Den globala statskuppen – vi är så grundlurade vi kan bli

Ingår det senaste årets coronarelaterade dramatik i ett mönster, där en vision om ett världsherravälde växte fram redan i början av 1900-talet? Det är en av de frågor som Jacob Nordangård tar upp i sin bok ”Den globala statskuppen” (Pharos förlag).

”Den globala statskuppen är synnerligen väldokumenterad” skriver Ingrid Björkman i en anmälan av boken, publicerad på bloggen Invandring och mörkläggning. Jag har fått Ingrid Björkmans och blogginnehavaren Karl-Olov Arnstbergs vänliga tillstånd att publicera hennes text.

Jacob Nordangård, välkänd debattör och författare till bland annat boken ”Den globala statskuppen”.

Den 11 mars 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) att spridningen av COVID-19 hade utvecklats till en pandemi. Reaktionerna fick konsekvenser för hela världens befolkning. I en spännande och välskriven bok visar fil. dr. Jacob Nordangård hur det senaste årets coronarelaterade dramatik ingår i ett mönster, där en vision om ett världsherravälde växte fram redan i början av 1900-talet. ”Den globala statskuppen” är synnerligen väldokumenterad. Till hjälp för den som vill veta mer om dessa intressanta och viktiga händelseförlopp finns en diger källförteckning och en omfattande notapparat.

Ingrid Björkman, född 1927, litteraturvetare, författare och forskare, pionjär på invandringskritikens område.

Nationernas Förbund (NF) var ett löst sammansatt projekt mellan världens nationer. Det var tänkt att utgöra embryot till en världsregering. Bland NF:s intressenter fanns grundarna av Rockefeller- och Carnegiestiftelserna. NF blev dock aldrig någon makt att räkna med. 1945 ersattes Förbundet av Förenta Nationerna (FN) där USA tog ledningen, och marken till högkvarteret i New York skänktes av John D. Rockefeller Jr.

Enligt den bild som spreds över världen skulle FN kunna rädda världen från den hotande atombomben. Men inom Rockefellers tankesmedja Trilaterala Kommissionen var man främst intresserad av att få internationalismen mer accepterad och att erodera nationernas självbestämmande. Det egentliga målet var att skapa en världsorganisation som alla nationer skulle lyda under.

Med hjälp av avancerad teknologi och i partnerskap med andra mäktiga aktörer, bland andra Romklubben, skulle FN bygga en fredlig och harmonisk värld och förverkliga den grandiosa utopin om ett världsherravälde. Folkens stöd skulle säkras genom en strategi som kan följas ända in i våra dagar:

En bild skapas av ett världsomspännande dödligt hot mot mänskligheten. Media samverkar till att piska upp en stark rädsla och undergångsstämning. Den globala eliten står beredd med en ny och tekniskt avancerad lösning för att avvärja hotet. Räddningen har givetvis ett pris, men regeringar och folk är uppskrämda och villiga att betala.

Logiken är glasklar men förrädisk: om lösningen genomförs, kommer den att innebära den räddning som människor skrämts att efterfråga, och den kommer att bejakas i demokratisk ordning. Samtidigt som den globala elitens vinster blir enorma, kommer miljoner vanliga människors liv att slås i spillror. Det är inte problemen som är fruktansvärda, utan lösningarna.

För att projektet med ett världsherravälde skulle lyckas räckte det inte med att propagera för FN. Människorna måste också få känslan av att deras egen säkerhet och överlevnad var beroende av en världskonstitution. Här kommer de globala hotbilderna in.

Tre viktiga hotområden identifierades: klimatet (koldioxid), global hälsa (pandemier) och atomvapen. Dessutom listades överbefolkning, miljöförstöring, terrorism, ekonomiska kriser samt flykting-och migrantströmmar.

Gro Harlem Brundtland, norsk socialdemokrat med mer än 20 år i Norges regering.

