Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Nytt: Åklagaren och båda föräldrarna överklagar domarna i ”Ättiksfallet” till hovrätten
OBS! Ljudinspelning av förhören med föräldrarna i ”Ättiksfallet” i Eslöv, Daniel och Jasmin Inkvist, finns i slutet av krönikan.
Tre fall där föräldrar har misshandlat och vanvårdat sitt eget barn synnerligen grovt sticker ut under 2000-talet: fallet Bobby Äikiä 2006, Lilla Hjärtat (Esmeralda Gustafsson) 2020 och sexåriga Erika (fingerat namn) i det så kallade ”Ättiksfallet” 2022.
Två av de tre fallen har haft dödlig utgång. I det tredje fallet, Erika från Eslöv, räddades hennes liv i sista minuten.
Fallen har flera gemensamma faktorer som innebär mycket stora risker för ett barns liv – men som går att förebygga.
Natten mot julaftonen 2022 kommer Erika, sex år, till Barnakuten i Lund med livshotande skador efter att ha fått i sig 24-procentig ättika. Hon har omkring 60 allvarliga skador över hela kroppen; bland annat obehandlade, felläkta frakturer i båda armarna, ett sårigt, bitvis hudlöst och söndertrasat underliv, en stor brännskada och märken efter rep runt handleder och vrister efter att ha varit fastbunden. Hon är uttorkad, nedkyld och undernärd.
Erika är döende. Hon är kraftigt nedkyld till 33,9 grader och tar bara något enstaka andetag. Enligt Helge Brändström, överläkare i Umeå och expert på nedkylning, tar det 36 timmar att komma ner i den kroppstemperatur flickan har när hon kommer till sjukhuset. Hon har alltså varit nedkyld i flera dygn. I familjens bostad uppmäts 15,4 grader.
Hon är kraftigt undernärd och avmagrad, och den lilla kroppen är täckt med lager av ingrodd smuts, urin och avföring. I hennes skelett syns tydliga spår av långvarig undernäring. Naglarna är mer än en centimeter långa och grova. Varken polis eller sjukvårdspersonal har någonsin sett ett så svårt skadat barn.
Magsäcken måste opereras bort
Erikas magsäck är så sönderfrätt av ättikan att den måste opereras bort. Om hon inte hade kommit till sjukhuset den här julaftonen skulle hon inte ha överlevt.
Jag har läst Polisens utredning (FUP), som är på flera tusen sidor. Jag har också lyssnat på många timmars förhör i rättegången. Mängder av vittnesmål visar att Erika under lång tid – flera år – har levt under psykisk och fysisk tortyr i sitt eget hem, utan att någon samhällsinstans har ingripit.
Hon har hållits fången och isolerad av sina föräldrar, fastbunden med rep i en bilbarnstol i mörker i tvättstugan, där handtaget på dörrens insida har skruvats loss så att hon inte ska kunna ta sig därifrån. Hon har fått äta den övriga familjens matrester och uträtta sina behov i en blöja som sällan bytts.
”Det här barnet kändes som om ingen någonsin har brytt sig om henne”
En lång rad läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal har hörts som vittnen i rättegången. De är hörbart djupt känslomässigt berörda, och flera är nära gråten av att se och arbeta med Erikas avmagrade och illa tilltygade kropp och efter hand göra sig en bild av hur hon har haft det.
En läkare säger gråtande:
”Det här är det sorgligaste jag har sett i hela mitt liv. Vi ser många barn och familjer, och alla har det inte så himla lätt. Men det här barnet kändes som om ingen någonsin har brytt sig om henne. Hon var så smutsig, hade så mycket sår. Håret otvättat och tovigt. Allting var ingrott. Det var så eländigt.”
Erikas föräldrar, Daniel och Jasmin Inkvist, dömdes den 7 mars av Lunds tingsrätt till åtta års fängelse vardera (mål nummer B 6683-22). Kammaråklagare Ingegerd Jigin hade yrkat på minst tio års fängelse för var och en av föräldrarna.
Den 27 mars överklagade åklagaren enligt Skånska Dagbladet de fällande domarna i ättiksmålet till Göta hovrätt. Hon vill att de två Eslövsföräldrarna döms på samtliga åtalspunkter och att straffen på åtta års fängelse vardera skärps till minst tio år.
