Ökänd tysk nazistfamilj tillverkar brittiska vaccinpass

Makthavarnas ansträngningar att begränsa vår individuella frihet blir allt tydligare. Med pandemin som ”argument” drivs inskränkningarna snabbt igenom i land efter land.

I Storbritannien växer nu protesterna mot införandet av digitala så kallade vaccinpass som ska begränsa invånarnas tillträde till offentliga mötesplatser.

Inte bara nattklubbsägare utan också en växande opinion inom det styrande Torypartiet opponerar sig mot de frihetsinskränkningar som passen skulle innebära.

I avtalet med tillverkaren av vaccinpassen, Entrust, döljer sig ytterligare en skandal. Företaget ägs av en ökänd tysk nazistfamilj, familjen Quandt, som var Storbritanniens ärkefiender under andra världskriget och som har byggt sina affärsframgångar på grova miljöbrott och utnyttjande av mer än 50 000 lägerfångar som tvångsarbetskraft i sina fabriker. Trots att de spelade en nyckelroll i nazisternas krigsindustri har de aldrig ställts till svars för sina brott. Mängder av dokument och bevis har undanröjts ur arkiven.

Den här filmen om familjen Quandt, gjord av Eric Friedler och Barbara Siebert, kom 2007 och krävde fem års arbete med research.

Det låter som ett dåligt skämt. Eller två. Storbritanniens upphandling av kontrakt på digitala vaccinpass, en affär på många miljoner dollar, vanns av företaget Entrust – ett USA-baserat företag där ägarna har nazistiska rötter och har begått brott mot mänskliga rättigheter men lyckades slippa undan straff i Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget.

Det är klart, någonting ska man ju livnära sig på. Varför inte utnyttja lägerfångar som tvångsarbetskraft i fabrikerna och bygga en förmögenhet på det? Och varför inte passa på att tjäna ännu mer pengar på att framställa covidpass? En motsvarighet till de armbindlar med gul stjärna som judar tvingades bära under andra världskriget. För globalister är alla medel tillåtna. Pengar tvättar smutsen ren.

Storbritannien bidrar med 840 000 brittiska pund (drygt 10 miljoner kronor) och har tidigare gett 250 000 pund från de brittiska skattebetalarna till framställningen av de digitala vaccinpassen som administreras av NHS (National Health Service) via en app.

Privata företag som restauranger, hotell, reseföretag, gym och andra ska alltså ha rätt att själva välja om de vill selektera sina kunder med hjälp av vaccinpass. Privata företag kan göra vad de vill. Entrust gör redan affärer med digitala ID-handlingar åt mer än 2 000 kunder i 60 länder och har sina tentakler djupt insyltade i flera departement i den amerikanska regeringen, bland annat försvarsdepartementet, postservicen i USA och Storbritannien, stora banker och försäkringsbolag, Kanadas regering med flera.

Familjen Quandt köpte 1987 företaget DataCard som säljer alla sorters bankkort, ID-kort och apparater för kortavläsning. 2013 köpte familjen företaget Entrust, som säljer digitala vaccinpass.

Ingenting talar för att försäljningen av vaccinpass stannar vid Storbritannien. Den kan växa över hela världen om ländernas befolkningar går med på att ge upp sin frihet och integritet och accepterar att låta sin rörelsefrihet kontrolleras.

Motståndet mot införande av vaccinpass växer, även inom det styrande brittiska Torypartiet. Parlamentsledamoten Andrew Bridgen anklagar regeringen för att ”aggressivt tvinga yngre människor att låta injicera sig med oprövade så kallade vacciner”.

”Detta innebär mycket allvarliga begränsningar av människors frihet utan motsvarighet i vårt land.”

*Storbritanniens premiärminister Boris Johnson (Tory) möter ett växande motstånd mot införande av vaccinpass.*

Den brittiska regeringen har för avsikt att introducera vaccinpass på nattklubbar i slutet av september men tänker sig också att kunna använda teknologin i idrottssammanhang, på universitet med mera. Ett förslag till ny lag kommer att behandlas i parlamentet den 6 september, och dussintals Tory-ledamöter har redan bestämt sig för att rösta mot regeringsförslaget, enligt Financial Times.

