Afghaner som sökt sig till Väst intar en särställning när det gäller sexualbrott. I flera länder har afghanska migranter dömts för grova sexualbrott mot i första hand kvinnor, men även mot minderåriga pojkar. Det har även hänt i flera fall i Sverige.
Den 29 augusti dömdes den 26-årige afghanen Mohsen Ashgari till fem års fängelse för den grova våldtäkt på en 18-årig sommarjobbande brevbärare i Västerås som jag berättar om längre ner i texten. Han ska dessutom betala 350 000 kronor i skadestånd till offret. Krönika om fallet här.
Ett av de mest extrema fallen är den så kallade ”Gruvhålsafghanen”, 41-årige Mohamad Taher Amini, som i april 2022 våldtog en kvinna och sedan kastade ner henne i ett 24 meter djupt, ensligt beläget gruvhål i Norbergs kommun. Därefter slängde han ner tegelstenar på henne så att hon säkert skulle dö.
Kvinnan kunde räddas mirakulöst efter 31 timmar, enbart på grund av att det osannolika inträffade att några personer kom förbi och hörde hennes rop på hjälp. Mannen dömdes till livstids fängelse och utvisning.
En relativt ny, särskilt utsatt målgrupp för våldtäkter och andra sexuella övergrepp, är sjuka, försvarslösa äldre kvinnor i äldreomsorgen.
Vad beror det på? Och varför är just afghanska migranter påfallande ofta gärningsmän i sexualbrott?
Centralasien, som till största delen utgörs av Afghanistan, toppar statistiken över misstänkta sexualbrott. Datakälla: Brå-rapport 2021:9
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
Trots att detta tydligt framgår i statistik har ingen vågat forska i saken, sannolikt av rädsla för att bli beskylld för ”rasism”. Men problemen med just afghanska migranter visar en så oroande utveckling att Västländerna behöver vidta kraftfulla åtgärder för att skydda sin egen kvinnliga befolkning.
I Sverige är afghaner en av de största grupperna som fått uppehållstillstånd. Cirka 50 000 – 60 000 afghaner lever i Sverige, med koncentration i Stockholm och Göteborg.
Den 12 juli 2017 publicerade tidskriften The National Interest en häpnadsväckande artikel. Artikelförfattaren Cheryl Benard var tidigt ute och i stort sett ensam om att slå larm om afghanska sexualbrottslingar vid en tidpunkt då hela migrationsdebatten var inriktad i afghanska migranters favör.
Cheryl Benards utgångspunkt var att rikta uppmärksamhet mot hur specifikt den ökande afghanska migrantströmmen påverkar befolkningen i mottagarländerna, bland annat i Sverige.
The National Interest ges ut i USA av den konservativa tankesmedjan Center for the National Interest med bas i Washington D C. Nuvarande redaktör är Jacob Heilbrunn.
Cheryl Benard är född 1953 och är en feministisk österrikisk-amerikansk författare och forskare med särskild inriktning på flyktingpolitik, islam och internationellt samarbete. Hon har arbetat med flyktingar i årtionden och kan med fog kallas flyktingaktivist.
Sedan många år är hon gift med en afghan, Zalmay Khalilzad, född 1951 och amerikansk diplomat och utrikespolitisk expert. De bor i USA.
Publiceringen av Cheryl Benards artikel 2017 är särskilt häpnadsväckande, eftersom texten är skriven av en flyktingaktivist som pekar på allvarliga risker förknippade med migrantvågen från Afghanistan.
Att Cheryl Benard redan för åtta år sedan publicerade obekväma, politiskt icke-korrekta iakttagelser och fakta om afghanska migranter var inte opportunt, och när jag googlar på hennes namn ser jag att hon så sent som i maj i år har ådragit sig samfälld vrede för obekväma uttalanden om att afghanska kvinnor inte alls är så förtryckta av talibanerna som det gängse narrativet vill göra gällande.
En masspsykos som kulminerade 2015
Men låt oss gå tillbaka till 2017 och den masspsykos som, höggradigt eldad av regimtrogna media, rådde beträffande den så kallade ”flyktingkatastrofen” och kulminerade 2015.
Till Sverige kom 163 000 migranter 2015. Drygt 36 000 av dem sade sig vara vad som kallades ”ensamkommande barn” – av vilka tusentals var vuxna afghanska män som kom från Afghanistan eller Iran. Majoriteten tillhör folkgruppen hazarer, en shiamuslimsk minoritet i Afghanistan.
