Det känns symboliskt. Torsdagen den 21 november begravdes akademieledamoten, sinologen, språk- och litteraturforskaren och översättaren Göran Malmqvist (1924-2019).
Han var representant för en bildning som många av oss fruktar håller på att gå förlorad. Vart tar bildningen vägen i en politiserad och starkt försämrad skola, styrd av ett aktivistiskt Skolverk som vill radera stora delar av historien? JÖK-landet Sverige föredrar lättmanipulerade nyttiga idioter.
Vi är fortfarande några överlevande som minns skolan som förmedlare av kunskap och bildning. Men leden glesnar för varje år. Snart är vi som hade förmånen att gå i en bra skola lika utdöda som dinosaurierna.
Med ”vi” menar jag oss som föddes på 1930-, 40- och 50-talen och hade lyckan att gå i skolan innan grundskolan infördes 1962 efter modell från den östtyska diktaturen DDR. Samma år trädde Lgr 62, Läroplan för grundskolan, i kraft. Det var den första läroplanen där förmedling av kunskaper sattes i andra hand och underordnades ett socialistiskt jämlikhetsmål; ”att främja elevernas allsidiga utveckling”. Målet har senare spårat ur in absurdum och handlar numera om att bevisa att alla barn är lika, oberoende av gener, etnicitet och kulturell bakgrund. Vilket är direkt lögn.
Vår förmåga att tillägna oss kunskaper styrs i hög grad av ärftliga faktorer som intellektuell kapacitet, kopplad till IQ, men också av miljöfaktorer som föräldrarnas utbildningsnivå och förmåga att stödja och uppmuntra sitt barns studier.
Göran Malmqvist föddes 1924 och gick i skolan i Borås på 1920- och 30-talen. Under hans skoltid var nästan alla lärare på gymnasiet filosofie doktorer och lärda herrar: lektor Hedberg i latin och grekiska, lektor Collin i franska, lektor Lidén i svenska, rektor Engblom i engelska, och lektor Danielsson i historia.
I en efterlämnad skrift som publiceras i tidskriften Kvartal berättar Malmqvist om sin skolgång. Många äldre läsare kan säkert känna igen sig i hans berättelse och erinra sig gnisslet från en tramporgel till den obligatoriska morgonpsalmen.
”Din klara sol går åter opp,
jag tackar dig min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.”(Johan Olof Wallin, 1779-1839).
”Glädjens ljud” i arla morgonstund med ruvande vintermörker utanför klassrumsfönstren och doften av blött ylle som tunga stråk i luften inskränkte sig ofta till trötta snörvlanden och nyvaket skrovliga barnaröster.
Göran Malmqvist skriver:
”Dagens första lektion började klockan 8 på morgonen, men alla elever måste infinna sig till morgonbönen, som startade en kvart tidigare och som innehöll en kort betraktelse av någon av skolans kristendomslärare samt psalmsång.
Innan den första lektionen började rapporterade klassens ordningsman vilka elever som eventuellt var frånvarande och deras namn antecknades i klassliggaren, som låg framme på katedern.
All giltig frånvaro måste bekräftas skriftligen av någon av elevens föräldrar. Skolk, som kallades ogiltig frånvaro, kunde bestraffas med nedsatt betyg i Ordning eller Uppförande, som mättes på skalan A, B, C, beroende på omständigheterna. Ett alltför lågt betyg i Uppförande kunde leda till att eleven relegerades från skolan.”
Göran Malmqvist gjorde en ovanlig karriär. I gymnasiet och på universitetet läste han latin och talade språket flytande. En lärare frågade honom varför han insisterade på att vilja läsa döda språk som latin och grekiska när det fanns i högsta grad levande språk som kinesiska? Hans studier i kinesiska förde honom ut i världen. Malmqvist var en av de sista svenskarna som upplevde det gamla Kina, före maoismen. Han kom dit 1948, mitt under brinnande inbördeskrig.
Kinakännaren och kulturredaktören för Kvartal, Ola Wong, beskriver Göran Malmqvist som en ”intellektuell äventyrare”.
”En typ som inte finns längre, en Indiana Jones-typ. Han åkte i väg till Kina 1948 och gjorde fältarbete mitt under brinnande inbördeskrig. Han var engagerad i demokratin och blev persona non grata för att han sa sanningen om övergreppen under Mao-tiden, när tidsandan i Sverige i övriga kulturvärlden snarare var maoistisk.”
I Svenska Akademien hade han från 1985 stol nummer 5.
”Ända fram till sin död vid 95 års ålder översatte han kinesiska klassiker, det sista projektet var det filosofiska verket Zhuang Zi från 300-talet f. Kr.” skriver Ola Wong i Kvartal. Han ställer frågan ”Hur fick Sverige fram en sådan imponerande person?”
”En viktig faktor verkar ha varit dåtidens svenska skola och pedagogik med starkt engagerade och högt utbildade lärare – de flesta som undervisade på gymnasiet i Borås hade doktorerat.”
Under flera decennier på 1900-talet hade även fattiga barn från arbetarklassen möjlighet att studera. Jag var ett sådant barn. Läroböckerna var gratis och delades ofta med andra elever till och med sjätte klass i folkskolan, men måste betalas av föräldrarna från och med realskolan. Det sved ordentligt i en knapp hushållsbudget. Föräldrar fick ofta göra stora ekonomiska uppoffringar om de ville att deras barn skulle få studera efter folkskolan.
