”Sverige har fått punktering och kraschat”

I en krönika på sajten document.se skriver Kent Andersen, stridbar norsk författare, musiker och före detta lokalpolitiker (FrP och Demokratene), om konsekvenserna av att politikerna vägrade att ta riskbedömningar och varningar på allvar när de importerade befolkningar från utvecklingsländer. Resultatet tvingas vi leva med nu: ökningen av våldtäkter, bomber, granater, skjutvapen och knivar kan inte döljas.

”År 2000 var Sverige ett av världens mest homogena, harmoniska och välskötta länder. Sverige hade en stabil ekonomi, trots att svenskarna inte hade någon olja, låg brottslighet och en befolkning med gemenskapskänsla, trygghet och optimism inför framtiden.

Min farmor och hennes lillebror omkring 1910.

På bara 25 år lyckades svenska politiker förvandla Sverige till Europas våldtäktshuvudstad, med enorma sociala problem och en nivå av våld och brottslighet som annars bara ses i utvecklingsländer.

Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker (FrP).

Allt detta var den negativa konsekvensen av att politikerna vägrade att ta riskbedömningar och varningar på allvar när de importerade befolkningar från utvecklingsländer – eftersom svenskarna är ofelbara i sina egna ögon och allt som går fel alltid är någon annans fel.

Fortsätt läsa ””Sverige har fått punktering och kraschat””

Konsten att samtala

Varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora, det intressanta och begrundansvärda.

Idag handlar det om att samtala. Att samtala är en viktig del av vår utveckling och uttryck för vår kultur. Lärandet pågår hela livet.

(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).

Att samtala är att möta en annan människa.

Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för alla parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av andra människor. Att släppa taget om sitt eget ego, släppa in och erbjuda utrymme för en annan.

Samtal är hjärn- och känslogympa på hög nivå.

 

 

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Fortsätt läsa ”Konsten att samtala”

Sluta kalla människor ”brukare”!

Ord avslöjar våra värderingar och berättar vilka vi är. Orden och språket förändras också med tiden och påverkas av vår egen utveckling.

Efter att ha läst och skrivit mycket om äldreomsorg har ordet ”brukare” bitit sig fast och skaver i mig – så mycket att jag bestämmer mig för att gå till botten med ordet. Ordet känns avhumaniserande och nedvärderande, rentav obscent.

Vem i allsin dar har bestämt att äldreomsorgens kunder ska kallas ”brukare”. Och varför?

Är en gammal människa i behov av samhällets stöd enbart tärande? Hon har betalat skatt för välfärden i hela sitt liv och betalar fortfarande.

Ord ramlar inte plötsligt bara ner från himlen. Ord uttrycker den människosyn som samhället för tillfället anammar och omsätter i praktiken.

Ordet ”brukare” som beteckning på kunder i hemtjänst eller annan form av omsorg röjer en människosyn som utvecklingen har sprungit ifrån. Den omedelbara tolkningen av ordet är att det kännetecknar en person som bara förbrukar och tar för sig av det gemensamma, men som inte ger någonting tillbaka. Med andra ord en parasit.

Ingenting av detta stämmer med verkligheten

”Brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord, ett ord som tar människovärdet ifrån äldre människor och andra i behov av hjälp och stöd och förvandlar dem till renodlade konsumenter – personer som är enbart tärande och inte tillför någonting.

Ordet ”brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord på människor som betalar för den hjälp de har rätt till.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Fortsätt läsa ”Sluta kalla människor ”brukare”!”

Mats Dagerlind: Välfärdslandet som övergav sina gamla

I en lysande och samtidigt blodisande ledare,  publicerad på Samhällsnytt, går sajtens politiske redaktör Mats Dagerlind till attack mot dem som bär ansvaret för att äldreomsorgen i Sverige har förvandlats till en skamfläck.

Mats Dagerlind, politisk redaktör för Samhällsnytt.

”Välfärdslandet som övergav sina gamla” är rubriken på ledaren. Med Mats Dagerlinds vänliga tillstånd publicerar jag hans text här på min blogg.

Den angår ALLA. Alla har, har haft eller kommer att ha gamla föräldrar eller andra anhöriga som riskerar att utsättas för vanvård, försummelse eller våld i äldreomsorgen.

ALLA (utom den minoritet som dör unga) kommer själva att bli gamla och behöva hjälp i sin dagliga livsföring. Äldreomsorg är en tillitsbransch, men så ser det inte ut idag.

Här är Mats Dagerlinds skildring av ett Sverige som gått från folkhem till förnedring av dem som byggde landet.

Fortsätt läsa ”Mats Dagerlind: Välfärdslandet som övergav sina gamla”

Höstpodd del 3: November. Rötter, ursprung, identitet

(Husbild från Bullermyren, Borlänge. Infälld bild från grävandet av Göta kanal 1810-1832).

Vi är våra rötter. De är den äkta kärnan i oss. Ur våra rötter och vårt ursprung grundar vi vår identitet.

Sent omsider börjar vi inse att vår identitet som svenskar är stöldbegärlig. Många gör anspråk på den, inte bara för att begå brott, utan för att posera i den – som om den vore ett klädesplagg som man kan ta av sig och sig efter behag.

Fortsätt läsa ”Höstpodd del 3: November. Rötter, ursprung, identitet”