Vad är mod? Vad är en modig människa? Var går gränsen mellan mod och dumdristighet? Varför vågar så få människor vara modiga?
Zoia Zakariasdotter ställer de här frågorna och många andra i sin serie ”Modiga människor”. I det här avsnittet försöker jag svara. Svårt, för jag anser inte alls att jag är en modig människa.
Programmet handlar bland annat om Dagens Nyheters utveckling från respekterad nyhetstidning med en rad skickliga skribenter – till det oanständiga propagandaorgan tidningen är idag.
Det mod som många vill tillskriva mig handlar istället om att det för mig alltid har varit självklart att uttrycka mina åsikter. Det är inte en fråga om mod. Jag är uppvuxen i en familj och släkt där det var naturligt att säga vad man tycker.
En människa som hoppar i sjön för att rädda en drunknande är självklart modig. Samma sak kan sägas om den som går in i ett brinnande hus för att rädda en person från att brinna inne. Den definitionen av mod håller säkert de flesta med om.
När det kommer till att fritt kunna uttrycka sina åsikter blir det genast svårare. En person som är mitt uppe i yrkesliv och karriär och för sin försörjning är beroende av arbete och inkomster är generellt sett mindre benägen att ta risker som skulle kunna beröva honom/henne grundförutsättningarna för sitt liv. Det är i högsta grad förståeligt.
Om man är pensionär har man i allmänhet en friare bas att stå på. Än så länge sliter inte staten brödet ur munnen på pensionärer, även om de uttrycker olämpliga åsikter. Ändå tiger många pensionärer stilla om de omvälvande samhällsförändringar de upplever i sina liv i form av bland annat påtvingad massinvandring och mångkultur, otrygghet och utsatthet i ett allt våldsammare Sverige med avrättningar på offentliga platser, muslimska korankravaller med stenkastning mot polis, feminism och så kallad jämställdhet (på Socialdemokraternas extra partikongress 1967 fastslagen som ett övergripande politiskt mål), wokekultur och nedmonteringen av kärnfamiljen enligt bolsjevikiskt mönster.
Orsakerna är naturligtvis de sociala risker man tar om man sticker ut hakan och säger vad man tycker i ett alltmer likriktat och intolerant samhällsklimat. Vem vill bli utesluten ur pensionärsföreningen? Vem vill bli utfrusen av sin familj och släkt? Vem vill bli bojkottad av grannarna?
Men varför ska vi acceptera att andra bestämmer vad vi får säga? Tanken är oacceptabel. Ingen ska ha den rätten. Efter att Zoia Zakariasdotter lagt ut sitt program på YouTube och redan fått tusentals lyssnare hittade jag en artikel om att drygt hälften av alla svenskar inte vågar uttrycka sina åsikter i politiska frågor, av rädsla för att åsikterna ska uppfattas som stötande.
I Sverige är det 53 procent som självcensurerar sig i dag
Artikeln är skriven av Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. Han konstaterar att det tyvärr finns allvarliga brister i samtalsklimatet som tycks vara djupgående. I forskningsprojektet ”Det öppna samhället”, som han driver tillsammans Thomas Persson vid Uppsala universitet, undersöker de samtalsklimatet i Sverige.
I deras nyligen publicerade antologi ”Skör demokrati” vittnar några av Sveriges skarpaste författare och skribenter om hur samtalsfrihet och forskningsfrihet allvarligt begränsas av politisk normstyrning, cancelkultur och mobbning i sociala medier, av kunskapsförakt, självcensur och identitetspolitik.
I samarbete med SOM-institutet vid Göteborgs universitet har de båda forskarna genomfört en enkätundersökning med ett riksrepresentativt urval av medborgare. Studien visar att alltför många medborgare varken är politiskt toleranta eller vågar tala öppet om sina åsikter. En majoritet, hela 53 procent, självcensurerar sig idag.
”De bästa intentioner och rättvisesträvanden kan förvrängas till sina motsatser, där till exempel viktiga frågor om orättvisor och diskriminering missbrukas som slagträ för att tysta meningsmotståndare” skriver Sten Widmalm.
”De som är mest ogillade idag är Sverigedemokrater, abortmotståndare och vaccinmotståndare”
”Politisk tolerans handlar om att vi är beredda att ge lika rättigheter till dem vars åsikter vi ogillar. De som är mest ogillade idag är Sverigedemokrater, abortmotståndare och vaccinmotståndare.”
”Alla har så klart rätt att tycka illa om nämnda grupper” skriver Sten Widmalm.
”Däremot har vi blottat ett demokratiproblem när det visar sig att en stor andel av de tillfrågade i undersökningen också är beredda att dra in grundläggande demokratiska fri- och rättigheter för de människor de ogillar.”
”När en majoritet av befolkningen anser att ”i dagens politiska klimat kan jag inte öppet uttrycka mina åsikter, eftersom andra kan tycka de är stötande” tyder det på att det fria samtalet i landet hämmas. Men av vilka?
Sten Widmalm svarar:
”Det är en politisk kultur som vi i vardagen – på jobbet, i medier, i politiken och i debatter – själva har skapat.”
”Och samtalsklimatet påverkas självfallet av att så många som 87 procent av de som medverkade i vår undersökning anser att otryggheten i Sverige under de senaste tio åren har ökat. Otrygga medborgare tenderar att bli intoleranta.”
”Det som oroar mest är det öppna våldet: alla skjutningar, sprängningar rån och trakasserier. Det drabbar människor direkt. Och det drabbar demokratin. Denna utveckling måste vändas omedelbart.”
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Stöd Zoia Zakariasdotter och hennes kanal Modiga människor!
Modiga Människor ger en röst till dem som inte hörs i mainstream-media.
Du kan stödja hennes arbete genom att dela hennes avsnitt eller donera en gåva.
Swish: 123 092 3631, Bg: 378-3933, eller Paypal: https://www.patreon.com/user?u=700303.
Julia Caesar 