Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Det är ganska häpnadsväckande. Men det finns personer som tror att utläggningar om Sverigedemokraternas ”nazistiska förflutna” fortfarande är gångbara för att skaffa sig själva politiska poäng.
Senast ut på de sviktande arenabrädorna är debattören Alice Teodorescu Måwe, som har låtit sig intervjuas i Dagens Nyheter om sin ”aversion mot Sverigedemokraterna”. Men den tid då det gick att skaffa sig politiska poäng med så enkla knep är på upphällningen. Samma sak gäller den tid då det gick att få applåder för önsketänkande om fri invandring.
Lönsamheten för hyckleri är i starkt avtagande. Folkets vrede slår tillbaka som en bumerang.
Kristdemokraterna gör tappra försök att slicka sina sår efter debaclet med Sara Skyttedal. Högt på listan står behovet av att snygga till fasaden och återvinna väljarnas förtroende efter alla utspel.
I det läget framstod värvningen av Alice Teodorescu Måwe som KD:s kandidat till Europaparlamentsvalet i juni som en storartad räddning av KD:s tilltufsade profil och möjlig att foga in i regeringens samarbete med Sverigedemokraterna. Tänkte partiledaren Ebba Busch.
Men en intervju i Dagens Nyheter, utan närvarande pressekreterare/censor från KD och där Alice Teodorescu Måwe talar fritt ur sitt liberala hjärta om fri invandring och sin aversion mot SD, kan förstöra allt.
”Jag har inget gemensamt med SD. Jag vill att Sverige ska fortsätta ta emot små Alicear” säger Alice Teodorescu i DN-intervjun – och drar därmed ner debatten på ett idiotplan.
För både hon och andra vet att det inte är små gulliga europeiska Alicear som utgör merparten av de invandrare som kommer till Sverige, utan mestadels män i vapenför ålder från muslimska länder, försedda med stort våldskapital och kraftigt överrepresenterade i våldsbrottslighet.
I grunden är hon för fri invandring, får vi veta. Det är hennes grundläggande princip. I den näst bästa av världar skulle alla få röra sig helt fritt, menar hon – men säger sig förstå att realiteten sätter stopp.
Ja, de besvärliga realiteterna. Aldrig blir det som man vill!
Hon drömmer om en invandring som inte finns
Alice Teodorescu Måwe drömmer om en invandring som inte finns någonstans, inte i världen och inte i historien. Varför skulle den finnas i Sverige? Drömma kan man ju, men då ska drömmar ses som just drömmar som man kan ägna sig åt som verklighetsflykt på sin fritid – men som man inte kan utgå ifrån när man ska representera svenska folket i EU-parlamentet.
Att fortfarande kasta ur sig nedvärderande kommentarer om SD är inte chict längre. Det är i princip samma sak som att uttrycka förakt för en miljon SD-väljare. Den demonisering av SD som har varit påbjuden i ett par decennier om man ville vinna elitens gillande ger inte lika mycket goodwill som tidigare. Att bortse från ett politiskt klimat i förändring vittnar både om isolering från realiteter, tondövhet och brist på insikt.
Värnar hon om Sverige som svenskarnas land?
Ingenstans i DN-intervjun ger Alice Teodorescu Måwe uttryck för att hon värnar om ett Sverige som är och ska förbli svenskarnas land. Sverige är liksom bara en geografisk yta som i första hand finns till för människor från andra länder som vill röra sig fritt över öppna gränser. Sverige som ett passivt, mottagande objekt istället för ett subjekt i sin egen rätt.
Jag kan faktiskt inte komma på ett enda annat land där man resonerar på det sättet.
Teodorescu Måwes uttalanden har följaktligen väckt höggradig irritation inom regeringens samarbetsparti SD. SD:s partiledare Jimmie Åkesson formulerade den här tweeten på X (f d Twitter):
Ebba Busch har all anledning att slita sitt hår över sitt nyförvärvs uttalanden men behåller givetvis sin fasad, som det politiska rävspelet bjuder.
Historielöst och politiskt obegåvat
Alice Teodorescu Måwe har alltså gjort stor sak av att ifrågasätta Sverigedemokraterna, deras migrationspolitik (som KD själv samarbetar om) och deras förflutna. Det är både historielöst och politiskt obegåvat.
Historielösheten är en av svensk politiks absolut största brister. Varje politiskt beslut bör, för att inte bli hängande löst i luften, ha sin grund i kännedom om historia – för att bygga sammanhang och för att om möjligt undvika att upprepa historiska misstag. Här brister det stort i samtliga svenska partier.
Den svenska vänsterns påtagliga minnesförlust när det gäller kommunismens folkmord på miljoner människor och andra illgärningar har, som en konsekvens av bland annat skolans förfall, förökat sig till att bli en förflackning av historiska kunskaper över huvud taget.
