Teknikindustrin gör dig beroende – utnyttjar hur din hjärna fungerar

Det här är en bild av din hjärna. Det lilla blå området i hjärnan kallas Ventrala tegmentområdet, VTA. Området har en nyckelroll i hjärnans belöningssystem som får oss att göra vissa saker och avstå från andra.

Det är aktiviteten i VTA i kombination med indoktrinering och social press som får oss att älska våra mobiltelefoner och tro:

1. att de är ofarliga för vår hälsa

och

2. att vi inte klarar oss utan dem.

Du älskar din mobil och skulle inte klara dig utan den. Tror du. Den upplevelsen är du inte ensam om. Mellan 6 och 7 MILJARDER mobiltelefoner är i bruk i världen. Det innebär i stort sett en mobiltelefon per jordinvånare, från minsta bebis till 100 plus.

Bebisar och 100-plussare brukar – än så länge – inte ha mobiltelefoner. Ekonomiska faktorer är också förknippade med mobiltelefoninnehav, om än inte i så hög utsträckning som man skulle kunna tro. Alltså kan vi utgå ifrån att många individer har två mobiltelefoner eller fler. Och många har gjort sig beroende av dem.

Hjärnans belöningssystem styr oss i allmänhet mer än vi är medvetna om. Det gäller även i vårt förhållande till mobiltelefoner och annan teknik. Genom att utnyttja belöningssystemen i din hjärna har telekomindustrin och du själv i samverkan gjort dig beroende av en teknik som gör det möjligt och eftersträvansvärt att alltid vara uppkopplad – alltid ”med”, alltid tillgänglig, alltid nåbar.

Förutom att du ger upp din frihet och ditt behov av ostördhet när du samtycker till att alltid vara tillgänglig riskerar ett teknikberoende dessutom att avtrubba dina sinnen och till exempel göra dig okritisk och icke ifrågasättande till teknisk innovation vars hälsorisker är okända.

Media är lierade med telekomindustrin och tar absolut inget ansvar för att kritiskt granska den och förmedla faktabaserad och korrekt information till allmänheten. Se det här fullkomligt aningslösa inslaget från mobilmässan i Barcelona i SVT Morgonstudion (39 minuter in i sändningen) och häpna! Det är anstötligt skamlös och ansvarslös statlig propaganda som vräks över tittarna.

Den ogenerade reklam som SVT gör här för 5G och mobiler med vikbara skärmar är värd många miljoner för telekomindustrin. De behöver inte betala ett öre i annonskostnader när SVT:s nyttiga idioter gör jobbet gratis åt dem.

Avsikten är uppenbar: vi ska kritiklöst välkomna den oprövade 5G-teknikens intensiva, pulserande mikrovågsstrålning och inte ställa besvärliga frågor om hur den påverkar vår hälsa.

Om du stora delar av dygnet är upptagen av att SMS:a och surfa i din mobil riskerar du att inte ha så mycket tid och energi över för att upptäcka och ta ställning till djupgående samhällsförändringar som kan drabba dig, till exempel hårdlanseringen av 5G. Följden kan bli att du helt enkelt missar dem och blir en lättmanipulerad nyttig idiot, politikernas lydiga redskap.

Det är samma mekanismer som styr beroendet av alkohol, spelberoende och andra droger som aktiveras i hjärnan när du är beroende av modern teknik: hjärnans belöningssystem skickar ut upplevelser av lust och välbefinnande via signalsubstansen dopamin,  som insöndras från binjurarna till blodet och riktar in sig på målcellernas dopaminreceptorer i olika organ, bland annat hjärtat, njurarna och lungartärer.

När din mobiltelefon ringer påverkar dopaminet inte i första hand upplevelsen i sig. Visst, du blir glad när du får ett samtal från någon som du tycker om, men dopaminet påverkar framför allt viljan till lust och njutning, får dig att bete dig så att du aktivt söker fler behagliga upplevelser, till exempel genom att vara medlem på Facebook och räkna alla ”gilla” du får.

Varje ”gilla” utlöser dopamin som ger en lustupplevelse, och du vill ha fler och fler. Varje mobilsamtal känns också bra, för det betyder att du är önskvärd och efterfrågad. En som räknas. En som behövs. Och du vill ju må bra.

Det är i princip samma process i samma delar av hjärnan som kan triggas igång av alkohol, kokain, amfetamin eller andra droger. Det område i hjärnan som är aktivt i belöningssystemet är VTA, ventrala tegmentområdet, en liten del av mellanhjärnan.

Den grundläggande psykologiska mekanism som driver oss i allmänhet och även i förhållande till teknisk innovation är att vi är flockdjur. Vår flockinstinkt har fått oss att så gott som mangrant och på bara några årtionden skaffa mobiltelefoner.  Vi vill vara som alla andra, omslutas av flocken, känna tillhörighet.

Vi säger oss att användandet av mobiltelefon, anträffbarhet med mera framför allt innebär stora praktiska fördelar. Implicit innebär det antagandet att det inte är möjligt att leva utan mobiltelefon. Det stämmer inte. Det är säkert sant för många, men vanans makt är stor, och människor drivs också i hög utsträckning av psykologiska behov.

Det är naturligtvis enklare att säga ”Ja, jag måste ju vara anträffbar för jobbet/mina barn/mina föräldrar, så jag måste ha mobiltelefon” än att säga ”Jag är i stort behov av bekräftelse”.

Vi vill hänga med, inte hamna på efterkälken eller utanför flocken. I vårt DNA bär vi sedan årmiljoner på den nedärvda insikten att uteslutning ur flocken är ett för människan potentiellt livshotande tillstånd. Fruktan för att hamna utanför är djupt rotad hos de flesta och styr vårt agerande mer än vi kanske är medvetna om.

När mobiltelefonen ringer tillfredsställs vårt behov av att bli ihågkomna. Vi är inte bortglömda och övergivna. Vi blir bekräftade i att vi är ”med”, vi är delaktiga i en gemenskap. Även den – utifrån sett – till synes ensammaste människan ingår i en gemenskap.

När du får mobilsamtal i offentliga miljöer – på bussen, i tunnelbanan, i bankomatkön, i kassakön i en butik – sker bekräftelsen inför publik, vilket mångdubblar dess värde. Nu är det inte bara du som upplever att du är ihågkommen och eftersökt. Många andra blir informerade om att du är en så viktig person att du inte kan tänka dig att stänga av din mobiltelefon av hänsyn till dem.

När vi samtycker till att alltid vara tillgängliga vet vi att det har ett pris, till exempel stress. Men vi visar att vi är beredda att betala det priset för att få vara med i flocken, leva upp till andras förväntningar och få bekräftelse på att vi betyder något.

En annan instinkt som tickar in i sammanhanget och som ligger djupt hos människan är tävlingsinstinkten. När mobiltelefonen lanserades blev den omedelbart en fråga om status, och så är det fortfarande. Med märket och årsmodellen på din mobil markerar du vem du är och din plats på statusstegen. Här gör sig viktiga behov gällande:

• Du vill vara först med det senaste.
• Du vill visa att du har råd.
• Du vill visa att du hänger med i den tekniska utvecklingens allra senaste turer. Knappt har du läst om en ny modell förrän du köper den.

Om du är ärlig och känner dig själv erkänner du att du har blivit beroende när du får svårt att vara utan din mobil och får abstinenssymtom när du ändå måste. Samma sorts beroende kan naturligtvis skapas av datorer. Skillnaden är att en mobil är en liten manick som går att stoppa i fickan (men gör inte det, det finns misstankar om samband med infertilitet, missfall med mera). Datorn stoppar man inte i fickan, åtminstone inte än så länge.

I alla samhällen och vid alla tidpunkter har det funnits en medvetenhet hos de styrande om psykologiska mekanismer som styr människan och som makthavarna kan utnyttja och spela på som om de vore tangenter på ett piano. I antikens Rom visste man naturligtvis ingenting om dopamin och hjärnans ventrala tegmentområde.

Men härskare har i alla tider vetat hur de ska få människor att göra som eliten vill. Det gäller att rikta sig till de omedvetna impulser och behov som vi alla bär på och trigga igång dem. Både behovet av flocktillhörighet, auktoritetstro och tävlingsinstinkt är mycket användbara när man vill få en population att bete sig på önskat sätt. Om mekanismerna framkallas i stor skala och det uppstår masseffekter kan praktiskt taget vad som helst hända.

