När 70-åringar leker Gud och skaffar barn

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

Naturen har en egen lagbok, och det mesta som står i den har en mening. Samtidigt har människan genom vetenskapliga framsteg fått allt större möjligheter att överskrida naturliga fysiska begränsningar.

Ska 70-åringar skaffa barn för att  det är tekniskt möjligt? Genom så kallat surrogatmödraskap kan man hyra en yngre kvinnas livmoder för att bära och föda barnet. En ny serie i SVT visar hur Tommy Söderlind, 75, och hans fru Marie, 73, hyrde en surrogatmamma i USA för att få barn. 

Det blev tvillingar – som efter många orosanmälningar omhändertogs vid tre års ålder av socialtjänsten på grund av stora brister i hemmiljön och i parets föräldraförmåga. Enligt socialtjänsten levde barnen i misär.

Många vill ha barn. Men alla kan inte få det.

När Marie Söderlind, 73, går nedför trappan i parets radhus lyfter hon en fot i taget och håller sig hårt i trappräcket. Sedan sätter hon båda fötterna på samma trappsteg. Ett steg i taget.

Framför allt två kategorier människor går i trappor på det viset: mycket små barn och gamla människor med balansproblem. Maries man Tommy Söderlind, 75, går med kryckor. Lämpliga föräldrar till livliga småbarn? Ja, det tycker de själva.

De strider för att få  tillbaka vårdnaden om de omhändertagna barnen. Tommy Söderlind säger att han är beredd att begå självmord (”bränna upp sig”) för att vinna striden om barnen.

Tommy Söderlind, 75, och Marie Söderlind, 73 år.

Paret har större delen av sina liv prioriterat andra saker än att skaffa barn. De gifte sig i 50-årsåldern, och inte förrän då kom tankarna på att trotsa de biologiska lagarna och skaffa barn. De är för gamla för att adoptera. Med hjälp av Tommys spermier, ett embryo från Indien och en surrogatmamma i USA kunde ett tvillingpar konstrueras.

”Att få barn via surrogat var vår sista chans.”

Det har blivit lättare att leka Gud

Att leka Gud har blivit allt lättare. Allt fler människor vill skaffa barn trots att de biologiska och/eller sociala förutsättningarna, till exempel en partner, saknas. Allt fler vill ändra på sin kropp och sitt utseende. Den som anser sig ha fel kön kan byta genom hormoner och kirurgiska ingrepp. Den som vill se evigt ung ut kan köpa sig ett yngre skal med ansiktslyft och rynkutslätande botox och fillers. Många reser utomlands och gör skönhetsoperationer.

Etiska frågor har ännu inte fått någon framträdande plats i det allmänna lovprisandet och euforin över att kunna leka Gud, och det finns anledning att befara att det kommer att dröja länge innan etiska aspekter släpps fram i debatten. Men de etiska sidorna måste ges utrymme, eftersom det är riskfyllt och kan få katastrofala konsekvenser att ta sig rätten att upphäva naturliga begränsningar för fertilitet, liv och död.

Anna Wallentin avled 2020 efter en rumpförstoring i Turkiet.

Dödsfall har inträffat bland annat i samband med operation för att få större stuss och vid penisförstoring. Svenska Anna Wallentin avled 2020 efter en ”butt lift” (rumpförstoring) i Turkiet. Hon fick andningssvårigheter och dog en vecka efter operationen. Turkisk rättsmedicin har drygt två år senare slagit fast att hon dog av lunginflammation och komplikationer. De konstaterar att operationen har utförts i enlighet med medicinska regler och att ingen vårdpersonal gjort något fel.

Det har blivit populärt att förstora rumpan genom kirurgiska ingrepp.

Alla kan inte få barn

Alla kan inte få barn. Omkring 10-15 procent av befolkningen är ofrivilligt barnlös. Hos kvinnor avtar fertiliteten kraftigt efter 35 års ålder, risken för missfall ökar och chanserna till framgångsrik behandling av ofrivillig barnlöshet minskar. Efter 40–42 år är det oftast mycket svårt för kvinnor att få barn. Män är däremot fertila livet ut.

Det är inte svårt att förstå sorgen och besvikelsen hos människor som vill ha barn men inte kan få det. Men om man i 70-årsåldern inte kan acceptera att det är omöjligt att få barn har man kanske större behov av psykologisk hjälp att bearbeta och sörja detta faktum än att utnyttja vetenskapliga landvinningar för egna behov som drabbar tredje part – barnen. Att möjligheterna finns i teknisk mening är inte samma sak som att de bör användas till varje pris.

