Det finns inga enkla sätt att stoppa den gängrelaterade grova våldsbrottslighet som härjar i Sverige och är en av de största frågorna i valet.
Så gott som dagligen skjuts människor ihjäl i kallblodiga avrättningar. Adekvata och nödvändiga åtgärder för att minska gängvåldet förutsätter mycket långtgående politiska beslut som inga sittande politiker hittills visar några tecken på att ens överväga. Generellt verkar de inte ens ha förstått problemets allvar.
Oavsett vilka kortsiktiga åtgärder politikerna tar till är vi instängda i vårt land med en kraftigt ökande våldskriminalitet. Orsaken är det folkutbyte som genomförs sedan decennier och som har accelererat i raketfart de senaste 20 åren.
På grund av den extrema invandringspolitiken har våldsbrottsligheten blivit en perpeetum mobile, en självgående evighetsmaskin. Stora delar av skadan är irreparabel. (Per Gudmundson i Bulletin).
Män 15-44 år är den mest brottsbelastade gruppen av alla. De som är allra mest överrepresenterade i kriminalitet är födda i Sverige av två utrikes födda föräldrar. Därmed är de svenska medborgare och går inte att utvisa med nuvarande lagstiftning.
Partiet Alternativ för Sverige driver i år, liksom inför valet 2018, en torgmötesturné i mängder av städer över hela Sverige. Partiets kärnfråga är återvandring, det vill säga myndighetsbeslutade utvisningar av invandrare i fyra kategorier:
1. de som har begått brott,
2. de som lever på bidrag,
3. de som inte lär sig svenska och
4. de som partiledaren Gustav Kasselstrand betecknar som ”missanpassade”, som inte visar några tecken på att vilja bli en del av Sverige. Partiet vill inrätta ett statligt Återvandringsverk, som ska verkställa utvisningarna.
OBS! En färsk intervju med Gustav Kasselstrand finns här, i Rasmus Dahlstedts Antipodden.
Återvandring är utan tvekan nödvändig för att åtminstone börja lösa de enorma problem med gängrelaterad våldskriminalitet som plågar Sverige och svenska folket. Men det är en process som kommer att ta tid. För att ändra Medborgarskapslagen, som är en grundlag, och kunna utvisa andra generationens invandrare som är födda i Sverige och har svenskt medborgarskap krävs två likalydande riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan.
Även om Sveriges gränser skulle stängas imorgon och en återvandring kommer igång återstår en mängd problem att lösa. Det största hindret är att sju av de åtta riksdagspartierna fortfarande inte visar några tecken på att ens överväga nödvändiga politiska beslut för att stoppa det dödliga gängvåldet.
Det åttonde partiet, Sverigedemokraterna, vill att återvandring ska vara frivillig. Det är orealistiskt. Varför skulle invandrare frivilligt vilja åka hem från en bidragsbeströdd tillvaro i Sverige – landet som flyter av mjölk och honung, flerbarnstillägg och äldreförsörjningsstöd? Enligt en färsk undersökning från Novus, publicerad i Bulletin, planerar endast två procent av utlandsfödda personer i Sverige att återvända till sitt födelseland i framtiden. Sexton procent svarar ”kanske”. Sjuttiosex procent har för avsikt att stanna. Bland dem som kommit till Sverige från ett utomeuropeiskt land är andelen som tänker stanna 81 procent.
Det här diagrammet på Affes Statistikblogg visar vad som skulle hända om Sverige hade stängt gränserna den 1 januari i år och håller dem stängda i åtta år framåt. Som synes planar antalet utrikesfödda män 15-44 år ut en aning. Men andra generationens invandrare med två utrikesfödda föräldrar ökar. Och det är den gruppen som är mest överrepresenterad i brottslighet. De gråtonade staplarna bygger på en statistisk beräkning av en trolig utveckling.
Den viktigaste förklaringen till den explosiva ökningen av gängvåldet
De så kallade ”dubbelbarnen”, födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar, går inte att utvisa utan ändring av Medborgarskapslagen, och de fylls ständigt på med nya årgångar. Här har vi den viktigaste förklaringen till den explosiva ökningen av gängvåldet. Den är oåterkalleligt knuten till demografin, i klartext massinvandringen.
Dubbelbarnen är den grupp som ökar snabbast av alla inrikes födda. Politikerna står handfallna. I årtionden har de bedrivit folkutbytespolitik, uppenbarligen utan att göra några konsekvensanalyser. Gängvåldet såg de inte komma.
