Välkommen att lyssna på mitt Sommarprogram på Swebbtv!
I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.
Det var med början på 1950- till 1970-talen som hundratusentals K-märkta hus och kulturhistoriskt ovärderliga miljöer revs i i stort sett samtliga svenska stadskärnor, och miljoner invånare dömdes att leva sina liv i brutal fulhet – ett ständigt pågående estetiskt våld mot våra själar.
Istället byggde Socialdemokraterna sitt miljonprogram. I Botkyrka skulle varje barn få ett eget klätterträd. Det var budskapet på stora plakat i Alby, Fittja och Norsborg. Jag såg de där plakaten när jag var ute på reportage i förorterna som växte fram runt Stockholm i början av 1970-talet.
Det var som ett rus. Allting var möjligt
Hela landet var inne i en i stort sett obruten högkonjunktur ända sen krigets slut 1945. Det var som ett rus. Allting var möjligt. I Nybyggarland var framtiden full av löften.
Idag vet vi att barnen i Botkyrka inte fick några klätterträd. Träden fälldes för att ge plats åt de stora lyftkranar som byggde Socialdemokraternas miljonprogram (en miljon nybyggda bostäder på tio år, 1965-1975). Botkyrka blev en kommun där gängkriminella mördar barn och andra oskyldiga offer.
I Sollentuna revs det lilla idylliska stationssamhället Tureberg. Turebergsleden skulle dras fram, och ett nytt anskrämligt kommunalhus skulle byggas. Längs med Malmvägen byggdes det så kallade ”servicehuset”. Tio stora bostadshus med 1 247 lägenheter, dimensionerade för 5 000 människor.
Servicehuset på Malmvägen invigdes 1972 och skulle bli skapelsens krona, ett lyxigare miljonprogram, men togs över av klanen Yildiz och förvandlades snart till ett centrum för grov kriminalitet mitt bland vanliga barnfamiljer och pensionärer.
I november förra året dömdes sex män mellan 18 och 26 år för synnerligen grovt vapenbrott. De hade använt en lång kulvert som löper under det stora huset på Malmvägen som narkotika- och vapencentral, men också som skjutbana där de provsköt sina vapen – rakt under en förskola och hundratals bostadslägenheter. Straffet blev 4,5 års fängelse för var och en av de sex männen.
Dagens Nyheter kallades ”Rikslikaren” och var Bonniers flaggskepp
Bonniers plånbok var välförsedd. Dagens Nyheter hade råd att ge ut fem förortstidningar i veckan i Stockholmsområdet. Ett stort antal unga journalister anställdes. Jag var en av dem.
DN på 1970- och 80-talen var en helt annan tidning än vad den är idag. En nyhetstidning som respekterades av de flesta. Tidningen kallades ”Rikslikaren” och var familjen Bonniers flaggskepp, med mängder av ansedda stilister och publicister; en Herbert Tingsten, Barbro Alving, Torsten Ehrenmark, Red Top, Erik Lundegård, för att bara nämna några namn.
”Vi i den svenska kultureliten”
Jag tar lyssnarna med på en så kallad ”kulturmiddag” i slutet av 1970-talet i DN:s representationsvåning på 23:e våningen, högst upp i DN-skrapan i Marieberg i Stockholm. Dåvarande kulturchefen Per Wästberg knackar i glaset, reser sig upp och håller ett tal som han inleder med orden:
”När vi nu är samlade här, den svenska kultureliten.”
Jag trodde inte mina öron och fick bita ihop hårt för att inte brista ut i gapskratt. Jag förstod aldrig varför jag hade blivit inbjuden till den där kulturmiddagen. Jag var ju bara en vanlig reporter och tillhörde verkligen inte kultureliten.
Idag bedriver Peter Wolodarski, med familjen Bonniers välsignelse, vulgär och samvetslös agendajournalistik. En övergiven yrkesheder fladdrar tom och sladdrig i vinden, som tvätt på en tvättlina, på DN:s tak.
Hur finner ett barn ett språk?
Hur kunde jag, som kommer från ett hem utan böcker och utan dagstidning, bli journalist? Hemma hos min familj i Sveg hade vi bara tidningen Härjedalen, som kom ut en gång i veckan och kallades ”Skriet från vildmarken”.
