Livet ska vara en fest. Eller? Om en patologisk rädsla för allvar

Fördumningsindustrin blomstrar. I medias skattefinansierade manifestationer ser vi en ytlighet och patologisk rädsla för allvar som är vår tids credo.

Förnekandemekanismernas perpetuum mobile.

Vuxna som regredierar till barnnivå och aldrig blir vuxna.

Skräcken för att åldras.

Tvånget att ”hänga med”. Livet ska levas i racerfart. Nu kör vi!

Man får inte stanna upp och tänka efter. Man får inte vara en ”bakåtsträvare”. Då är man samhällets fiende.

Livet ska vara en fest! Det är vår mänskliga rättighet!

Fortsätt läsa ”Livet ska vara en fest. Eller? Om en patologisk rädsla för allvar”

Jussi Björling (1911-1960). Röst. Liv. Människa

Sveriges mest berömde sångare, Jussi Björling (1911-1960), får ständigt nya skaror av anhängare över hela världen. På YouTube översvämmas kommentarsfälten av tiotusentals lyriska kommentarer, fullständigt eniga om att han är den störste tenoren någonsin. Unga kvinnor dånar fortfarande i hans famn mer än 60 år efter hans död.

Men vem var han som människa? Världstenor – men han besjöng också sitt älskade fosterland mer än någon annan svensk har gjort. Jussi Björling är det mest ursvenska vi har – men han begravs i glömska i sitt eget hemland. I den här musikdokumentären ger jag mina lyssnare möjlighet att lära känna både människan och den världsberömde sångaren.

Han sjunger från den 12 december 1915, då han är fyra år gammal, till den 20 augusti 1960, då han är 49½ och har tre veckor kvar att leva. En karriär som spänner över 45 år. Fortfarande når hans skimrande stämma miljoner entusiastiska lyssnare över hela världen. Omdömena är eniga: Jussi Björling är den störste tenoren någonsin.

Fortsätt läsa ”Jussi Björling (1911-1960). Röst. Liv. Människa”

Förhandstips: Jussi Björling Annandag Jul

Här kommer ett förhandstips till mina musikintresserade läsare och lyssnare: på Annandag Jul är det premiär på Swebbtv för min nya musikdokumentär om en av världens mest kända och hyllade sångare, världstenoren och den svenske nationalikonen Jussi Björling (1911-1960).

Jag har umgåtts med Jussi Björling i långa arbetspass hela hösten och blivit alltmer fascinerad av hans mångfacetterade liv och personlighet. Han sjöng från den 12 december 1915, då han är fyra år gammal, till den 20 augusti 1960, då han är 49½ och har tre veckor kvar att leva. En karriär som spänner över 45 år.

Som 27-åring gör han sin operadebut på Metropolitan i New York i rollen som Rodolphe i Giacomo Puccins ”Bohème”.

Men i Sverige är han mest känd som den svenske storsångaren som sjunger alla de välkända lovsångerna till fosterlandet. Släpp julstressen och gör er beredda på ett njutbart musikprogram och en intressant levnadsberättelse på Annandagens eftermiddag!

På julafton publicerar jag, som traditionen bjuder, mitt Evangelium enligt Julia.

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!

Jussi Björling, the One and Only

Jag vill bara meddela mina kära läsare och lyssnare att jag inte kommer att synas till här på bloggen på ett tag. Jag arbetar nämligen med en musikdokumentär om Sveriges nationalikon, Jussi Björling (1911-1960).

The One and Only.

Den världsberömde sångaren och den mångfacetterade människan.

Fortsätt läsa ”Jussi Björling, the One and Only”

Leka med elden

Den här videon dök upp när jag sökte på YouTube efter ett av de vackraste musikstycken jag vet, den amerikanske tonsättaren Philiph Glass’ Konsert för piano och orkester, ”Tirol”.

Jag blev betagen och vill gärna ge mina läsare och lyssnare chansen att bli berörda och betagna. Ibland är livet bara just så här vackert.

Jag har en speciell relation till Philiph Glass’ pianokonsert, i den här inspelningen med Dennis Russell Davies vid pianot och Stuttgart Chamber Orchestra. Det är svindlande vacker musik. Den når in i själen och stannar kvar där.

Fortsätt läsa ”Leka med elden”

Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas

En hel värld har skrattat åt Florence Foster Jenkins efter hennes död 1944, och många skrattade redan innan dess, fast i smyg. Hon kunde inte sjunga, men det visste hon inte själv. Trots att hon aldrig lyckades ta en ren ton var hon övertygad om att hon var en gudabenådad operasångerska.

