Afghanistan och sprutan – från offermentalitet till ansvar

De paralleller jag tar upp i den här krönikan kan tyckas hisnande. Men vi kan inte fortsätta placera saker i olika fack utan att se de gemensamma beröringspunkterna.

Vi behöver blottlägga mönster och mekanismer som hindrar oss i vår utveckling. När vi blir medvetna om dem har vi ett val: att hålla för ögonen och vända tillbaka till blindheten. Eller att utvecklas och gå vidare.

Vad kan och ska världen göra för att skydda ett land mot sig självt?

Hur länge ska Västvärlden hålla Afghanistan under armarna och pracka på landet ”hjälp” som stoppas i fel fickor, och utan att afghanerna själva gör några ansträngningar att förändra de strukturer som hindrar dem från att utvecklas?

Sedan 2001 har fyra amerikanska presidenter investerat tusentals soldaters liv och hundratals miljarder dollar (närmare bestämt cirka 2,5 miljarder dollar PER DAG) i Afghanistan” skriver Niklas Ekdal i Dagens Nyheter och tillägger ”Hur kunde det sluta så illa?”

Fortsätt läsa ”Afghanistan och sprutan – från offermentalitet till ansvar”

Årlig repris: Gökens förlorade värdegrund

Våren är ovanligt kall, och ännu har jag inte hört det omisskännliga ko-koandet på avstånd. Men vilken dag som helst kan vi höra det. Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader igen och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.

Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.

Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.

Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.

Fortsätt läsa ”Årlig repris: Gökens förlorade värdegrund”