Nackafallet – en svensk värdekollaps

Den 57-årige syrier som har installerats med sina tre fruar och 16 barn i tre bostadsrättslägenheter köpta av Nacka kommun för 14 miljoner kronor lämnade osanna uppgifter när han sökte asyl i Sverige.

Han påstod att han bara har en fru och skriver i ett överklagande till migrationsöverdomstolen:

”Sedan den 3 november 2015 bor jag, min hustru och mina barn tillsammans som en lycklig familj som älskar varandra.”

Vid det datum han uppger hade alla tre fruarna och hela barnaskaran anlänt till Sverige och sökt asyl.

I samma dokument framgår att handläggare på migrationsverket har fattat misstankar om att mannen lever i polygami med flera fruar. Han blir alltmer frustrerad över att handläggningen av hans egen asylansökan drar ut på tiden. När han enligt vad han själv uppger ”börjar pressa tjänstemännen” blir svaret:

”Vi tror att din familj är många och kräver längre tid att utreda deras asylansökan – du kan bara vänta.”

Mannen påstår också att han är politiskt förföljd i sitt hemland och kräver flyktingstatusförklaring och permanent uppehållstillstånd. Men varken migrationsverket eller migrationsdomstolen anser att hans uppgifter är trovärdiga. Han beviljas ett tillfälligt uppehållstillstånd som går ut den 1 januari 2018.

Det uppmärksammade fallet med den 57-årige syriern (i fortsättningen kallad A S) och hans tre fruar visar att månggifte i praktiken är tillåtet i det statsfeministiska Sverige, trots att det juridiskt sett är förbjudet. Stora kryphål i olika lagar och brist på samordning och helhetssyn erbjuder mycket goda möjligheter för invandrade muslimska män att hålla harem och leva med en uppsättning fruar i enlighet med koranen.

Sedvänjan med månggifte från 600-talets arabiska sandöknar utövas dessutom på skattebetalarnas bekostnad. I hela landet finns enligt skatteverket omkring 300 polygama familjer som underhålls med miljontals kronor av skattemedel. Dessutom finns ett okänt mörkertal.

”Sverige ska inte sätta sig över andra länders lagar.”

Det är den officiella svenska hållningen till polygami. Månggifte är tillåtet om äktenskapen har ingåtts utomlands.

Avslöjandet att en syrisk man med tre fruar och 16 barn har flyttat in i tre bostadsrättslägenheter i Saltsjöbaden slog ner som en bomb. Men vi ska inte bli förvånade över att svensk invandrings- och bostadspolitik ger sådana här resultat, trots att regeringen kallar sig feministisk. Det är snarare förvånande att det inte upptäcks oftare.

För en manlig asylmigrant finns inga lagliga hinder för att ta med sig hur många fruar han vill till Sverige. När en asylsökande uppger sig fly från krig och våld och beviljas asyl på grund av skyddsbehov görs ingen kontroll av om den sökande är gift och i så fall med hur många kvinnor.

Under ytan på nyheten om det muslimska haremet i Nacka finns de verkligt intressanta aspekterna. Vad händer i ett land som anser sig vara modernt och jämställt och till och med skryter med att ha världens första feministiska regering när individer och grupper med radikalt annorlunda normer flyttar in?

Vad händer med de djupt grundade värderingar som har formats i Sverige under århundraden och som hela vårt samhälle bygger på när familjer som praktiserar en samlevnadsform från 600-talet tar plats i det svenska samhället?

Vi vet redan att många muslimer är extremt svårintegrerade i västerländska samhällen och att koranen uttryckligen förbjuder dem att bli vän med oss ”otrogna”. Resultaten av en till stora delar självvald segregation syns allt tydligare som djupa sprickor i vartenda land där stora grupper muslimer flyttar in och genast ställer krav på särregler och särrättigheter med sin tillhörighet till islam som argument.

När fall som polygamifamiljen i Nacka kommer till allmänhetens kännedom sker det för det mesta som en ren olyckshändelse. Det var aldrig meningen att vi skulle få veta. Någon råkar upptäcka vad som försiggår, och någon har modet att slå larm. I Nackafallet var det en privatperson som i början av september skickade en fråga om ärendet till registratorn på regeringskansliet. Frågan löd: ”Är månggifte tillåtet i Sverige?”