Till en början såg jag henne som en frisk röst i debatten
Innan jag går in på Kristdemokraternas nazistiska rötter vill jag ge min syn på Alice Teodorescu Måwe.
Till en början såg jag henne som en frisk röst i debatten. Efterhand avtecknade sig en karriärist som i första hand gör det som gynnar henne själv och den egna karriären. Det är hon förvisso inte ensam om. Men klättrare och fejkdissidenter som aldrig låtsas om dem som i 10-15 år eller mer har gått före och gjort grovjobbet väcker inte respekt. I varje fall inte min respekt.
För henne och andra i samma bransch vill jag med hjälp av en liten historisk tillbakablick klargöra hur det är ställt med Kristdemokraternas och de andra partiernas nazistiska rötter.
Fem av åtta partier har nazistiska rötter
Sanningen om ”nazistiska rötter” är att fem av åtta politiska partier har anledning att tala mycket tyst om Sverigedemokraternas rötter och istället begrunda sina egna.
I synnerhet gäller det Socialdemokraterna och Centerpartiet (före detta Bondeförbundet), högerpartiet (nuvarande Moderaterna) och Folkpartiet (nuvarande Liberalerna).
Även det parti som Alice Teodorescu Måwe nu har låtit sig värvas till, Kristdemokraterna, som ju vill vara snälla och fromma människor, har ett nazistiskt förflutet.
När föregångaren till Kristdemokraterna, Kristen Demokratisk Samling, grundades 1964 deltog högt uppsatta personer i partiet som tidigare hade varit ledande eller mycket aktiva nazister under och efter andra världskriget.
Däribland läkaren Åke Berglund och Folke Dahlström, som hade en bakgrund i det nationalsocialistiska partiet Svensk Socialistisk Samling och som ansvarig utgivare av tidningen Ungt Folk.
Förstanamnet på Stockholmslistan, och den som skrev underlaget till KDS’ första partiprogram, var rådmannen Harald Ljungström. Han hade varit ordförande för Sveriges Nationella Förbunds ungdomsorganisation.
Förre partiledaren i KD Alf Svensson har bekräftat att Ljungström var med i partiet men lämnade när han kritiserades för sitt nazistiska förflutna. Nazisten Lennart Aae lyckades infiltrera KDS och blev deras pressekreterare.
KDS’ grundare, frikyrkopastorn och ledaren för Pingströrelsen Lewi Pethrus (1884-1974), tycks ha känt till de här partimedlemmarnas bakgrund men inte uppfattat den som ett problem.
Alla riksdagspartier – utom Miljöpartiet och kommunisterna – har haft uttalade nazister som medlemmar. De har i allmänhet varit uppburna personer i samhället och haft högt uppsatta förtroendeposter. Den grövsta nazistiska retoriken stod Socialdemokraterna och Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) för.
Även om Bondeförbundet var starkast förankrat i den nazistiska myllan fanns det under 1920-40-talen bland politikerna i samtliga riksdagspartier, med undantag för kommunisterna (som har sin egen dödsbringande ideologi), en minst lika stor ideologisk konsensus, färgad av nazistiska och rasistiska värderingar, som det sedan början av 1970-talet har funnits om dess motsats, den närmast religiösa tron på massinvandringens och mångkulturens välsignelser.
Socialdemokraterna ansåg det till exempel legitimt att, med hjälp av flera steriliseringslagar, under en period på hela 42 år, 1934-1976, massterilisera 63 000 så kallade ”undermåliga människor”, därav minst 27 000 med tvång. 93 procent var kvinnor. Besluten formades av den sociala ingenjörskonstens stora förkunnare, det socialdemokratiska paret Gunnar (1898-1987) och Alva Myrdal (1902-1986).
2018 gjorde jag två podcasts om partiernas nazistiska förflutna, delvis grundade på historieprofessorn Klas Åmarks mycket informativa bok ”Att bo granne med ondskan” från 2011.
I den första podden pratar jag om partiernas nazistiska rötter från 09.57 min.
Men också om Rasbiologiska Institutet, om massteriliseringarna och om den människosyn och värdegrund som rådde i Sverige i synnerhet under 1920-1940-talen.
Uppläsning i podden: Mats Dagerlind.
Podd nummer 2 om partiernas nazistiska rötter hittar du här.
Den lärdom som Alice Teodorescu, Ebba Busch med flera bör dra av följderna av att uttala sig tvärsäkert i den agendasättande aktivisttidningen Dagens Nyheter är att det är ett mindre lämpligt agerande i en tid av politisk förändring.
När gamla sanningar inte är gångbara längre går det inte att falla tillbaka på gamla utrangerade tolkningsföreträden. Makt och pengar förblindar, och ett vått finger uppe i luften visar inte automatiskt rätt när vindarna växlar och sliter bort gamla ”sanningar”.
Politisk hederlighet är däremot gångbar för det mesta.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 