Även de båda föräldrarnas advokater har överklagat de fällande domarna.
Åklagaren i rättegången mot Jasmin och Daniel Inkvist, Ingegerd Jigin.
Gemensamt för de här tre fallen av grova brott mot barn är att de har väckt enorm uppmärksamhet och avsky. Varje gång det händer är frågorna desamma:
- Hur kan föräldrar bete sig så grymt mot sitt eget barn?
- Hur kan de medvetet tortera, skada och till och med döda sitt barn?
Svaret är att fallen har flera signifikanta faktorer gemensamma, faktorer som till stor del förklarar hur föräldrar kan behandla sitt eget barn som ett känslolöst föremål eller sämre än de skulle behandla ett djur. Men de faktorerna har inte uppmärksammats i media. Jag återkommer till dem.
Bobby Äikiä – torterad till döds av mamma och styvfar
Först en kort tillbakablick på fallet Bobby 2006 och Lilla Hjärtat 2020. Tioårige Bobby Äikiä anmäls i januari 2006 försvunnen från det förfallna, avsides belägna torp i Nässjö kommun där han och hans 30-åriga mamma Niina Äikiä några månader tidigare har flyttat in hos en man vid namn Eddy Larsson. Mamman och Eddy Larsson har fått kontakt via en telefondejtinglinje.
Efter flytten isoleras Bobby och mamman från omvärlden, och Bobby hålls också borta från skolan och från den stödfamilj som han har haft i sju år och som är viktig för honom. Bobby har en utvecklingsstörning, Fragil X-syndrom som gör honom skygg och ängslig. Mamman är jag- och resurssvag och klarar inte av mammarollen utan stöd.
Eddy Larsson är sexualsadist, ägnar sig åt sadomasochistiskt våld och grov våldspornografi och har tidigare dömts till fängelse för bland annat två fall av grova våldtäkter och annat grovt våld mot en kvinna och hennes fyraårige son. Efter att Eddy Larsson hösten 2005 blivit arbetslös börjar han och Bobbys mamma dricka stora mängder alkohol. De dricker i stort sett dygnet runt.
Mannen misshandlar Bobbys mamma, och tillsammans misshandlar och torterar de Bobby. De tejpar fast kalsonger med avföring mot pojkens ansikte, häller glödhett flytande stearin på honom och tvingar honom att stå naken upprätt och fastspänd på ett gärde ute i snö och kyla. De slänger honom naken i snön och begraver honom genom att skotta snö över honom.
De häller sprit i en tratt som de tvingar in i Bobbys mun, de ger honom grova elektriska stötar, suger fast hans penis i dammsugarslangen tills pojken blöder, bränner honom med cigarretter och cigarrettändare och slår honom med vedträn.
Bobby utsätts för en grymhet utan like. Tortyren pågår tills pojken en dag hittas död i sängen. Enligt rättsläkarintyget har han kvävts av sina egna uppkastningar. Mamman och styvpappan lägger Bobbys kropp i höet i ladan tills vidare, medan de åker ut och rekognoscerar efter ett lämpligt ställe där de kan göra sig av med den.
I den lilla Lovsjön söder om Jönköping hugger och sågar de upp ett hål i isen och sänker Bobbys kropp i sjön, virad i sopsäckar och en kätting så att den ska sjunka. Den 29 januari 2006 anmäler de Bobby försvunnen från ett köpcentrum i Göteborg. Ett stort sökpådrag sätts igång, men Bobby hittas inte. Mamman och styvfadern häktas som skäligen misstänkta, och mamman erkänner så småningom att hon vet var kroppen finns.
Paret döms i Eksjö tingsrätt den 9 juni 2006 till tio års fängelse vardera för bland annat grov misshandel, grovt vållande till annans död och brott mot griftefriden. Domen fastställs av Göta hovrätt. Men redan efter sex år är båda ute i frihet. Eddy Larsson avled 2023. I en ny relation föder Niina Äikilä ett barn som omhändertas.
Den som vill veta mer om fallet Bobby rekommenderas att lyssna på Ida Lundqvists välgjorda radiodokumentär.
Lilla Hjärtat – drogad och misshandlad till döds av sin mamma och pappa
När Lilla Hjärtat (Esmeralda Gustafsson) föds i april 2016 har hon narkotikaabstinens. Hennes mamma Rebecka Gustafsson har missbrukat narkotika under hela graviditeten. Några dagar efter förlossningen överger hon och flickans pappa Patrik Lingman sitt barn på BB och försvinner ut i fortsatt missbruk.