Migranterna bars av en våg av politisk och mänsklig välvilja. I Sverige och många andra europeiska länder stod grupper av till stor del kvinnor beredda att visa upp sin humanistiska och godhjärtade inställning till migranterna. För afghanska migranter blev Sverige och Tyskland de två främsta destinationerna.
I Stockholm leddes 2017 de högljudda kraven på uppehållstillstånd för afghaner av aktivisten Fatemeh Khavari, som snabbt blev medias lilla älskling och ställföreträdande kravmegafon.
I Sverige tog denna good-will sig uttryck bland annat i att privatpersoner, främst kvinnor, öppnade sina hem för unga afghanska män. I riksdagen drev Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Centerpartiet igenom den så kallade ”Gymnasielagen”, även kallad ”afghanamnestin”, som gav uppehållstillstånd för 9 000 afghaner utan skyddsskäl.
Gymnasielagen – en luftpastej
Gymnasielagen var en luftpastej, illa tänkt och illa genomförd, sprucken i spillror redan innan den landat på marken. Alla ansträngningar handlade om att hitta på sätt att ge uppehållstillstånd till 9 000 unga män som saknade asylskäl. Centerpartiet och dess dåvarande ledare Annie Lööf slog sig ihop med vänsterpartierna och drev igenom det ogenomtänkta beslutet i riksdagen.
Enligt en regeringsuppföljning (2022) och Skolverkets statistik hade bara runt 1 500–2 000 av dem som beviljades amnesti tagit gymnasieexamen fram till 2022.
En rapport från Migrationsverket (2023) noterar att majoriteten inte ens påbörjade eller fortsatte gymnasiestudierna efter amnestin. För afghanska ungdomar specifikt ligger slutförandet runt 20 procent enligt en studie från Stockholms universitet (2021).
I det faktum att nästan samtliga – 99,4 procent i gruppen är män – finns en enorm motsägelse. Det är främst kvinnor som, i synnerhet efter talibanernas maktövertagande 2021, förtrycks i Afghanistan. Men det är männen som migrerar till Europa.
78 procent ljög om sin ålder
En granskning av gruppen, gjord av Ludde Hellberg i Expressen den 18 maj 2018, visade bland annat följande:
- Ingen hade giltiga ID-handlingar.
- 99,4 procent är män.
- Enligt Eurostat utgör män cirka 70–80 procent av afghanska asylsökande i EU. (2022).
• 49 procent har själva uppgett att de bott i Iran i minst ett år innan de kom till Sverige. I snitt uppgav dessa personer att de bott i Iran i tio år. Fem procent har bott i Pakistan.
• 2 procent av dem som uppgav att de bott i Iran säger att de någon gång rekryterats av den iranska krigsmakten till kriget i Syrien.
• 78 procent har fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket. De har, enligt Migrationsverket, ”inte lyckats göra sin ålder sannolik”.
Ganska snart visade det sig att vågen av afghanska migranter skulle bli en stor ekonomisk och social belastning för mottagarländerna. Det blev tydligt att många av dem saknade utbildning och hade tagit sina etniska, religiösa och klanbetingade konflikter med sig, liksom motsättningarna mellan pashtuner och hazarer.
Deras låga utbildning, föga attraktiv på en högspecialiserad arbetsmarknad, deras obefintliga språkkunskaper och en medhavd dysfunktionell religion och kultur med extremt skev syn på kvinnor och sexualitet gav upphov till svåra konflikter och fick de politiska förhoppningarna om integration att slockna som en mysbrasa i snöstorm.
Står långt från arbetsmarknaden
Studier från OECD visar att afghanska migranter har lägre sysselsättningsgrad (cirka 40–50 procent efter fem år) jämfört med andra grupper. De anses vara en grupp ”som står långt från arbetsmarknaden” och behöver extraordinära insatser för att komma ut i arbete.
I Tyskland hjälpte det inte ens att förbundskansler Angela Merkel trosvisst påstod ”Wir schaffen das” (Vi klarar det). Problemen med afghanska migranter blev allt tydligare.
Det blev uppenbart att de flesta av övergreppen hade begåtts av afghaner
Vad värre var: de afghanska migranterna kom med en lika oväntad som oacceptabel utveckling: en stor och växande frekvens av sexuella övergrepp mot den kvinnliga delen av lokalbefolkningen i mottagarländerna.