”Samma problem kan iakttas i många länder med stor invandring, men Sverige sticker ut, och orsaken är inte svår att räkna ut” skriver Dan Korn i en artikel i Bulletin, där han refererar till en ny undersökning i den danska tidningen Kontrast.
”Öppna era hjärtan” sa landsförrädaren
Orsaken är – som vanligt – den svenska naiviteten, fegheten och bristen på konsekvensanalys. I en granskning 2017 riktar Riksrevisionen hård kritik mot tre svenska regeringar i rad (Göran Perssons (S), Fredrik Reinfeldts (M) och Stefan Löfvens (S), som alla uppvisat stora brister i konsekvensanalyserna vad gäller migrationspolitiken. De analyser som låg till grund för de tre regeringarnas migrationspolitiska propositioner visade sig vara i stort sett obefintliga eller undermåliga. ”Tuta och kör” var mantrat.
Fredrik Reinfeldts variant lydde ”Öppna era hjärtan!”. Han visste mycket väl vilken enorm skada han tillfogade Sverige och svenska folket. Men som den landsförrädare han är valde han att gå globalisternas ärenden. För det har han blivit rikligt belönad och har än idag inte börjat skämmas. Moderaterna har inte heller klippt navelsträngen till Reinfeldt. Han har fortfarande ett starkt inflytande över partiet och dess ledare Ulf Kristersson.
”Vi har haft en övertro på svenskhetens välsignande inverkan på människor. En sorts sammanblandning av svensk chauvinism och tro på social ingenjörskonst” skriver Kontrast.
”Man trodde att alla ville bli Svenssons, bara de fick gå på svenska dagis, jobba på svenska företag och vårdas på svenska sjukhus. Svenskheten var alltså inte till för enbart svenskarna, utan kunde spridas och delas med hela världen.”
Inte nog med det: svenskar förespeglas än idag att alla människor är lika, trots att vi med våra egna ögon kan se att det inte stämmer. Vi ska tro att alla är som vi. Kulturella och andra skillnader existerar inte. Med den falska utgångspunkten blir naturligtvis varje skillnad en total överraskning, omöjlig att förutse.
”Men kraften i den demografiska förändringen är så stark att välfärdsstaten inte kan lösa uppgiften” skriver Kontrast. Naiviteten har resulterat i en katastrof.
Våldssituationen i Sverige saknar historisk motsvarighet
Den dramatiska våldssituationen i Sverige saknar historisk motsvarighet. Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå), 2021:8, ligger Sverige i topp i Europa när det gäller dödligt skjutvapenvåld. I studien jämförs dödsskjutningar i Sverige med 22 andra europeiska länder mellan år 2000 och 2019. I början av 2000-talet låg Sverige i botten när det gällde dödligt skjutvapenvåld i Europa. Sedan 2013 har våldet ökat kraftigt, och nu ligger alltså Sverige i topp i Europas statistik.
Den ökning som Sverige redovisar är unik. Den går inte att se någon annanstans i Europa.
Exempel 1: 15-årigt dubbelbarn skjuter ihjäl gängledare i köpcentrum i Malmö
Mitt i fredagsshoppingen på eftermiddagen den 22 juli skjuter 15-årige Aydin Shojaee ihjäl en 31-årig, tungt kriminellt belastad gängledare med afghansk invandrarbakgrund i köpcentrumet Emporia i Malmö. Det är det 45:e skjutvapenmordet i Sverige i år, på bara drygt ett halvår.
Det 31-åriga mordoffret var medlem i det kriminella mc-gänget ”Satudarah” och grundare till en underavdelning som han gav namnet ”Assassins”, erfar Expressen. Dess affärsidé uppges gå ut på utpressning – och skjutningar mot dem som inte fogar sig.
En förbipasserande 39-årig kvinnlig turist från Norge skadas allvarligt i skottdramat. Aydin Shojaee har erkänt mord och mordförsök och sitter häktad. Sedan 2017, när han var tio år gammal, har han varit föremål för socialtjänstens insatser. När han begick mordet på Emporia var han på rymmen från ett omhändertagande enligt LVU, Lag om vård av unga, efter flera orosanmälningar om att han missbrukade och begick brott. Missbruket var så allvarligt att pojken flera gånger har behövt akutsjukvård, och för att han drabbats av drogrelaterade psykoser.
Ytterligare personer, som greps samma kväll som skjutningen, sitter häktade, misstänkta för delaktighet i mordet.
Femtonåringen är ett ”dubbelbarn”, ett av dem som illustreras grafiskt i diagrammet på Affes Statistikblogg här nedanför. Han är född i Sverige men har två utrikesfödda föräldrar. Mamman kom till Sverige från Marocko 2001. Pappan, numera avliden, kom till Sverige redan under 1980-talet från Iran.