Idag finns metoder som gör det möjligt att få barn även om både ägg och spermier planteras i kvinnans livmoder med sjukvårdens hjälp. Sedan 2005 är det möjligt för kvinnor i en lesbisk relation att skaffa barn genom spermiedonation, och sedan 2016 har ensamstående kvinnor rätt att få hjälp till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården.

Att skaffa barn genom surrogatmoder är förbjudet i Sverige. Ändå skaffar fler barnlösa barn via surrogat än genom adoption idag. Avsaknaden av lagreglering gör att de barn som kommer till genom surrogat utomlands, föräldrar och övriga inblandade kastas ut i ett oreglerat juridiskt kaos.

Att skaffa barn genom surrogat är en företeelse som helt saknar regler.

I en ny programserie i SVT, producerad av journalisten Negra Efendic, får vi möta människor som har valt att skaffa barn genom att hyra en annan kvinnas livmoder, så kallad surrogatmoder.

Andra delen sändes i SVT 1 onsdag den 5 juni klockan 2o.

Den tredje och sista delen sänds i SVT 1 onsdag den 12 juni klockan 20.

För barnen finns inga garantier alls

I programtexten står:

”Surrogatagenturerna erbjuder en så kallad barngaranti, där kunderna kan vara helt säkra på att få barn. Men vilka garantier finns för barnen?”

Den sista frågan går att besvara direkt: för barnen finns inga garantier alls.

Det lilla hopp om barnperspektiv i frågan om surrogatmetoden som jag hyste försvann direkt i första programmet, sänt onsdagen den 29 maj.

Var finns barnperspektivet?

Att sätta barn och barns behov i fokus tycks vara fullkomligt omöjligt närhelst barns situation och behov ska belysas. Det spelar liksom ingen roll hur mycket kunskap som finns om barns tidiga utveckling. Den får inte genomslag i verkligheten.

Istället är det som vanligt föräldrarna som har huvudrollen och kan föra sin talan. Det sker som regel ur ett offerperspektiv. Det är så synd om föräldrarna som inte kan få barn. Budbärarna – journalisterna – identifierar sig självklart och oreflekterat med sitt eget vuxenperspektiv.

Ingenstans i historierna om surrogatbarn ser jag ett perspektiv som innebär en acceptans av att alla faktiskt inte kan få barn. Att få barn är ingen mänsklig rättighet.

För att kunna se barns behov måste du våga se in i dig själv

Att kunna se någonting ur ett barnperspektiv, att våga se barns utsatthet, handlar för det första om att förstå barns behov av att knyta an till kärleksfulla och ansvarstagande vuxna som en grundläggande förutsättning för att kunna utvecklas till en trygg och harmonisk människa.

Det gäller också att kunna närma sig det utsatta barnet inuti sig själv och se och känna barnets känslighet och sårbarhet i sitt eget innersta. Långtifrån alla klarar av att öppna sig för ett så djupgående perspektiv, eftersom det kan röra upp smärtsamma minnen och känslor från den egna barndomen. Den smärtan vill de flesta undvika.

Planerar att lämna barnen ifrån sig vid 80

I följande, mycket avslöjande replikskifte blir det tydligt hur Marie och Tommy Söderlind ser på att skaffa barn: ungefär som att skaffa en leksak eller ett kramdjur. Saker som man kan handskas med lite hur som helst utifrån sina egna behov och lämna ifrån sig när det inte är roligt längre.

”Det är klart att vi förstår att vi blir äldre. Vi måste ju lämna över dem (barnen) på något sätt” säger Marie Söderlind.

Programmets producent Negra Efendic invänder:

”Man skaffar inte barn för att lämna över dem!”

”Nej, vi vill ju inte det. Men när vi börjar bli 80, då är det kanske dags att göra det.”

”Är inte det väldigt själviskt?”

”Nej, det tycker jag inte. Man måste se realistiskt på saken. När man börjar komma upp i 80-årsåldern, då kanske det är dags.”

Föräldraskap med inplanerade separationer

Paret Söderlind har alltså skaffat barn utifrån en tidshorisont som är mindre än tio år. Som 70-åringar inser de själva att de inte kommer att klara av föräldrarollen tio år senare och att de därför ”måste lämna över barnen på något sätt”.

