Dags för ett nytt Sommarprogram, mitt elfte sedan 2016 och det sjätte som jag har gjort för Swebbtv. Det är årets roligaste jobb i ett format som tillåter att man går utanför de vanliga nyhetsramarna och kan blanda in kultur, historia, personliga berättelser – ja lite vad som helst som kan intressera en bred publik.
Vid nära 84 års ålder har den brittiske pop-ikonen och ex-Beateln Sir Paul McCartney (han adlades 1997) kommit ut med en ny sång; ”Days we left behind”.
Sir Paul McCartney fyller 84 år den 18 juni.
Dagar som inte kan raderas. Dagar som vi inte heller kan få tillbaka. I en anda av försoning och acceptans drömmer sig Paul McCartney tillbaka till sin ungdoms Liverpool, där det fanns rökiga barer och billiga gitarrer.
Jag drömmer mig tillbaka till gymnasietiden och hyresrummet hos tant Frida i Bollnäs. I en transistorradio av märket Dux hörde jagThe Beatles första gången. Det var tidigt 1960-tal, och den alternativa ungdomsrörelsen i Bollnäs utgjordes av raggare som körde Långgatan upp och Stationsgatan ner, varv efter varv. En kopp kaffe på Konsum-baren kostade 50 öre.
Författaren Gerda Antti har gått bort. Hon blev 96 år. Visst anade jag, när jag pratade med henne i slutet av 2025. Ändå tar beskedet hårt. Gerda Antti var en folklig författare med en sällsynt klarsyn och kärv ärlighet. En frände.
Gerda Antti 1929-2026.
Hon är en av de författare som har betytt allra mest för mig. Det känns som att ha förlorat en storasyster. I våra liv finns människor. Och så finns det Människor.
De sistnämnda får mig att tänka att om det finns ett liv efter detta – jag säger OM – då är Gerda Antti en av dem som jag vill träffa där. Vi har så mycket kvar att prata om.
Även om hon var en kärv samtalspartner. Totalt o-fjäskig. Jag gillade kärvheten, för den var äkta.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
Oavsett om du har sett någon av SVT:s inköpta fördumningsserier har du antagligen noterat att mänskliga uttryck för exempelvis glädje, förtjusning eller förvåning snabbt har reducerats till utstötandet av ett antal läten, till exempel de amerikanska importljuden ”Wow!”, ”Shit!”, ”Najs!” och ”Super!”, ibland förstärkta med ett svenskt ”Verkligen!”.
Lätena kan betecknas som ett slags ljudmässiga motsvarigheter till smileys och e-mojisar. Det handlar om att låta som alla andra och uttrycka en känsla med så få bokstäver som möjligt.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Kärlek, uppbrott och separation är allmänmänskliga tillstånd och teman för de dikter jag publicerar här. De flesta av dikterna har legat i byrålådan länge och aldrig publicerats. Jag gör alltså poesidebut vid 79 års ålder.
Dikterna handlar om sorgen och smärtan när ett kärleksförhållande tar slut och om det nödvändiga hoppet för att kunna gå vidare. De flesta av dikterna skrev jag på kort tid på en liten grekisk ö 1986.
Tinder är vår tids marknadsplats, där människor marknadsför sig själva som vilken vara som helst.
Vilket utrymme har Tinder för kärlekens magiska gåta och transformerande kraft? Hotar kärleken det individuella projekt som vårt senmoderna samhälle bygger på och som stavas Jag Jag Jag?
Jag är en av miljoner svenskar som av olika skäl (sjukdom, ålder, funktionshinder, penningbrist) lever ett stillsamt liv. Jag reser ingenstans. Jag gör ingenting spännande. Många skulle kalla mitt liv händelselöst.
Men varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora. Det är utgångspunkten för min artikelserie på temat ”Mitt händelselösa liv”.
Idag handlar det om hur yttre händelselöshet ger utrymme för det som pågår på ett inre plan. Om behovet av att skapa.
Universum. Bild: Illustrerad vetenskap.
Jag känner igen symtomen. Den avgrundsdjupa tröttheten och tomheten, känslan av att all energi är förbrukad. Att vara tömd på hela sitt innehåll. En tyngdlös, svävande känsla utan egentlig kärna.
I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.