Esmeralda omhändertas på BB enligt LVU och placeras i ett familjehem där hon knyter an till familjehemsmamman och syskonen, rotar sig och utvecklas normalt.
När Esmeralda är tre år beslutar Kammarrätten, trots socialtjänstens och familjehemmets varningar och trots att föräldrarna vägrar drogtesta sig, att Esmeralda ska ryckas upp ur familjehemmet och flyttas till de biologiska föräldrarna – som hon inte känner, aldrig har bott hos och aldrig har knutit an till.
Kammarrättens ledamöter är väl medvetna om att deras beslut kan innebära liv eller död för Esmeralda. De vet att uppbrottet från familjehemmet med stor säkerhet kommer att skada hennes hälsa och utveckling. Men de bryr sig inte.
Deras namn är för alltid inristade som ansvariga för Esmeraldas död genom beslutet att skicka flickan till de missbrukande och psykiskt störda föräldrar som hon inte känner och som inte är kapabla att ta hand om henne eller ta hand om barn över huvud taget.
De här fem personerna avgjorde Esmeraldas liv genom Kammarrättens dom den 20 september 2018: kammarrättsråden Cathrine Rosell (ordförande), Jan Källman (referent), Linda Svärd samt nämndemännen Anders Byström och Kjell Aldsten.
Den 30 januari 2020 larmas polisen av en bror till pappan till en adress i centrala Norrköping. En liten flicka ska ha ramlat i badkaret. I lägenheten påträffas Esmeraldas narkotikapåverkade föräldrar och ett barn i ettårsåldern.
Gömt under en säng i barnrummet ligger ett bylte. Inlindad i sex lager tyg, filtar och plast finns en liten barnkropp. Det är Esmeralda.
Kroppen har mängder av skador av trubbigt våld, vilket vittnar om långvarig misshandel. Hon är undernärd och har spår av minst fyra olika narkotikaklassade substanser i blodet och i håret.
Dödsorsaken enligt rättsläkaren:
”Kombination av faktorer som gett en generell syrebrist i kroppen. Lunginflammation av att man andats in maginnehåll, trauma mot huvudet som gav hjärnblödning och narkotikan man hittat i hennes kropp. Det i samverkan gör att hon avlider.”
Pappan avlider när han sitter häktad. Mamman Rebecka Gustafsson döms i augusti 2020 till fängelse i ett år och nio månader för vållande till annans död. Domen överklagas till hovrätten, som i juni 2021 dömer modern till åtta års fängelse för dråp.
Erika – grovt misshandlad och vanvårdad av sina föräldrar
När domen i Lunds tingsrätt föll mot Daniel och Jasmin Inkvist den 7 mars i år skakades Sverige av uppgifterna om den tortyr, misshandel och vanvård som de hade utsatt sin sexåriga dotter Erika för under flera års tid.
Polisens utredning visar att Erika har haft en negativ särställning i familjen Inkvist i Eslöv. Precis som Bobby Äikiä och Esmeralda Gustafsson, som båda dog av misshandel och vanvård, har Erika haft rollen som föräldrarnas hackkyckling och syndabock, den som görs till projektionsyta för deras konflikter, problem och tillkortakommanden.
Och de är många. Familjen har ekonomiska problem och står, som det heter, ”långt från arbetsmarknaden”.
Mamman talar med en liten flickas späda röst
Daniel, 44 år, har ibland arbetat som personlig assistent inom LSS men fick sparken från sitt senaste jobb. Jasmin har inte arbetat på många år och framställer i förhören sig själv som om hon vore en svårt sjuk 75-80-åring och inte i sin verkliga ålder, 35.
Samtidigt talar hon i förhören med en egendomligt entonig, känslolös och släpig röst som mest låter som en AI eller en liten flickas röst. Paret har en oklar utländsk bakgrund från Mellanöstern men har tagit sig det svenska namnet Inkvist.
De är höggradigt bidragsberoende och kvitterar varje månad ut minst 15 740 kronor i bostadsbidrag, barnbidrag och flerbarnstillägg, plus båda föräldrarnas sjukpenning. De får dessutom ett okänt belopp i omvårdnadsbidrag för ett av barnen.
