Ett nytt år – nu är 2018 äntligen slut

En stängd dörr.

Vad finns bakom den?

Det vet vi inte.

Vi kan bara öppna den, ta steget över tröskeln och upptäcka det efterhand.

Eller ser du hellre övergången som en grind att öppna?

Bortom grinden en äng.

Bortom ängen en skog.

Bortom skogen ett hav.

Allt för dig att upptäcka.

Vi vet ingenting om vad som väntar oss under 2019. Men något vet vi om det vi tar med oss själva in i det nya året.

Om dina ben kan gå med dig är du rik.

Om dina ögon kan se ljus och mörker, färger och bokstäver är du rik.

Om dina öron kan höra Bach och Mozart, ett barns skratt, ett duggregn mot marken, vindens gång i trädkronorna och lek med vattnet i strandkanten, då är du rik.

Om du har en vän, om så bara en enda som är dig trogen, då är du rik.

Om någon älskar dig som den du är, då är du rik.

Om du äger dig själv är du rik.

För mig har 2018 varit ett riktigt skitår, om uttrycket tillåts. Ett av de värsta åren i mitt liv. 2018 var året då allting som kan gå sönder också gick sönder. När alla olyckor som kan inträffa inträffade.

(Just i detta sammanhang utelämnar jag den jämmerliga svenska politiken. Mina krönikor i övrigt handlar om den).

En nära vän gick bort.

Anhöriga blev sjuka.

Min brunn sinade. Jag måste köpa in en tankbil med vatten som temporär lösning.

En stor kärlek gick sönder.

Sedan gick kylen och frysen sönder.

Sedan gick värmepannan sönder.

Sedan gick min sjutton år gamla bil sönder. Allt måste repareras eller bytas mot nytt, till stora kostnader.

Sedan gick jag själv sönder. I slutet av november drabbades jag av en blodpropp i hjärnan som innebär att min syn har skadats och att jag inte får köra bil. Jag lever i princip i husarrest i min ensligt belägna stuga.

Det är ett nytt liv, på nya premisser.

”Hur kan jag skriva?” undrar kanske någon läsare.

Om jag sitter stilla och ser rakt fram (på bildskärmen) ser jag ganska bra. När jag rör mig, i synnerhet utomhus, klarar hjärnan inte att koordinera synintrycken med sina egna synreceptorer. Balanssinnet påverkas, och jag blir sjösjuk. Allting gungar och svajar. Därför kan jag inte heller se rörliga bilder, som tv och filmer.

Årets julklapp av en god vän: sjösjuketabletter.

Vi har aldrig några garantier för hur våra liv ska gestalta sig. Det gäller att försöka se en mening även när tillvaron flerfrontskrigar mot oss.

Om man har sitt sunda förnuft i behåll, då är man rik.

Resten ordnar sig.

Ett Gott Nytt År 2019 tillönskar jag mina läsare med ett litet urval vacker musik

Johann Sebastian Bach (1685-1750):

Das alte Jahr vergangen ist. BWV 614.

Koralförspel i d-moll, spelat av Leonid Roizman.

I en inspelning från 1957 sjunger vår världsberömde tenor Jussi Björling (1911-1960) ”Sverige”.

Text: Verner von Heidenstam (1859-1940).
Musik: Wilhelm Stenhammar (1871-1927)

Kungliga Hovkapellet spelar under ledning av Nils Grevillius.

W.A. Mozart (1756-1791).

Serenad för blåsare, Gran Partita, K 361. Tredje satsen, Adagio.

Dirigent Neville Marriner, Academy of S:t Martin in the Fields.

Solister oboe: Celia Nicklin, Barry Davis.

Solister klarinett: Antony Pay, Richard West.

Det här är, som så ofta när det gäller Mozart, gudomlig musik. Försoningens musik.

Jag citerar ur några kommentarer på youtube:

”På papperet såg det inte ut som någonting. En enkel inledning, nästan komisk. Bara en puls. Som ett rostigt dragspel. Och så – plötsligt – högt ovanför: en oboe. En enda ton som hänger i luften tills en klarinett tar över och ger den sötma och ljuvhet i sådan glädje.” (Antonio Salieri (1750-1825).

”För mig kändes det som att höra Guds röst.”

”Om jag kunde välja ett musikstycke som skulle ledsaga mig när jag lämnar det här livet och fortsätter till nästa skulle det vara det här. Så sann, fridfull, ofattbart vacker och perfekt musik som mina öron någonsin haft nöjet att lyssna till.”

”Gud mumlade tyst. Mozart hörde det och skrev den här musiken.”

”Från första ögonblicket när jag hörde det här, och varje gång därefter finns det ingenting som har öppnat mitt hjärta och rört vid min själ som det här stycket. Så enkelt och så vackert. Jag tror att den här musiken kan ge vem som helst frid. Mozarts musik var en gåva till oss alla.”

————————————————————————

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS

Varmt tack för din gåva!

Musikaliska anteckningar 23. Musik och politik.

Först spetsar jag öronen. Undrar om jag hörde fel. Har rattat in Alternativ för Sverige för att lyssna på ett av deras 50 torgmöten i hela landet (utom Gotland) och bilda mig en uppfattning om vad ett nytt politiskt parti vill göra för Sverige.

Men nej – jag hör inte fel. Ut över torgen i svenska städer 2018 ljuder Ulla Billquists röst: ”Säg det med ett leende”, inspelad i juni 1940.

Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 23. Musik och politik.”