Personen fick inget svar. Då tipsade han/hon Sverigedemokraterna i Nacka.

Avslöjandet har väckt stormar av indignation (hos folk i allmänhet) och ångest (hos politiker och media). Ångesten är berättigad, folkets raseri likaså. Det finns inget försvar för en så huvudlös politik.

Hur gick det till? Hur kunde det bli så här i världens mest jämställda land?

Det här är berättelsen om alla turerna i polygamiskandalen i Nacka. Den är lång – men häng med om du vill veta hur det kommer sig att en 1 400 år gammal muslimsk sedvänja släpps in och kan praktiseras fullt lagligt i det moderna, jämställda Sverige.

Likaså om du vill förstå hur och varför sådana här fall inte kan ses som enstaka händelser utan betydelse. Vad det djupast sett handlar om är en gradvis pågående uppluckring av de lagar, normer och regler som som har vuxit fram organiskt under lång tid i Sverige, accepteras av en majoritet av befolkningen och utgör själva grunden i samhällsbygget. Uppluckringen sker genom en ökande värderelativisering, ovilja att se långsiktiga, undergrävande verkningar av en tilltagande normlöshet och småningom värdekollaps. De små stegens tyranni.

Om starkt avvikande normer och värderingar, som i islam, ställs mot allmänt vedertagna normer hos en ursprungsbefolkning  uppstår starka spänningar i samhällskroppen som så småningom kan få hela samhällsbygget att rasa.

Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.

I hela Västvärlden är inflyttade muslimska, bidragsunderstödda harem från Mellanöstern ett välkänt och växande fenomen. Många muslimer har upptäckt att månggifte är en perfekt metod att krama ut så mycket bidrag som möjligt ur de sociala välfärdssystemen i de länder de har invandrat till.

Mannen följer koranens bud om att han får ha fyra hustrur och låter ”de otrogna hundarna” försörja honom och hela hans storfamilj. Eftersom fruarna bedöms som ensamstående mödrar kan bedrägeriet ge ett muslimskt harem enorma summor i bidrag. Ett storskaligt bedrägeri i Allahs namn.

I en krönika på Snaphanen den 3 oktober 2011 skrev jag om den här formen av avancerat bedrägeri i Storbritannien.

Lördagen den 16 september når bomben om haremet i Nacka allmänheten via ett inlägg på Facebook,  skrivet av Sverigedemokraterna i Nacka och deras ordförande David Bergquist, som just då möjligen inte är helt medvetna om avslöjandets inneboende sprängkraft.

Bomben har dubbel kraft. Den avslöjar både en moralisk och ekonomisk härdsmälta av ytterst allvarligt slag. Här brister det. Den politiska dubbelmoralen och värdeförvirringen blir tydlig.

Svensk lagstiftning bygger på hur svenskar brukar bete sig; i de flesta fall hederligt, plikttroget och laglydigt. Samma lagstiftare som glatt massimporterar människor från jordens mest avlägsna och dysfunktionella länder och kulturer tror på fullt allvar att alla människor är lika. Därför har de inte anpassat lagstiftningen till helt annorlunda sätt att tänka och vara när de byter befolkning på Sverige.

Skandalen sönderfaller i två delar: bostadspolitiken och månggifte som samlevnadsform. Mot bakgrund av den hårt ansträngda bostadssituationen i framför allt storstäderna är anvisningslagen  en omöjlig konstruktion. Det är den tvångslag (2016:38) som tvingar kommunerna att ta emot migranter med beviljade uppehållstillstånd, även om kommunen inte har några lediga bostäder att erbjuda.

Lagen tvingar fram desperata och dyra utvägar som innebär skändliga orättvisor mot kommuninvånarna och stöld av skattebetalarnas pengar. Tvångsbeslut enligt anvisningslagen kan inte överklagas.

Lagen är alltså ett totalitärt diktat – otänkbar i vilket annat demokratiskt land som helst – och sätter den kommunala självbestämmanderätten ur spel. Med hugg, slag och hot drevs den förra året igenom av regering och riksdag med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (s) i spetsen som rikskommandante. Den 30 november 2016 hotade hon att ta till sanktioner mot de kommuner som vägrar ta emot den påtvingade migrantkvoten.

