Julian Bream har lämnat oss, men hans musik lever

Plötsligt är han borta. Den engelske gitarrvirtuosen och lutenisten Julian Bream avled den 14 augusti, 87 år gammal. Bakom sig hade han en musikalisk karriär som strängt taget inleddes den 15 juli 1944. Den dagen fyllde Julian Bream elva år. I födelsedagspresent av sin pappa, amatörgitarristen Henry, fick han en gitarr. Resten är lysande musikhistoria.

Filmen är BBC:s hyllning av Julian Bream.

På kort tid har Storbritannien förlorat två av sina mest kända kulturpersonligheter. Författaren och filosofen Sir Roger Scruton (1944-2020) avled den 12 januari, en kort tid före sin 76-årsdag. Jag har gjort en podd till hans minne. 

Hur ska vi klara oss utan dem? Förlusten skulle vara outhärdlig om de inte hade lämnat spår på nätet.

Fortsätt läsa ”Julian Bream har lämnat oss, men hans musik lever”

Kjell Höglund belönas, och det är precis som det ska vara

En av mina absoluta musikaliska och poetiska favoriter sedan tidigt 1970-tal, trubaduren, poeten och författaren Kjell Höglund, 74, har tilldelats årets Cornelis Vreeswijk-stipendium på en halv miljon kronor.

”Äntligen!” är vi många som utbrister.

Kjell Höglund på stamkrogen Bankiren i Västerås.

Juryns motivering:

”Årets pristagare är en grubblare och levnadskonstnär vars verk har påverkat generationer av svenska musiker. En både dunkel och diskbänksrealistisk diktare vars esoteriska humor kastar sig mellan Bibelns gestalter och bardiskens spöken, mellan skurkar, helgon och vanligt folk.

Hans unika röst från våningen ovanför kommer aldrig att bli gammal och reaktionär, och vi kommer aldrig att vänja oss.

Cornelis Vreeswijk-stipendiet år 2020 tilldelas en av de stora – Kjell Höglund.”

Fortsätt läsa ”Kjell Höglund belönas, och det är precis som det ska vara”

Pingsten 1928 står tiden stilla. Det är en underbar pingst

Pingst är hänryckningens tid. Esaias Tegnér myntade begreppet i en dikt från 1820. Det är inte lätt att vara hänryckt under en coronapandemi, men jag vill bjuda mina läsare på hänryckning som utspelade sig för nästan 100 år sedan. 1928 låg världen öppen mellan två världskrig, och nästan allting var möjligt.

Pingsten 1928: mormor och morfar och deras vänner på utflykt till Laforsen, Hälsingland. Notera resegrammofonen!

Pingsten 1928 firar min mormor (1896-1950) och morfar (1893-1941) och deras vänner, liksom tusentals andra på en klassisk festplats, Laforsen i Hälsingland. Bilden här ovanför förevigar deras pingstfirande för 92 år sedan.

Fortsätt läsa ”Pingsten 1928 står tiden stilla. Det är en underbar pingst”

När Silicon Valley blev Gud

Har du en egendomlig, gnagande känsla av att världen, som på en given signal, har blivit galen?
Du känner rätt.

Men det är inte ”världen” i största allmänhet som plötsligt har blivit spritt språngande galen. Det är identifierbara krafter som styr utvecklingen, och deras agenda är möjlig att se och avslöja.

Krafterna har namn. De heter bland annat Google, Facebook, YouTube, Instagram och Twitter. De har snabbt vuxit sig så kommersiellt och politiskt starka att de i dag utgör ett av de största hoten mot demokratin sådan vi känner den.

Fortsätt läsa ”När Silicon Valley blev Gud”

Ola Magnell VAR 70-talet, han artikulerade det åt oss

Nu faller de bort, en efter en. I dag kom meddelandet om att artisten och låtskrivaren Ola Magnell har avlidit. Han fyllde nyligen 74 år.
Ola Magnell VAR 70-talet. Han artikulerade 70-talet åt oss. Hemma hos oss var det hans LP-skivor som snurrade mest av alla på skivtallriken.