Det rörde sig om våldsamma, oförutsägbara attacker på vanliga flickor och kvinnor, ofta begångna av unga afghanska män i gäng. Till en början tystades övergreppen ner – ingen ville ge den politiska högern utrymme för argument som kunde tolkas som utslag av nationalism. Så man hoppades att det handlade om isolerade händelser, orsakade av en liten grupp avvikare.
Cheryl Benard skriver:
”Det var en smekmånad som inte kunde fortsätta.”
Men allteftersom övergreppen ökade, många av dem ägde rum på offentliga platser, och domstolarna började pröva rättsfall kunde problemen inte längre sopas under en matta av politisk korrekthet. Det blev uppenbart att de flesta av övergreppen hade begåtts av afghanska migranter.
”Det här är inte roligt för mig att skriva”
”Det här är en artikel som inte är rolig för mig att skriva” skriver Cheryl Benard:
”Jag har arbetat med frågor relaterade till flyktingar en stor del av mitt yrkesliv, från pakistanska läger under den sovjetiska ockupationen av Afghanistan (1979-1989), till Jemen, Sudan, Thailand, Etiopien, Libanon, Bosnien, Nicaragua och Irak, och har djup medkänsla med deras situation. Jag har sett flyktingar fångade i omständigheter som gjort dem till sårbara offer för våldtäkter, begångna av lägervakter eller soldater.”
”Men flyktingar som själva blir förövare av våld i länder där de har fått asyl? Det är något nytt.”
15-årig flicka gruppvåldtagen – totalstopp för migranter
Cheryl Benard berättar om den lilla österrikiska staden Tulln an der Donau, där stadens ledning deklarerat fullständigt stopp för att ta emot fler migranter. Brytpunkten, gränsen, gick vid en brutal gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka som slets iväg när hon var på väg hem och blev allvarligt misshandlad och gruppvåldtagen av afghanska migranter.
”Och det är bara ett av en lång rad brott, alla med afghaner som gärningsmän” skriver Cheryl Benard och räknar upp mängder av exempel.
Media och myndigheter tiger
Hon påpekar att media överlag har haft stora svårigheter att vilja ta in och förstå att ”oskyldiga stackars flyktingar” kan begå så grymma brott mot lokalbefolkningen i de samhällen som har tagit emot dem. Myndigheterna, å sin sida, har känt till sexualbrott i stor skala men avsiktligt tystat ner dem av politiska skäl.
”Vad är det som pågår? Och varför, varför, VARFÖR afghaner” utropar Cheryl Benard i sin nöd, som den desillusionerade flyktingaktivist hon är.
Många försök till förklaringar och ursäkter för afghanernas beteende har prövats:
- ”De dricker alkohol.”
- ”Förvirring orsakad av kulturkrockar.”
- ”Kvinnorna (offren) klär sig utmanande.” (Nej, offren är ofta sedesamt klädda mödrar med barnvagn och små barn).
- ”Förakt och hat mot mottagarlandet.”
Cheryl Benard återger några av tankegångarna:
”Européer är fienden, och deras kvinnor är legitima byten, precis som allt annat man kan ta från dem: bostäder, pengar, pass. Deras lagar har ingen betydelse, deras kultur är ointressant, och – slutligen, deras civilisation kommer att falla i vilket fall som helst.
Man behöver inte assimilera sig, arbeta hårt eller försöka skapa ett anständigt liv åt sig själv i Väst – européerna är för mjuka och blödiga för att utdöma straff för överträdelser, och deras dagar är räknade.”
Flyttade till Sverige från Ungern med falska identiteter
Bland de många afghaner som Cheryl Benard haft kontakt med nämner hon bland annat en familj som hade emigrerat till Ungern 20 år tidigare. Deras barn var födda i Ungern och gick i ungerska skolor.
När ”flyktingkrisen” proklamerades 2015 av finansmannen och globalisten Georg Soros och hans Open Society Foundations såg familjen möjligheter att tillskansa sig ekonomiska fördelar och ett behagligare liv. De bytte till nya identiteter och låtsades vara flyktingar. De förminskade barnens åldrar. Mamman påstod att hon var änka. Mannen kallade sig ”uncle”. De registrerade sig under falska namn.
På det sättet lurade de till sig gratis boende och en månatlig välfärdscheck (försörjningsstöd) i Sverige.