Godhetsföreningen Skånes Änglar ser ingenting misstänkt
Barnkläder och pengar till julklappar julen 2022, en tusenlapp per barn, har de fått från Skånes Änglar, en godhetsförening som enligt rättegångsförhören inte sett minsta tecken på föräldrarnas grova misshandel och vanvård av Erika. De är så uppfyllda av sin egen godhet att de inte ens lagt märke till om Erika var närvarande när de drack Luciakaffe med familjen, eller vid något annat av de många tillfällen då de träffades.
”Hon har ett hår som är som Svinto. Hon har smuts överallt, hon har intorkad avföring kvar på kroppen när hon kommer in till sjukhuset. Någon beskriver hennes lukt som en lukt man kan känna hos äldre som legat väldigt länge med en kissig blöja.”
(Förhörsledaren i förhör med Daniel Inkvist).
Föräldrarna uttrycker ingen oro för sitt döende barn
Medan Erika får intensivvård och kämpar för sitt liv på sjukhuset i Lund under julen 2022 är ingen av föräldrarna hos henne. De är hemma i Eslöv och firar jul. Jasmin googlar på ”orosanmälan” och ”möraste revbensspjällen”.
De uttrycker ingen oro för sitt barn. Personalen på Barnakuten har aldrig upplevt något liknande hos föräldrar med ett döende barn.
”Två fullfjädrade psykopater”
”Föräldrarna är två fullfjädrade psykopater” enligt kriminologiprofessorn Leif GW Persson, som också beskriver föräldrarna som ”klassiska socialfall”, sjukskrivna och bidragsberoende.
När Daniel och Jasmin Inkvist träffas i februari 2014 har Daniel redan tre barn och Jasmin två. De sätter omedelbart igång och skaffar fler barn tillsammans. När Daniel kommer till Barnakuten i Lund med Erika på julafton 2022 omfattar barnaskaran sex barn som är 2, 5, 6, 7, 9 och 12 år gamla. Erika, 6 år, är mittenbarnet som har tre äldre och två yngre syskon.
Alla sex barnen har glamourösa utländska filmstjärnenamn
Alla sex barnen har glamourösa utländska filmstjärnenamn. Jag tänker att det måste ligga många timmars filmkonsumtion och högtflygande drömmar bakom valet av namn.
Samtidigt är de glamourösa namnen en skärande brutal kontrast till den verklighet barnen har levt i; hyrda, bristfälliga bostäder, kaos, misär och smuts. Tolvåriga storasyster har instruerats att söva ner sina småsyskon för natten med flytande Melatonin och dubbla blöjor vid 16-tiden på eftermiddagen.
Daniel Inkvist har sagt upp vårdnaden och umgängesrätten med sina tre barn i ett tidigare förhållande, har ingen kontakt med dem och vägrar svara på alla deras försök att nå sin pappa. Han byter telefonnummer för att de inte ska kunna nå honom.
Under polisförhören framstår båda föräldrarna som djupt omogna och samtidigt förslagna och beräknande. Jasmin Inkvist har missbruksproblem sedan hon var tolv år. Hon har en svår form av ADHD, är aggressiv, dominant och utagerande. I relationen med Jasmin verkar Daniel Inkvist ha en underordnad roll och låter sig styras av henne. Det är hon som bestämmer vad de ska göra och vad de ska säga till myndigheterna. De skyller på varandra, och deras inbördes kommunikation, som till stor del sker via SMS, vittnar om en dysfunktionell relation.
Föräldrarna är starkt medvetna om sina rättigheter till stöd och ersättning och gör anspråk på stora delar av det svenska välfärdsutbudet. Men när de blir kallade till undersökning eller samtal dyker de inte upp. De uteblir från Erikas fyraårskontroller på BVC trots oräkneliga kallelser. Kallelser från förskola, skola och mängder av andra instanser klingar ohörda.
Erika blir ett osynligt barn som inte går i skolan och inte syns någonstans utanför hemmet. Ändå gör skolan ingen orosanmälan. Tandläkaren kallar Erika till undersökning 22 gånger, men hon kommer inte.