Politikerna, som är ansvariga för katastrofen, verkar vara helt oförmögna att se orsakerna och sitt eget ansvar för att Sverige idag är ett våldsinferno. Allra längst i gränsöverskridande enfald och förnekelse går, inte oväntat, Miljöpartiets båda språkrör Per Bolund och Märta Stenevi. De påstår att gängskjutningarna beror på ”fattigdom”. En i sig imponerande grad av hjärnsmälta (partiell härdsmälta, lokaliserad till hjärnan).
På knappt tio år har antalet dödsskjutningar nästan tredubblats, från 17 stycken år 2011 till 48 år 2020. Hittills i år har Sverige haft 256 skjutningar, och 47 personer har skjutits ihjäl i gängrelaterat våld.
Det är rekord hittills, men nya rekord slås så gott som dagligen. Det extrema våldet har normaliserats och har knappt något nyhetsvärde längre, om inte omständigheterna är särskilt uppseendeväckande.
Ett par exempel på medias nyhetsvärdering, hämtade ur kriminologen Fredrik Kärrholms bok ”Gangstervåld”:
- ”När tre sprängladdningar detonerar inom två timmar på olika platser i Stockholmsområdet den 17 oktober 2019 nämns de inte i SVT Aktuellt över huvud taget. Istället ägnas ett långt inslag åt att kvinnor nekas publicera lättklädda bilder på Instagram.
- Den 7 maj 2020 hittas en man i 60-årsåldern, som misstänks vara mördad, i en utbrunnen bil.
- ”Ett dåd som liknar de mexikanska knarkkartellernas metoder” kommenterar Fredrik Kärrholm. Men varken SVT Rapport eller Aktuellt rapporterade händelsen. Däremot sändes inslag om vårfloden i Haparanda.”
Morden är bara toppen på isberget. Sedan 2017 har 1 700 skjutningar ägt rum, enligt Polisens statistik. Drygt 600 personer har skadats. Interna gänguppgörelser drabbar inte längre bara de kriminella själva. Under de här åren har ett 50-tal utomstående, utan egen koppling till gängkriminalitet, skadats eller dödats av de kriminellas kulor.
De så kallade förortsgängen leder våldsstatistiken men har inte längre monopol på dödsskjutningar. Det dödliga våldet har spritt sig från storstädernas förorter och bygger gangsterkultur överallt, även på mindre orter över hela landet. Snart finns det inte längre någonstans för svenskar att ta vägen om de vill bo med andra svenskar och känna sig trygga.
De som är aktiva i våldsgängen har en gangstermentalitet som präglas av hat mot Polisen, hämndbegär, drogliberalism, våldsromantik, nedärvd hederskultur och antisocialt dominansbeteende med syfte att markera övertag gentemot omgivningen. De ifrågasätter statens och polisens legitimitet, och hatet mot Sverige och svenskarna eldas av en explosiv lättkränkthet. Gängens kvinnosyn avviker också kraftigt från den gängse svenska jämställdheten.
Gängens unga våldsamma män saknar moral i vanlig mening, saknar ofta impulskontroll och skjuter kallblodigt ihjäl varandra. För dem är det fullkomligt likgiltigt om vanliga, skötsamma människor, kvinnor och barn, kommer till skada eller skjuts ihjäl. Gängen slåss om marknadsandelar på den lönsamma narkotikamarknaden, och då är alla medel tillåtna.
Den snabba ökningen av invandrarpopulationen är extrem och saknar historisk motsvarighet
Sveriges mindre ärorika topposition i dödsskjutningar leder direkt till en annan unik rekordposition: landets demografiska utveckling och snabba ökning av invandrarpopulationen. Den är extrem. Inte heller den har någon historisk motsvarighet. Och de båda extremerna hänger ihop, trots alla försök att förneka sambandet.
Under årtionde efter årtionde har Migrationsverket och politikerna, ackompanjerade av medias hejarop, tillåtit hundratusentals migranter att välla in i landet. Svenska folket har aldrig tillfrågats. I samtliga SOM-undersökningar som gjorts sedan 1990 har fler tillfrågade svarat att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar i Sverige än de som tyckt att det är ett dåligt förslag. Men politikerna har inte velat lyssna.
De två vanligaste – och tyvärr effektiva – vapnen för att skrämma upp svenskarna och tysta deras protester mot en invasiv, ansvarslös och destruktiv migrationspolitik har varit rasistkortet och den så kallade värdegrunden, båda flitigt använda av politiker och media.
