Mikael Jalving: ”Kvinnors lust till svarta män drivande i invandringen”

Är kvinnors empati och godhet gränslös? Varför trumfar deras ”människosyn” alla andra hänsyn, som yttre gränser och ordning och reda i ett land?

Har kvinnors entusiasm för invandring någonting med sex att göra? Den danske historikern, författaren och debattören Mikael Jalving ställde nyligen frågan i en krönika i Jyllands-Posten. Texten har ”satt debatt-Danmark i brand”, alltså väckt uppståndelse till och med bland de toleranta danskarna.

*Överallt såg vi dem i samband med den så kallade ”flyktingkrisen” 2015 – kvinnor som med hjärtprydda plakat välkomnar ”flyktingar”, oftast ekonomiska migranter. Men varför gör de det?*

Uppståndelsen blev så stor att Berlingske Tidenes Europakorrespondent Solveig Gram Jensen såg sig nödsakad att på alla danska kvinnors vägnar rycka ut och ifrågasätta vad Mikael Jalving egentligen menade.

Det framgår av texten i Berlingske den 16 februari att hon känner sig kränkt som kvinna av Mikael Jalvings krönika. Komma och påstå att kvinnors politiska preferenser styrs av liderliga lustar!

*Mikael Jalving, dansk författare, historiker och debattör.*

”Det finns väl ingen opinionsmätning där danska väljare tillfrågas om de röstar på invandringsvänliga partier för att de gärna vill ha in snygga, svarta män i landet?” frågar Solveig Gram Jensen ilsket.

”Nej, det vore praktfullt med den sortens citat, men min poäng är att det här sambandet fungerar på ett omedvetet plan. Det är mer fråga om en skälvning, en känsla” svarar Mikael Jalving.

”Finns det någon kvinna som har sagt till dig att hon har röstat på ett visst parti för att hon gärna vill ha fler mörka män till Danmark?” fortsätter Solveig Gram Jensen.

Sådana saker vill givetvis ingen kvinna säga högt.

Mikael Jalving hänvisar till upplevelser på 1980- och -90-talen som han skriver om i sin krönika. Han tänker bland annat på en kultur-, musik- och matfestival med namnet ”Images of Africa”, som hemsökte Köpenhamn i hans ungdom.

”Kvittrande kvinnor som sa nej till rasism och ja till livet”

”Det serverades afrikanska maträtter och specialiteter, spelades musik, dansades och sjöngs, såldes smycken och fruktbarhetssymboler och utväxlades telefonnummer. I tälten och på scenen poserade unga, stiliga, muskulösa afrikanska män i färgrika kläder framför stim av ljusa medelålders kvinnor. Luften ångade av sensualitet, erotik och kvittrande kvinnor som sa nej till rasism och ja till livet.”

”Sex är någonting som vi helst inte pratar om”

Nu säger han att kvinnors lust till svarta män primärt påverkade deras politiska röster på 1980- och -90-talen. Valanalyser från det senaste danska valet visar dessutom att en större andel kvinnor fortfarande röstar vänster, medan fler män än tidigare röstar till höger.

”Jag tror att det fortfarande finns en fascination för det främmande, att vi behöver lite krydda utifrån. Siffror visar att kvinnor i högre grad än män bekänner sig till ”mjuka värderingar”, som att man ska ta hand om de främmande.”

”Idag är det ingen som tycker att invandring är smart” säger Mikael Jalving.

”Och sex, det är någonting som vi helst inte pratar om.”

Efter uppståndelsen över krönikan har Mikael Jalving skrivit en ny text som kommer att publiceras i Jyllands-Posten på söndag, den 26 februari.