Regeringsledamöter har medgett att syftet med vaccinpass för tillträde till nattklubbar är att förmå fler unga britter att vaccinera sig.

Medan 88 procent av alla vuxna har låtit injicera sig med en dos Covid-19-vaccin har 66 procent av de mellan 18 och 29 år fått sin första spruta.

Den här videon från en nyhetssändning den 20 maj tar upp många britters oro inför vad digitala vaccinpass kan komma att innebära för deras personliga integritet och frihet.

Trots det växande motståndet har Boris Johnsons regering förhandlat fram ett ettårskontrakt på digitala vaccinpass. Upphandlingen vanns av företaget Entrust, som ägs av en beryktad tysk nazistfamilj, familjen Quandt. I svenska pengar uppgår affären till drygt 19,2 miljarder kronor. Familjen som står bakom Entrust representerar det översta skiktet av ärkefienden Nazityskland som britterna kämpade mot och besegrade under andra världskriget. Att de nu är affärspartners genom ett företag som tillverkar redskap som inskränker britternas frihet är sannerligen ironi.

Familjen Quandt är Tysklands rikaste familj med en förmögenhet på 20 miljarder euro. 2018 var de världens åttonde rikaste familj. De har alltid lyckats hålla sig undan rubriker och strålkastarljus och säger sig leva ”som vilken familj som helst”. Så anspråkslöst och diskret. Men genom den film som återfinns här ovanför, ”The Silence of the Quandts”, blev det 2007 känt att familjen till stora delar byggt sin förmögenhet som nazismprofitörer på tvångsarbete – möjligt enbart genom att de som medlemmar av det tyska nazistpartiet NSDAP hade tillstånd att utnyttja lägerfångar som arbetskraft.

Här är en lista på släktens mest inflytelserika medlemmar:

Günther Quandt (1881-1954).

Hans söner:

Herbert Quandt (1910-1982).

Harald Quandt (1921-1967).

Herberts fru:

Johanna Quandt (1926-2015).

Herberts och Johannas barn:

Susanne Klatten (född 1962).

Stefan Quandt (född 1966).

*Günther Quandt. Tjänade en förmögenhet på krigsuniformer till den tyska armén.*

Alltihop börjar med Günther Quandt (1881-1954). Han ärvde en textilindustri av sin far Emil (1849-1925) och tjänade stora summor på ordrar på krigsuniformer åt den tyska armén under första världskriget. När kriget var slut 1918 var Günther Quandt en förmögen man som kunde investera i fler företag.

”Pengar är hans liv” är ett omdöme om honom.

Han köpte Varta batterifabrik, en symaskinsfabrik, ett silverföretag och en stor andel i biltillverkaren Daimler. Batterifabriken försåg den tyska krigsmakten med batterier till u-båtstillverkningen och använde lägerfångar som tvångsarbetskraft.

Günther Quandts första hustru dog i spanska sjukan 1918. Han gifte om sig med den mycket yngre Magda Ritschel (han var 39, hon var 20) och fick med henne sonen Harald Quandt (1921-1967). Han hade tidigare sönerna Hellmuth Quandt och Herbert Quandt. Äktenskapet mellan Günther Quandt och den unga Magda blev inte lyckligt. Hon tyckte att maken ägnade för mycket tid åt sina affärer och för lite tid åt henne. ”Jag sitter i en gyllene bur” klagade hon. Makarna skilde sig 1929.

*Magda Goebbels, född 1901, var lojal mot Hitler ända in i döden. Hon mördade sina sex yngsta barn i bunkern i Berlin den 1 maj 1945.*

Günther Quandts exfru Magda Ouandt (1901-1945) träffade Joseph Goebbels (1897-1945) i februari 1931, två år efter skilsmässan från Günther Quandt. Goebbels, som senare skulle komma att bli propagandaminister i den nazistiska regeringen, skrev i sin dagbok efter mötet med Magda:

”Vi har svurit en helig ed till varandra. När vi har erövrat Riket ska vi bli man och hustru. Jag är mycket lycklig.”