Högt över svenskarnas huvuden har sedan 1980 och till och med 2020 2 638 547 uppehållstillstånd delats ut.
Läs det en gång till:
Två miljoner sexhundratrettioåttatusen femhundrafyrtiosju uppehållstillstånd.
Den demografiska förändringen (i klartext: ett folkutbyte) har förändrat Sverige i alla avseenden och saknar motsvarighet i något annat land. År 1900 var Sverige nästan hundraprocentigt homogent. Andelen utrikes födda utgjorde bara 0,7 procent, totalt 35 627 personer. Av dem kom 21 000 från Norden, det vill säga från länder som kulturellt liknar Sverige. Bara 79 personer kom från Afrika.
I dag är omkring 20 procent av Sveriges befolkning född i något annat land. Tjugofem procent av befolkningen, alltså var fjärde invånare, har utländsk bakgrund, det vill säga en eller båda föräldrarna födda i ett annat land. För var och en som har möjlighet att se syns den extrema ökningen tydligt i den förändrade gatubilden, i skolor och förskolor, i bostadsområden, på vårdcentraler, sjukhus och så vidare.
Sammansättningen av invandrare är även den extrem. Migranterna kommer huvudsakligen från jordens mest ökända, underutvecklade och dysfunktionella länder i tredje världen, mestadels från Mellanöstern och Afrika. Bara en mindre andel av dem är flyktingar. Övriga är ekonomiska migranter som vill ha ett bättre liv än de förmår skapa i sina egna hemländer.
Diagrammet här nedanför (källa: Affes statistikblogg) visar en beräkning av den mycket kraftiga ökningen i gruppen män mellan 15 och 44 år, födda i Sverige av föräldrar med ursprung i Afrika och västra Asien. Detta är de så kallade ”dubbelbarnen”. Sådana som Aydin Shojaee, som har störst överrepresentation i kriminalitet av alla. De gröna staplarna visar män 15-44 år, vars båda föräldrar är födda i västra Asien. De bruna staplarna visar män 15-44 år, vars båda föräldrar kommer från Afrika.
Notera att antalet män i den här brottsbenägna gruppen 1985 bara var 300. År 2021 hade de ökat till otroliga 58 000.
Män som går omkring som apterade dynamitladdningar på våra gator och i våra bostadsområden och bara behöver en hastig impuls för att döda.
2017 bedömde polisen att det fanns omkring 5 000 kriminella aktiva i cirka 200 kriminella nätverk i de utsatta områdena. Sedan dess har de vuxit kraftigt.
Enligt den framskrivning som Affes Statistikblogg visar en beräkning på i samma diagram kommer den här gruppen 2029 att utgöras av omkring 95 000 personer. Som var och en förstår är det viss skillnad på den grad av våldsbrottslighet som 58 000 personer (2021) kan ställa till med, jämfört med 300 personer (1985). För att inte tala om den framskrivna siffran på 95 000 personer (2029). Allting handlar om volymer, även om politikerna anstränger sig blårutiga för att förneka det.
”Många svenskar lever idag i konstant rädsla”
”Sverige har blivit ett samhälle med fler farliga individer. Många svenskar lever idag i konstant rädsla. Rädslan ökar naturligtvis med graden av våldsbrottslighet i den egna närmiljön. De som har förordat och drivit på mångkultur och massinvandring bor i allmänhet så långt från mångetniska och ”utsatta” bostadsområden man kan komma” skriver kriminologen och den före detta polisen Fredrik Kärrholm i boken ”Gangstervåld. Den nya brottsligheten”.
Den danska tidningen Kontrast, som beskriver sig själv som ”Danmarks borgerliga nyhetsmedium”, har låtit den svenska myndigheten Brottsförebyggande rådet (Brå) ta fram siffror på unga mäns kriminalitet. Siffrorna visar att när man i svensk debatt ofta säger att den skenande brottsligheten trots allt begås av en mycket liten minoritet invandrare stämmer det inte med fakta. I vissa invandrargrupper handlar det inte alls om en liten minoritet, utan en mycket stor sådan.
Brå har tittat på män i åldern 30-34 år och kört deras personnummer mot brottsregister samt mot uppgifter om huruvida de är födda i Sverige eller utomlands, om en eller båda föräldrarna är födda utomlands och vilka länder de härstammar från.
”Resultatet är förbluffande” skriver Dan Korn i Bulletin, som refererar den danska artikeln.
Nästan hälften av de invandrade männen i ålderskategorin 30-34 år från icke-västliga länder i Asien, Afrika och Mellanöstern har lagförts för brott, jämfört med bara lite mer än var tionde svensk man.