Så talar en diktator.

När muslimska harem från Mellanöstern flyttar in och tar plats i svenska bostadsområden sker det inte oväntat. En undersökning av hedersvåld och hederskultur, gjord vid Stockholms universitet, visade redan 2009 indikationer på att muslimska invandrare ibland praktiserar månggifte. Många socialarbetare skulle kunna vittna om samma sak – om de vågade öppna munnen.

I oktober 2016 är kommunalrådet Mats Gerdau i Nacka ett av 23 moderata kommunalråd och oppositionsråd i Stockholms län som i en skrivelse till regeringen starkt protesterar mot anvisningslagen.
De representerar borgerligt styrda kommuner som i många fall har sålt ut allmännyttans fastigheter för länge sedan och inte längre har några hyreslägenheter att erbjuda, vare sig för sina egna kommuninvånare eller för nyanlända migranter.

De moderata kommunpolitikerna har just fått chockbeskedet att kommunerna i Stockholms län ska ta emot och ordna boende för 8 781 migranter under 2017 och enligt beräkningar 12 250 under 2018. Det är ett uttryck för det öppna samhälle som både de själva, deras egen före detta partiledare Fredrik Reinfeldt och hans efterträdare Stefan Löfven (s) hyllar.

De vet naturligtvis att det är Fredrik Reinfeldt (m) som under åtta år som statsminister 2006 – 2014 har öppnat såväl moderaternas hjärtan som Sveriges gränser på vid gavel och släppt in 883 775 utlänningar (drygt 110 000 per år i genomsnitt) som fått uppehållstillstånd eller uppehållsrätt.

De är också medvetna om att det finns gränser för hur mycket de kan opponera sig mot partilinjen och sina partikamrater i riksdagen. Risken för att de förstör sina egna chanser att komma vidare i politikerkarriären genom att sättas upp på valbar plats till riksdagen är överhängande. Illojalitet inom partiet tolereras inte. Det gäller alla partier. Den förra riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (m) har skildrat partipiskans makt inom moderaterna i sin bok ”Knapptryckarkompaniet”.

Vad Mats Gerdau däremot inte vet är att han knappt ett år senare ska stå i medias korseld som ansvarig för Nacka kommuns köp av 94 bostadsrätter för 305 miljoner kronor av invånarnas skattepengar från 1 januari 2016 fram till nu. Majoriteten av de inköpta lägenheterna hyrs ut till nyanlända migranter. Projektet är på orwellskt nyspråk döpt till ”Bostadsförsörjning för sociala behov”.

Inte heller vet Mats Gerdau att han kommer att ställas till svars för att en 57-årig syrisk patriark med tre fruar och 16 barn har flyttat in i tre av de lägenheter Nacka kommun har köpt till ett sammanlagt pris av 14 miljoner kronor.

Däremot vet han, och har dragit nytta av, att en bostadsrättsförening enligt bostadsrättslagen, ytterligare en av Sveriges diktaturlagar, inte kan vägra en kommun eller ett landsting att köpa lägenheter i föreningen, oavsett vad styrelsen eller medlemmarna tycker om saken.

Ingen hänsyn tas till att lägenheterna kan minska kraftigt i värde för övriga boende när stora invandrarfamiljer flyttar in. Den som har nödgats ta stora lån för att köpa sin bostadsrätt kan hamna i en mardrömssituation när han/hon tvingas sälja med förlust och få en kvarstående skuld till banken. Enkelt uttryckt är det grov samhällelig stöld av privat egendom.

Mats Gerdau har i debatten försvarat kommunens mångmiljoninköp av bostadsrätter med att ingen har ”fått” en lägenhet. De hyrs bara ut på två år. Sedan förväntas A S, hans tre fruar och andra nyanlända migranter ha lärt sig svenska och tagit sig in både på arbetsmarknaden och ha fixat egna hyreskontrakt i bostadsbristens Sverige.