Ett litet barn är fullkomligt utlämnat om ingen ser den situation barnet lever i. På vårdcentralen i Eslöv sitter nu verksamhetschefen Nina Sundvall och ångrar att de missade Erikas varningssignaler och inte gjorde någon orosanmälan. Sommaren 2021 avtog Erikas längd- och viktutveckling tydligt från normalkurvan.
Det är ett allvarligt tecken på att någonting är fel i eller omkring ett barn. Erikas mormor hade insjuknat i lungcancer och avled i augusti 2021. Mormor och hennes manlige vän betydde väldigt mycket för Erika, och hon brukade bo hos dem veckor och månader i sträck. Mormors död var en mycket stor förlust för henne.
Rättsläkaren: ”Ren ondska i syfte att skada ett barn”
Föräldrarna påstår att Erika har en hjärnskada, att hon är sen i utvecklingen och har ett självskadebeteende som har orsakat skadorna. Ingenting av detta styrks i undersökningar eller vårdjournaler. Ingen tror heller på föräldrarnas påståenden att Erika har druckit ättikan frivilligt. Intill ättiksflaskan finns en doseringsspruta med spår av ättika och Jasmins fingeravtryck. Enligt rättsläkarens utlåtande kan den eller en slang eller tratt ha använts för att med tvång hälla ner den frätande ättikan i Erikas svalg. Erika har ett sår i svalget som bara går att förklara som resultatet av påverkan av ett hårt föremål.
”Det är ett led i en ondskefull plan. Det är ren ondska i syfte att skada ett barn, eller ett led i att generera pengar där detta ska leda till att de själva ska slippa arbeta” sa rättsläkaren under rättegången.
Föräldrarnas mål: arbetsfria inkomster
Arbetsfria inkomster tycks ha varit föräldrarnas målsättning. Rättsläkaren menar att föräldrarna haft som plan att skada Erika så att de ska kunna försörja sig genom att arbeta som personliga assistenter till henne.
Erika har en stor obehandlad brännskada på kroppen. Hon berättar att mamma har hällt kokande vatten på henne, och att det gjorde jätteont. Hon har också skador av hett, rinnande stearin i underlivet och skador som visar att hon har utsatts för kraftig, upprepad och ytterst smärtsam penetration i både vagina och ändtarmen.
”Hennes underliv ser ut som på en vuxen kvinna som har fött barn” säger en av dem som har arbetat med flickan.
I förhören får Erika frågor om när mamman senast gjorde henne illa.
”Aldrig. Det är aldrig sista gången” säger flickan.
Att utse ett barn i familjen till syndabock eller bärare av föräldrarnas mörka projektioner är ett fenomen som är välkänt inom psykologin när det gäller dysfunktionella familjer med känslomässigt omogna föräldrar.
Genom att evakuera eventuella samvetskval, självanklagelser och andra svåruthärdliga känslor från sig själva och projicera sina egna problem på barnet, som blir bärare av det svåra, upplever de en känslomässig lättnad. När mönstret väl är etablerat erbjuder det en sanktionerad utväg för att göra sig av med sitt eget mentala skräp.
I samtliga tre fall har ett barn använts som föräldrarnas mentala sophög
Tioårige Bobby fick bära både sin mammas och hennes sambos känslor av misslyckanden och underlägsenhet. De lät sitt hat mot pojken växa ända till den gräns där de tog livet av honom. Mamman dolde inte sitt hat mot pojken, och det förstärktes av styvfadern:
”Du ska ut din jävel, du ska ut din jävel!”
”Jag var så j-a trött på honom. Jag har haft ett h-e i alla år. Jag orkar inte med den där fan längre.”
(Mammans ord, återgivna av Eddy Larsson under rättegången).
När treåriga Esmeralda slits upp från familjehemmet där hon rotat sig och skickas till sina biologiska föräldrar, som är fast i narkotikamissbruk och fullkomliga främlingar för henne, får hon en speciellt utsatt position i familjen. Hon är en främmande kropp som föräldrarna inte kan relatera normalt till. De har fullt upp med sig själva och att hålla igång sitt missbruk.
”Den där fan”, ”Das mongo”, ”möget”, ”Zombiekräkspya” och ”kiosktroll”
För föräldrarna legitimerar det utsatta barnets särställning i familjen diverse kränkande och stigmatiserande tillmälen. Bobby fick heta ”den jäveln” och ”den där fan” och säkert mycket annat som vi inte känner till.
I SMS till pappan kallar Esmeraldas mamma Rebecka Gustafsson bland annat flickan för ”Das mongo”. Ett begrepp som vittnar om ett fullständigt avståndstagande från och demonisering av sitt eget barn.
I SMS-konversationen mellan Erikas föräldrar Daniel och Jasmin Inkvist kallar de dottern för ”möget” (skånskt dialektalt uttryck för ”skit”), ”Zombiekräkspya” samt ”kiosktroll”. När hon över huvud taget nämns är det alltid som mindre värd än de andra barnen. Hon är äcklig, hon luktar illa, hon är hjärnskadad och så vidare. De triggar varandra i en allt större avsky mot dottern tills de förlorar kontrollen och går över en sista gräns.
Föräldrarna har själva blivit misshandlade
Ytterligare en gemensam faktor i de här tre fallen är att flera av föräldrarna själva har utsatts för separationer, trauman och fysisk och/eller psykisk misshandel under uppväxten.
Om barnet eller den vuxne inte får möjlighet att bearbeta smärtsamma erfarenheter är det vanligt att det upplevda traumat trängs undan i det undermedvetna och istället tar sig uttryck genom upprepningstvång, en ständigt upprepad iscensättning av traumat.
Upprepningstvånget är ett fenomen som har blivit känt inom psykologin framför allt genom den polsk-schweiziska psykoanalytikern Alice Millers (1923-2010) arbete. Hon har dokumenterat sina rön bland annat i böckerna ”Det självutplånande barnet” (1978), ”I begynnelsen var uppfostran” (1980) och ”Du skall icke märka” (1981).
Ytterligare en stor gemensam riskfaktor i de här tre fallen är alkohol- och/eller narkotikamissbruk hos den ena eller båda föräldrarna.
Bobbys mamma Niina Äikilä och styvfadern Eddy Larsson hade ett våldsamt alkoholmissbruk, Esmeraldas föräldrar Rebecka Gustafsson och Patrik Lingman var narkomaner, och Erikas mamma Jasmin Inkvist har ett amfetaminmissbruk sedan tolv års ålder.
Anknytningen mellan mor och barn är livsviktig
Den sista gemensamma riskfaktorn som jag vill ta upp har en enorm förgörande kraft, men den har inte uppmärksammats av media. Kanske förståeligt, eftersom det rör sig om delvis svårtillgänglig psykologisk fackkunskap; upprepningstvångets och anknytningsteorins betydelse som riskfaktorer för barn.
Anknytningsteorin formulerades av den brittiske barnpsykiatern John Bowlby (1907-1990) på 1950-talet och framåt och har tidigare beskrivits av mig i den här krönikan.
Sannolikt har både polisens förhörsledare, barnmorskor och personal inom neonatalvården och annan barnsjukvård utbildning i hur viktig den tidiga anknytningen är mellan mor och barn, åtminstone på vissa polismyndigheter och sjukhus. Däremot saknas kunskaperna hos advokater och domstolarnas jurister, vilket Kammarrätten i Jönköping (se ovan under fallet Esmeralda) tydligt visar i sitt beslut att ge de biologiska föräldrarna vårdnaden om ett treårigt barn som de har övergett på BB och som barnet aldrig har lärt känna.
För tidigt födda barn är en särskild riskgrupp
Anknytningen är en biologisk och psykologisk, genetiskt betingad process som är avgörande för barnets utveckling hela livet. När ingen anknytning mellan mor och barn har ägt rum finns det ett känslomässigt tomrum där mamman och pappan kan hata och demonisera sitt barn, behandla det som ett föremål och tillskriva det alla tänkbara dåliga egenskaper som är möjliga att projicera på barnet.
För tidigt födda barn, barn som är sjuka eller missbildade vid födseln, barn som läggs i kuvös och behöver neonatalvård och mödrar som insjuknar i samband med graviditet eller förlossning utgör särskilda riskgrupper när det gäller försvårad eller utebliven anknytning.
Den tidiga anknytningen mellan mor och barn är avgörande och bokstavligen livsviktig för att modern (med hjälp av fadern) ska orka med föräldrarollen och kunna uppfylla barnets behov av närhet, omvårdnad och trygghet.