I åldersgruppen 30-34 år har mellan var fjärde och var tredje son till invandrare från icke-västliga länder lagförts för brott i Brottsbalken. Problemen går i arv, också när den ena föräldern är född i Sverige, och personen ifråga räknas som svensk.
Omfattningen är långt större än det offentliga Sverige har velat tro. I många år har man påstått att invandrare inte är mer kriminella än svenskar. Det sades vara en rasistisk myt, men faktum är att vanligt folks uppfattning hela tiden har varit korrekt. Siffrorna kommer att skaka om den svenska invandringsdebatten, menar nationalekonomen Tino Sanandaji som intervjuas i danska Kontrast:
”Politiker (och kriminologer, min anm.) pratar alltid om socioekonomiska orsaker. Men fattiga människor är inte per definition kriminella. Den stora skillnaden är kulturen.”
Exempel 2: Fredrik Andersson, 54, skjuts ihjäl på ett gym – den 16-årige skytten får svenskt medborgarskap när han är på rymmen i Armenien
Måndagen den 28 mars skjuts ordningsvakten Fredrik Andersson, 54, i huvudet. Skottlossningen sker på Delta Gym i Vasastan i Stockholm när Fredrik försöker avväpna en misstänkt torped. Han får livshotande skador. Två dagar senare stängs hans respirator av, och han dödförklaras. Han efterlämnar hustru och tre barn.
Fredrik Andersson blev ännu ett oskyldigt offer för gängvåldet när han försökte ingripa, brotta ner gärningsmannen och förhindra ett mord. Enligt uppgifter till Expressen var den egentliga måltavlan en man med kopplingar till mc-gänget Bandidos, som befinner sig i en konflikt med ett kriminellt nätverk från Upplands-Bro.
Enligt vänner och kolleger var Fredrik Anderssons instinkt att ingripa helt i linje med hans karaktär. Civilkurage är ett ord som återkommer i samtalen om honom.
”Han hade skyddat människor i 30 år och kunde försvara sig mot allt – men inte detta” säger vännen, skådespelaren och manusförfattaren Rasmus Dahlstedt.
Fredrik Andersson hade en juristexamen, var oerhört bildad och hade en enorm intellektuell spänst, samtidigt som han hade det fysiska intresset för träning. Han nattvandrade och var med och arrangerade självförsvarsutbildningar. Samhällsintresset ledde honom till partiet Medborgerlig samling, där han var engagerad. I valet 2018 blev de det tredje största partiet utanför riksdagen med 0,2 procent av rösterna.
Polisen började redan i april misstänka en 16-årig armenier som gärningsman, men det visade sig att han efter dödsskjutningen hade flytt till Armenien, där han är medborgare.
Och här kommer det otroliga, det ultimata tecknet på vansinne: under sin tre månader långa vistelse i Armenien beviljas 16-åringen svenskt medborgarskap.
Det är Sverige i ett nötskal. Den ena handen vet inte vad den andra gör.
När armeniern återvänder till Sverige i början av juli grips han och sitter nu häktad, misstänkt för mord. Han kopplas av polisen till ett kriminellt nätverk och är dömd för en misshandel förra hösten. Straffet blev ungdomstjänst.
Han är nu också häktad som misstänkt för att den 20 mars i år, alltså veckan före mordet på Fredrik Andersson, ha kastat in en sprängladdning i en restaurang vid Bysistorget på Södermalm i Stockholm. Brottsrubriceringen är ”allmänfarlig ödeläggelse”.
Totalt är fem personer häktade misstänkta för inblandning i mordet på Delta gym. Sextonåringen nekar till brott.
Till sist i den här långa texten vill jag upprepa ett många gånger citerat stycke från Johan Westerholms sajt Ledarsidorna.
Ett citat som kommer att fortsätta återges och upprepas under lång tid framåt.
Ett citat som många kommer att påminna sig när vi ska bärga skörden av decenniers draksådd.
”2016 befann jag mig i Libanon och fick möjlighet att träffa en av Libanons mest erfarna politiker. En man som överlevt som minister under det libanesiska inbördeskriget i flera decennier. En man som har, trots sin ålder, en god inblick i hur situationen utvecklats i Sverige genom den diaspora av libanesiska flyktingar som tog sig till Sverige för att söka skydd.
Jag kommer nu ihåg hur den lille mannen, ministern som överlevt ett tjugo år långt inbördeskrig, spände ögonen i mig och sade:”
”Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa i det ni kallar för utanförskapsområden.
Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig, men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande.
Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana.”
——————————————————————————-
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 