Antingen lever Mats Gerdau i en illusion. Eller också ljuger han. Efter åtta år i Sverige har bara var fjärde asylmigrant ett helårsarbete. Efter 15 år var andelen helårsanställda inklusive företagare bland asylmigranter och deras anhöriga 34 procent. Det visar en rapport som riksdagsmannen Staffan Danielsson (c) bad riksdagens utredningstjänst (RUT) ta fram förra året.

Sannolikheten för att den 57-årige A S på två år lär sig svenska, hittar ett arbete där han kan försörja och skaffa tillräckligt stora bostäder åt sin 20-personersfamilj måste anses som mycket låg. Mer troligt är att hela familjen måste försörjas med kommunalt försörjningsstöd genom socialtjänsten.

Dessutom kan Mats Gerdau inte räkna med att kommunen ska få tillbaka de dyrt förvärvade bostadsrätterna. Hyreslagen innehåller nämligen ett besittningsskydd för hyresgästen som träder in efter viss tid och i princip är omöjligt att förhandla bort.

Om Mats Gerdau hade talat med företrädare för Malmö stad bör han ha fått klart för sig att Malmö har förlorat uppemot 300 lägenheter där andrahandshyresgäster fått besittningsrätt i bostadsrättslägenheter som kommunen köpt och hyrt ut. Det innebär att de kommer att kunna bo kvar resten av livet. Kommunen kan inte säga upp dem. Enligt en granskning gjord av Sydsvenskan finns det bostadsrätter där kommunen har låtit samma hyresgäster bo i över 50 år.

Det är naturligtvis inte Mats Gerdau själv som har varit ute och shoppat lägenheter åt polygamifamiljen på den glödheta bostadsmarknaden. Den detaljen har skötts av Taina Sunnarborg, enhetschef för Nacka kommuns fastighetsutveckling. När hon i Nya Tider (vecka 39) får frågan varför kommunen köper bostadsrätter åt migranter istället för att ordna bostäder åt dem som betalar skatt i kommunen säger hon:

”Vi måste ta emot nyanlända. Men mitt jobb är inte att ta ställning till det utan bara att ordna fram bostäder. Jag gör bara mitt jobb.”

Detta är den syriska 20-personersfamiljen S.

Haremsföreståndaren A S är född 1960.

Den 5 maj 1996 gifter han sig med sin första fru, född 4 april 1977. Han är 36 år. Hon är vid vigseln 19 år, nu 40.

Redan året därpå, den 16 december 1997, ingår A S äktenskap med fru nummer 2, född 10 maj 1974. Bruden är 23 år, nu 43.

Åren går, och ingen av fruarna föder några barn. Fem år efter första bröllopet har fortfarande inga barn kommit. Att få så många barn som möjligt är viktigt för en muslimsk man. A S skaffar sig en tredje fru. Koranen ger en muslimsk man rätt att ha fyra fruar, plus ett antal sexslavinnor som står till hans förfogande.

”Om I frukten att ej kunna iakttaga rättvisa mot de faderlösa, äkten då så många kvinnor det synes eder lämpligt, två eller tre eller fyra, men frukten I ändock att I ej skolen kunna iakttaga billighetens krav så tagen blott en enda eller blott de slavinnor över vilka I råden! Detta är det bekvämaste sättet att undvika orättvisa.”
Koranen 4:3

Den 28 maj 2001 gifter han sig för tredje gången. Bruden är född 2 maj 1977 och alltså vid vigseln 24 år. Hon sätter omedelbart igång och föder barn åt A S. Mellan 2002 och 2014 föder hon sju barn.

Samtidigt kommer fru nummer 1 igång och börjar föda barn efter sex års väntan. Mellan 2002 och 2014 nedkommer hon med fem barn.

År 2004 börjar även fru nummer 2 föda barn åt A S. Fram till 2012 föder hon fyra barn.

Att barnen låter vänta på sig i 5-6 år efter de första vigslarna kan ha sin förklaring i den historia som A S berättar för migrationsverket när han söker asyl i Sverige i december 2014.

