Ansvarslös mediakampanj för att ta ”hem” IS-barnen

Medias kampanj för att ta ”hem” IS-terroristernas barn har spårat ur fullständigt. Föräldralösa barn används som verktyg i ett samvetslöst spel som gynnar mördarsektens mål att fortsätta bygga sitt ”kalifat” och fortsätta slakta ”otrogna”. 

Regeringen har gjort klart att den vältrar över ansvaret för en lång rad underlåtenhetssynder och misslyckanden på den sista och svagaste länken i kedjan; socialsekreterarna.

IS-terroristen Michael Skråmo hyllar mördarsekten IS tillsammans med ett av sina sju barn. Sedan Skråmo och barnens mamma dött är barnen föräldralösa och används som spjutspetsar i medias kampanj för att få ”hem” alla IS-barn.

Omedvetenheten är det som skrämmer mig mest. Än en gång kidnappas en debatt med livsavgörande konsekvenser av aningslösa, destruktiva krafter. De som styr debatten om IS-barnen skyr fakta och kunskap som pesten och agerar utifrån okunnighet, grundlösa myter och egoistiska motiv. Deras omedvetenhet kommer att få allvarliga konsekvenser för oss alla.

Jag har tidigare skrivit om IS-barnen här och här. Jag hade hoppats slippa skriva mer om dem, men medias och regeringens agerande är så uppseendeväckande ansvarslöst att det inte kan få stå oemotsagt.

Var är de nu, alla som sade sig vilja bekämpa IS’ fasansfulla terror? Det är som om den aldrig har funnits. Halshuggningarna och blodbaden är bortsuddade ur minnet.

Var är journalisterna som rapporterade om IS’ bestialiska övergrepp på tillfångatagna yazidiska barn och kvinnor som utnyttjades som sexslavar, om halshuggningar och hur fångar brändes levande, instängda i burar?

En efter en har de kapitulerat och lierat sig med godhetssektens agenda. De som i varje läge sätter upp ett vått pekfinger i luften för att känna efter vart den förmenta godhetens vindar blåser, alldeles oavsett vem eller vilka som drabbas av deras framfart.

Sverige och svenska politiker och journalister har en alldeles unik förmåga att radera det förflutna och inte låtsas om att det någonsin har hänt. Samma journalister som de senaste åren har förmedlat nyheter om de ohyggliga brott mot mänskligheten som IS begått i sitt så kallade ”kalifat” i Syrien och Irak låter nu den chilenske morfadern till IS-terroristen Michael Skråmos sju barn, Patricio Galvez, vika ut sig gång på gång i Dagens Nyheter, Sveriges Radio och SVT. Intet öga är torrt.

Den norske medborgaren Skråmos föräldralösa barn används som spjutspetsar i debatten. Syftet är att bereda marken för att släppa in alla barn till IS-terrorister i Sverige. Det är ansvarslösa inslag i en debatt som fullständigt saknar sans och eftertanke. Det är statlig manipulation av svenska folket.

Vad journalisterna inte berättar är att om Sverige tar emot barnen måste vi också släppa in deras terroristföräldrar som anhöriga. Etthundrafemtio IS-terrorister med medborgarskap i Sverige har redan återvänt och lever i frihet i det svenska samhället, i åtskilliga fall välvilligt utrustade med skyddade identiteter av svenska myndigheter för att inte råka ut för motgångar. En av dem dömdes i förra veckan till 15 år och 10 månaders fängelse för dubbelmord i Vivalla, Örebro.

FN:s barnkonvention gäller som svensk lag från och med nästa år. Det enda lagliga instrumentet för att omhänderta barn mot föräldrarnas vilja är LVU (Lagen om vård av unga, 1990:52). Men den kan inte tillämpas utomlands, utan först när barn och föräldrar redan finns i Sverige och socialtjänsten får in en orosanmälan.

Ett omhändertagandebeslut i en kommunal socialnämnd måste dessutom godkännas av förvaltningsrätten, och praxis är restriktiv. IS-föräldrar ser i många fall sina barn som biljetter tillbaka till det land de lämnat för att förgöra hela Västvärlden, och de har inga skäl att släppa ifrån sig barnen frivilligt.

Sveriges Radio meddelar att Patricio Galvez väntar på sitt hotellrum i Erbil i irakiska Kurdistan och inte har haft kontakt med sina barnbarn på flera veckor. På hotellrummet har han ställt in extrasängar. Sveriges Radio anser – helt utan kunskaper och bedömningsförmåga – att Patricio Galvez är förberedd för att ta emot de sju barnbarnen om och när de evakueras ur al Hol-lägret i Syrien. Han har köpt näringsdryck, kex, leksaker och skor.