Hur finner ett barn ett språk? Det berättar jag också om i mitt Sommarprogram. Och om hur det var att växa upp i ett arbetarklasshem när fattigdom var verklighet för miljoner svenskar och inte definierades som att inte ha den senaste smartphonemodellen.
Musik och ljudklipp i programmet
1 – 3. J S Bach (1685-1750).
Sonat för violin solo nr 2 A-moll. BWV 1003.
Allegro.
Nigel Kennedy, fiol.
https://www.youtube.com/watch?v=1nG7O8ugJz8
4. Jean Philippe Rameau (1683-1764).
Les teindres plantes.
Ur Svit i D-dur. 1724.
Vikingur Olafsson, piano.
https://www.youtube.com/watch?v=wChgk4qq3Kc
5. Franz Schubert (1797-1828).
Andantino.
Ur Piano Sonata N:o 20 A-dur. D 959:II.
Arcadi Volodos, piano.
https://www.youtube.com/watch?v=M4ma1pGdKJA
6. Bakgrundsmusik cirka 3 minuter.
Sacred Treasures III.
Choral Masterpices from Russia and Beyond.
https://www.youtube.com/watch?v=OLsSan9koAU&t=775s
7. Såssialdemokraterna. 1980.
Eddie Meduza (Erroll Norstedt) (1948-2002).
https://www.youtube.com/watch?v=zZdj5v82Z8s
8. Nobody Knows You When You Are Down And Out.
Josh White (1914-1969). 1945.
https://www.youtube.com/watch?v=cV8rJlmwSSQ
9. Visa kring slånblom och månskära.
Musik Sven Salén (1890-1969). Text Nils Thorén (1907-1959).
Dirigent Bertil Bokstedt (1919-2010).
Jussi Björling (1911-1960), sång. 1953.
https://www.youtube.com/watch?v=0Zo8Lw54r0g
10. Max Richter.
The Twins.
https://www.youtube.com/watch?v=twsVXLyLYsY
11. J S Bach (1685-1750).
Wir setzen uns mit Tränen nieder.
Ur Mattéuspassionen, BWV 244.
Conductor: Philippe Herreweghe.
https://www.youtube.com/watch?v=iTN_hOuqLqI
12. Usual Happiness.
Kroke.
https://www.youtube.com/watch?v=czyl4HWJcmE
13. W A Mozart (1756-1791).
Eine kleine Nachtmusik. KV 525.
Wiener Philharmoniker.
Conductor: Karl Böhm (1894-1981).
https://www.youtube.com/watch?v=nPbxIT9W1AY
14. Somliga går med trasiga skor.
Ur Tio vackra visor och Personliga Person. 1968.
Cornelis Vreeswijk (1937-1987).
Sabu Martinez (1930-1979), congas.
https://www.youtube.com/watch?v=IWHxsqOl_v0
15. Just a Closer Walk with Thee.
Papa Bue’s Viking Jazz Band.
Live in Tivoli, Köpenhamn. 1978.
Papa Bue = Arne Jensen (1930-2011).
Bjarne ”Liller” Pedersen, sång.
Arne Jensen, trombon.
Jørn ”Jønne” Jensen, piano.
https://www.youtube.com/watch?v=3I0_77hXXk8
16. Ett praktiskt kök.
Ljudklipp ur Husmors Filmer. 1953.
https://www.youtube.com/watch?v=7v2ZxNgaRis
17. Feeling Good.
Nina Simone (1933-2003). 1965.
https://www.youtube.com/watch?v=oHs98TEYecM
18. Marin Marais (1656-1728).
Sonnerie de Ste. Geneviève du Mont-de-Paris.
Ur filmen ”Tous les matins du monde”. 2001.
Le Concert des Nations.
Jordi Savall, viola da gamba, Fabio Biondi, violin.
https://www.youtube.com/watch?v=tLugJIWdpCM
19. Fan, fan, fan.
Joakim Thåström, sång. 2005.
https://www.youtube.com/watch?v=yjB0UfviG_U
20. Philiph Glass.
Konsert nr 1 för piano och orkester, Tirol.
Movement 2.
https://www.youtube.com/watch?v=t8zTloLj6bs&t=1s
————————————————————————-
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 