I en ny podd i serien ”Svenska berättelser” berättar jag om Bullermyren, ett bostadsområde i Borlänge dit min familj och jag flyttade när jag var åtta år och där vi bodde några år i början av 1950-talet.
Det var inte bara en annan tid.
Det var ett annat land.
OBS! Läs om YouTubes hantering av poddar längre ner!
Borlänge 1953. Det lilla torget på Bullermyren är världens centrum. Där börjar och slutar världen.
Vid kiosken drar min bästa kompis och jag in den ljuvliga doften av den varma korven som vi inte har råd att köpa. Vid festliga tillfällen köper vi ett korvbröd för tio öre, ber att få mycket senap och ketchup på brödet, och sedan delar vi på det. Det blir 5 öre per person.
I trevåningslängorna i rött tegel på Bullermyren i Borlänge bor vanliga arbetarfamiljer. De flesta är fattiga, men vi vet inte om någonting annat, så vi har ingen aning om att vi tillhör ett utsuget proletariat som är utnyttjade och förtryckta av kapitalet. Vi är säkra på att framtiden kommer att vara ljus. Vi barn går i Tjärnaskolan, och på rasterna i byter vi bokmärken och filmisar med varandra.
Somalia har ännu inte flyttat till Borlänge. Tjärna ängar och Jakobsgårdarna är obebyggd mark, folk skjuter inte på varandra, ingen säljer narkotika, och ingen kan föreställa sig att Borlänge 60-70 år senare ska komma att se ut som en afrikansk koloni med tusentals somaliska invandrare.
Bullermyren är ett monument över en tid som aldrig kommer tillbaka. Den tillit som fanns då är borta, förbrukad och utbytt mot misstänksamhet och rädsla. Sverige är fyllt av förlorade kommuner och raserade hembygder som har blivit fråntagna sin själ och ockuperade av människor från u-länder på andra sidan jorden.
Hur kunde det ske?
Varför lät vi det ske?
MUSIK OCH LJUDILLUSTRATIONER I PROGRAMMET
1. Regnør.
Memories.
Moritz Wanger, piano.
2. Pärluggla.
3. Carl Maria von Weber (1786-1826).
Ur ouvertyr till Oberon.
Israel Philharmonic Orchestra. 1997.
Dirigent Daniel Barenboim.
4. Bofink.
5. Musik Nils Peter Möller, text Henrik Menander.
Arbetets söner.
6. Regnør.
Always at home.
Moritz Wanger, piano.
7. Put the Blame on Mame.
Rita Hayworth.
Ur filmen Gilda (1946).
8. Regnør.
Memories.
Moritz Wanger, piano.
9. Guitar Boogie.
Arthur Smith. 1948.
10. Bye Bye Blues.
Les Paul, Mary Ford.
YouTube och konsten att driva bort ideella poddare
Med allt fler och allt mer rigida regler har YouTube gjort vad de kunnat för att kringskära och försvåra arbetet för den kategori jag tillhör, ideellt arbetande hobbypoddare som arbetar utan vinstsyfte och utan att ha någon organisation bakom ryggen.
Som journalist och författare respekterar jag självklart upphovsrätten till musik och konstnärliga verk, men tumskruvarna har successivt dragits åt, och YouTube har nu drivit saken till sin spets så att det i praktiken blir omöjligt att fortsätta göra poddar i den kanalen.
Den podd som jag publicerar här (och som när som helst kan komma att tas ner av YouTube) har inneburit enorma och tidsödande problem på grund av nya YouTube-regler för upphovsrätt till musikinslag. Inskränkningarna innebär att det i princip inte går att använda musik över huvud taget, inte ens gammal musik där upphovsmännen är döda för flera hundra år sedan.
Skivbolag och andra stora organisationer köper upp upphovsrätten och hindrar all användning, även för oss amatörer och poddare som arbetar ideellt och helt utan vinstintresse.
Jag har alltså varit tvungen att radera och återskapa videon gång på gång, ta bort musik, återpublicera och utsättas för nya kontroller. Ett mycket omfattande arbete. Till slut återstår i stort sett bara den avslutande låten, från 1940-talet, men även den vill YouTube ta bort.
Före publicering bearbetar YouTube videon i flera olika kontrollstationer där algoritmer söker efter ”stötande innehåll” och upphovsrättsskyddad musik. Det spelar som sagt ingen roll om musiken är gammal och upphovsmännen vilar i sina gravar.
En kommentator på min YouTube-kanal skriver:
”Jag kan inte frigöra mig från tanken att just de största och rikaste företagen och oligarkerna tycks vara involverade i den snabbt ökande repressionen i världen på massor av områden. Och det är inte av omtänksamhet om oss detta sker…”
Han har rätt. Yttrandefrihet och konstnärlig verksamhet ligger inte i dessa krafters intresse.
Det låter kanske förmätet, men jag betraktar arbetet med mina poddar som ett konstnärligt arbete där jag blandar journalistik och nutidshistoria med adekvat musik. Musiken är ett viktigt inslag som ger tidsfärg och djup åt innehållet. Ungefär som färger och nyanser ger karaktär i en tavla.
Arbetet med poddarna ger inga donationer eller andra inkomster. Jag gör dem för att det är roligt och för uppskattande kommentarer ibland från lyssnarna.
När nu YouTube har infört nya regler som innebär stora hinder för min verksamhet måste jag överväga att antingen sluta göra poddar eller hitta andra kanaler.
Att hela tiden få nya hinder uppsatta för sig är djupt frustrerande i en tid när den svenska staten formligen öser miljarder över konstnärlig verksamhet – men bara den sortens verksamhet som politiskt stämmer överens med regeringens agenda.
I tider av kris visar makten sitt rätta ansikte. Och det är inte ett ansikte som vill oss väl.
Om du uppskattar mina poddar – se högermarginalen här ovanför – är jag tacksam om du visar din uppskattning med en gåva.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 