Han uppger att han kommer från Ar Raqqah, terrororganisationen IS’ fäste i Syrien. På sajten Samhällsnytt avslöjar Egor Putilov att A S i perioder mellan 1998 och 2002 har bott i Saudiarabien och haft ett saudiskt arbetstillstånd. Han säger att han arbetade som revisor på ett biluthyrningsföretag. Han har alltså under långa perioder inte varit hemma i Syrien och lyckliggjort sina fruar så att de kunnat bli gravida.

Efter 2002 fortsätter han att regelbundet resa till den shariastyrda monarkin Saudiarabien, präglad av den konservativa, sunnimuslimska tolkning av islam som kallas wahhabism. Han uppger att han reser ”i hopp om nya arbetstillfällen” men även för pilgrimsresor till Mecka, så kallad hajj.

Det tyder på att A S är en man med mycket god ekonomi. I ett muslimskt land som Syrien måste en man själv kunna försörja sina fruar och barn. Att ha flera fruar är ett tecken på rikedom och status. De upprepade pilgrimsresorna till Saudiarabien indikerar att A  S inte är vilken muslim som helst, utan sannolikt både förmögen och fundamentalistiskt islamtroende.

Den sista resan till Saudiarabien gör han i augusti 2014. Ett par månader senare dyker han upp i Sverige, sannolikt med hjälp av migrantsmugglare som har tagit en stor summa pengar för att smuggla honom genom en lång rad säkra länder upp till vårt nordliga land. När han söker asyl uppger han för migrationsverket att han är lärare, politisk aktivist och efterlyst av Daesh (IS).

Varför väljer han just Sverige? I sitt överklagande av migrationsdomstolens beslut att avslå hans ansökan om permanent uppehållstillstånd skriver han:

”Efter en lång och ansträngande resa kunde jag anlända till Sverige – detta land som jag har läst så mycket om. Det är ett vänligt, generöst och gästfritt folk. Ett folk som respekterar människan, vilket kommer från deras humanistiska själar och den sociala rättvisan.”

Säkert har migrantsmugglarna informerat honom om vilka känslomässiga strängar man ska spela på i Sverige för att få permanent uppehållstillstånd.

Det lyckas inte. Migrationsverket tror inte på A S’ uppgifter om att han skulle ha varit politiskt förföljd i Syrien, och han beviljas inte flyktingstatus. Första december 2016 får han ett tillfälligt, tvåårigt uppehållstillstånd som gäller fram till 1 januari 2018.

Beslutet är fattat enligt huvudregeln i den tillfälliga lagen om tidsbegränsade uppehållstillstånd (2016:752). Lagen gäller när A S får sitt beslut 2016 och tillämpas trots att han ansökt innan den trädde i kraft. A S är inte nöjd med beslutet. Han överklagar migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen men får avslag.

A S ger sig inte. Han överklagar migrationsdomstolens beslut hos migrationsöverdomstolen, som är sista instans. I en inlaga präglad av svulstiga, manipulativa krav och  påståenden – närmast utpressning – uttrycker han sitt starka missnöje med myndigheternas beslut.

”Detta beslut kom som som en blixt över mig och min familj, och vi har drabbats av omtöcknat och en känsla av svek till följd av detta orättvisa beslut.”

Han uppmanar också migrationsöverdomstolen att ”ställa personer på migrationsverket till svars som inte gjort tillräckligt i deras arbete och som orsakar smärta för oskyldiga människor och utfärdar sådana orättvisa beslut”.

Migrationsöverdomstolen beviljar inte prövningstillstånd, det vill säga tar inte upp överklagandet.

Under den tid som migrationsverket är sysselsatt med att behandla A S’ ansökan om uppehållstillstånd anländer hans tre fruar och de 16 barnen till Sverige. Det yngsta barnet är en flicka, född i oktober 2014. Alla registreras samma dag, den 25 oktober 2015.

De kommer på krönet av den enorma anstormning av 162 877 asylsökande som reser in i Sverige det året. Media kallar det ”flyktingkris”. I majoriteten av fallen handlar det om ekonomiska migranter som inte flyr från krig utan bara vill ha ett bättre liv.

Bilden av den drunknade treårige Alan Kurdi på en strand i turkiska Bodrum sprids i september 2015 över hela världen som propaganda för öppna gränser och fri invandring.