”De är belåtna med sin bluff och lever som parasiter på svenska skattebetalare” skriver Cheryl Benard.
Sverige är som vanligt ”den duktiga flickan”
Sverige har som vanligt valt att spela rollen av den duktiga, självuppoffrande flickan /Bäst i klassen även när det gäller afghanerna.
In med så många afghaner som möjligt – och ut med dem så fort som möjligt till sossekonstruerade, statligt subventionerade jobb, till stor del i äldreomsorgen – en av de branscher där man inte behöver kunna prata svenska eller veta ett smack om vård och omsorg – och där det ses som fullkomligt ointressant vad de gamla kunderna tycker om ”berikningen”. De räknas inte över huvud taget.
Afghaner med religiöst och kulturellt betingad snedvriden kvinnosyn är givetvis inte lämpade att arbeta med fysisk närhet till kvinnliga vårdtagare, duscha dem och sköta deras intimhygien. Det borde vara självklara insikter.
Men i Sverige lever den socialistiska sociala ingenjörskonsten från 1930-talet fortfarande. Hej och hå! Alla människor är lika, och alla passar för alla arbeten. Det finns inga skillnader på män och kvinnor.
Vissa män kan råka våldta en och annan 90-årig kvinna då och då, men sådana saker får man inte haka upp sig på.
En veritabel mardröm för äldre kvinnor
Resultatet har i Sverige blivit någonting som sannolikt skulle få Cheryl Benards haka att falla ännu längre ner. Afghanernas och andra manliga migrantgruppers entré i äldreomsorgen har blivit en veritabel mardröm för i synnerhet äldre kvinnor.
Jag har i en lång serie artiklar (se högermarginalen på min blogg) beskrivit flera brutala, ytterst upprörande fall av våldtäkter och annat sexuellt våld mot sjuka och försvarslösa, ofta dementa kvinnor i 80-90-årsåldern med hemtjänst eller annan äldreomsorg.
Ett av de senaste fallen är afghanen Ali Hassan Zada, 40, (krönika här), folkbokförd i Sverige 2017 och nyligen dömd till sex års fängelse för grov våldtäkt på en kvinna mellan 80 och 90 år gammal, svårt medtagen och hjälplös efter operation av en hjärntumör.
Han hade fått svenskt medborgarskap tre veckor innan han begick våldtäkten, och därför visste han att han inte riskerade utvisning. Våldtäkten ägde rum på ett äldreboende i Årjäng i västra Värmland.
Ali Hassan Zada är inte ensam. Uppskattningsvis mellan 1 000–2 000 afghanska migranter har fått statligt subventionerade anställningar i äldreomsorgen sedan 2015. En SKR-rapport (Sveriges Kommuner och Regioner) från 2021 anger att cirka 15 procent av nyanlända i omsorgsyrken kommer från Afghanistan (inom statssubventionerade program). De statliga subventionerna ger kommunerna arbetskraft till reapris. Oemotståndligt!
Enligt Arbetsförmedlingens data från 2022 får cirka 500 afghaner per år statligt subventionerat introduktionsjobb i vård/omsorg totalt. Äldreomsorgen står för hälften (baserat på branschfördelning). För nystartsjobb är siffran lägre, cirka 200–300 per år.
Toppåren var 2018–2020. Då fick 300–500 afghaner subventionerade jobb i äldreomsorgen varje år. Det är ur den här gruppen som flera gärningsmän kommer.
Selektion efter lämplighet för jobbet var och är obefintlig. De som arbetar med rekrytering och schemaläggning beaktar över huvud taget inte kundernas behov och rättigheter. Mänskliga rättigheter är inte självklara i äldreomsorgen.
Äldre kvinnor är lättfångade offer
Äldre, svårt sjuka och hjälplösa kvinnor är lättfångade offer för afghaner och andra anställda inom äldreomsorgen som triggas av att offren varken kan göra motstånd eller fly. De kan inte heller kalla på hjälp, eftersom trygghetslarmet ofta går till förövaren.
Frågan är hur de har tänkt – OM de har tänkt, de kvinnor i chefspositioner och med egna gamla mödrar, mor- och farmödrar, när de bestämde att unga, invandrade män är lämpliga att duscha och sköta intimhygienen på kvinnor i 80-90-årsåldern?
När politikerna bestämde sig för att göra Sverige till ett experimentlaboratorium för oförenliga kulturer gjordes kvinnor i alla åldrar till fria villebråd för sexuella övergrepp.
