Fascistisk uppfostrarnit mot gamla människor: läskedrycker stoppas från första maj på åtta äldreboenden i Gislaved. Ålderistiskt förtryck av gamla människor ska inte tolereras i något sammanhang.
Eva Kullenberg, 58, beskäftig kostchef i Gislaveds kommun, anser att pensionärerna inte ska få dricka läsk annat än vid stora helger (jul- och nyårshelgen, påsk, midsommar och Alla Helgons-helgen). De gamla ska uppfostras att förstå skillnaden mellan vardag och fest.
Från första maj råder totalstopp för läskedrycker på åtta äldreboenden i Gislaved under vardagar och vanliga helger. Dessutom begränsar kommunen mängden mineralvatten och lättöl till en av varje per dygn och boende. Detta är alltså drycker som de boende betalar dyrt för till kommunen.
Kostchefen Eva Kullenberg är bosatt i Ängelholm och har en bakgrund som politiker i folkpartiet. Som nytillträdd kostchef sedan februari vill hon uppfostra de äldre och lära dem att skilja på vardag och fest. Hon tar sig rätten att bestämma vad de gamla får dricka, och läsk är inte godkänt.
”Läsken tillför ingen kvalitet, och detta är ett led i att vi ska servera bra mat för de äldre, och samtidigt skilja på vardag och fest” har Eva Kullenberg uttalat i Värnamo Nyheter.
I kommunens egen programförklaring trängs de miljöpartistiska modeorden. Vikten av att arbeta ”hållbart” betonas, liksom en matsedel med ”fokus på klimatsmart”. Gamlingarna ska lära sig att vara klimatsmarta och hållbara och i övrigt veta hut. Enligt Eva Kullenberg själv handlar förbudet om omtanke om de gamla. I själva verket vittnar det varken om innerlig omtanke eller särskilt långtgående tankeverksamhet. Många av dem som har drabbats av Kullenbergs beslut har reagerat starkt mot vad de uppfattar som ett omyndigförklarande förbud.
”Det känns för jävligt. Jag tror inte de har huvudet på rätt ställe, de tänker med röven istället för med huvudet. Jag tycker det vore bättre om de drog in på kaffedrickandet på kommunhuset istället” säger Erik Rönnov, 77, som bor på äldreboendet Mariagården i Gislaveds kommun, till P4 Jönköping.
Kim Lindström, 35, handlare i Eksjö blev så upprörd över läskförbudet att han samlade ihop 480 liter läsk i en släpkärra åt de gamla och själv körde flaskorna till Gislaved. Men det accepterade inte kommunen – som har slängt varenda flaska.
”Jag var så arg att jag knappt visste vad jag höll på med förrän jag kom till Gislaved. Jag drevs av adrenalinet och mitt misstycke mot hur de behandlar de äldre. Jag hade inte för avsikt att förarga kommunen, utan det här handlar om hur vi behandlar våra äldre” säger han i Expressen.
Kim Lindström fick hjälp med leveransen av vännen Björn och sin pappa Grey. Men läsken kom aldrig fram. På fredagen (23 april) förklarade Eva Kullenberg att all läsk har tagits i beslag av kommunen och ska slängas.
Notera uttrycket ”tagits i beslag”. Så talar en diktator. Som om det gällde brottslig verksamhet. Men Gislaveds kommun har ingen rätt att förverka läskflaskorna. De tillhör inte kommunen.
”Det var en gåva direkt till de äldre, inte till kommunen” säger Kim Lindström.
”Jag har själv jobbat inom äldrevården innan, och jag såg hur glada de äldre blev när de fick det lilla extra. Det kan vara en musiker som kom och spelade eller en läsk och bulle. När man har levt så pass länge och så tar kommunen bort det där lilla extra, då blev jag arg. Jag såg bara rött.”
Eva Kullenberg säger att hon ”förutsätter att de skänkta läskflaskorna har destruerats”. Här har vi alltså ännu en offentligt anställd (= avlönad med skattemedel) tjänstemannaaktivist som tar sig rätten att omsätta sina egna maktambitioner a la lägervakt, även om de går ut över en svag grupp som inte kan eller vågar protestera.
De här makt-amazonerna är påfallande ofta kvinnor, och det finns anledning att fråga sig vilka deras drivkrafter är. Coronapandemin har alldeles nyligen gett oss hårdhänta påminnelser om äldre människors svaga ställning i Sverige. Det är okej att utan läkarbedömning skicka dem in i döden med hjälp av morfindriven så kallad terminalvård.
”Sverige är ett av de länder som har mest negativ syn på äldre enligt World values survey. Det visar resultat från H70-studien från Göteborgs universitet i rapport 21, som i stor medieskugga lade fram sitt betänkande till socialförsäkringsministern i december 2020.”
Det skriver Ingmar Skoog i en artikel med rubriken ”Åtta svek mot de äldre” på sajten Kvartal. Han är professor i psykiatrisk epidemiologi och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.
Jag har tidigare skrivit om förtrycket av gamla människor i krönikan ”Hem-o-tjänsten – en maktanalys”.
Ingmar Skoog påminner om att många sjuka i covid-19 på äldreboenden fick terminal palliativ vård, här definierat som vård i livets slutskede, trots att covid-19 är en övergående sjukdom där även majoriteten av smittade på äldreboenden överlever. Detta kräver en läkarbedömning och samråd med patient och anhöriga. IVO:s speciella granskning visade att detta i ett stort antal fall inte har skett.
