Mikael Jalving: ”Kvinnors lust till svarta män drivande i invandringen”

Är kvinnors empati och godhet gränslös? Varför trumfar deras ”människosyn” alla andra hänsyn, som yttre gränser och ordning och reda i ett land?

Har kvinnors entusiasm för invandring någonting med sex att göra? Den danske historikern, författaren och debattören Mikael Jalving ställde nyligen frågan i en krönika i Jyllands-Posten. Texten har ”satt debatt-Danmark i brand”, alltså väckt uppståndelse till och med bland de toleranta danskarna.

Överallt såg vi dem i samband med den så kallade ”flyktingkrisen” 2015 – kvinnor som med hjärtprydda plakat välkomnar ”flyktingar”, oftast ekonomiska migranter. Men varför gör de det?

Uppståndelsen blev så stor att Berlingske Tidenes Europakorrespondent Solveig Gram Jensen såg sig nödsakad att på alla danska kvinnors vägnar rycka ut och ifrågasätta vad Mikael Jalving egentligen menade.

Fortsätt läsa ”Mikael Jalving: ”Kvinnors lust till svarta män drivande i invandringen””

Livet ska vara en fest. Eller? Om en patologisk rädsla för allvar

Fördumningsindustrin blomstrar. I medias skattefinansierade manifestationer ser vi en ytlighet och patologisk rädsla för allvar som är vår tids credo.

Förnekandemekanismernas perpetuum mobile.

Vuxna som regredierar till barnnivå och aldrig blir vuxna.

Skräcken för att åldras.

 Tvånget att ”hänga med”. Livet ska levas i racerfart. Nu kör vi!

Man får inte stanna upp och tänka efter. Man får inte vara en ”bakåtsträvare”. Då är man samhällets fiende.

Livet ska vara en fest! Det är vår mänskliga rättighet!

Fortsätt läsa ”Livet ska vara en fest. Eller? Om en patologisk rädsla för allvar”

Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan

En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.

Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.

Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.

Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.

Under den så kallade ”Norrmalmsregleringen” på 1950-70-talen revs de gamla Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm och förvandlades till en gigantisk krater.

Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen

Den politiska korrektheten är inte bara ett språkbruk. Den är ett smygande, långsamt verkande gift som förgiftar och förlamar befolkningen i hela Västvärlden. I Sverige har den nått rekordnivåer, eftersom svenskar oftast är av vänsäll och anpasslig, stundom feg natur, obenägna att stå upp för sig själva och ta konflikter.

Här är en liten checklista för dig som inte vill låtsas vara en annan än den du är, som har svårt för att ljuga och vill stärka din förmåga att stå emot grupptryck och ängslan att bli utesluten ur flocken.

Kaffekalas med släkten i grönskan 1932. Den politiska korrektheten var ännu inte uppfunnen.
  1. Börja med att ge akt på ditt språk. Om du kommer på dig själv med att säga ”ungdomsgäng” när det handlar om invandrargäng och ”utsatta områden” om platser där invandrare skjuter ihjäl varandra, våldtar och krigar om narkotikarevir istället för att lära sig svenska, arbeta och anpassa sig till Sverige – då är du i farozonen för politisk korrekthet och bör reflektera över vilka ord du använder och varför du använder dem.

De här orden och många andra används frekvent i media, och de har ett syfte: att förneka eller försköna konsekvenserna av massinvandringen och slippa bli kallad ”rasist” eller andra tillmälen. Men det är inte rasism att öppet diskutera invandringens negativa konsekvenser.

Fortsätt läsa ”Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen”

Vaccinhysterin och vår tids kättare

Vaccinpropagandan flödar dygnet runt i alla kanaler. Vår tids kättare bränns inte på bål. De tystas och utmålas som ”konspirationsteoretiker”. Kritiska och sakliga artiklar refuseras. Någon offentlig debatt förekommer inte. Det är bara en sida som får utrymme i media.

Hur blev det så här? Lyssna på diskussionen i podden ”Modiga människor”.

Zoia Zakariasdotter driver podden Modiga människor och är mamma till ett vaccinskadat barn. Här har hon tillsammans med Per Shapiro från Folkets Radio, med ett förflutet som SR- och SVT-journalist, bjudit in Sven Román, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, och Sebastian Rushworth, AT-läkare, bloggare och författare till boken ”Varför det mesta du vet om Covid19 är fel: en evidensbaserad utvärdering”.

Fortsätt läsa ”Vaccinhysterin och vår tids kättare”

Åtskillnadsverket

I det statliga Åtskillnadsverket vid den stålblanka citygatan visste alla, från den av erfarenhet ärrade generaldirektören till den allra yngsta receptionisten, att det var det bedrägliga lugnet före stormen som nu bredde ut sig. Verket stod sannerligen inför enorma utmaningar.

Under en följd av år hade Åtskillnadsverket gjort allt som stod i dess makt för att fullgöra den uppgift som klargjordes redan i Verkets namn, nämligen att hålla människor åtskilda och på alla sätt förhindra mänsklig samvaro, i synnerhet byggandet av personliga relationer. I Verkets avsiktsförklaring stod tydligt angivet att mänsklig samvaro utgör roten till allt ont och kan sätta mycket stora värden på spel, eftersom samvaro utgör grunden för människors möjligheter att hamna i samtal som kan väcka oönskade tankar och idéer av samhällsomstörtande karaktär till liv. Alla former av mänsklig kommunikation och idéutbyte måste därför bekämpas såsom samhällsfarliga.

Fortsätt läsa ”Åtskillnadsverket”

”Aktivister har infiltrerat hela samhället” – när det mänskliga samtalet reduceras till politisk extremism

Det är i det mänskliga mötet vi kan byta tankar och tala med varandra, det är där idéer och insikter kan födas. Men överallt, på alla nivåer i samhället, sitter proppar och aktivister som ser som sin uppgift att driva en egen politisk agenda och förhindra människors samtal och utbyte av tankar och idéer.

De finns på biblioteken, i Svenska kyrkan, i media, på myndigheter och institutioner. Med våra skattepengar finansierar vi deras ideologiska gerillakrig mot vanliga medborgare och mot yttrandefriheten.

Migrationsverket är bara en av många statliga och regionala myndigheter vars verksamhet präglas av aktivism.

Fortsätt läsa ””Aktivister har infiltrerat hela samhället” – när det mänskliga samtalet reduceras till politisk extremism”