Den känslomässiga anknytningen börjar grundläggas redan när barnet fortfarande befinner sig i mammans mage. Mamman har nio månader på sig att börja bygga upp en relation till barnet och växa in i sin nya roll som mamma innan barnet föds. Om amningen fungerar skapar den ytterligare starka känslomässiga band mellan mor och barn.
I samtliga tre fall som jag redogör för här finns så stora brister i anknytningen mellan mor och barn att det går att påstå att den inte har ägt rum över huvud taget. I två fall av tre har det inneburit att barnet har misshandlats till döds, och i fallet Erika räddade omedelbara åtgärder på Barnakuten i Lund hennes liv.
Mamman kunde inte amma Bobby
Bobbys mamma Niina Äikiä var 19 år när hon oplanerat blev gravid och födde Bobby. Hon hade stora psykiska problem, ångest och självmordstankar. Bobby lades i kuvös, och hon kunde inte amma honom, eftersom han var född med gomspalt. Därmed var förutsättningarna för en normal anknytningsprocess mycket små. Mamman upplevde Bobby som en bror, inte som sin son. Det vill säga: hon såg sig själv i första hand som barn till sin egen mamma, inte som vuxen och mamma till sitt barn.
Esmeralda övergavs på BB
När Esmeralda föddes kom heller ingen anknytning till stånd. Mamman Rebecka Gustafsson hade missbrukat narkotika under hela graviditeten, och Esmeralda föddes med abstinenssymtom. Mamman ville komma ut så fort som möjligt och fortsätta sitt missbruk. Därför övergav hon flickan på BB. Esmeralda fick aldrig någon anknytning till sin mamma, inte heller till sin pappa.
Jasmin Inkvist vägrade vara hos sitt för tidigt födda barn
Erika vägde bara 1,6 kilo när hon föddes. Förlossningen kom för tidigt, kring vecka 30, och var besvärlig. Erika lades i kuvös på neonatalavdelning. Mamman Jasmin Inkvist vände sina aggressioner både mot förlossningspersonalen och neonatalpersonalen, som försökte få henne att vara tillsammans med sitt barn och knyta an till flickan. Det vägrade Jasmin, hon kom aldrig dit, och det blev ingen anknytning mellan henne och Erika.
Maskorna i välfärdsnätet är för grova
Svensk välfärd är unik, men maskorna i välfärdsnätet är så grova att flera fall av vanvård och våld mot barn inte upptäcks. De glider mellan maskorna.
I samtliga fall som jag har redogjort för här fanns oro och misstankar om att barnen for illa, men ingenting gjordes för att förhindra våldet och dödsfallen, trots plikten att göra orosanmälan. Alltihop föll på grund av att föräldrarna vägrade samarbeta.
Gällande lagstiftning utgår ifrån att alla föräldrar älskar sina barn och alltid vill deras bästa, men som vi har sett är det inte alltid fallet.
Nya lagar har inte hindrat våld och död
Vi har BRIS, vi har Rädda Barnen och ett otal andra instanser som säger sig värna om barns säkerhet och trygghet. Ändå inträffar fall som Bobby, Esmeralda och Erika.
Omkring 1980 fick jag möjligheten att som journalist delta i en utbildning för socialarbetare om arbetet med barn i riskzonen för misshandel och vanvård. Fyrtiofyra år senare kan jag konstatera att nästan ingenting har hänt. Efter fallet Bobby och Lilla Hjärtat har vi fått två nya lagar: Lex Bobby och Lex Lilla Hjärtat. De har inte hindrat att Erika var ytterst nära att dö av misshandel och vanvård.
Stora utbildningsinsatser behövs
Barn har rätt till trygghet och omvårdnad i sina egna familjer och sina egna hem. Det är en självklarhet i ett land som gör anspråk på att vara ett välfärdssamhälle. Om det ska kunna förverkligas behövs stora utbildningsinsatser om barns grundläggande behov, om anknytningsteori och om viktiga varningssignaler att ge akt på för personal som arbetar med barn på någon nivå; BB, förskola, skola, särskola, sjukvård, MVC, BVC, polis, psykiatri, socialtjänst, föreningsliv, idrotts- och andra hobbyaktiviteter och mycket mer.
Allt för att förebygga fler fall som Bobby, Esmeralda och Erika.
EXTRA: här kan du höra förhören med Erikas föräldrar Daniel och Jasmin Inkvist i Lunds tingsrätt
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 