I vår tid har vi något som antikens greker och romare inte hade – en hel reklamindustri som lever på att skapa behov hos människor och få dem att tillgodose de behoven på lönsammast möjliga sätt. De har verkligen lyckats.

Andelen hushåll med dator har mer än trefaldigats på 20 år. 95 procent av alla svenskar över 12 år har idag tillgång till internet i hemmet. 98 procent av Sveriges befolkning har en mobiltelefon, och 85 procent av befolkningen har en smart mobil.

41 procent av 8-åringar i Sverige har tillgång till egen mobiltelefon. När barnen är nio år gamla har närmare 71 procent av dem tillgång till egen mobiltelefon. Det är skrämmande siffror med tanke på barns större känslighet och att hälsoriskerna ännu inte är tillräckligt utredda.

När telekomindustrin började utveckla mobiltelefoner var de väl medvetna om att de hade frambragt en veritabel guldkalv. Nu gällde det bara att trycka på de rätta känsloknapparna för att få miljoner människor att inse att de inte skulle kunna leva utan en mobiltelefon och göra dem beredda att betala vad det kostade.

Sedan dess har telekomindustrin varit en framgångssaga utan like. Den ena innovativa finessen efter den andra har fått människor att ständigt köpa upp sig på nya modeller.

För ett år sedan rapporterades för första gången en minskning av antalet sålda smarta telefoner. Händelsen betecknades som historisk efter en obruten uppgång i många år. Försäljningen globalt backade med 5,6 procent jämfört med samma period året innan. Båda jättarna Samsung och Apple och mindre mobiltillverkare sjönk.

Totalt såldes 407,8 miljoner smarta telefoner under sista kvartalet 2017, en nedgång med 5,6 procent jämfört med samma period året innan.

Det handlar alltså om gigantiska ekonomiska intressen i telekomindustrin, och de intressena adopteras av hela samhällsmaskineriet med politiker, myndigheter, media och reklamindustri i spetsen. De gör dem till sina och överför dem på dig.

Du är den svagaste länken i kedjan. Du är målet. Det är du som i dig ska inkorporera att en mobiltelefon är ett absolut villkor för din existens.

Hur villigt redskap för propagandan vill du vara?

I en artikel på Det goda samhället skriver Maciej Dobrzynski om hur kommunismen med olika totalitära metoder försökte och fortfarande försöker skapa en ny sorts människa.

”Makten satte in massiva ideologiska tvångsinsatser på dagis, i skolan, på arbetsplatser, man använde propaganda i böcker, filmer, tidskrifter och TV. De som var tröga att forma skickades till uppfostringsanstalter och omskolningsläger. De som inte gick att forma alls förintades i Stalins, Maos och PolPots massavrättningar.”

Resultatet av experimentet blev ett Frankensteins monster: Homo sovieticus som blint accepterade makten och tog sig fram i livet med hjälp av medlöperi, konformism, cynism och inte minst stora mängder vodka.

Maciej Dobrzynski drar paralleller med dagens Sverige och skriver att det kommunistiska experimentet inte är slut. Det pågår för fullt i Nordkorea, Kuba och Venezuela och ”en unik version av detta experiment, vågar jag hävda, pågår också i Sverige i dag. Här formar makten med hjälp av Värdegrunden en egen Homo suedicus.”

På vilket sätt är den här jämförelsen relevant när det gäller utvecklingen inom datoriserad kommunikation i Sverige? Jag ser en gemensam faktor och en skillnad. Båda är viktiga.

Den gemensamma faktorn först. I Sverige dyrkas moderniteten med entusiastisk glöd. Det moderna ses med omedelbar automatik som något oerhört positivt och eftersträvansvärt, utan att innebörden i moderniteten analyseras. (Se SVT-klippet här ovanför!) Modernitetens absoluta värde får på inga villkor ifrågasättas. Om någonting är nytt är det bra bara för att det är nytt.