Han understryker i ett mail till mig att teorin om kvinnors lust till svarta män naturligtvis inte är den enda orsaken till att kvinnor generellt är mer positiva än män till generös invandring. Fler faktorer medverkar till invandringens popularitet i de nordiska länderna under 1980- och -90-talen, bland annat:

• Näringslivets efterfrågan på arbetskraft

• Sovjetunionens upplösning och den liberala föreställningen om historiens slut

• Juristernas tilltro till universalism och mänskliga rättigheter

• Utvecklingen av den optimistiska teorin om kulturell mångfald

Poängen är, menar han, att just för att den enorma invandringen blev århundradets största – och irreversibla – misstag måste vi försöka förstå vad som gjorde den möjlig. När katastrofen är så stor är förklaringarna säkert många.

Det var i sökandet efter möjliga orsaker som han erinrade sig upplevelserna på 1980- och -90-talen.

”Jag förstod nog inte helt vad som försiggick, men när jag senare började intressera mig för massinvandringens orsaker, hastigheten och konsekvenserna i Europa dök upplevelsen upp igen, liksom det faktum att det i uttalad grad är kvinnliga väljare och politiker som har drivit på och försvarat den omfattande importen av människor från i synnerhet Nordafrika och Mellanöstern. Det är i varje fall de som massivt har röstat på de politiska partier som har satt igång olyckan” skriver Mikael Jalving i Jyllands-Posten.

*Massinvandringen slog alla rekord 2015. Den visade sig vara arrangerad av George Soros och hans ”Open Society” och välkomnades entusiastiskt av främst kvinnor.*

”Värdegrundskvinnorna” kallas de på svenska

”Det är kvinnor som vanligen är anställda i den pedagogiska, inkännande, förstående, mjuka och vårdande sektorn eller är salvelsefulla lobbyister i flyktingindustrin, med den hängivna åsikten att alla människor med hjälpbehov ska ha asyl i Sverige och få värme, offentligt stöd och trygghet, oavsett var migranterna kommer ifrån och vilka normer de har med sig. För Sverige är ett rikt land som lätt kan undvara lite av sitt välstånd och, ja, – det gör Sverige gott att få sig tillfört lite maskulin krydda.”

”Dessa kvinnors empati och godhet är till synes gränslös, och deras ”människosyn” – alltså av den rätta sorten – trumfar alla andra irriterande små hänsyn, som yttre gränser och ordning och reda i ett land.”

*”Dessa kvinnors empati och godhet är till synes gränslös, och deras ”människosyn” trumfar alla andra hänsyn.”*

Mikael Jalving påpekar att även män har bidragit till den här utvecklingen, bland annat den danske ordmakaren Klaus Rifbjerg (1931-2015), som tyckte att migrationen från fjärran kulturer är ett kärkommet vitaminpiller för den trötta och bleka danskheten, ett tillskott av saft och kraft till en dumbomsnation.

Filmmakaren Jørgen Leth har uttryckt en liknande, om än mer fatalistisk observation, genom att hävda att det nu är Afrikas tur efter alla dessa årtionden av vit dominans.

*Afrikanska migranter på väg till Europa.*

Jalving påminner om två europeiska filosofer: dels den franske romantikern Jean-Jacques Rousseau (1712-1778), som uppfann arketypen ”den ädle vilden”, det vill säga föreställningen att den ociviliserade människan är bärare av framtiden och moraliskt överlägsen dem som har formats av en civilisation.

Myten om den fredsälskande, jämlike och ekologiskt rättänkande vilden har under 1900-talet odlats av framför allt kvinnliga antropologer och författare som Margaret Mead (1901-1978) och Elizabeth Marshall Thomas, (författare till ”The Harmless People”). Olyckligtvis har de haft fel i allt. Myten om våldsbefriade, fredliga civilisationer har visat sig vara just en myt.

All antropologisk, sociologisk och etnologisk forskning har visat att Rousseau, Margaret Mead med flera verkligen var ute och cyklade med sina fantasier om ”den ädle vilden”. Men än idag händer det att människor tror på myten. Min anm.

