Karl-Olov Arnstberg om de passiva svenskarna

När fransmän blir upprörda går de ut på gatorna i kraftfulla demonstrationer. De kör i traktorparader, blockerar motorvägar och tippar tonvis med gödsel framför offentliga byggnader.

Fransmännen går ut på gatorna och demonstrerar.

Vad gör svenskar när de utsätts för svek och kränkningar? Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, tar på sig de etnologiska glasögonen och granskar svensk mentalitet i den här krönikan, som nyligen har publicerats på Arnstbergs blogg Invandring och mörkläggning och som jag med hans välvilliga tillstånd publicerar här.

Fortsätt läsa ”Karl-Olov Arnstberg om de passiva svenskarna”

Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal

Sverige har haft slavar. Men i motsats till vad många tycks tro var slavarna vita pursvenskar. Några kallades trälar. Andra var soldater. Vi är inte skyldiga några svarta slavar en ursäkt, för de har aldrig existerat i Sverige. Däremot bör vi känna till de svenska slavarna och ägna dem en tanke eller två.

Det tydligaste exemplet på sentida slaveri är de 58 000 vita svenska män från sexton olika regementen som på 1800-talet tvångskommenderas att gräva för hand i det största byggnads- och slaveriprojektet i Sveriges historia, den 19,5 mil långa Göta kanal. Projektet tog 22 år att genomföra och kostade tusentals liv. Vilka var de ”vita privilegierna” för de här vita slavarna?

En av de 58 000 soldaterna var min fars farmors morfars far. Han hette Olof Klinga och föddes 1780 i Vendels socken i Uppland.

Det fanns inga kameror på Olof Klingas tid. Bilden föreställer en annan soldat i min släkt.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal”