Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för traktens kulturutbud för oss som bor långt från Kungliga Operan, Konserthuset och Berwaldhallen – men ändå betalar för deras verksamhet.

Den ena är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Gammelgarns bygdegård.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), är ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården”

Demografi till döds – instängda med våldsbrottsligheten

Det finns inga enkla sätt att stoppa den gängrelaterade grova våldsbrottslighet som härjar i Sverige och är en av de största frågorna i valet.

Så gott som dagligen skjuts människor ihjäl i kallblodiga avrättningar. Adekvata och nödvändiga åtgärder för att minska gängvåldet förutsätter mycket långtgående politiska beslut som inga sittande politiker hittills visar några tecken på att ens överväga. Generellt verkar de inte ens ha förstått problemets allvar. 

Oavsett vilka kortsiktiga åtgärder politikerna tar till är vi instängda i vårt land med en kraftigt ökande våldskriminalitet. Orsaken är det folkutbyte som genomförs sedan decennier och som har accelererat i raketfart de senaste 20 åren.

På grund av den extrema invandringspolitiken har våldsbrottsligheten blivit en perpeetum mobile, en självgående evighetsmaskin. Stora delar av skadan är irreparabel. (Per Gudmundson i Bulletin).

Fortsätt läsa ”Demografi till döds – instängda med våldsbrottsligheten”

Åtskillnadsverket

I det statliga Åtskillnadsverket vid den stålblanka citygatan visste alla, från den av erfarenhet ärrade generaldirektören till den allra yngsta receptionisten, att det var det bedrägliga lugnet före stormen som nu bredde ut sig. Verket stod sannerligen inför enorma utmaningar.

Under en följd av år hade Åtskillnadsverket gjort allt som stod i dess makt för att fullgöra den uppgift som klargjordes redan i Verkets namn, nämligen att hålla människor åtskilda och på alla sätt förhindra mänsklig samvaro, i synnerhet byggandet av personliga relationer. I Verkets avsiktsförklaring stod tydligt angivet att mänsklig samvaro utgör roten till allt ont och kan sätta mycket stora värden på spel, eftersom samvaro utgör grunden för människors möjligheter att hamna i samtal som kan väcka oönskade tankar och idéer av samhällsomstörtande karaktär till liv. Alla former av mänsklig kommunikation och idéutbyte måste därför bekämpas såsom samhällsfarliga.

Fortsätt läsa ”Åtskillnadsverket”

Tio års arbete i alternativmedia: En ringmur av tystnad

För tio år sedan bytte jag sida. I 25 år arbetade jag som journalist i dagspress, därav 22 år på Dagens Nyheter. Efter pensioneringen började jag skriva i alternativmedia. Halva min vänkrets sade upp sig. Fortfarande har många inte kunnat förlåta mig för sidbytet. Jag omges av en ringmur av tystnad.

Det finns en ringmur av tystnad som delar och splittrar debattörer i olika nivåer av ”godkända” och ”icke godkända”. 
Bilden av Visby ringmur kommer från Riksantikvarieämbetet.

Har det varit någon mening med de tio årens arbete? Går vår typ av civilisation att rädda? Allt jag skriver omges fortfarande av en ringmur av tystnad, även i alternativmedia.

Nej, jag ångrar ingenting.

Fortsätt läsa ”Tio års arbete i alternativmedia: En ringmur av tystnad”