Politiker och myndigheter samtycker och anser att det är en strålande idé att gamla, sjuka människor sköter integrationen av invandrarna.
”Att man inte har familj i det nya landet innebär också att det inte finns en patriark som har ögonen på en – sannolikt en viktig förklaring till att en signifikant andel av ungdomarna ägnar sig åt brottslighet.”
Mustafa Panshiri i Kvartal: ”Det ni valde att inte se” 2018.
I min senaste krönika skrev jag om Sanna, (fingerat namn), nybakad 18-årig student som fått sommarjobb som brevbärare för Postnord. Fredagen den 4 juli skulle hon gå sin första egna runda och dela ut post på Odensvigatan 7 i Västerås.
I husets entréplan blev hon intvingad i ett hörn och våldtagen, oralt och vaginalt, av den 26-årige afghanen Mohsen Asghari, som hotade henne med kniv. Motiv: ”hans hjärna var kåt”.
Fredagen den 29 augusti dömdes han av Västmanlands läns tingsrätt till fem års fängelse för grov våldtäkt. Han ska dessutom betala 350 000 kronor i skadestånd till sitt offer.
Två nämndemän i tingsrätten var skiljaktiga och ville döma till maxstraffet sex års fängelse.
Det vi ser är en skoningslös uppvisning av hur en dröm för politiker, SKR och chefer för hemtjänst och annan äldreomsorg har blivit en mardröm för kvinnor i alla åldrar.
Men inte bara för dem.
Att upprepa sitt trauma: gruppvåldtäkter mot pojkar
Många av de afghanska migranterna har utsatts för våldtäkt av vuxna män i sitt hemland eller under resan från en sida av jorden till en annan. De bär på trauman, och de riskerar att upprepa sina trauman med minderåriga pojkar som offer.
Under drygt ett år 2016-2017 dömdes 15 ensamkommande pojkar från Afghanistan för gruppvåldtäkter på andra pojkar i Sverige.
Ett exempel: När 14-årige Nazir har ätit upp sin middag kommer två äldre ensamkommande pojkar, tar honom i armarna och leder in honom på ett rum. Från SVT Nyheter den 15 juni 2017.
Inne på det låsta rummet på HVB-hemmet Dalsjögläntan i Borås trycks Nazir ner på golvet, och de två äldre pojkarna förgriper sig på honom. Personalen märker ingenting. De har inte fått någon information eller utbildning om Afghanistan och det specifika sexuella våld som är vanligt förekommande i ett samhälle där kvinnor inte har någon plats i det offentliga rummet och en vanlig afghansk man aldrig har sett en kvinna naken innan han gifter sig.
Att skriva i en fråga som är medialt död
Den här frågan är medialt död.
Mina journalistkolleger håller tyst.
Feminister säger inte ett pip om att kvinnor våldtas av migranter som tackar för uppehållstillstånd och medborgarskap med sexuellt våld.
Alternativa media vill inte heller gärna ta i ämnet. Ämnet är känslomässigt påfrestande, och alla hukar i skräck för r-ordet.
Sedan 2010 har jag skrivit hundratals krönikor om det pris som vanliga svenskar får betala för en vansinnig migrationspolitik. Ingen vågar dela eller länka till mina krönikor, eftersom media har påstått att jag är en fruktansvärd ”rasist”.
Det är inte rasism att värna om sitt eget lands befolkning. Det är precis det vi ska göra, vi som bryr oss om Sverige.
Jag skriver så länge jag orkar.
Dokumentärfilm om Bacha Bazi i Afghanistan
Det här är en dokumentär om den afghanska traditionen Bacha Bazi (Lekpojkar), som sedan länge finns i Afghanistan. I ett land där kvinnor är otillgängliga, klädda i heltäckande burka och isolerade i hemmen, är Bacha Bazi ett sexuellt substitut.
Unga, ofta fattiga och utsatta pojkar från 8 år och uppåt köps eller rövas bort från sina familjer och utnyttjas av välbeställda vuxna män. Pojkarna dansar för sina herrar, sminkade och klädda i kvinnokläder. Sedan blir de våldtagna, ofta av flera män. Pojkar som utnyttjas sexuellt på det här sättet blir ofta traumatiserade för resten av livet.
Filmen kan ses här.
————————————————————————-
Julia Caesar 