Att ”hänga med” är en oomtvistlig dygd, ja ett påbud. På motsvarande sätt är det starkt förknippat med förakt och negativitet att föredra det gamla och välkända, att inte falla pladask för moderniteten utan till och med djärvas ifrågasätta dess påstådda fördelar. Det absolut värsta man kan vara i Sverige i dag, näst efter ”rasist”, är en bakåtsträvare.

Den gemensamma kraften i det totalitära samhälle som Maciej Dobrzynski beskriver och dagens Sverige är rädslan. Om jag ska ranka en psykologisk faktor som utövar överlägset stor makt i vårt land väljer jag rädslan. Det är rädslan som styr det politiska klimatet, den allmänna debatten, det är rädsla som ligger bakom den utbredda, plågsamma politiska korrektheten, det är rädsla som ligger bakom mobbingen av Sverigedemokraterna.

Rädslan styr ända ner på familjenivå. Familjemedlemmar vågar inte tala med varandra, de till och med bryter kontakten med varandra av politiska skäl. Människor vågar inte säga vad de tycker av rädsla för att förlora sina jobb, sin familj, sina vänner. Att kastas ut ur flocken.

Tydligast ser vi den här rädslan när det handlar om invandringspolitiken. Makteliten håller sig med vapen som har varit pålitliga och effektiva i flera decennier men som nu håller på att förlora sin kraft. Jag tänker på rasistkortet och den så kallade värdegrunden.

Den rädsla sådana begrepp väcker är förödande. För de är vapen med makt att döda. Och människor håller hellre tyst än ställer sig inom skotthåll, för människor vill leva.

När det gäller modern teknik finns en rädsla som i dignitet tävlar med rasistkortet och värdegrunden. De flesta vet att man kan bli sjuk av den moderna tekniken. Men de flesta vet också att det bara är tillåtet att se fördelarna. Om man ifrågasätter tekniken ur hälsosynpunkt och hänvisar till forskningsrapporter om maligna hjärntumörer, kraftigt ökad prostatacancer och halverad manlig fertilitet, då utmanar man mäktiga krafter. Det spelar ingen roll att det är fakta.

Även för detta har motståndarmobben myntat en skamstämpel: ”foliehatt”. Det vill säga: de identifierar sig med telekomindustrins partiska intressen, övertar dem okritiskt och stämplar människor som skadats av tekniken som psykiskt sjuka.

Så ser en av dagens häxprocesser ut. De som dyrkar modern teknik vägrar ta in att den också kan skada och anser sig därför ha rätt att psyksjukförklara och stigmatisera dem som har skadats.

Därför kan telekomindustrin, ostörd av frågor och protester, fortsätta experimentera med din och andras hälsa och inkassera mångmiljardvinster på att göra dig beroende av deras produkter.

Och skillnaden mellan totalitära kommunistvälden och Sverige? Skillnaden är inte så stor, men den finns. I totalitära stater är invånarna tvingade att tro på den kommunistiska ideologin och uppfylla dess påbud. Straff utmäts för dem som inte lyder.

I Sverige underkastar sig befolkningen totalitära påbud på samma sätt. Det sker genom likriktning och hjärntvätt. Skillnaden är att svenskar i allmänhet tror så mycket på maktens propaganda att de tror att de gör det av egen fri vilja. 

————————————————————————–

Detta är den nionde artikeln om 5G och trådlös teknik.

Tidigare artiklar:

Del 1.

5G: Ett experiment med outredda hälsorisker gör oss alla till försökskaniner

Del 2.
I experimentkommunen Umeå blir försökskaninerna barn, sjuka och gamla

Del 3.
Röster om 5G: ”Wake the hell up!”

Del 4.
5G – en brutalisering av vårt gemensamma luftrum

Del 5.
”Regeringens ansvar att informera om strålning – en utbyggnad av 5G-nätet måste stoppas”

Del 6.

Allvarliga varningssignaler: kraftig ökning av hjärntumörer

Del 7.

Allvarliga varningssignaler II: Varför sjunker fertiliteten dramatiskt i Väst?

Del 8.

Politiker bryter mot lagen för att tvinga på Umeåborna 5G

 

——————————————————————————————-

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!