem att betala mångmiljardprojektet massinvandringen med sina redan magra pensioner.
Pensionärer i Gula Västar är en partipolitiskt obunden grupp som lyfter fram pensionärernas situation och siktar på att lansera ett politiskt parti som värnar fattigpensionärerna. Göran Dandelo, civilekonom och tidigare moderat, den pensionerade dansbandsmusikern och egenföretagaren Dan Glimmerås och rockmusikern Magnus Rosén är tre av eldsjälarna i den nya rörelsen. De intervjuas i den här videon från Exakt24 av Jesper Johansson.
”Regeringen ska skämmas för att de har skapat oss fattigpensionärer. Vi ska ge igen. Vi ska kräva det som vi rättmätigt ska ha” säger Dan Glimmerås.
Som många andra egenföretagare fick Göran Dandelo en chock när han såg vad han skulle få i pension. I likhet med många andra pensionärer är han tvungen att fortsätta arbeta till minst 80 års ålder för att kunna klara sin ekonomi.
Pensionerna utgör ett ekonomiskt dragspel, ett slags krockkudde för statens ekonomiska risktagande som istället vältras över på pensionärerna, menar han.
”Det är ett system där staten inte tar något som helst ansvar.”
Några tjänar på systemet. Andra betalar.
”Det är pensionärerna som har fått stiga åt sidan, gång på gång.”
LÄS OCKSÅ
Politikerna ser på när pensionssystemet kollapsar
Av Jöran Rubensson
Ett pensionssystem som inte håller vad det lovar och som ständigt måste lappas och lagas riskerar förr eller senare att kollapsa.
I avvaktan på en revidering av systemet borde en del av AP-fondernas tillgångar användas för att höja samtliga inkomstpensioner, skriver Jöran Rubensson, tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.
För många politiker är vårt pensionssystem från 1990-talet fortfarande det gyllene snitt som man ömt värnar. Men när den allmänna pensionen inte längre ger utlovade cirka 60 procent av tidigare lön utan snarare 50 procent, halkar det svenska pensionssystemet allt längre ner i världsrankingen efter att ha befunnit sig på en fjärdeplats.
När den globala kapitalförvaltaren Natixis rankar villkoren för vad olika pensionssystem i dag levererar till pensionärerna, hamnar Sverige först på elfte plats bland drygt fyrtio av världens utvecklade ekonomier. I världstoppen ligger Island, Schweiz och Norge.
Julia Caesar 