Vitt privilegium, del 1. Vi behöver ett motgift mot den nya rasismen

Ett gift sprids i Västvärlden. Nej, jag syftar inte på coronapandemin. Det gift jag syftar på är ideologiskt. Smittan utgår från framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider den sig till Europa, även till Sverige. Smittans namn är ”woke”, en form av identitetspolitik där ras, etnicitet, kön, sexuell läggning och hudfärg betyder allt.

Det här är den första av en serie artiklar där jag ger egna, svenska infallsvinklar på den nya rasismen och begreppet ”White privilege”, vitt privilegium.

Ända tills helt nyligen ansågs det rasistiskt att särbehandla människor på grund av hudfärg och etnicitet. Nu är det precis tvärtom: det anses ”rasistiskt” att behandla alla lika.

Budskapet i den identitetspolitik som sprids från brittiska och amerikanska college och universitet innebär att hudfärg, etnicitet, kön och sexuell läggning avgör vilka rättigheter och vilken behandling du ska få. Människor ska alltså särbehandlas utifrån faktorer som inte går att påverka. Det är den nya rasismen.

Har man ljus hy så har man. Har man svart hy så har man. Men den medfödda hudfärgen förknippas dessutom med en lång rad egenskaper som inte alls behöver stämma med verkligheten. Mörkhyade människor, eller ”people of colour”, som den politiskt korrekta termen numera lyder, och olika minoriteter ska automatiskt ses som förtryckta offer. Patrik Engellau på alternativsajten Det goda samhället fångar absurditeten i offertänkandet i de här två meningarna:

”Tänk dig en same som är halt och dessutom har ADHD. Ska han få fler eller färre offerpoäng än en enarmad utfattig transvestit från Mali?”

Som de flesta förstår blir det kinkiga avgöranden. I den nya rasismen ses ljushyade människor med automatik som förtryckare, slavägare och kolonisatörer. Begreppen är schablonmatriser som pressas på oss även om vi aldrig har förtryckt någon, haft slavar eller koloniserat en enda kvadratmeter mark. Vita människor som under årmiljoner av utveckling av evolutionen har begåvats med ljus hy för att kunna leva i ett solfattigt klimat får veta att vi har särskilda, medfödda privilegier – ”White privilege” – förknippade med vår identitet. Hur fattig en vit människa än är och hur fruktansvärt hennes liv än ter sig anses hon privilegierad på grund av sin hudfärg.

Och även om en svart person blir USA:s president är han ändå ett offer på grund av sina hudpigment. Att ständigt hitta nya offergrupper är ett sätt att blåsa liv i den marxistiska teorin om offer och förtryckare. Än så länge uppfinns nya offergrupper på löpande band. Frågan är vad som händer när alla tänkbara offer har tagit slut?

*Barack Obama, USA:s förste svarte president, 2009-2017.*

Vilken sunt tänkande människa som helst kan förstå att det sinnesförvirrade budskap som nu väller ut från brittiska och amerikanska universitet är rent vansinne, en akut infektion i samhällskroppen. Sin hudfärg och sitt kön kan man som bekant inte göra någonting åt. Det är vad man har under huden som räknas.

Jag vill påminna om kärnbudskapet i Martin Luther King‘s (1929-1968) berömda ”I have a dream”-tal i Washington DC den 28 augusti 1963:

”Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter sina karaktärers innehåll.”

*Martin Luther King håller sitt berömda ”I have a dream”-tal i Washington 1963.*

Martin Luther King verkade för och drömde om en värld där människors kompetens och kunskaper var viktigare än deras hudfärg. Att som i dag skala av alla karaktärsegenskaper från människors identitet och enbart utgå från graden av hudpigment är perfekt om man vill förenkla synsättet på människan ned till idiotnivå. Men är det på den nivån vi vill befinna oss 57 år efter Martin Luther King’s tal?

Woke och den övriga identitetspolitiska rörelsen uppvisar alla kännetecken på en sekt som har kastat sunt förnuft överbord och ägnar sig åt religiösa trossatser. Som alla sekter tål de inte något kritiskt ifrågasättande utan uppvisar totalitära metoder att stigmatisera, demonisera, tysta och utesluta oliktänkande. Deras dogmer syftar till att plantera skuld hos vita människor, i synnerhet den hatade vite mannen – som alla vet har byggt den västerländska civilisationen.

Vi ska känna skuld för vår pigmentfattiga hy, skuld för brott som vi inte har begått, skuld för privilegier som de flesta av oss inte har och aldrig har haft. Skulden, om vi tar den på oss, förlamar oss och försvagar vårt psykologiska immunförsvar så att vi blir lättare manipulerbara och mottagliga för ideologiska irrläror.

*Den knäböjande polisen Lisa Simonsson sonar sin vita skuld vid en Black lives matter-demonstration i Stockholm den 3 juni – och undergräver förtroendet för svensk polis.*

De enklaste offren för indoktrineringen är unga människor som lever i samhällen uppbyggda av vita män, av deras fäder och mor- och farfäder – samhällen vars förmåner de till fullo utnyttjar – men som ännu inte har börjat betala för förmånerna. De flesta kommer från medelklass- och överklasshem. Det är till stor del den här generationen som ser som sin uppgift att förstöra tillståndsgivna, demokratiska torgmöten och demonstrationer genom att skrika och gapa favoritramsan ”Inga rasister på våra gator” – gator som de inte har bidragit till med en enda krona och som alltså inte är deras.