I oktober nås en kulmen. Då anländer 10 000 asylsökande i veckan. På migrationsverket råder fullt kaos. Några veckor senare ska regeringen och statsminister Stefan Löfven (s) under galgen drabbas av den ovälkomna insikten att de måste dra åt bromsarna och införa gräns- och ID-kontroller. Vice statsminister Åsa Romson (mp) gråter på presskonferensen när regeringen meddelar beslutet.

Fruarna nummer 1 och 3 får permanent uppehållstillstånd den 21 november 2016, fru nummer 2 två veckor senare. De har sökt och beviljats asyl som skyddsbehövande, eftersom de kommer från Syrien. Enligt ett beslut av migrationsverket i september 2013 ska alla som kommer eller säger sig komma från Syrien få permanenta uppehållstillstånd.

Vid prövning av skyddsbehov är det bara behovet av asyl som prövas. Migrationsverket har ingen möjlighet att villkora prövningen av asylbehov genom att väga in civilstånd hos den asylsökande. Utlänningslagen öppnar alltså ett stort kryphål för polygamifamiljer att ta sig in i Sverige om de söker och beviljas asyl.

”Har vigseln inte skett i Sverige, och om personen inte är skriven i Sverige, och det är tillåtet enligt internationell lagstiftning, ja då registrerar vi månggifte” säger Ingegerd Widell på skatteverkets avdelning för folkbokföring till Samtiden.

”Så som läget är idag ska Sverige inte sätta sig över andra länders lagar.”

I mars i år gjorde riksdagens civilutskott ett tillkännagivande till regeringen om att tillsätta en utredning för att stoppa erkännandet av utländska månggiften i Sverige. Ett halvår senare har ingenting hänt. Polygami är inte en prioriterad fråga för den feministiska regeringen.

Migrationsminister Helene Fritzon (s) säger sig efter uppdagandet av Nackaskandalen ha gett skatteverket i uppdrag att ”titta på” förekomsten av månggifte. Men om regeringen på allvar vill sätta stopp för fler polygamifamiljer i Sverige krävs en ny lag som gör det möjligt att upplösa äktenskap som ingåtts i utlandet och ogiltigförklara äktenskapets rättsliga verkningar, arvsrätt med mera, i Sverige.

Den politiska viljan att driva igenom en sådan lag torde vara mycket svag, trots regeringens uttalade feminism. När flosklerna om människors lika rätt och värde ska omsättas i praktiken visar de sig vara just floskler.

Efter ankomsten till Sverige inkvarteras A S och senare hans omfångsrika familj i vacker jämtländsk natur på hotell Big Moose (Stora Älgen) i Åsarna. Han är inte nöjd med hotellets standard. Städpersonalen städar inte upp tillräckligt snabbt. Tillsammans med andra asylsökande beklagar han sig i Länstidningen den 13 oktober 2015.

”Det är inte ett lämpligt boende för barnfamiljer” säger A S till tidningen.

Kanske har hotellet råkat förbise en 16-barnsfamiljs behov. Men A S och hans familj ska komma att möta bättre tider. Vid den här tidpunkten gör sig Nacka kommun beredd att ge sig ut på den överhettade bostadsmarknaden med flera hundra miljoner av skattebetalarnas pengar på fickan. Kommunen köper tre bostadsrättslägenheter med en sammanlagd yta på 393 kvadratmeter till familjen.

De tre lägenheter som Nacka kommun köpt åt polygamifamiljen är belägna på Ljuskärrsvägen i fashionabla Saltsjöbaden.

Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.

• Till den yngsta frun, fru nummer 3, har Nacka kommun köpt en lägenhet på 156 kvadratmeter för 5 450 000 kronor. Där bor hon med sina sju barn, och där är även mannen A S folkbokförd.
• Fru nummer 1 bor i en lägenhet på 145 kvadratmeter med sina fem barn. Nacka kommun har betalat 5 200 000 kronor för lägenheten.
• Fru nummer 2 får nöja sig med 92 kvadratmeter för sig och sina fyra barn. Kommunens pris: 3 300 000 kronor.

