Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal

Sverige har haft slavar. Men i motsats till vad många tycks tro var slavarna vita pursvenskar. Några kallades trälar. Andra var soldater. Vi är inte skyldiga några svarta slavar en ursäkt, för de har aldrig existerat i Sverige. Däremot bör vi känna till de svenska slavarna och ägna dem en tanke eller två.

Det tydligaste exemplet på sentida slaveri är de 58 000 vita svenska män från sexton olika regementen som på 1800-talet tvångskommenderas att gräva för hand i det största byggnads- och slaveriprojektet i Sveriges historia, den 19,5 mil långa Göta kanal. Projektet tog 22 år att genomföra och kostade tusentals liv. Vilka var de ”vita privilegierna” för de här vita slavarna?

En av de 58 000 soldaterna var min fars farmors morfars far. Han hette Olof Klinga och föddes 1780 i Vendels socken i Uppland.

*Det fanns inga kameror på Olof Klingas tid. Bilden föreställer en annan soldat i min släkt.*

Olof Klinga föds som en fri man. Men vilka ”vita privilegier” hade han i kraft av sin vita hudfärg? Han arbetar som en slav under större delen av sitt liv, och han dör som en slav vid 44 års ålder 1824. Hans livsöde kastar onekligen ett klargörande ljus över identitetsvänsterns påståenden om att alla med vit hud har särskilda privilegier.

Jag hittar Olof Klinga i en bok med släktforskning som jag ärvt efter min pappa. En släkting till pappa har släktforskat flera århundraden tillbaka, och pappa har skrivit in alla data för hand i boken.

*I den här boken har min pappa för hand skrivit ner fakta om sin släktgren långt tillbaka i tiden.*

I maj 1810 tas de första spadtagen för Göta kanal vid Motala och Forsvik. Det ska bli det största byggnadsprojektet i Sveriges historia och kräver arbetsinsatser av 58 000 vita slavar för att bli verklighet. Olof Klinga är med redan från början. Han har nyligen fyllt 30 år och är frisk och stark.

Innan han tvångskommenderas att delta i kanalbygget hade han deltagit i flera fälttåg, bland annat kung Gustav IV Adolfs fälttåg i Tyskland 1807, i Norge 1808 och Finland 1808-1809. Till Tyskland marscherade han landsvägen till fots från Vendel i Uppland, först till Ystad i december 1806. Han ankom till ön Rügen i januari 1807.

Tanken på att med en kanal förbinda Vättern med Vänern och därmed skapa en direkt förbindelse mellan Östersjön och Kattegatt var en flera hundra år gammal önskedröm hos Sveriges styrande och inom handeln. Den hade väckts redan 1525 av biskopen i Linköping, Hans Brask. Men den som i praktiken drev fram att kanalen byggdes var statsrådet, amiralen, greven och riksståthållaren Baltzar von Platen (1766-1829).

*Baltzar von Platen, född i Tyskland 1866, var initiativtagare till Göta kanal.*

Förebilden var den cirka tio mil långa Kaledoniska kanalen i Skottland, som ritades av Thomas Telford. von Platen lyckades etablera kontakt med Telford och få honom att medverka i projekteringen av Göta Kanal.

Det gällde också att få kungen med sig i det enorma byggnadsprojektet. Baltzar von Platen presenterade 1806 sina tankar i ”Afhandling om canaler genom Sverige” och fick stöd av kung Gustav IV Adolf. I februari 1808 beslöt kungen att ”i hela dess vidd företaga och fullborda det riksgagneliga ärendet”. Men ack, illa gick det för Gustav IV Adolf. Han sattes med sin familj i husarrest på Gripsholms slott, avsattes av ständerna och landsförvisades med fru och barn 1809.

Den 11 april 1810 utfärdade Gustav IV Adolfs efterträdare Karl XIII (1748-1818) det privilegiebrev som gav Göta kanalbolag rätt att bygga och driva kanalen och tilldelade bolaget arbetskraft, mark och skogar för kanalens byggande. Baltzar von Platen satte genast igång med bygget, och i maj samma år tas de första spadtagen vid Motala och Forsvik.

