Kategori: släktforskning

En annan tid, ett annat liv – idag är det 120 år sedan min älskade farmor föddes

Idag tänder jag ett ljus för min farmor. Just den här dagen är det 120 år sedan hon föddes, den 2 november 1902.

I dag tänder jag ett ljus för min älskade farmor.

Hon hette Maria Elisabet men kallades aldrig något annat än Lisa. Hon var en alldeles vanlig svensk kvinna från Bollnäs i Hälsingland. En sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. Hon var en av dem som i tysthet byggde Sverige, och hon var min älskade farmor. Hon förtjänar att bli omskriven och omtalad som den fina människa hon var.

Hon dog 1983. Men för mig är hon inte död. I mitt hjärta och mitt minne lever hon starkt och tydligt. Jag pratar ofta med henne. Det märkliga är att ju äldre man blir, desto mer lever man i sina minnen. Där umgås man nästan lika mycket med de människor som har levt och stått en nära som med dem man har omkring sig i nuet.

Fortsätt läsa ”En annan tid, ett annat liv – idag är det 120 år sedan min älskade farmor föddes”

De som gick före oss, de som byggde Sverige

I Allhelgonatid tänker vi på våra döda, de som stått oss nära och haft stor betydelse inte bara för oss, utan också för vårt land. Generationerna före oss byggde Sverige med arbete och hederlighet, ibland med omänskligt slit. Utan dem skulle vi inte stå där vi står i dag.

Om de kunde se från sina gravar vad som har hänt med vårt och deras land – vad skulle de tycka? Jag tror att de skulle sörja. Var det detta de slet så hårt för?

Maria Elisabet, född 1902, från Bollnäs i Hälsingland, var en alldeles vanlig svensk kvinna. En sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. Hon var en av dem som i tysthet byggde Sverige, och hon var min älskade farmor. Den här podden är min hyllning till henne.

Fortsätt läsa ”De som gick före oss, de som byggde Sverige”

Svenska berättelser – två nya poddar

Under rubriken Svenska berättelser” börjar jag nu publicera podcasts som dels bygger på svensk historia, dels på min egen släktforskning. Jag lägger också ut berättelserna i min kanal på YouTube. 

Här är de två första. Allhelgonatid är en stillhetens tid då vi gärna stannar upp ett slag, tänder ett ljus och reflekterar över våra förfäder – de människor utan vilka vi själva inte hade existerat.

Sju år gammal är pojkpalten. En liten linlugg som tusentals andra. Nu står han framför en enorm vit byggnad med en oro som stångas och hamrar i bröstet. Det stora vita huset är socknens fattighus. Där lämnas pojken för att tillbringa resten av sin barndom.

Fortsätt läsa ”Svenska berättelser – två nya poddar”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
 Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal

Sverige har haft slavar. Men i motsats till vad många tycks tro var slavarna vita pursvenskar. Några kallades trälar. Andra var soldater. Vi är inte skyldiga några svarta slavar en ursäkt, för de har aldrig existerat i Sverige. Däremot bör vi känna till de svenska slavarna och ägna dem en tanke eller två.

Det tydligaste exemplet på sentida slaveri är de 58 000 vita svenska män från sexton olika regementen som på 1800-talet tvångskommenderas att gräva för hand i det största byggnads- och slaveriprojektet i Sveriges historia, den 19,5 mil långa Göta kanal. Projektet tog 22 år att genomföra och kostade tusentals liv. Vilka var de ”vita privilegierna” för de här vita slavarna?

En av de 58 000 soldaterna var min fars farmors morfars far. Han hette Olof Klinga och föddes 1780 i Vendels socken i Uppland.

Det fanns inga kameror på Olof Klingas tid. Bilden föreställer en annan soldat i min släkt.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal”

Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg. 

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

Släktforskare löser ouppklarade brott

Nyligen greps Daniel Nyqvist, 37, som misstänkt för dubbelmordet i Linköping 2004. Fallet har gäckat polisen i 16 år men kan nu äntligen klaras upp genom ett unikt samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund.

Nyqvist erkände sig skyldig direkt efter gripandet.

Daniel Nyqvist, 37, spårades genom samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund. Han erkände dubbelmordet direkt efter gripandet.

Familjesökning i kommersiella släktforskningsdatabaser är ett verktyg som i flera uppmärksammade internationella fall har hjälpt polisen att lösa så kallade ”cold cases”, det vill säga brott som har varit ouppklarade i många år. I Sverige är lösningen av dubbelmordet i Linköping 2004 det första stora genombrottet – ett svårknäckt mordfall som har klarats upp med hjälp av släktforskning.

Fortsätt läsa ”Släktforskare löser ouppklarade brott”