I slutet av 1980-talet tog klimatet över efter atombomben som ledande hot. Klimatforskningen fick starkt stöd från Rockefeller Foundation. Miljöförstöringen, som ligger nära klimathotet, väckte tidigt ett starkt engagemang. I rask takt växte en rad organisationer fram, inte sällan under kungligt beskydd, däribland Världsnaturfonden (WWF) med prins Bernhard av Nederländerna i styrelsen, Romklubben, Greenpeace och Brundtlandkommissionen. Gro Harlem Brundtland (Ap) var medlem i tankesmedjan Trilaterala Kommissionen, och som Bilderberggruppens stiftare tillhörde även prins Bernhard Rockefellersfären.

1992 ägde FN:s första Riokonferens om miljön rum. Där informerades om att föråldrade uppfattningar om nationell suveränitet skulle komma att kasseras, samt att Säkerhetsrådet skulle ta kontroll over världens naturresurser och dessutom förklara att alla raser och folk inte är likvärdiga. 2012 genomfördes FN:s andra miljökonferens i Rio de Janeiro där nya, genomgripande globala mål antogs.

Redan 1948 grundades WHO inom ramen för FN. Smittohot är ett av de effektivaste medlen för att åstadkomma genomgripande samhällsförändringar. 1300-talets digerdöd är den hittills mest ödesdigra pandemin. I modern tid tog Spanska sjukan livet av 50 miljoner människor, och 32 miljoner dog i AIDS.

Rockefeller Foundation var från början huvudfinansiär av det internationella hälsoarbetet. Men från och med millennieskiftet har det ekonomiska huvudansvaret i allt högre grad axlats av Bill & Melinda Gates Foundation. Oron för en ekonomisk kris jämte den allmänna rädslan för jihadistisk terrorism förstärkte den insikt som skapats av de världsomspännande hoten mot klimat och hälsa, nämligen att kärnvapenspridning, energi och klimatförändringar krävde internationella lösningar.

Den 25 september 2015 undertecknade FN:s medlemsländer Agenda 2030 med 17 globala hållbarhetsmål. Målen kommer enligt FN att innebära en total transformation av alla aspekter av den mänskliga tillvaron.

Den svenska regeringen hakade snabbt på beslutet om Agenda 2030.

Målen är formulerade för att vinna brett stöd hos medlemsländerna och deras befolkningar. Vem vill inte rädda jorden och skapa rättvisa och trygghet för alla? Det visade sig dock att de ledande aktörerna (FN,G20, EU och World Economic Forum) i praktiken tolkade formuleringarna i de största globala organisationernas och de multinationella företagens intressen.

Vid World Economic Forums årliga möten i Davos i Schweiz samlas den globala eliten i en av världens lyxigaste miljöer, dricker champagne och formar agendan på den globala scenen.

I World Economic Forum (WEF) samlas världens allra rikaste och mäktigaste, de som formar agendan på den globala scenen. Bland medlemmarna märks Bill Gates, vaccinalliansen GAVI, Världsbanken, WHO, Google, Huawei, Mastercard, Microsoft. . .  – you name them. Medlemmarna kan beställa både problem och lösningar för att öka efterfrågan på sina företags tjänster och produkter.

Klaus Schwab, grundare av World Economic Forum.

Fyra månader senare tillkännagav WEF:s ordförande Klaus Schwab att den fjärde industriella revolutionen hade inletts. Det är en revolution med målet att sammanfoga människan med tekniken för att skapa ett högeffektivt samhälle, byggt på övervakning och kontroll.

På WEF:s årsmöte i Davos efterföljande månad släpptes boken Fourth Industrial Revolution. Den beskriver hur alla mänsklighetens problem ska lösas med hjälp av den nya teknik som WEF:s världsledande företagspartners arbetar med att ta fram. Både människa och natur ses i boken som objekt som kan förändras till perfektion genom tillämpning av teknologi.

I slutändan kommer den teknologiska utvecklingen, enligt bokens författare, att ”utmana vår uppfattning om vad som menas med att vara en människa”. De globala teknikjättarnas vinster är enorma.

En teknikforskare skriver: ”Vi behöver inte frukta att robotar tar över efter oss eftersom det inte kommer att finnas något ´oss` att ta över från. . . vi kommer att ha blivit ett med våra maskiner”.

