Den tid när novembermörkret har kopplat ett grepp om oss är samtidigt en tid då vi minns våra döda. Vi tänker på dem som stått oss nära, och om vi har möjlighet smyckar vi deras gravar och tänder ljus som driver undan mörkret.
Det är en vacker sed, och vi ska värja den mot de kommersiella krafter som vill ersätta det här ögonblicket av andlighet, allvar och eftertanke med ytlighet och importerade seder som går ut på att klä ut sig och trycka i sig så mycket smågodis som möjligt.
Förstening och död präglar svensk politik. Oändliga upprepningar, lika ändlösa floskler och lögner. En grundligt förbrukad trovärdighet. Ingen tror på 7-klöverpolitikerna längre, inte ens de själva.
Som döende dinosaurier går de mot solnedgången medan de pliktskyldigt uppför sina sista trötta piruetter.
Gång på gång får jag det jag kallar Ceaușescu-känslan. De som har levt tillräckligt länge vet vem Nikolae Ceaușescu (1918-1989) var: kommunistisk statschef och diktator i Rumänien från 1967 tills han och hans hustru Elena Ceaușescu avrättades den 25 december 1989.
Julia Caesar 