Vem bekostar Patricio Galvez’ resor? Hur tar han sig fram i en krigszon? Vem betalar hans långvariga hotellvistelse? Hur kommer det sig att han har ett filmteam med sig i lägret al Hol? Vilka intressen ligger bakom den plan som Patricio Galvez verkställer? Det är frågor som media inte ställer.

Hemma i Sverige bor Patricio Galvez i en 1:a i Kållered. Är han lämplig som vårdnadshavare för sju små svårt traumatiserade barn? Barnens mormor är radikaliserad IS-anhängare och reste med sin dotter och barnen till stridsområdet. Hon är definitivt ingen lämplig vårdnadshavare.

Kommer socialtjänsten i Mölndals kommun att plocka fram en sjurummare åt barnaskaran och alla deras vårdare, som kommer att behöva arbeta i skift, dygnet runt? Hur ska kommunen hantera den hotbild som kommer att finnas mot de här barnen för lång tid framåt, kanske hela livet?

Patricio Galvez och hans sju barnbarn i det fallna ”kalifatet” i Syrien.

En av de få som har ifrågasatt medias glättade bilder av den kärleksfulle morfadern är bloggaren Johan Westerholm.

”Jag vill veta med hjälp av vilka Patricio Galvez tog sig till al Hol. Inte vilka som hjälper honom nu. Det är högintressant att få svaret på den frågan” skriver Johan Westerholm.

Johan Westerholm.

”Att Patricio Galvez, terroristen Michael Skråmos svärfar, klarade av att ta sig till Erbil och till lägret i al Hol är ett tecken på att det är fullt möjligt att för en person utan egentlig kunskap om regionen att ta sig fram – om nätverken är de rätta.

Vilka som möjliggjort Galvez resa är inte helt klarlagt, men Ledarsidornas källor i den kurdiska ledningen i den autonoma zonen i Irak gör gällande att kurderna tillfrågades men nekade Galvez hjälp med transporter och övrigt. Kurderna är fullt medvetna om vilket hot ”foreign fighters” och deras anhöriga utgör.”

”Det är i praktiken samma krafter, med samma religiösa och ideologiska övertygelse, som kommer att hjälpa dessa individer att repatrieras till Sverige som en gång hjälpte dem att ansluta sig till den Islamiska Staten.

Det är i praktiken samma resebyrå som kommer repatriera de svenska IS-anhängarna som dyker upp av egen kraft som en gång hjälpte dessa att ansluta sig till IS folkmordssekt. Detta gäller i allra högsta grad även de 150 svenska medborgare som redan återvänt till Sverige” skriver Johan Westerholm.

Bortsett från hans och ett fåtal andra röster är den politiska enigheten om att mördarsekten IS måste bekämpas med alla medel plötsligt borta med vinden – samma vind som politikerna vänder kappan efter. Nu när IS-terroristerna efter nederlaget låtsas ångra sig, snyftar över hur jobbigt det är i lägren och vill ”hem” till bidragen och tryggheten igen tycks alla ha glömt vad IS är:

IS är den värsta terrororganisation världen skådat. Det är just den svenska tryggheten och hela den västerländska civilisationen de har förklarat krig mot och vill förgöra för att bilda ett världsomfattande islamistiskt kalifat, styrt av sharialagar.

Kalifatet i Syrien och Irak har fallit som geografiskt IS-fäste, men tro inte att islamisterna har gett upp sina kalifatplaner. De inväntar bara rätt tillfälle att bygga sitt kalifat någon annanstans, till exempel i Europa, och de har målmedvetet terrortränat pojkar över åtta års ålder till barnsoldater i särskilda träningsläger, Ashbal al-Khilafa. Pojkarna har specialtränats att utgöra den armé av barnsoldater som IS vill använda mot Väst.

Tusentals barn har isolerats från sina föräldrar, låsts in i träningsläger i sex månader, hjärntvättats med islamistisk propaganda och tränats att mörda. Bara i Raqqa byggde man upp minst 15 träningsläger för Ashbal al-Khilafa. Varje läger har tagit emot mellan 600 och 800 barn.

Några har valts ut som självmordsbombare. Övriga har sparats till kommande krig mot Västvärlden. Barnsoldaterna är omvittnat brutalare än de vuxna IS-terroristerna. De har lärt sig att utan betänkligheter halshugga eller skjuta ihjäl IS’ fångar. De har spelat fotboll med ”otrognas” avhuggna huvuden. Det är de här svårt traumatiserade och skadade barnen som tongivande debattörer nu kräver att Sverige tar ”hem”.

De här barnsoldaterna, tränade att döda, vill Sveriges regering ta ”hem” till Sverige. Det är ett fullkomligt vansinnigt beslut. I sin omnipotenta strävan att framstå som goda människor väljer regeringen att återigen utsätta sin egen befolkning för livsfara. När den första svensken har halshuggits av en återvändande IS-terrorist eller ett IS-barn – hur kommer ursäkten att låta då?