*Göta kanals sträckning. Bild: Wikipedia.*

Olof Klinga är på plats redan från början. Han tillhör Upplands regemente. Säkert har han och övriga soldater från regementet gått till fots från Uppland även den här gången.

Nästan 60 000 indelta soldater från 16 olika regementen tvångskommenderades att gräva kanalen. En mindre del av arbetsstyrkan bestod av 200 ryska desertörer, som hade anslutit sig frivilligt, och civila arbetare. Tillsammans utförde de flera miljoner dagsverken med kanalbygget. Siffrorna varierar mellan 7 miljoner och 12 miljoner. Dagsverkena omfattade större delen av dygnet.

*Göta kanal grävdes för hand med plåtskodda träspadar.*

Grävarbetet är ett omänskligt slitgöra. Gräv- och schaktmaskiner är ännu inte uppfunna. Arbetet görs för hand med plåtskodda träspadar som enda verktyg. Arbetet pågår 16 timmar per dygn. Klockan 04 på morgonen går reveljen, och en timme senare börjar arbetet och pågår till klockan 8 på kvällen.

Disciplinen är stenhård. Fyra timmar på helgdagarna ägnar soldaterna åt exercis och fyra dagar i veckan åt målskjutning. Dagpenningen uppgår till 13 skilling och 4 runstycken som utbetalas av kanalbolaget. För att mannarna ska hållas på gott humör ingår 14 jomfrur brännvin i deras veckoranson. Brännvinet värmer de frusna mannarna. Om det var kallt domnade både fingrar och fötter under det hårda arbetet i kylan.

*Alla som deltog i grävandet för Göta kanal fick silvermedalj ”för werksamt biträde till hafvens förening”.*

Fast det, förstås: varje soldat som deltagit i arbetet erhöll en silvermedalj med inskriptionen ”För verksamt biträde till Hafvens förening. Given av Göta-kanal-Bolaget”. Gustav IV Adolfs bild och namn togs dock bort från medaljen efter att han avsatts.

Flera yrkesskickliga engelska arbetsledare anställdes. När slavarbetet når sitt slut har mannarna grävt 87,3 kilometer kanal, sprängt bort 200 000 kubikmeter berg och transporterat bort 8 miljoner kubikmeter jord. Ett brittiskt mudderverk som muddrade sjöbottnarna behövde repareras. Därför anlades Motala Verkstad. Verkstaden blev känd för sin gjutjärnsteknik, och här utbildades flera berömda svenska ingenjörer. Nils och John Ericsson, Gottfried Kockum och C G Bolinder har alla gjort sina lärospån på Motala Verkstad.

*Göta kanal blev avgörande för lokaliseringen av industrin. Motala verkstad är ett exempel.*

Det tar 22 år att gräva Göta kanal. Den öppnas under högtidliga former och i närvaro av Sveriges konung Karl XIV Johan (1763-1844) med familj den 26 september 1832. Under den tid som det tog att bygga kanalen hade Sverige alltså sett tre kungar komma och gå: Gustav IV Adolf, Karl XIII och Karl XIV Johan.

Baltzar von Platen fick inte uppleva invigningen av sitt livsverk. Knappt tre år tidigare, 1829, avled han.

*Göta kanal invigs i Mem vid Slätbaken i Östergötland den 26 september 1832.*

En som också saknas vid invigningen 1832 är Olof Klinga. Kanalbygget kostade 10,4 miljoner riksdaler – många gånger över budgeten – och tusentals människoliv.

Olof Klinga är en av dem som inte överlever. Efter fjorton års slavarbete dör han 1824, bara 44 år gammal, på sin arbetskommendering. Han är en av de tusenden som får sätta livet till för ”hafvens förening”.

Han efterlämnar hustru och fem barn.

Nyttotrafiken på Göta kanal avtog snabbt efter 1950 och ersattes av buss- och lastbilstrafik. I dag har kanalen sin viktigaste funktion som kommersiell magnet för exklusiv turisttrafik.

Hur många av dem som lustfärdas på Göta kanal med M/S Juno, M/S Wilhelm Tham, M/S Diana eller någon av de andra kanalbåtarna har en aning om att kanalen byggdes av närmare 60 000 svenska slavar – av vilka tusentals offrade sina liv för att kanalen skulle bli verklighet?