Den tyske filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900) uttryckte en mer radikal vitalism, kemiskt rensad på moral och gamla kristna seder och gränser. Nietzsche slet bort det gångjärn som den västliga civilisationen rörde sig kring och gjorde våra förväntningar på framtiden vildare än någonsin, frigjorda från kristendom och arvsynd, lagar och rationalitet. Nu skulle det på allvar skipas förändring, och 100 år senare var även kvinnorna med på tåget: ”Låt främlingarna komma till oss!”

Mikael Jalving drar den här slutsatsen av erfarenheterna från 1980- och -90-talen:

”All deras överväldigande, potenta manlighet var helt enkelt alltför oemotståndlig. Det som idag kallas toxiskt (giftigt) var den gången maximalt tilldragande för moderna och progressiva kvinnor.”

”Att praxis dessvärre visade sig vara en helt annan historia, det talar vi inte högt om idag. Kvinnorna handlade ju i god tro, alltså kan ingen förebrå dem något. Kom inte här med din giftiga manschauvinism!” skriver Mikael Jalving.

Och hur röstar männen, jämfört med invandringsvänliga kvinnor? Hörs svenska män propagera för att de vill ha in fler unga vackra kvinnliga invandrare som de kan ha sex med? Nej.

Röstar män efter sin sexuella åtrå? Nej. Om den önskan finns uttrycks den i varje fall inte högt. Varje svensk man vet att sådant säger man inte om man inte vill bli lynchad av feminister. Män prioriterar andra saker:

”Utifrån ett evolutionärt perspektiv har män alltid gjort vad de har kunnat för att skydda sitt territorium och hindra främmande DNA från att tränga in.” (Mikael Jalving).

Min kommentar:

Om frågan är laddad i Danmark har den ännu större sprängeffekt i det PK-förgiftade Sverige

I svenska mainstream media är kvinnors sexuella känslor som drivkraft för att öka invandringen av virila unga män från exotiska länder ett fullständigt tabubelagt ämne.

Tabut är större än så – det gäller i synnerhet äldre kvinnors sexualitet över huvud taget. Den finns inte, erkänns inte, får inte finnas, och om den finns bör den hålla sig i det fördolda och möjligen diskret riktas mot jämnåriga medlemmar i PRO eller SPF. Absolut inte mot yngre män, oberoende av nationalitet.

Frågan kom upp till debatt i samband med den så kallade ”flyktingkrisen” 2015, som inte var någon flyktingkris, utan en arrangerad folkvandring, bekostad av multimiljardären och globalisten George Soros och hans organisation Open Society.

Till Sverige kom 162 877 asylsökande 2015, av vilka 35 369 kallades ”ensamkommande barn”, det vill säga påstods vara under 18 år.

SCB:s (Statistiska Centralbyråns) statistik visar att den överlägset största andelen asylsökande är män. Det har ändrat den svenska demografin radikalt och inneburit att kvinnor från 2015 har förvandlats till en minoritet i Sverige, Detta efter att kvinnor har varit i majoritet i mer än 300 år, ända sedan folkbokföringen infördes 1686.

Batikhäxan lever i nuet och bekymrar sig inte för sitt land eller sina barns framtid

Det var en bit in på 2000-talet som ordet ”batikhäxa” allmänt började användas om en viss sorts kvinnor. En batikhäxa är en medelålders kvinna som är politiskt engagerad på vänsterkanten, gärna miljöpartist. Hon är uttalat politiskt korrekt, feminist och hängiven anhängare av så stor invandring som möjligt. Hennes lojalitet med det egna landet, dess ekonomiska resurser och sin egen avkomma är försumbar.

*Batikhäxor och deras skyddslingar, kallade ”ensamkommande barn”.*

Batikhäxan är lycklig såtillvida att hon lever i nuet och inte bekymrar sig om framtiden. Hon är fullt upptagen med att känna, och hon känner inget eget ansvar för konsekvenserna av öppna gränser och massinvandring, eftersom hennes tankar inte sträcker sig längre än till att det är trevligt med exotiska, brunögda inslag i gatubilden, en invandrardriven kvartersbutik på hörnet och en pizzeria i kvarteret där hon bor.