När ett IS-barn har skadat en klasskamrat eller en lärare till döds?

”Vi har varit naiva”?

Vill regeringspolitikerna och journalisterna själva ha IS-terrorister i sin trappuppgång eller traumatiserade, mordtränade IS-barn i sina egna barns skolklasser?

Naturligtvis inte. De har råd att köpa sig säkerhet i sina befästa boningar och överlåter glatt riskerna på sin befolkning.

En av många märkligheter i debatten om IS-terroristerna och deras barn är att samma vänsterkrafter som i minst ett halvsekel har drivit tesen att det är enbart miljöfaktorer som formar barns personlighet och ursinnigt förnekat betydelsen av biologi och genetik nu har vänt tvärtom på en femkrona och förnekar totalt att IS-barnen på något sätt skulle ha påverkats av den uppfostran och indoktrinering de har fått av sina föräldrar och den explosivt våldsamma miljö de har fötts in i. Eventuella små krigsskador kan mirakulöst tvättas bort med lite terapi och svensk social ingenjörskonst, tänker man sig. Debatten förs helt utan kunskaper om barnpsykologi och vad våld och andra trauman innebär för barns utveckling.

”Barn är oskyldiga. Det finns ingen arvssynd” heter det. Med begreppet ”arvssynd” förvandlar man elegant frågan om IS-terroristerna och den indoktrinering och det våld de har utsatt sina barn för till en moralisk vulgaritet. Det är som om barnen har levt i ett vacuum, helt utan påverkan från sina föräldrar.

Barn föds oskyldiga men redan i hög grad formade av ett genetiskt arv från sina föräldrar. Från första ögonblicket präglar föräldrarna dessutom sitt barn med sina värderingar, sina normer, sin kultur, sin tro. Vilka värderingar och vilken världsuppfattning IS-terrorister har präglat sina barn med vet vi. Terroristernas barn är indoktrinerade att hata Västvärlden och alla icke-muslimer. De är djupt traumatiserade av sina erfarenheter, och detta i en grad som Sverige fullständigt saknar erfarenhet av och kompetens att handskas med.

En av historiens mest seglivade myter och vandringssägner styr just nu debatten om IS-terroristernas barn: myten om det oskrivna bladet, det vill säga tron på att alla människor föds med samma förutsättningar och att barn föds som tomma vita ark där omgivningen kan skriva vad den vill. Myten har aldrig någonsin haft något med sanning och verklighet att göra, men sådana detaljer är oviktiga för dem som driver en debatt utifrån en verklighetsfrämmande politisk agenda.

Det ideologiska lappkastet är sannerligen ett mirakel. Det visar med vilken samvetslös lätthet vänstern byter ståndpunkt utifrån de politiska mål den för tillfället vill genomdriva.

Vad värre är – de här människorna tar inget som helst ansvar för följderna av sin omdömeslöshet och politiska lekstuga. När deras ansvarslösa samhällsexperiment går överstyr på bekostnad av andra människors liv och hälsa är de redan på gång med nästa godhetsföreställning, som de inte heller kommer att ta ansvar för.

Pojkar över åtta års ålder har av IS isolerats i halvårslånga tvångsläger där de har indoktrinerats och tränats att mörda ”otrogna”. Barnsoldaterna är tränade att bli IS’ barnarmé mot Väst.

PK-sekten skyr kunskap och forskning – men yttrar sig tvärsäkert och obesvärat om saker som de inte har en aning om. De tror att det de säger och skriver är sant för att de tycker så. För tillfället fyller IS-terroristerna och deras barn sektens behov och ger sektmedlemmarna personlig tillfredsställelse i tron att de är goda människor. Snart byts IS-terroristerna ut mot andra målgrupper som fyller samma funktion.

Den stora tragiken i den här debatten, som i så många andra, är att det okunniga tyckandet och medias utpressningskampanjer får regeringen och andra beslutsfattare att vackla och pressas att fatta ogenomtänkta beslut som kan få oöverskådliga konsekvenser. De som vågar påpeka att kejsaren är naken tystas med brutala metoder.

Inrikesminister Mikael Damberg (s).

I ett av de senaste regeringsutspelen ser vi exempel på just det. På Dagens Nyheters debattsida blir det tydligt att inrikesminister Mikael Damberg (s) och justitieminister Morgan Johansson (s) dels försöker söva befolkningen i en trygghetsnarkos, dels vältrar över ansvaret för regeringens haveri vad gäller terrorlagstiftning i knät på den yttersta – och svagaste – länken i ansvarskedjan: socialsekreterarna. Det är socialtjänsten, oftast bemannad av unga kvinnor med färsk utbildning och utan erfarenhet av svåra ärenden, som ska lösa problemen genom att tvångsomhänderta IS-terroristernas barn med hjälp av LVU (Lagen om vård av unga, 1990:52).