Hennes självförtroende bar henne som på en sammetskudde genom livet. Utan att tveka gav hon sig på de mest svårsjungna ariorna i hela operalitteraturen, bland annat Nattens Drottnings aria ur W A Mozarts opera Trollflöjten, som spänner över ett tonomfång på två oktaver.

Den podd jag har gjort om Florence Foster Jenkins har premiär i dag. Den handlar inte bara om henne utan om allas vår rätt att misslyckas. Om att vilja men inte kunna.

”Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge” skrev Verner von Heidenstam. (Ur Åkallan. Ett folk. 1899).

Fortsätt läsa ”Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas”

Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat”

Att nå läsare och lyssnare i hjärtat är en nåd att stilla bedja om. Det vet varje skribent och varje programmakare. Ibland når man fram, ibland inte.

En sak som jag länge har noterat är att de flesta av besökarna på min blogg är påfallande ointresserade av mina poddar – samtidigt som de får mängder av fina och uppskattande kommentarer på YouTube och Swebb-tv.

Min slutsats är att det antagligen handlar om två helt olika kategorier av läsare/lyssnare som nischar in sig på EN bestämd plats på nätet och sällan rör sig utanför den hemtama fållan.

Därför blev jag både överraskad och glad när jag såg Mikael Hagenbos video på YouTube.

Att producera någonting i text eller ljud är alltmer ett vågspel. Så känner jag fortfarande, efter 55 år som journalist. Det går aldrig att förutse hur läsarna/lyssnarna kommer att reagera, i synnerhet inte i den infekterade och polariserade tid vi lever i, där allt – precis allt – placeras och bedöms i politiska fack.

Fortsätt läsa ”Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat””

Följ med tillbaka till ”Smoke Rings”- en gyllene epok i svensk radiohistoria

När tiderna är som mörkast behöver vi motsatserna mer än någonsin. Premiär i dag för mitt minnesprogram om Leif Anderson (1925-1999) och ”Smoke Rings” – programmet som sändes i Sveriges Radio varje vecka i nästan 40 år.

När Leif Anderson avled 1999 hade han gjort 1 786 program och slagit Farbror Svens (Sven Jerrings) rekord med Barnens brevlåda med ett program.

Jag har kallat programmet ”Röster vi saknar”. Jag tror nämligen att vi är många, framför allt i den äldre generationen, som saknar Leif Anderson, och många andra välkända, klassiska röster.

Fortsätt läsa ”Följ med tillbaka till ”Smoke Rings”- en gyllene epok i svensk radiohistoria”

De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur

Det brukar kallas ”De små stegens tyranni”. Vad stort sker, sker bakom de flestas ryggar. Det som händer i Borlänge handlar inte bara om Borlänge. Det är ett exempel av många på en utveckling som riskerar att utplåna vår svenska kultur.

*Borganäsvägen i Borlänge på 1950-talet. En svunnen idyll.*

Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. En lång rad beslut, som vart och ett för sig inte ter sig särskilt uppseendeväckande, kan resultera i en katastrofal och oåterkallelig förändring.

Borlänge är ett varnande exempel. Där har Jussi Björlingmuséet stängts, men somaliska kulturcentra och somalisk folkdans belönas av politikerna. Kulturnämndens ordförande råkar vara somalier och röstades in i politiken genom somalisk klanröstning i valet 2018.

Fortsätt läsa ”De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur”

Ingen har fångat den svenska folksjälen som Dan Andersson

Dan Anderssons poesi har alltid stått mig nära. Ingen har fångat den svenska folksjälen som han. Han var vildmarkspoeten som gav röst åt människorna i de stora skogarna, åt de fattiga och det enkla livets människor.

Men samtidigt som han var en gudabenådad poet var han en komplicerad människa. Han kunde vara svår att ha att göra med och ”överjävligt elak” enligt Göran Greider, som har skrivit en bok om Dan Anderssons okända kärlekshistoria med studentskan Märta Larsson från Östermalm i Stockholm.

Jag har gjort en musikdokumentär om Dan Andersson och Märta Larsson. Programmet finns också på Swebb-tv och har hittills haft mer än 6 000 visningar.

OBS! Om videon nedan inte fungerar – gå direkt till Swebb-tv! Då kommer du rakt på mitt program.

Dan Andersson var verksam som författare i bara sju år – från 1913 till sin död 1920. Ändå är han en av Sveriges mest kända och omtyckta författare.

Trots att han dog för 101 år sedan lever hans poesi fortfarande i det svenska folkdjupet och inbjuder till ständigt nya tolkningar. Tyvärr kom hundraårsminnet av hans död i skymundan för coronahysterin 2020.

Fortsätt läsa ”Ingen har fångat den svenska folksjälen som Dan Andersson”