Eller, rättare sagt, hon är blind för att massinvandring från våldsamma, underutvecklade länder får enorma konsekvenser för Sveriges ekonomi, för en galopperande kriminalitet med i stort sett dagliga skottlossningar och sprängningar, för otryggheten på gatorna där hon går och för att en mycket stor andel av eleverna i den skola där hennes barn eller barnbarn går utgörs av invandrarbarn.

Hon har helt enkelt ingen lojalitet med det land som har gett henne unika möjligheter att leva ett fritt och jämställt liv

*Afghaner sittdemonstrerar för massamnesti på Medborgarplatsen i Stockholm. Resultatet blev Gymnasielagen, en speciell rättighetslag för afghaner.*

Batikhäxan tror verkligen att bara de stackars afghanerna eller afrikanerna kommer till Sverige och får lite handpåläggning och kärlek från svenska kvinnor kommer de att i ett nafs vara befriade från sina hemländers kvinnofientliga kultur och kemtvättade från alla rester av islam och sharialagar.

På pricken lika jämställda som svenska män, bara med en upphetsande tillsats av exotiska kryddor och pittoreska vanor, kommer de självklart att hjälpa till med disken och greppa dammsugaren fortare än någon hinner sikta en dammtuss.

Även i Sverige är det stora skillnader i hur män och kvinnor röstar i allmänna val. I tv4:s valundersökning i samband med riksdagsvalet 2022 uppgav 40,2 procent av männen och 61,2 procent av kvinnorna att de ville ha en rödgrön regering med Magdalena Andersson (S) som statsminister.

I SVT:s vallokalsundersökning, som görs på valdagen, var siffrorna 56 procent kvinnliga röster mot bara 42 procent bland männen för en Magdalena Andersson-ledd regering. Bara 9,3 procent av kvinnorna röstar på Sverigedemokraterna, jämfört med 25,3 procent av männen.

Glappet mellan kvinnliga och manliga väljare har enligt Statistiska centralbyrån ökat under de senaste decennierna.

”Om vi studerar partisympatierna för kvinnor och män över tid kan vi se att polariseringen av politiska åsikter under de senaste 50 åren har ökat mellan könen” säger Mikaela Järnbert, statistiker, i ett pressmeddelande från SCB 2021.

Om enbart kvinnor hade haft rösträtt skulle vi fortfarande ha haft en rödgrön regering där Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade fått fortsätta härja fritt. Om enbart kvinnor hade haft rösträtt skulle vi ha vidöppna gränser och en helt oreglerad invandring. Samt en total samhällskollaps nära förestående.

”Män röstar på Mars och kvinnor på Venus” kommenterade tidningen Fokus. För det är skillnader i intresseinriktning och olika värdering av vilka samhällsområden som är viktiga som avgör mäns och kvinnors olika valpreferenser.

Det visar den här videon väldigt tydligt. De medverkande kvinnorna, djupt engagerade i sina migrantpojkar, känner så starkt att de gör rätt. Och då är alla andra hänsyn ovidkommande.

Någonting ödesdigert verkar ha hänt i Sverige med de båda könens förmåga att attraheras av, intressera sig för och gå in i djupare relationer med varandra.

En läsare, Dan Fröblom, 75, skriver i ett mail till mig:

”Sexualitet är en stark motivation i livet och långt ifrån något nytt. Tar sexualiteten slut så slocknar mycket av ett samliv – för båda parter.”

”Förutom sex verkar det som vi har ledsnat på varandra i vår egen befolkning, som tankesätt, normer och annat som har förändrats i vår samhällsutveckling – idag med en enorm snabbhet, där vissa inte alls hänger med.”

”Visst kan man hitta likasinnade, men i Sverige glesnar leden snabbt mellan könen.”

I juni 2019 inträffade någonting som borde ha fått landets alla batikhäxor att nyktra till och försöka skramla ihop resterna av sitt sunda förnuft. I det lilla värmländska samhället Kil mördade den ensamkommande Ahmad Nazari från Afghanistan sin 69-åriga svensklärare och älskarinna Ingrid Guldbrandsson.

”Vi börjar att pussas så blev jag lite rädd och sen ströp jag henne” sa han i polisens förundersökning.

*Den ensamkommande afghanen Ahmad Nazari ströp sin 69-åriga älskarinna Ingrid Guldbrandsson till döds.*

I förundersökningen berättade Ahmad Nazari att det var hans sexuella relation med Ingrid Guldbrandsson som spårade ur och ledde till att han ströp henne. Där fanns också utdrag ur Ingrid Guldbrandssons dagbok, som visade hur hennes relation med Nazari övergått till ett sexuellt förhållande någon gång under mitten av 2018.

Mordkvällen, den 27 juni 2019, åkte han hem till henne för en av deras träffar. Samma dag hade han blivit utskriven från psykiatrisk vård. I polisens rekonstruktionsfilm av mordet visar Ahmad Nazari på en docka hur han stryper Ingrid Guldbrandsson i hennes säng, mitt under en pågående kärleksakt.

Ingrid Guldbrandsson var en av Sveriges mest aktiva invandringsaktivister, medlem i Miljöpartiet och senare även engagerad i föreningen ”Integration i Kil”. Efter pensioneringen engagerade hon sig för svenskundervisning för nyanlända och ömmade särskilt för så kallade ensamkommande pojkar.

Ahmad Nazari dömdes i Värmlands tingsrätt till elva års fängelse, men straffet sänktes i hovrätten till nio år och sex månader.

Det finns åtminstone två tänkbara förklaringar till att kvinnor beter sig gränslöst mot manliga migranter som dels är mycket yngre än kvinnan, dels ofta står i beroendeställning till henne, till exempel genom att hon är god man, eller att han bor hos henne, eller att hon hjälper honom ekonomiskt/materiellt på något sätt.

Den ena förklaringen är att det i vårt samhälle ses som ”godhet” och finns ett starkt socialt tryck att vara omhändertagande och bete sig gränslöst mot migranter.

Den andra förklaringen är evolutionen.

*Neanderthalare. De levde för mellan cirka 400 000 och 40 000 år sedan. Många av oss har fortfarande deras gener i oss.*

Kvinnor har i alla tider dragits till män som de uppfattar som ”starka”, som ”härskare” och ”vinnare”. I krig sviker många kvinnor sitt eget land och lierar sig med fiendens soldater just av det skälet.

I det av nazisterna ockuperade Norge kallades de norska kvinnor som hade förhållanden med fienden under andra världskriget ”tysketöser”. Både de själva och deras barn behandlades som landsförrädare.

Tysketöser på Bredtveitfängelset i Oslo 1945. Efter kriget användes Bredtveit som fängelse för kvinnor som väntade på rättegång för samverkan, som en del av den juridiska utrensningen i Norge efter andra världskriget.

Det är samma evolutionära mekanism som får socialt välanpassade kvinnor att överösa dömda mördare med beundrarbrev i fängelset. Där andra ser risker och fara ser de här kvinnorna en spännande, stark och orädd man som kan beskydda och ta hand om dem och deras blivande avkomma.

Av någon anledning tycks vissa svenska kvinnor också se styrka hos unga invandrarmän som inte klarar någonting själva utan måste hjälpas och duttas med i alla avseenden. Det är intressant att kvinnorna uppfattar dessa hjälplösa, ofta missbrukande och kriminella män som vinnare. Männens våldskapital är i de här kvinnornas ögon ett vinnarkoncept.