”Alla vill rädda världen, men ingen vill hjälpa mamma med disken.”(Douglas Murray).

I USA och Storbritannien har deras föräldrar i många fall tagit stora lån på sina hus för att ge sina barn möjlighet till högre utbildning. Det ligger en enastående paradox i det faktum att så många människor aldrig tidigare i historien har haft det så bra som nu, samtidigt som allt fler anser sig vara offer i det ena eller andra avseendet.

”Woke är ett fullt utvecklat totalitärt perspektiv. Du som vit man kan bara uttala dig om det som du i egenskap av vit man har erfarenhet av. Som svart kvinna likadant. Det är totalförbjudet att försöka representera något annat än sitt eget perspektiv. Män är till exempel inte tillåtna att ha åsikter om aborter, eftersom de saknar livmoder. Den som inte håller med måste tystas” skriver Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i ett inlägg om woke på sin blogg Invandring och mörkläggning.

Inom wokerörelsen råder nu fullt krig om vilka minoritetsintressen som övertrumfar vilka, och vilka som har störst offerstatus. Liknelsen med kivande barn som slåss om vem som ska få mest lördagsgodis känns inte långt borta. Transpersoner – män med penis som hävdar att de är kvinnor och kräver särbehandling som fri tillgång till damtoaletter (eller könsöverskridande toaletter) och speciella pronomina när de omnämns – frontalkolliderar med feminister och andra kvinnor som vill ha damtoaletter och omklädningsrum för sig själva.

Intressekollisionerna avspeglar sig också i sociala medier. Transpersoner anses av techbolagen ha högre skyddsvärde än kvinnor och homosexuella. Hos Google, Facebook, Twitter med flera klassas nu alla former av ifrågasättande av transpersoners status som ”transfobi” och kan resultera i avstängda konton hos techjättarna.

Den brittiske författaren Douglas Murray, som själv är gay, jämför i en intervju med tidningen The Sun’s reporter Simon Edginton kraven från transpersoner med den tidiga gayrörelsen:

”Vi ville bara visa att vi finns och vill leva våra liv som de vi är, utan att kräva att andra människor måste ändra på sina liv för vår skull. Transpersoner däremot kräver att alla andra ska anpassa sig och ändra sig för deras skull. Annars hotar de med att ta livet av sig.”

”Föreställ er att gayrörelsen hade sagt:

Vi är här, vi är queer, och det finns ingenting som heter penisar och vaginor.”

Vad hade reaktionen blivit?

”Den sortens galenskap som grasserar just nu i woke-sammanhang, förnekandet av könsskillnader och annat där biologiska fakta är fullt uppenbara och iakttagbara för vem som helst som har ögon att se med – jag tror inte att de kommer att vinna, och jag tycker synd om dem som försöker” säger Douglas Murray.

”Den galenskap som jag beskriver är konstruerad. Åsikter av den här typen finns inte där av sig själva. Man måste skolas in i en enfald av den här omfattningen, till exempel påståendet att könet är en social konstruktion.”

På YouTube finns flera bra intervjuer med Douglas Murray om wokefenomenet. Bland annat den här om ”White privilege”, det vill säga föreställningen att ljushyade människor åtnjuter särskilda privilegier enbart på grund av sin hudfärg.

Jag ska villigt erkänna att wokerörelsen och talet om ”vitt privilegium” provocerar mig. Det provocerar mig så till den grad att det får bli utgångspunkten för en serie artiklar där jag ställer de vänsterpolitiska trossatserna mot högst vanliga, vita svenskars verklighet.

Vi behöver ett motgift mot de destruktiva irrläror som sprids i Västvärlden. Det motgiftet heter kunskap. Genom att skaffa oss kunskap om det Sverige som ligger nära oss i vår historia och om de människor som levde där – våra förfäder – kan vi lättare genomskåda lögner och propaganda.

Gråt inte! Släktforska! I dag är släktforskning det mest revolutionära man kan ägna sig åt. Det är ett sätt att lära känna din egen historia. Ta reda på om någonting av ”vitt privilegium” gäller för dig och din släkt! Eller är era liv och berättelser något helt annat?

*Min pappas handskrivna fakta om anhöriga i hans släktgren långt tillbaka.*

En liten förhandsinformation:

Fattigsverige ligger inte så långt tillbaka som moderna svenskar gärna vill tro. För hundra år sedan är Sverige fortfarande till stora delar ett brutalt klassamhälle med djupa klyftor mellan rik och fattig, mellan utbildad och outbildad, mellan män och kvinnor.

Många i befolkningen lever i smuts, svält och armod. Vanliga barnsjukdomar skördar tusentals liv. Tuberkulosen härjar i trångboddhetens kyffen och tar både barns och vuxnas liv. Kvinnor dör i barnsäng och köksbordsaborter. Barn som föds utanför äktenskapet kallas ”oäkta”, och oönskade barn mördas i tusental av änglamakerskor, men också av sina egna föräldrar. Alkoholmissbruket dränker landet i sprit och misär.

Vitt privilegium?