Besöksförbudet infördes i total politisk enighet den 1 april 2020. Det innebar i praktiken att de boende sattes i husarrest. Coronakommissionen fastslog att handläggningen av covid-19 inom äldrevården varit katastrofal.
”Den politiska diskussionen därefter har inte direkt dominerats av självrannsakan” skriver Ingmar Skoog.
Förtrycket av utsatta äldre människor vill de flesta av oss inte se – för att det berör oss så illa och för att vi inte vill bli påminda om vad som väntar oss när vi inte längre kan ta hand om oss själva. Men det pågår runt omkring oss varje dag.
Nyckelordet, faktorn bakom förtryck och särbehandlande ålderism, är de gamlas beroende av hjälp, med bland annat mat och daglig livsföring. Det är en annan människas beroendeställning som – oftast outtalat – lockar fram och legitimerar ett åsidosättande av gängse normer för hur man bemöter andra människor och skapar ett gynnsamt utrymme för alla sorters förtryck, maktfullkomlighet och brist på etik. Och de som utövar förtrycket kan fortfarande se sig själva som goda och kröna sina huvuden med en hjältegloria. De hjälper ju andra människor!
Mekanismerna förstärks av att många gamla och deras anhöriga, av rädsla för att råka illa ut inom sjukvård och äldreomsorg, inte vågar uttrycka sina önskemål eller kritiska synpunkter. De tiger och finner sig, just för att de är beroende och utlämnade till andra.
Gamla människor utgör alltså en lätt grupp att styra för aktivistiska tyranner. De behöver inte frukta något motstånd mot hårdhänta nedskärningar eller sina ”hållbara” och ”klimatsmarta” idéer. Frågan om rätten att få dricka läsk på äldreboenden i Gislaved är bara en i mängden. Den delar sig i två, och det är viktigt att hålla isär dem.
För det första: läsk är ingen bra dryck. Den innehåller tomma kalorier, massor av socker och är skadlig både för tänder och resten av kroppen. Men agerandet i Gislaveds kommun handlar inte om läskedryckers obefintliga näringsinnehåll. Det handlar om människors rätt till självbestämmande som inte ska tas ifrån dem för att de befinner sig i en viss ålder. Allt annat är förnedring, förtryck och förmynderi.
Om gamla människor vill dricka läsk har de rätt att göra det, fast det inte är nyttigt.
Om de vill ta en snaps ibland och dricka vin till maten har de rätt att göra det utan att aktivistiska moralpekfingrar höjs mot skyn.
Om de vill äta en bakelse ibland eller frossa i semlor under semmelsäsongen ska de självklart göra det.
Om de vill äta choklad och dricka likör eller konjak till kaffet har ingen beskäftig personal rätt att hindra dem.
Om det uppstår attraktion, lust och kärlek mellan boende på ett äldreboende har de rätt till kärlek och sex på sina villkor, utan att personal lägger sig i eller har åsikter. Om de vill ha en dubbelsäng eller annan hjälp för att vara nära varandra, ge dem det!
Den rätten ska givetvis också gälla par där den ena bor på ett äldreboende och den andra kommer på besök. Ingen enda människa har rätt att förmena andra rätten till kärlek, närhet och sex, oavsett ålder.
Många äldre människors fri- och rättigheter är redan hårt beskurna just på grund av ålderdom, sjukdom, bristande rörlighet eller annat funktionshinder, demens och många andra tillstånd av nedsatta kropps- och själsfunktioner. Det kanske bara är den söta läsken, kvällswhiskyn eller godiset som utgör den enda kvarvarande friheten och glädjeämnet. Och då ska ingen annan ta det ifrån dem.
Ytterligare en aspekt på läskfrågan är det speciella tidsperspektiv man har i hög ålder. En 25-åring och en 85-åring har helt olika tidsperspektiv. Tjugofemåringen har anledning att se fram emot ett långt liv och många friska år. Åttiofemåringen vet i allmänhet att han eller hon går mot sin solnedgång och att det inte spelar någon nämnvärd roll om man äter eller dricker något onyttigt.
Medianöverlevnaden från inflyttning på särskilt boende tills man avlider är två år. Om man under den korta tiden väljer att förkorta sitt liv med att dricka läsk är det ens eget val, inte en angelägenhet för kommunala aktivister.
Istället handlar det om att göra de sista åren så bra som möjligt, att njuta av de stunder då kroppen inte värker eller tröttheten eller läkemedelsbiverkningar förlamar en. Allt som gör livet lite lättare att leva de sista åren ska ingen få ta ifrån en.
Kostchefer bör ägna sig åt att ordna god och näringsrik mat till de gamla och omedelbart ta bort sina klåfingrar från Fanta och CocaCola.
TILLÄGG
Efter proteststormar i media backar nu Gislaveds kommun om den förbjudna läsken för äldre.
“Självklart ska våra äldre kunna välja att dricka läsk om de vill det. De är vuxna människor som själva måste få avgöra vad de dricker till maten. Som ordförande i kommunstyrelsen kommer jag därför nu att verka för att ändra det här beslutet. Jag är övertygad om att det finns en bred politisk majoritet för att kommunen ska backa och göra rätt” skriver kommunstyrelsens ordförande Carina Johansson (C) i ett mejl till Aftonbladet.
——————————————————————–
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 