Fallet Tanja. Del 2. Hur kan en mamma göra så mot sitt barn?

Tanja dog i brand, lämnad ensam och inlåst av sin mamma

Tanjas rum efter den dödliga branden den 7 februari 2026.

Tanja, 5 år, dog i en brand. Hon var ensam hemma och inlåst av sin mamma som övernattade hos sin pojkvän. I en tidigare artikel har jag skrivit om hur Tanja systematiskt lämnades ensam hemma av sin 28-åriga mamma.

Enligt polisens förundersökning har mamman lämnat Tanja ensam mer än 600 timmar, med början när flickan var i tvåårsåldern.

När det började brinna i lägenheten den 7 februari kunde inte Tanja ta sig ut eller kalla på hjälp. Hon dog av de giftiga rökgaser hon andades in. Rättegång mot mamman har pågått i Göteborgs tingsrätt 15-25 juni.

Åklagaren yrkar på sex års fängelse för mamman. Det är anstötligt billigt för att systematiskt utsätta sitt barn för sådana risker att barnet dör i en brand.

Så här allvarliga fall av vanvård, misshandel och försummelse av barn väcker alltid starka reaktioner hos allmänheten, i synnerhet om barnet har avlidit till följd av vanskötseln och/eller våldet. Varje gång det händer är frågorna desamma:

Hur kan föräldrar bete sig så grymt mot sitt eget barn?

Hur kan de medvetet tortera, skada och till och med döda sitt barn?

Ett svar är att det inte görs någon prövning av föräldraförmåga när en spermie befruktar ett ägg.

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för ditt stöd!

Fortsätt läsa ”Fallet Tanja. Del 2. Hur kan en mamma göra så mot sitt barn?”

När 70-åringar leker Gud och skaffar barn

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Naturen har en egen lagbok, och det mesta som står i den har en mening. Samtidigt har människan genom vetenskapliga framsteg fått allt större möjligheter att överskrida naturliga fysiska begränsningar.

Ska 70-åringar skaffa barn för att det är tekniskt möjligt? Genom så kallat surrogatmödraskap kan man hyra en yngre kvinnas livmoder för att bära och föda barnet. En ny serie i SVT visar hur Tommy Söderlind, 75, och hans fru Marie, 73, hyrde en surrogatmamma i USA för att få barn.

Det blev tvillingar – som efter många orosanmälningar omhändertogs vid tre års ålder av socialtjänsten på grund av stora brister i hemmiljön och i parets föräldraförmåga. Enligt socialtjänsten levde barnen i misär.

*Många vill ha barn. Men alla kan inte få det.*

När Marie Söderlind, 73, går nedför trappan i parets radhus lyfter hon en fot i taget och håller sig hårt i trappräcket. Sedan sätter hon båda fötterna på samma trappsteg. Ett steg i taget.

Framför allt två kategorier människor går i trappor på det viset: mycket små barn och gamla människor med balansproblem. Maries man Tommy Söderlind, 75, går med kryckor. Lämpliga föräldrar till livliga småbarn? Ja, det tycker de själva.

De strider för att få tillbaka vårdnaden om de omhändertagna barnen. Tommy Söderlind säger att han är beredd att begå självmord (”bränna upp sig”) för att vinna striden om barnen.

*Tommy Söderlind, 75, och Marie Söderlind, 73 år.*

Fortsätt läsa ”När 70-åringar leker Gud och skaffar barn”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige.

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten

Familjepolitik är kärnan. Om man vill förändra ett samhälle i grunden bör man börja med att splittra den minsta beståndsdelen, familjen.

Den 1 april 2016 blev den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från det datumet kan ensamstående kvinnor skaffa barn med staten, utan att blanda in en man. Staten övertar mannens roll som befruktare och tar dessutom det ekonomiska ansvaret för barnets försörjning.

I Sverige har vi säkra preventivmedel sedan mitten av 1960-talet och fri abort från 1975. Mot den bakgrunden ger lagändringen 2016 om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning i praktiken kvinnan hela makten över reproduktionen.

Men inte bara kvinnan. Pappa staten tar på sig den bortvalde faderns roll. Mannen/fadern behövs inte längre. Det är en totalt omvälvande samhällsförändring – som har debatterats förvånansvärt lite. Frågan hanteras som en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor, inte utifrån barnets rätt till en far och en mor.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten”

Podd: Rätten till sin kropp. Tre berättelser.

1. Sökandet efter ett bortadopterat barn.

Det är tidigt 1950-tal. Hon är några och 20 år gammal. Hennes föräldrar har gett henne det ståtliga namnet Helena Eleonora, men hon kallas aldrig något annat än Lillan. Hon är förlovad men har varit otrogen, och nu är hon gravid.

Fortsätt läsa ”Podd: Rätten till sin kropp. Tre berättelser.”

Rätten till sin kropp. Tre kvinnor. Tre berättelser.

1. Sökandet efter ett bortadopterat barn.

Hon är bonddotter från en liten by på den jämtländska landsbygden, yngst av fem barn. Hon har flyttat till Östersund för att få jobb. För att hon vill komma hemifrån, för att hon vill vara fri, för att staden erbjuder så många fler möjligheter än den lilla byn.

Fortsätt läsa ”Rätten till sin kropp. Tre kvinnor. Tre berättelser.”