De gifte sig den 19 december 1931 och såg framför sig en skimrande framtid tillsammans. Vid vigseln var Tysklands blivande Reichskansler Adolf Hitler bröllopsvittne. Även han var mycket förtjust i den vackra Magda.

Joseph Goebbels gifter sig med Magda Quandt den 19 december 1931. Till höger hennes tioårige son Harald från äktenskapet med Günther Quandt. I bakgrunden (med hatt) skymtar bröllopsvittnet Adolf Hitler.

Efter bröllopet satte Magda och Joseph Goebbels omedelbart igång med att föda barn. Det blev sex barn, fem döttrar och en son, mellan 1932 och 1940, och alla fick namn som började på H, som i Hitler. Paret Goebbels skulle förbli trogna mot Adolf Hitler och hans vision om den nationella idealstaten, Tredje Riket, ända in i döden.

*Familjen Goebbels, Joseph och Magda och de sex gemensamma barnen som alla mördades av Magda. Magdas vuxne son Harald Quandt har klippts in längst bak på bilden.*

I slutet av april 1945 trängde den sovjetiska Röda armén in i Berlin, och familjen Goebbels flyttade in i en bunker som stod i förbindelse med Adolf Hitlers egen bunker. Makarna Goebbels förstod att slutet för det storslagna Riket var nära, och Magda skrev ett avskedsbrev till sonen Harald, som befann sig i ett fångläger i Nordafrika.

”Min älskade son!

Nu har vi redan varit i Führerbunkern i sex dagar – pappa, dina sex småsyskon och jag, för att ge våra nationalsocialistiska liv det enda möjliga ärofyllda slutet. Du ska veta att jag stannade här mot pappas vilja, och att Führern så sent som i söndags ville hjälpa mig att ta mig ut.

Men du känner din mamma – vi har samma blod, och för mig var det ingen tvekan. Vår lysande plan är förstörd, och med den allt vackert och underbart som jag har upplevt i mitt liv. Den värld som kommer efter Führern och nationalsocialismen är inte längre värd att leva för, och därför har jag tagit barnen med mig, för de är alltför goda för det liv som skulle komma, och en barmhärtig Gud kommer att förstå mig när jag ger dem räddningen. Barnen är underbara. De klagar och gråter aldrig. Måtte Gud ge mig styrka att genomföra det sista och svåraste. Vi har bara ett mål kvar: lojalitet mot Führern ända in i döden.

Harald, min käre son – jag vill ge dig det jag har lärt mig i livet: var lojal! Lojal mot dig själv, lojal mot folket och lojal mot ditt land. Var stolt över oss och försök bevara oss i kärt minne.”

Dagen efter Hitlers och Eva Brauns självmord i bunkern den 30 april 1945 lät Joseph och Magda Goebbels injicera sina sex barn med morfin så att de blev medvetslösa och inte kunde göra något motstånd när dödliga cyanidkapslar krossades i deras munnar. Det var Magda själv, som med hjälp av Hitlers personlige kirurg, SS-Obersturmbannführer Ludwig Stumpfegger (1910-1945), mördade barnen. Hon hade klätt dem i långa vita nattskjortor och knutit hårband i flickornas hår.

Strax därefter begick Magda och Joseph Goebbels självmord. Strumpfegger flydde från bunkern efter morden på barnen och begick självmord genom att bita sönder en glasampull med cyankalium. Hans kvarlevor påträffades inte förrän vid ett kabelarbete i Berlin i december 1972.

Vi hoppar tillbaka till Günther Quandt och tillbaka i tiden, till 1933. Samma år som Adolf Hitler utropades till rikskansler gick Günther Quandt med i nazistpartiet NSDAP, någonting som skulle visa sig vara mycket gynnsamt för affärsverksamheten. Han gav dessutom en mycket stor pengadonation till nazisterna. Som en gentjänst blev han 1937 chef för det nazityska försvarets ekonomi och utnämndes till Wehrwirtschaftsführer, en titel som under nazisternas styre 1933-1945 var speciellt reserverad för ledare för företag som var viktiga i produktionen av krigsmateriel. Meningen med utnämningen var att binda företagsledare till den tyska krigsmakten och ge dem ett slags militär status. Nu kunde Günther Quandt sälja vapen till det allra högsta skiktet i landets ledning.

