Jussi Björling, the One and Only

Jag vill bara meddela mina kära läsare och lyssnare att jag inte kommer att synas till här på bloggen på ett tag. Jag arbetar nämligen med en musikdokumentär om Sveriges nationalikon, Jussi Björling (1911-1960).

The One and Only.

Den världsberömde sångaren och den mångfacetterade människan.

Fortsätt läsa ”Jussi Björling, the One and Only”

Leka med elden

Den här videon dök upp när jag sökte på YouTube efter ett av de vackraste musikstycken jag vet, den amerikanske tonsättaren Philiph Glass’ Konsert för piano och orkester, ”Tirol”.

Jag blev betagen och vill gärna ge mina läsare och lyssnare chansen att bli berörda och betagna. Ibland är livet bara just så här vackert.

Jag har en speciell relation till Philiph Glass’ pianokonsert, i den här inspelningen med Dennis Russell Davies vid pianot och Stuttgart Chamber Orchestra. Det är svindlande vacker musik. Den når in i själen och stannar kvar där.

Fortsätt läsa ”Leka med elden”

Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas

En hel värld har skrattat åt Florence Foster Jenkins efter hennes död 1944, och många skrattade redan innan dess, fast i smyg. Hon kunde inte sjunga, men det visste hon inte själv. Trots att hon aldrig lyckades ta en ren ton var hon övertygad om att hon var en gudabenådad operasångerska.

Hennes självförtroende bar henne som på en sammetskudde genom livet. Utan att tveka gav hon sig på de mest svårsjungna ariorna i hela operalitteraturen, bland annat Nattens Drottnings aria ur W A Mozarts opera Trollflöjten, som spänner över ett tonomfång på två oktaver.

Den podd jag har gjort om Florence Foster Jenkins har premiär i dag. Den handlar inte bara om henne utan om allas vår rätt att misslyckas. Om att vilja men inte kunna.

”Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge” skrev Verner von Heidenstam. (Ur Åkallan. Ett folk. 1899).

Fortsätt läsa ”Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas”

Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat”

Att nå läsare och lyssnare i hjärtat är en nåd att stilla bedja om. Det vet varje skribent och varje programmakare. Ibland når man fram, ibland inte.

En sak som jag länge har noterat är att de flesta av besökarna på min blogg är påfallande ointresserade av mina poddar – samtidigt som de får mängder av fina och uppskattande kommentarer på YouTube och Swebb-tv

Min slutsats är att det antagligen handlar om två helt olika kategorier av läsare/lyssnare som nischar in sig på EN bestämd plats på nätet och sällan rör sig utanför den hemtama fållan.

Därför blev jag både överraskad och glad när jag såg Mikael Hagenbos video på YouTube.

Att producera någonting i text eller ljud är alltmer ett vågspel. Så känner jag fortfarande, efter 55 år som journalist. Det går aldrig att förutse hur läsarna/lyssnarna kommer att reagera, i synnerhet inte i den infekterade och polariserade tid vi lever i, där allt – precis allt – placeras och bedöms i politiska fack.

Fortsätt läsa ”Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat””

Följ med tillbaka till ”Smoke Rings”- en gyllene epok i svensk radiohistoria

När tiderna är som mörkast behöver vi motsatserna mer än någonsin. Premiär i dag för mitt minnesprogram om Leif Anderson (1925-1999) och ”Smoke Rings” – programmet som sändes i Sveriges Radio varje vecka i nästan 40 år.

När Leif Anderson avled 1999 hade han gjort 1 786 program och slagit Farbror Svens (Sven Jerrings) rekord med Barnens brevlåda med ett program.

Jag har kallat programmet ”Röster vi saknar”. Jag tror nämligen att vi är många, framför allt i den äldre generationen, som saknar Leif Anderson, och många andra välkända, klassiska röster.

Fortsätt läsa ”Följ med tillbaka till ”Smoke Rings”- en gyllene epok i svensk radiohistoria”

De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur

Det brukar kallas ”De små stegens tyranni”. Vad stort sker, sker bakom de flestas ryggar. Det som händer i Borlänge handlar inte bara om Borlänge. Det är ett exempel av många på en utveckling som riskerar att utplåna vår svenska kultur.