Men även om man växte upp i små landsortshålor långt från civilisation, långt från kultur och universitet, var lärarna välutbildade och fantastiska, hängivna uppgiften att sprida kunskaper och dela sin entusiasm inför sina ämnen med oss elever. De hade dessutom ofta förmågan att se och urskilja begåvade barn och ge dem den uppmuntran som föräldrarna inte alltid orkade ge.
Det var fullt möjligt för ett arbetarbarn från landsorten att i likhet med Göran Malmqvist välja gymnasiets latinlinje, fördjupa sig i Horatius’ (65-8 f. Kr.) och Catullus‘ (84-54 f. Kr.) poesi, traggla latinska verbböjningar och de puniska krigen och njuta av odödliga citat på klingande latin.
”Ständigt flyr du för mig min Cloe, lik hindens kalv,
som bland ensliga berg söker sin skygga mor,
helt betagen av grundlös
skräck för träden och vindens sus.
Ty om endast en fläkt av ett törnesnårs lätta blad, om en grön ödla blott genomfar
björnbärsbusken, så skälva
hennes hjärta och hennes knän.
Icke följer jag dig som ett Getuliens
lejon eller en grym tiger i mordbegär.
Lämna äntligt din moder;
du är mogen för mannen nu.”
(Horatius’ dikt till en mycket ung flicka).
I dag skördar vi de samhällsundergrävande frukterna av ett långt socialdemokratiskt maktinnehav med ett under det senaste halvseklet tydligt manifesterat kunskaps- och bildningsförakt, som har sina rötter i ett misstolkat socialistiskt jämlikhetsideal. Efter 1960-talet har kunskaper och bildning inget givet värde längre, snarare tvärtom. Bildning är kontraindicerat i dag. Att känna igen sig i litterära, historiska och kulturella referenser är snobberi och bör, av hänsyn till alla som kan känna sig underlägsna och kränkta, inte komma till offentligt uttryck.
Bildning har blivit något fult, ett brott mot dogmen att alla är lika, och ingen får sticka ut. Du ska inte tro att du kan något, du ska inte tro att du vet något. Här råder Jantelag på alla plan. Om du kan något är du en säkerhetsrisk eller åtminstone en näve grus i indoktrineringsmaskineriet. I ett socialistiskt JÖK-samhälle behövs bara lättdresserade nyttiga idioter som inte belastas av kunskaper eller har några egna tankar och åsikter.
Mediautbudet speglar en inställning där okunnighet, historielöshet och ytlighet premieras. Regredierade vuxna som beter sig som dagisbarn lyfts fram som något föredömligt.
Till råga på förnedringen tvingas vi betala för smörjan i public service med tvångsbeskattning på mer än 8 miljarder kronor per år för att försörja tusentals statliga maktpapegojor som dagligen ljuger oss rakt upp i ansiktet.
Skolan har huvudrollen i den pågående fördumningen, och fler än jag satte kaffet i halsen när Skolverket i slutet av september gick ut med förslaget att ta bort antikens historia från undervisningen. För övrigt inte bara antiken, utan hela momentet ”forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700” som idag lärs ut på högstadiet, alltså också forntiden, folkvandringstiden, medeltiden, renässansen, barocken och stormaktstiden. Flera tusen års historia skulle plötsligt raderas med enda penndrag av Skolverket.
Det är ungefär lika begåvat som att slopa grunden i ett husbygge och låta stommen sväva fritt ovanför marken. Jag rekommenderar aktivisterna på Skolverket att pröva och se hur länge det fungerar innan kraschlandningen är ett faktum.
”Timmarna räcker inte till” var det motiv som Anna Westerholm, chef på Skolverkets läroplansavdelning, uppgav. I stället skulle mer tid ges åt undervisning om efterkrigstiden, tänkte sig aktivisterna på Skolverket. ”Jämlikhet, utanförskap, sexualitet och relationer” ska ägnas mer tid, och i geografi ska ”vatten, öar, berg och öknar” ersättas med ”mönster, processer och hållbarhetsfrågor”. Nationalsången och några av de vanligaste psalmerna plockas också bort.
Det blev ett ramaskri när planerna blev offentliga, och Skolverket tvingades delvis backa. Antikens historia får vara kvar i läroplanen. Men alla de andra historiska epokerna? Det kommer framtiden att visa, men – OBS! – vi har all anledning att misstro Skolverket och deras kulturmarxistiska agenda och vara vaksamma på den fortsatta utvecklingen.
Ett okunnigt, historielöst folk är ett lättmanipulerat folk. Människor som står på en svajande grund av bristande kunskaper är lätta offer för desinformation i public service och övriga media. Det är exakt vad politiska makthavare vill ha.
”Det är synen på kunskap som är grundfelet i systemet” säger Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och VD för Institutet för Näringslivsforskning, i den här intressanta intervjun. Den görs av Henrik Höjer och har publicerats av Axess.
LÄS OCKSÅ
Ärans och hjältarnas språk.
Om att allt färre tycks klara att uttrycka sig på korrekt svenska i tal och skrift.
Uppskattade du den här artikeln? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 