Utnämningen innebar också att hans företag fick befogenheter att anställa arbetskraft som annars var olaglig, till exempel lägerfångar. Det var framför allt den förmånen som gjorde att Günther Quandt och sedan hans son Herbert Quandt kunde bygga upp sin förmögenhet med hjälp av lägerfångar som de utnyttjade för slavarbete. Slavarbetet var omfattande – mer än 50 000 fångar utnyttjades i tvångsarbete i familjen Quandts fabriker i Hannover, Berlin, Stocken och Hagen från 1938 och under hela andra världskriget.

Egna koncentrationsläger, inklusive ett område för avrättningar, byggdes upp på batterifabriken Vartas mark i Hannover och drevs i samarbete med SS. Fångarna behandlades fruktansvärt illa, värre än slavar. De tvingades arbeta utan skyddsutrustning i de giftiga blyångorna, de piskades och fick undermålig kost. Ibland var de tvungna att dricka vatten ur toaletterna, eftersom de inte fick vatten.

Varken Günter Quandt eller hans son Herbert åtalades vid Nürnbergrättegångarna. När Günther Quandt dog 1954 ägde han omkring 200 företag, därav 30 procent i bilkoncernen BMW (Bayerischen Motorenwerken, BMW, i München. Sönerna Herbert och Harald ärvde tillgångarna. Sonen Hellmuth, född 1908, hade avlidit 1927.

Det är under bröderna Harald Quandts och Herbert Quandts tid som ledare för familjeföretagen som familjen Quandt blir Tysklands ledande och rikaste företagsfamilj. Haralds bror Herbert Quandt (1910-1982) var på vippen att sälja bilfabriken BMW till Daimler-Benz men ändrade sig och ökade ägarandelen till halva företaget. Modellen BMW 1500 ledde raka vägen mot succé.

Harald Quandt (1921-1967) ärvde hälften av faderns kvarlåtenskap. Han koncentrerade sig på metalldelen och företaget Industriewerke Karlsruhe-Augsburg AG (IWKA). Han hade styrelseplatser i en mängd andra företag och och var styrelseordförande i batterifabriken Varta. Han omkom i en flygolycka 1967.

Herbert Quant blev 1940 ledamot av styrelsen för batterifabriken AFA, senare Varta AG, och personaldirektör vid fabriken. Under hans tid dog 40-80 slavarbetare varje månad, förgiftade av gas och blyångor från batteritillverkningen. En tvångsarbetare överlevde i genomsnitt sex månader. Herbert Quandts förmögenhet växte sig allt större.

En av tvångsarbetarna, dansken Carl-Adolf Sörensen, gör i filmen ett återbesök på resterna av koncentrationslägret och batterifabriken dit han deporterades 1943 för att han ingick i Danmarks motståndsstyrka under andra världskriget. Många av hans arbetskamrater dog av blyförgiftning. Själv fick han men för livet.

”Allt jag kan säga är att det var helvetet. Det kommer tillbaka till mig som mardrömmar resten av livet” säger han i filmen, då 82 år gammal.

Filmen krävde fem års arbete med research. Familjen Quandt gjorde allt för att undgå uppmärksahet.

När Herbert Quandt dog 1982 ärvde hans tredje fru, Johanna Quandt (1926-2015) inte bara miljarder utan också myten om BMW:s förvandling från ett vacklande företag på konkursens brant till ett globalt framgångsföretag. Arvet delades mellan henne och de två barnen Susanne, född 1962, gift Klatten, och Stefan, född 1966.

*Familjen Quandt med mamma Johanna (1926-2015) i mitten, sonen Stefan till vänster och dottern Susanne till höger.*

Stefan Ouandt sitter i styrelsen för BMW. Susanne Klatten bor i München med man och tre barn och visar sig sällan offentligt. Sedan 2009 äger hon ensam alla andelar i läkemedelsföretaget Altana.

Det är hon och hennes bror som nu tillgodogör sig vinsterna på Entrusts lysande affär med vaccinpass med Storbritannien. Båda lever ett liv långt från all publicitet och vägrar svara på frågor om sina förfäders förbrytelser.