Artisten och låtskrivaren Ola Magnell, 1946-2020.

Hans säregna röst grep tag. Den kunde vara stark och okuvlig – för att i nästa sekund gå upp i sprödaste falsett. Han rörde sig obehindrat inom alla sorters former och uttryck och struntade i hur andra artister lät eller vad som var 1970-talets anbefallda politiska koder.

Fortsätt läsa ”Ola Magnell VAR 70-talet, han artikulerade det åt oss”

Sir Roger Scruton död. ”Jag hade så mycket kvar att fråga honom om”

Den konservative brittiske filosofen och författaren Sir Roger Scruton avled på söndagen, 75 år gammal. I somras diagnosticerades han med cancer.

Hans värderingar, kunskap och insikter var trygga stöttepelare att luta sig mot i en tid när den extrema vänstern anser sig ha hela tolkningsföreträdet. 

Sir Roger Scruton, 27 februari 1944 – 12 januari 2020.

Vad gör vi när stöttepelaren inte finns längre? Hur klarar vi tomrummet? Det finns ett Före och ett Efter Roger Scruton. Över hela världen sörjer människor hans död. YouTube och övriga Internet är fullt av innerliga tack för allt han gav oss, och sorgsna RIP, ”Rest in Peace”.

Men i Sverige är det tyst. Fråga vem som helst vem Roger Scruton var, och du får en oförstående blick som svar. De har aldrig hört talas om honom. Hur kan en så betydelsefull människa, en av vår samtids största tänkare, vara okänd för så många? I Dagens Nyheter har han kallats ”en kuf”.

Fortsätt läsa ”Sir Roger Scruton död. ”Jag hade så mycket kvar att fråga honom om””

När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram

Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.

Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.

Fortsätt läsa ”När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram”

Mitt Sommarprogram 2019

Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor?
Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?

Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.

Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:

Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?

För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.

Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.

Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.

Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.

Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.

Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.

Musiken i programmet

1. Johann Sebastian Bach (1685-1750).
Konsert i d-moll, BWV 974.
(Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll).
Adagio.
Vikingur Ólafsson, piano.

2. Simon & Garfunkel.
The Sound of Silence (Original Version from 1964).

3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736).
Stabat Mater.
The Academy of Ancient Music.
Dirigent Christopher Hogwood.

4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik.
När skönheten kom till byn.
Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).

5. J S Bach (1685-1750).
Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”.
Simone Dinnerstein, piano.

6. Adriano Celentano.
La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck).
Françoise Hardy, sång. 1966.

7. Berg-Kirstis polska.
Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas.
Ur Jazz på svenska. 1964.

8. Jean Sibelius (1865-1957).
Etude opus 76 No 2.
Arrangemang Börje Sandquist.
Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.

9. Arne Forsén.
Visa från Dorotea.

10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901).
Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871.
Staatskapelle Dresden.
Chor der Staatsoper Dresden.
Dirigent Silvio Varviso. 1983.

12. J S Bach (1685-1750).
Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”.
Alfred Brendel, piano.

13. Léo Delibes (1836-1891).
Flower Duet. Lakmé (1883).
Sabine Devieilhe, sopran, Marianne Crebassa, mezzosopran.
Les Siècles.
Dirigent François-Xavier Roth.

14. Alberto Iglesias.
Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”.
Bau (Rufino Almeida).

15. Max Richter.
The Twins.

16. Canto Gregoriano.
Ave mundi spes Maria.
Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos.
Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.

17. Colleen.
Ritournelle.
Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.

18. Arnold Schönberg (1874-1951).
Pianokonsert Opus 42. (1942).
The Cleveland Orchestra.
Dirigent Pierre Boulez.
Mitsuko Uchida, piano.

19 och 20. Gånglåt från Mora.
(Anders Zorns favoritmarsch).
Jan Anders Andersson.

21. Arne Forsén.
Jon Mas polska.

22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893).
Hymn of the Cherubim.
The USSR Ministry of Culture Chamber Choir.
Dirigent Valery Polyansky.

23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016).
Cantus Arcticus.
Leipzig Radio Symphony Orchestra.
Dirigent Max Pommer.

24. Allan Edwall (1924-1997).
När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).

25. Eleni Karaindrou.
The Waltz of Hope.
Tous Des Oi.

 


Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!

Mattéuspassionen: en vandring från djupaste smärta och död till återuppståndelse, liv och ljus.

Påsk är inte bara gula borddukar, björkris med hönsfjädrar och att äta massor av sill, lax och smågodis. Det är lätt att glömma att påsken är en kristen högtid, en av kyrkoårets två största, en vandring från djupaste smärta och död, från Jesu död på korset till återuppståndelse, liv och ljus.

Ingen har som Johann Sebastian Bach (1685-1750) gestaltat passionshistorien i det stora verk för kör, solister och orkester som heter Mattéuspassionen, med verknummer BWV 244, skriven 1727. Librettot skrevs av Christian Friedrich Henrici.

I den här musiken tar musikhistoriens största geni oss med på en andlig resa och delar med sig av sin egen starka, kristna tro. Bach brukade ge Gud äran av sina kompositioner med överskriften ”Soli Deo Gloria” – latin för ”Ära åt Gud allena”. När han emellanåt fick frågan hur han kunnat bli så skicklig inom sin konst, svarade han helt enkelt: ”Jag arbetar hårt. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt.”

Bach var uppskattad i sin samtid, men mer som organist och kyrkomusiker än som tonsättare. Han var heller ingen kringresande entreprenör som slog på trumman för sig själv. Han var den trogne organisten i Thomaskyrkan i Leipzig, från 1723 till sin död 1750, och lämnade centrala Tyskland bara ett par gånger. Inte heller då färdades han långt. Under hans livstid började musikmodet ändras i riktning mot enklare melodik, och hans musik blev omodern. Men Bach fortsatte komponera på det gamla polyfona sättet och brydde sig inte om tidens modeväxlingar.

När han dog den 28 juli 1750, 65 år gammal, väckte det ingen större uppmärksamhet. Hans grav på Johannes kyrkogård i Leipzig märktes inte ut. Inga människor kantade gatorna när hans begravningståg drog genom staden. Kistan flyttades inte in i kyrkan förrän nästan 150 år senare, 1894.

Genom århundradena ljuder Bachs musik för oss. Inspelningen är gjord 1970 på tidstrogna instrument. Vienna Concentus Musicus, Regensburg, leds av dirigenten Nikolaus Harnoncourt.
Cathedral Boys Choir, Cambridge King’s College Choir.

Solister: Paul Esswood (countertenor), Tom Sutcliffe (countertenor), James Bowman (countertenor), Kurt Equiluz (tenor), Nigel Rogers (tenor), Karl Ridderbusch (bas), Max van Egmond (bas), Michael Schopper (bas).

Med Bachs musik önskar jag mina läsare en stilla, ljus och vacker påsk.

Bachs grav i Thomaskyrkan i Leipzig.

Associationens dödliga virus

Vi är inte så primitiva längre. Nej, det är vi inte. Vi bränner inte längre häxor på bål. Vi giljotinerar inte kättare. Inte alls.

Riktigt kultiverade och sofistikerade har vi blivit. Vi har produktutvecklat våra metoder att döda. Förfinat dem. Inget blod får synas. Det blir ingen aska efteråt. 

Lena Kvist, kultur- och nöjeschef på Borås Tidning.

Så sofistikerade har vi blivit att de som håller i och använder de dödande vapnen ledigt och lätt kan bära vita skjortor och blusar. För det syns ingenting efteråt. Associationens dödliga virus är osynligt. 

Fortsätt läsa ”Associationens dödliga virus”