Borganäsvägen i Borlänge på 1950-talet. En svunnen idyll.

Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. En lång rad beslut, som vart och ett för sig inte ter sig särskilt uppseendeväckande, kan resultera i en katastrofal och oåterkallelig förändring.

Borlänge är ett varnande exempel. Där har Jussi Björlingmuséet stängts, men somaliska kulturcentra och somalisk folkdans belönas av politikerna. Kulturnämndens ordförande råkar vara somalier och röstades in i politiken genom somalisk klanröstning i valet 2018.

Fortsätt läsa ”De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur”

Ingen har fångat den svenska folksjälen som Dan Andersson

Dan Anderssons poesi har alltid stått mig nära. Ingen har fångat den svenska folksjälen som han. Han var vildmarkspoeten som gav röst åt människorna i de stora skogarna, åt de fattiga och det enkla livets människor.

Men samtidigt som han var en gudabenådad poet var han en komplicerad människa. Han kunde vara svår att ha att göra med och ”överjävligt elak” enligt Göran Greider, som har skrivit en bok om Dan Anderssons okända kärlekshistoria med studentskan Märta Larsson från Östermalm i Stockholm.

Jag har gjort en musikdokumentär om Dan Andersson och Märta Larsson. Programmet finns också på Swebb-tv och har hittills haft mer än 6 000 visningar.

OBS! Om videon nedan inte fungerar – gå direkt till Swebb-tv! Då kommer du rakt på mitt program.

Dan Andersson var verksam som författare i bara sju år – från 1913 till sin död 1920. Ändå är han en av Sveriges mest kända och omtyckta författare.

Trots att han dog för 101 år sedan lever hans poesi fortfarande i det svenska folkdjupet och inbjuder till ständigt nya tolkningar. Tyvärr kom hundraårsminnet av hans död i skymundan för coronahysterin 2020.

Fortsätt läsa ”Ingen har fångat den svenska folksjälen som Dan Andersson”

Åtskillnadsverket

I det statliga Åtskillnadsverket vid den stålblanka citygatan visste alla, från den av erfarenhet ärrade generaldirektören till den allra yngsta receptionisten, att det var det bedrägliga lugnet före stormen som nu bredde ut sig. Verket stod sannerligen inför enorma utmaningar.

Under en följd av år hade Åtskillnadsverket gjort allt som stod i dess makt för att fullgöra den uppgift som klargjordes redan i Verkets namn, nämligen att hålla människor åtskilda och på alla sätt förhindra mänsklig samvaro, i synnerhet byggandet av personliga relationer. I Verkets avsiktsförklaring stod tydligt angivet att mänsklig samvaro utgör roten till allt ont och kan sätta mycket stora värden på spel, eftersom samvaro utgör grunden för människors möjligheter att hamna i samtal som kan väcka oönskade tankar och idéer av samhällsomstörtande karaktär till liv. Alla former av mänsklig kommunikation och idéutbyte måste därför bekämpas såsom samhällsfarliga.

Fortsätt läsa ”Åtskillnadsverket”

76-årig operadiva i nätstrumpor sjunger ut

Låt mig presentera Siv Wennberg, 76-årig hovsångerska och diva (hon säger det själv) som, draperad på en divan och iförd nätstrumpor, levererar beska sanningar om vår tid, om politik, dagens musikliv och om hur okunniga människor lyfts fram och glorifieras i media.

Den 9 april klockan 20 visar SVT2 Emelie Jönssons och Gustav Ahlgrens film om Siv Wennberg och hennes karriär som en av världens mest hyllade sopraner, 1994 utnämnd till hovsångerska. 

Missa den inte! Filmen finns också på SVT Play. Det är en storslagen film om en storslagen kvinna. 

Siv Wennberg, hovsångerska. Foto: Linnéa Vesterlund.

Fortsätt läsa ”76-årig operadiva i nätstrumpor sjunger ut”

Vintern då levandet stod stilla

Det var vintern då snön och ett virus byggde våra fängelser. Det var vintern då vi var många som satt instängda och isolerade på grund av coronapandemin. Vi handlade all mat på nätet och fick den levererad av en rask ung man från Ica var fjortonde dag men såg i övrigt knappast några människor.

Fortsätt läsa ”Vintern då levandet stod stilla”