Lagens första paragraf lyder:

”Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453).”

Här lyser eftertanken med sin frånvaro.

Justitieminister Morgan Johansson (s).

Är det någon som tror att IS-terrorister frivilligt lämnar ifrån sig sina barn till ”otrogna” svenskar?

Hur etablera samförstånd och samarbete med föräldrar som har förklarat krig mot allt vad det svenska samhället står för?

Hur ska det gå till att tvångsomhänderta barn i en IS-familj mot föräldrarnas vilja?

Har regeringen/Säpo gjort en riskbedömning av hotbilden mot socialsekreterarna?

Hur ser regeringen på att socialsekreterare och annan behandlingspersonal riskerar sina egna liv för att vara den sista utposten i en lång kedja av politiska misslyckanden?

Vilka skyddsåtgärder tänker sig regeringen för befattningshavare som tvingas fatta obekväma beslut om tvångsingripanden i IS-familjer?

Några sådana funderingar vädras inte i Johanssons/Dambergs artikel. Däremot fullgör de naturligtvis sin största plikt: att svära godhetseden.

”Det ska inte råda något tvivel om att regeringen gör vad vi kan för dessa barn och om möjligt ska de föras hem” skriver Mikael Damberg och Morgan Johansson.

Ingen redovisning görs av orsaken till att just de här barnen ska ges särbehandling, jämfört med till exempel våldtagna yazidiska barn. Men regeringskansliet har gjort en analys av LVU, får vi veta.

”Bedömningen är att LVU ger stöd för beslut att omhänderta barn till IS-återvändare som befinner sig i en svensk kommun. Omständigheterna i det enskilda fallet är alltid avgörande för vilken insats som ges, men det ska inte råda tveksamhet om att det finns stöd i lagen för att agera när återvändande barn far illa.”

Jag har sett uppgifter om att många socialsekreterare kommer att säga upp sina anställningar inför risken att behöva handlägga ärenden som gäller IS-terrorister och deras barn. Det gör de i så fall alldeles rätt i.

Det är fullkomligt orimligt och en feghet utan like att socialtjänsten ska tvingas ta ansvaret för regeringens mångåriga underlåtenhet vad gäller IS-terroristerna och deras barn. Det visar tydligt regeringens inkompetens.


Medias kampanj lyckades – Skråmos barn har lämnat lägret

IS-terroristen Michael Skråmos och hans hustru Amanda Gonzalez’ sju barn har lämnat lägret i Syrien – och förts till Irak, rapporterade Dagens Nyheter på tisdagskvällen.

Målet är att barnen ska vidare ”hem” till Sverige, uppger kurdernas Sverigerepresentant Shiyar Ali för DN. (Michael Skråmo var norsk medborgare).

Totalt räknar Säpo med att 60 till 80 barn med svensk anknytning befinner sig i al-Hol-lägret i Syrien.

Media, i synnerhet Dagens Nyheter och public service (SVT och SR) lyckades alltså med sin kampanj, där paret Skråmo-Gonzalez’ sju föräldralösa barn målmedvetet har använts som spjutspetsar. Det är ännu en bekräftelse på att det är icke folkvalda journalister, inte folkvalda politiker, som driver svensk politik.

Två frågor:

Kommer media att kampanja även för exempelvis våldtagna yazidiska kvinnor och barn som utnyttjats som sexslavar av IS och deras rätt att komma till Sverige?

Vilket ansvar tar journalister för att ännu fler IS-terrorister släpps in i Sverige sedan deras barn använts som förtrupp och biljetter för återresan?

 

LÄS OCKSÅ:

Johan Westerholm: 

IS-anhängare hotas med att kommunerna genomför terapisamtal och kanske tillämpar LVU

Sverige utgör ett av undantagen i EU som saknar en heltäckande lagstiftning mot terrororganisationer som IS. Andra länder har sedan lång tid en rad med verktyg för att hindra fortsatt terrorbrottslighet och radikalisering av IS-anhängarna. Norge sedan 2013, Kosovo sedan 2015 bara för att nämna två exempel.

När andra länder i Europa, som Kosovo, klarar av att internera repatrierade och evakuerade IS-anhängare hotar Mikael Damberg och Morgan Johansson med att tillämpa Lagen om vård av unga. Regeringen rullar därmed över bördan som IS-terrorister och dess anhängarsvans utgör på socialsekreterarna och kommunerna istället för att låta Säpo och andra rättsvårdande myndigheter löser uppgiften.

Läs fortsättningen här.


Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!