Den 13 juni 2019 undertecknades ett partnerskap mellan WEF och FN. Trots dess oerhörda implikationer för mänskligheten noterades avtalet knappt i media. Makten över våra liv hade nu flyttats över till de globala storföretagen.

Partnerskapets syfte är att snabba på FN:s hållbarhetsagenda och de 17 globala målen i Agenda 2030 ”för att bygga en mer välmående och rättvisare framtid” (Klaus Schwab).

Greta Thunberg – passar perfekt in i globalisternas agenda. Att använda barn som affischnamn är beprövat och brukar vara effektivt.

Idén till den globala klimatstrejken med Greta Thunberg som det stora affischnamnet kläcktes i maj 2015 under konferensen Global Youth Summit i Tutzing, Tyskland. Att använda barn och ungdomar för att göra allmänheten positiv till målen i Agenda 2030 bedömdes av konferensens arrangörer, stiftelsen Plant for Planet Foundation och FN:s miljöprogram UNEP, vara en effektiv taktik. Det skulle framstå som hjärtlöst att inte lyssna till de ungas vädjan för sin framtid. Flera internationella ungdomsstrejker och marscher för klimatet anordnades.

Men man saknade någon som kunde bli rörelsens ansikte utåt — tills dess att Bo Thorén från divesteringsrörelsen Fossil Free uppmärksammades på Greta Thunberg via hennes mamma, operasångerskan Malena Ernman.

Greta Thunberg nappade på Thoréns förslag om skolstrejk. På hennes första strejkdag fanns Aftonbladet på plats, och Greta plockades direkt upp av den väntande globala eliten.

Det internationella klimatarbetet accelererades, och konferenser, böcker, rapporter och planer – Earth Strike, the Green New Deal, Green Deal for Europe, Global Green Fund, the Global Marshall Plan m fl – dök upp i snabb takt. Vad som slår en, förutom det höga tempot, är att samma aktörer i stor utsträckning är drivande i de olika sammanhangen.

Den 29 september 2019 utropades klimatnödläge av Europaparlamentet. Det innebar att EU skulle bli koldioxidneutralt till år 2050 samt att inbetalningarna till Global Green Fund skulle fördubblas.

På WEF:s Davosmöte den 21 januari 2020 blev kopplingen mellan å ena sidan den fjärde Industriella revolutionen och å andra sidan klimathotet, hållbarhetsmålen och European Green Deal mycket tydlig. Inför mötet släpptes en rapport som ger en detaljerad genomgång av hur den fjärde industriella revolutionens nya avancerade teknologi kommer att medverka till att uppfylla vart och ett av FN:s 17 globala mål.

Nu behövdes bara en utlösande händelse för att starta processen på allvar.

Av stor vikt för allmänhetens acceptans av en mer kontrollerad värld var ett händelseförlopp som i början av 2020 sände ”vågor av chock” genom samhället: den 24 januari 2020 hade WEF meddelat att man ingått partnerskap med utvalda bioteknik- och medicinföretag för att utveckla ett vaccin mot COVID-19, som hade identifierats i Kina.

Den 30 januari 2020 utropade WHO ett internationellt hälsonödläge. Den 11 mars 2020 förklarade WHO att COVID-19 var en pandemi. Det blev startskottet för länder världen över att införa mer eller mindre skoningslösa åtgärder för att minska smittspridningen. Detta genom att hänvisa till ett virus som sett till dödstal kan jämföras med en medelsvår säsongsinfluensa. Allt gick nu mycket snabbt.

I början av april befann sig mer än hälften av världens befolkning i lockdown, och totalitära krafter såg sin chans att utnyttja tillfället att ta hårdare grepp om sina befolkningar. Många länder passade på att införa inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter som kan aktiveras och återinföras närhelst en ny smitta ser ut att sprida sig. I Danmark antogs till exempel en krislag om obligatorisk vaccinering.