Alla tre lägenheterna ligger nära varandra så att fruarna, de 16 barnen och A S själv lätt kan röra sig mellan dem. Att A S är folkbokförd tillsammans med fru nummer 3 behöver inte betyda att han bor där stadigvarande. I enlighet med koranen ska en muslimsk man behandla alla sina fruar likvärdigt. Det innebär att han bör cirkulera och fördela sina gracer rättvist genom att tillbringa ett likvärdigt antal nätter med varje fru.

Sedan Sverigedemokraterna i Nacka släppt sin bomb på Facebook  lördagen den 16 september fortsätter gammelmedia lugnt sin vanliga helgsömn.

Om någon nyhetsansvarig händelsevis både är i tjänst och vaken placeras nyheten resolut i giftskåpet, eftersom SD är källan. På sociala medier når nyheten snabbt stormstyrka. Måndagen den 18 september kan inte gammelmedia stå emot trycket längre. Än en gång har de fått se sig förbisprungna av alternativmedia. Motvilligt släpps några valhänta versioner fram, bland annat i radions Studio Ett. Alla drar en suck av lättnad. Nu kan Studio Ett anges som källa, och man slipper drabbas av det smittsamma SD-viruset.

Familjen S kan leva gott på skattebetalarnas bekostnad i Sverige. De har rätt till barnbidrag för alla 16 barnen, eftersom de är under 16 år. Det ger 201 600 kronor per år. Dessutom utgår flerbarnstillägg med 122 640 kronor per år. Summa 324 240 kronor per år.

Om regeringen får igenom sitt förslag om höjning av barnbidraget med 200 kronor i månaden för varje barn ökar familjens inkomster med 38 400 kronor per år. Totalsumma skattefritt 362 640 kronor per år, bara för barnen.

Men inte bara barnen utan också de fyra vuxna ska försörjas av skattebetalarna. Egor Putilov på Samhällsnytt redovisar vad 20-personersfamiljen i Nacka är berättigad till i bidrag utöver de 324 240 kronor per år som barnbidraget ger.

Om alla vuxna i familjen går på SFI har de rätt till etableringsersättning på 27 104 kronor per månad. Utöver etableringsersättningen har invandrare med barn rätt till etableringstillägg som i den här familjen blir 12 800 kronor per månad.

Familjen har också rätt till bostadsbidrag. Det sammanlagda bostadsbidraget för alla tre lägenheterna blir, beräknat utifrån lägenheternas storlek, 13 900 kronor per månad.

Mannen står registrerad på ett hushåll, hos den yngsta frun. Det innebär att de två andra fruarna räknas som ensamstående mödrar med rätt till underhållsstöd från mannen. Eftersom mannen saknar inkomst betalar i stället försäkringskassan ut underhållsstödet – 1 573 kronor per barn per månad. Det ger sammanlagt 14 157 kronor per månad för de nio barn som bor utanför hushållet med mannen och den yngsta frun.

Enligt den beräkning som Samhällsnytt gjort med hjälp av försäkringskassan kommer familjen att få minst 94 981 skattefria kronor per månad, vilket blir drygt 1,14 miljoner kronor per år.

Sammanlagt kommer familjen att kosta svenska skattebetalare drygt 8,2 miljoner kronor i diverse bidrag under de första åtta åren i Sverige. Detta utöver de drygt 14 miljoner kronor som Nacka kommun har betalat för de tre bostadsrätterna i exklusiva Saltsjöbaden.

Bortom alla siffror och fakta aktualiserar Nackafallet de stora och avgörande frågorna om vilket Sverige vi vill ha – frågor som våra politiker vägrar diskutera på ett ärligt sätt. Istället viker de sig som strykrädda hundar för islam och strör miljarder över utövarna av vidskepelse från 600-talet och deras ändlösa krav.

Vi kommer garanterat inte att få höra ett ord om polygami och köp av lägenheter för flera hundra miljoner av skattebetalarnas pengar i söndagskvällens partiledardebatt i SVT Agenda.

Hur långt är svenskarna beredda att göra avkall på sina värderingar i mångkulturens och värderelativiseringens namn?

Hur mycket islamisering av vårt land accepterar vi? När säger vi ifrån – nu räcker det?