I klartext betyder det att de med berått mod redan från början har tänkt utsätta sina barn för planerade separationer. Separationer är enligt all psykologisk kunskap något av det mest skadliga man kan utsätta barn för.

Ingen enda adoptionsmyndighet skulle godkänna ett par som föräldrar på de premisserna. Men surrogatmarknaden är som sagt oreglerad, och paret Söderlind har kunnat agera precis som de velat utan att tänka på barnens behov. Ingen har vågat säga ifrån. Ingen har skyddat dem från den aningslöshet, egoism och brist på omdöme som uppenbart styr deras agerande.

”Hemmet utgör en sanitär olägenhet”

I samband med omhändertagandet av de treåriga tvillingarna framför Socialnämnden bland annat:

”Tommy Söderlind och Marie Söderlind har brister i grundläggande omsorg, då deras hem utgör en sanitär olägenhet. Miljön i hemmet är inte anpassad för barn. Nämnden tvivlar inte på att föräldrarna älskar sina barn, men det rör sig om en mycket allvarlig hemsituation. Barnen X och Y har rätt till en stabil och trygg miljö.

Tommy Söderlind och Marie Söderlind vill ha hjälp med städning, men det är inte en sådan insats som nämnden erbjuder för att stödja föräldraförmågan. En vårdnadshavare bör klara av att städa.

Vidare brister föräldrarna vad gäller X:s och Y:s hygien. Barnen var smutsiga när de omhändertogs. Förskolepersonal har tidigare gjort orosanmälan vad gäller barnens hygien. Det finns även brister vad gäller säkerhet, stabilitet, stimulans, vägledning, gränssättning samt känslomässig tillgänglighet.

X:s och Y:s utveckling har redan skadats, och i deras ålder sker utvecklingen mycket snabbt. Under den tid som de har varit omhändertagna har det skett en mycket positiv utveckling.”

Skadedjur och ingrodd smuts i hemmet

Det har förekommit flera orosanmälningar gällande förhållandena i hemmet bland annat från polisen, som under våren 2020 kontaktades av en hantverkare som varit i familjens bostad och som meddelade att bostaden var en sanitär olägenhet.

Under hösten 2021 gjorde en vaktmästare, som skötte om den fastighet där familjen hade hyrt en lägenhet, en orosanmälan angående att det var smutsigt i familjens hem. Vid hembesök den 1 juli 2022 har hemmiljön beskrivits som mycket smutsig och stökig samt att det rörde sig om ingrodd smuts. Det fanns skadedjur i bostaden.

Bostaden var inte anpassad för barn, och det låg föremål som till exempel sladdar framme. Vidare har förskolan i december 2020 gjort en orosanmälan om att barnen har kommit smutsiga på morgonen och att de har luktat illa.

I läkarintyg, daterade den 15 juli 2022, anges att båda barnen ligger efter i sitt tal och sin motoriska utveckling, vilket sannolikt beror på understimulering.

Surrogat har blivit en oreglerad träskmarknad

Att skaffa barn via surrogat har blivit en oreglerad träskmarknad där pengar och godtycke styr. Ytterst drabbas både barn och föräldrar. Eftersom allt fler svenskar bevisligen skaffar barn på det här sättet är det ett ansvar för svenska politiker att stifta lagar som skyddar i första hand barnen.

Men de politiska partierna är splittrade i frågan om surrogat, skriver SVT Nyheter. Tre av riksdagspartierna är för en legalisering i Sverige, förutsatt att surrogatmodern gör det av ”altruistiska skäl”.

”I och med att det väcker så starka känslor på båda sidor är det svårt att nå någon slags enighet” säger Michael Hellner, professor inom internationell privat- och processrätt.

Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet vill ändra lagen och tillåta surrogatarrangemang i Sverige. Villkoret skulle vara att surrogatmodern ställer upp för att hjälpa andra utan att få betalt.

SD: ”Barn ska inte hanteras som handelsvaror”

På andra sidan står Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. SD vill se ett internationellt förbud mot surrogatarrangemang.

”Vi anser att barn inte ska hanteras som handelsvaror, och kvinnor ska aldrig betraktas som barnfabriker för att producera barn åt barnlösa i mer välbärgade länder” skriver SD.

————————————————————————-

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581

Swift-BIC-kod HANDSESS

Varmt tack för din gåva!