Coronakrisen innebar ett gyllene läge att börja samla in befolkningens hälsodata och med hjälp av AI (artificiell intelligens) och mobildata analysera människors rörelsemönster, kontakter och åtlydnad av de nya påbuden. Rädslan för klimatförändringar ersattes i ett svep av ett annat osynligt hot. I en rapport av WEF drogs slutsatsen att ”påverkan på samhället kan vara lika djupgående som den efter digerdöden 1348”.

Pandemin gav nya möjligheter att snabbt testa den fjärde industriella revolutionens teknologi och skapa den värld man önskade. Utveckling av ett vaccin blev en stor prioritet för G20, som även betonade vikten av att använda digitala lösningar och AI för att bekämpa COVID-19.

Efter några månader av extrema åtgärder, där samhällen stängts ner och auktoritära kontrollregler införts världen över, erbjöd WEF i juni 2020 en lösning på alla problem. I boken ”The Great Reset”, som släpptes i juni 2020, presenterades ett nytt system inte bara för att bekämpa viruset utan även för att omforma hela samhället.

Digitalisering var ryggraden i den kommande världen, som planerades bli artificiell. På grund av coronakrisen hade den digitala utvecklingen på en månad tagit ett kliv som annars skulle ha tagit två år. I stort sett allting hade flyttats online.

Teknikbolagen var de stora vinnarna, medan alla affärsidéer (till exempel inom kultursektorn) som byggde på personliga möten var förlorare.

Dessutom hade krisen inneburit stora intrång i människors privatliv, och massövervakning skulle inom kort bli möjlig. Robotar och AI skulle komma att ersätta mänsklig arbetskraft. Kontaktspårning skulle möjliggöra ett ”tidigt ingripande” mot ”superspridande miljöer” som familjesammankomster. Boken visar att en global tekno-totalitär övervakningsstat håller på att byggas, med coronaviruset som ursäkt.

Under Rockefellers och Bill Gates’ ledning bildade FN, WEF, ett antal stiftelser och Big Techföretag en sammanslutning som fick namnet ID2020. Man siktade på att till 2030 skapa ett långsiktigt hållbart identifikationssystem att användas i stor skala.

I det teknokratiska smarta samhället, som drivs av WEF för att stödja FN:s mål för hållbar utveckling, kommer det att krävas digitalt pass inte bara för att få tillgång till grundläggande mänskliga tjänster som sjukvård, e-handel, finansiella tjänster och sociala plattformar, utan även i stort sett för alla sociala aktiviteter.

Den här utvecklingen har WEF förutsett i sin vision för den fjärde industriella revolutionen. Under det kommande decenniet kommer smart teknologi att integreras med våra kroppar för bland annat beteendeövervakning och identifiering i realtid.

Motståndet mot det här globala systemet, som redan är på gång att förverkligas, kommer sannolikt att försvagas i och med att en ny generation med en mer positiv inställning till ny teknologi växer upp.

Men över hela världen har allt fler människor börjat vakna upp och inse att det som tidigare uppfattats som osannolika konspirationsteorier faktiskt håller på att hända. Det är hög tid att skapa en motkraft.

Varje lands befolkning måste påverka sin regering att i första hand se till det egna landets framtid, att inte vika sig för den globala elit som verkar genom FN och EU. De senaste två åren har den svenska regeringen vid åtminstone två tillfällen svikit sitt folk genom att – utan mandat – smyga igenom avtal som är mycket destruktiva för Sveriges framtid: i december 2019 undertecknades i Marrakesh FN:s migrationsramverk och i december 2020 godkändes i Bryssel EU:s ”återhämtningsstöd” på 47,5 miljarder euro. Avtalens konsekvenser kommer att drabba kommande generationer.

”Den globala statskuppen” slutar med en appell:

”Nu är det avgörande att vi vanliga människor kan enas och mötas i en mycket kritisk tid. Detta är inte fråga om höger – vänster eller om kön, ålder, religion, folkgrupp eller något annat utan om sju miljarder människor mot en ytterst liten elit som fått total hybris och är helt öppna med att de vill kontrollera hela jordsystemet och allt däri. / . . . /

Vi är skyldiga våra barn och barnbarn att inte tillåta detta.”

Ingrid Björkman