Låt mig presentera Siv Wennberg, 76-årig hovsångerska och diva (hon säger det själv) som, draperad på en divan och iförd nätstrumpor, levererar beska sanningar om vår tid, om politik, dagens musikliv och om hur okunniga människor lyfts fram och glorifieras i media.
Den 9 april klockan 20 visar SVT2 Emelie Jönssons och Gustav Ahlgrens film om Siv Wennberg och hennes karriär som en av världens mest hyllade sopraner, 1994 utnämnd till hovsångerska.
Missa den inte! Filmen finns också på SVT Play. Det är en storslagen film om en storslagen kvinna.
Att som 76-åring vara sanningssägare är modigt i en tid när äldre kvinnor helst varken ska synas eller höras.
När ”gammal” har blivit ett skällsord.
Som exempel på den utbredda okunnigheten vad gäller klassisk kultur tar Siv Wennberg några program om operakonsten som SVT nyligen har sänt; ”Hjälp, jag ska gå på opera”, där redan rubriken antyder idiotnivå.
En hårdsminkad och tungt bling-blingbehängd man vid namn Rickard Söderberg tar i tur och ordning med sig personer som garanterat aldrig har satt sin fot på operan till en föreställning på Malmöoperan i förhoppning om att kunna omvända dem. Frågorna är många, får tv-tittarna veta. De uppehåller sig på den här nivån: ”Vad ska jag ha på mig?”, ”Varför sjunger de så konstigt?” och ”Hur ska jag orka sitta i fyra timmar?”
Verkligt svåra prövningar, med andra ord. Nu ska de inbjudna lockas ut ur sina fördomar om klassisk musik, i synnerhet opera, och med maximal ansträngning förmås sitta sig igenom en föreställning på fyra timmar (till exempel Mozarts ”Figaros bröllop”). Försökspersonerna är popartisten Peg Parnevik, fotbollskommentatorn Daniel Nannskog, rallykartläsaren Tina Thörner, schlagersångerskan Kikki Danielsson och hårdrocktrummisen Mikkey Dee.
”Får man se ut hur som helst?” undrar Siv Wennberg i en öppen fråga till SVT-chefen Hanna Stjärne inför anblicken av Rickard Söderberg. Hon får givetvis inget svar, men ja, man får se ut hur som helst i SVT. Ju mer utspökad desto bättre, och helst ska det inte synas om det är en man eller en kvinna. Kan SVT dessutom upphöja ytligheten och brist på bildning till norm har man lagt ännu en milsten i fördumningsindustrin bakom sig och gjort alla ansvariga, statligt avlönade fördumningstjänstemän nöjda.
Det finns fler exempel på SVT:s försök att sprida dumhet genom att framställa människor som hjälplösa offer, utan ansvar för sina egna val, bland annat serien ”Hjälp, vi har köpt en bondgård!”. Ännu har vi inte sett den före detta Centerpolitikern Fredrick Federley i ”Hjälp, jag har legat med en pedofil!” eller deltagarna i ”Gift vid första ögonkastet” i serien ”Hjälp, jag har gift mig utan att ha en aning om vad det innebär”. Men det kommer säkert.
Jag lämnar ordet till Sivandivan i ett par av hennes salta inlägg på divanen.
Den divan som Siw Wennberg draperar sig på, liksom studio och inspelning, svarar skådespelaren och författaren Rasmus Dahlstedt för, känd för bland annat satirserien Söders hjältar och rollen som Julian Assange på Teaterstudio Lederman. Han har också gjort en intervju med Siv Wennberg i sin serie ”Antipodden”. Sivandivan själv är en analog människa, säger hon, det vill säga hon äger ingen dator och är inte uppkopplad på Internet.
Siv Wennberg har haft en lysande internationell operakarriär och sjungit Wagner, Strauss och Verdi på alla de stora världsscenerna. Hon föddes i Timrå 1944. Pappan var murare, och familjen på fyra personer bodde i ett rum och kök. Pappan och en äldre bror drack. Siv flydde till musiken, gick sin egen väg och utbildade sig till pianist. Som 16-åring debuterade hon vid en konsert i Sundsvall.
Som 17-åring hörde hon Birgit Nilsson sjunga och tänkte ”Vilken röst!”. Med hjälp av skickliga pedagoger som Anna-Lisa Wallmark utvecklade hon sin egen röst till dramatisk sopran. Debuten som Sieglinde i Wagners ”Valkyrian” på Stockholmsoperan 1972 blev en succé, och sedan låg de stora operascenerna öppna för henne; Wiener Staatsoper, Oper Stuttgart, Deutsche Oper i Berlin, München, Paris, Covent Garden i London och Bolsjojteatern i Moskva. Hon sjöng också i USA.
År 1988 erhöll Siv Wennberg Svenska Dagbladets operapris för sin tolkning av Isolde i Richard Wagners ”Tristan och Isolde”. Här kan vi lyssna på henne i hennes fantastiska insjungning av ”Isoldes kärleksdöd” i denna paradroll. Inspelningen gjordes konsertant i Stockholms konserthus i oktober 1988. Norrköpings symfoniorkester dirigeras av Franz Welser-Möst.
Här sjunger hon Amelias roll mot Nicolai Gedda som Riccardo i en uppsättning av Giuseppe Verdis ”Maskeradbalen” på Stockholmsoperan 1986. Det är liv, död och kärlek, varken mer eller mindre.
Privat är hennes favoriter Franz Schubert, Edvard Grieg och Wilhelm Peterson Berger. Den som vill höra Siv Wennberg själv berätta om sin operakarriär kan lyssna till den intervju Rasmus Dahlstedt gör med henne i sin serie Antipodden.
”För mig fanns bara en sak, och det var musiken.”
Musiken bär hon i sitt huvud. Alltid. Filmen om Siv Wennberg som SVT visar den 9 april berör mig starkt. Lägg märke till leopardkappan som hon bär i början av filmen. Det är mod. När en 76-årig kvinna har nätstrumpor och leopardmönstrad kappa visar hon med en sjuhelvetes tydlighet att hon inte lägger sig platt för åldersföraktet i dagens Sverige. Hon framhärdar i att vara kvinna och kunde inte vara mer likgiltig för eventuella reaktioner.
För mig är det inte svårt att identifiera mig med en jämnårig kvinna som går sin egen väg, som är uppfylld av en mission och kärleken till en konstart, som i alla lägen är sig själv och vägrar böja sig för det ”lämpliga” eller politiskt korrekta. Som lider sig igenom medelmåttig schlagersång vid en musiktillställning och tydligt visar förståelig brist på entusiasm inför det förutsägbart dussinmässiga triviala. Som får kämpa för att få sina insjungningar av de stora operarollerna utgivna på CD-skivor (det blir 17 stycken), när det borde ha varit en självklarhet för länge sedan. Som måste ringa runt till det ena förlaget efter det andra för att få sina memoarer, ”Jag sjunger ut!”, utgivna.
Jag känner också igen overklighetskänslan när man inte längre delar referenser med samtiden, när ens upplevelser härstammar från en annan tid som en krympande skara nu levande har upplevt. Främlingskapet när man inte ens känner igen det språk som talas, med halva meningarna på engelska.
Sivandivans YouTubekanal finns här. Hennes nästa video läggs ut fredag den 16 april.
”Jag ger aldrig upp” säger hon.
”Om du har en gåva, då ger du inte upp. Det är det bara våp och medelmåttor som gör.”
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 