Föräldrar har laglig rätt att av religiösa skäl låta operera bort en fungerande del av kroppen på sina söner. I islam och judendom uppges bortskuren förhud vara tecknet på en pakt med Gud.
Men laglig rätt är inte detsamma som moralisk rätt. I dag finns en helt annan medvetenhet om barnets perspektiv än för några tusen år sedan.
Inom judendomen ska omskärelse ske på pojkbebisens åttonde dag. Centerpartiets stämma beslutade nyligen att Centerpartiet ska verka för att omskärelse av pojkar som inte sker av medicinska skäl ska förbjudas i Sverige.
Det var ett beslut som gick rakt emot partiledningens vilja. Inom samtliga partier är man nämligen skräckslagen vid tanken på att stöta sig med två stora väljargrupper, judar och muslimer.
”Omskärelse är grunden för två världsreligioner. Ett förbud kommer att tolkas som att vi går emot dessa folkgrupper som redan har det svårt och att vi är emot judendom och islam” sa Anders W Jonsson, vice partiledare.
Den som orkar höra partiledaren Annie Lööf aggressivt gå till angrepp mot den egna partistämmans beslut kan göra det i Ekots Lördagsintervju.
Debatten om omskärelse kommer och går i vågor. En enkel sammanfattning är att den speglar samhällets kultur- och mognadsnivå. Uråldriga religiösa föreställningar möter modern kunskap inom medicin och barnpsykologi.
En sak har slagit mig när jag under många år har följt de här debattskoven. De huvudsakliga aktörerna (judar och muslimer) har ytterst sällan ett genomtänkt barnperspektiv. De fokuserar sina krav och ståndpunkter utifrån föräldraperspektivet och det kulturella/religiösa perspektivet och verkar inte ens vara medvetna om sin bias.
Barnet ses inte i sin egen rätt. Barnet är föräldrarnas ägodel. Men lite längre än så har vi faktiskt kommit i Sverige. Jag går igenom och granskar några av argumenten.
I nio månader är barnet en del av moderns kropp
I nio månader är modern och barnet samma kropp.
När barnet föds blir det en egen individ och kommer alltid att vara det.
Detta är absolut grundläggande i all diskussion om barn.
Den nya individen har egna rättigheter men ännu inga skyldigheter.
Barnets rätt till religionsfrihet
Alla människor som bor i Sverige har rätt till religionsfrihet. Vi har även rätt till frihet från religion.
Föräldrars religionsfrihet innebär att de har rätt att välja sin religion.
Föräldrars religionsfrihet innebär inte att de har rätt att tvinga sin religionstillhörighet på barnet.
Barnet är inte en förlängning av vuxna eller vuxnas ägodel. Barn har rätt till sin egen religionsfrihet.
Barnets rätt till kroppslig integritet
Barnets kropp tillhör barnet. Barnet har rätt till kroppslig integritet.
Föräldrars religionsfrihet innebär inte att de i namn av religion har rätt att utföra handlingar som påtvingar barnet kroppslig eller psykisk skada.
Gamla religiösa traditioner ska granskas kritiskt
Att en sed vilar på gammal religiös tro och tradition är i sig inget skäl att fortsätta utöva den. Genom historien och med ökad upplysning har vi frigjort oss från mängder av seder med eller utan ursprung i religion. I dag är det till exempel i lag förbjudet att slå barn, att gifta sig med minderåriga, utöva dödsstraff eller ha könsumgänge med djur.
Gamla religiösa traditioner ska som allt annat kunna granskas kritiskt och prövas mot modern kunskap och civilisationsnivå, i synnerhet om de utsätter svagare individer för smärta och skada.
Barnets utsatthet
Små barn kan inte byta blöjor på sig själva eller skaffa sig mat. Människobarnet har en ovanligt lång socialisationsprocess, omkring 20 år. Så lång tid tar det för ett barn att utveckla autonomi. Under den tiden är barnet för sin utveckling och överlevnad helt beroende av sina föräldrar eller andra vuxna.
Barnets oförmåga att klara sig själv innebär inte att vuxna har rätt att göra vad som helst med barnet. Barnet ska respekteras som egen individ och i sin egen rätt.
Föräldrarna är de som barnet är som mest utlämnat till och litar mest på. I samspelet med föräldrarna utvecklar barnet sin tillit, eller brist på tillit.
Om föräldrar medvetet utsätter sitt barn för fysisk och/eller psykisk skada är det ett svek mot barnet. Även ett mycket litet barn upplever smärta men har inget annat sätt att meddela sig på än att skrika. Smärtsamma upplevelser på preverbal nivå, innan barnet har fått ett språk, drabbar barnet svårare än när det har erövrat ett språk att uttrycka sig på. Språket ger större möjlighet till bearbetning.
Den som utnyttjar barnets utsatthet och utan medicinska skäl berövar barnet en frisk del av kroppen tillfogar barnet en kränkning. Omskärelse är inte bara smärta just när ingreppet görs. Ingreppet är definitivt. Pojken/mannen lever med följderna hela livet.
Sveket är särskilt stort om föräldrarna utför det med medvetande om att de skadar sitt barn.
Sveket är också särskilt stort just för att föräldrarna är de personer som barnet litar mest på och är helt beroende av för sin existens.
Om barnet utsätts för smärta behöver det tröst och möjlighet att förstå och bearbeta det som hänt.
Om föräldrar medvetet tillfogar sitt barn smärta kan barnet inte förstå orsaken. Barnet behöver fråga ”Varför?” och få ärliga svar. Om barnet inte får svar på sina frågor, och föräldrarna förnekar eller förringar barnets smärta, kan barnet kapsla in den smärtsamma upplevelsen i sitt psyke. Där lever den vidare som ett trauma. Smärtan isoleras från medvetandet och blir ett inre sår som inte är tillgängligt för bearbetning. Upplevelsen förträngs och rationaliseras och kan till och med idealiseras.
Men smärtan finns kvar och kan komma att styra individen på ett irrationellt, omedvetet sätt.
Den omskurna penisen som identitetsmarkör
Av alla argument för omskärelse är detta det fånigaste. En identitetsmarkör är i allmänhet någonting som man är eller bär väl synligt för att informera omgivningen om vem man är.
En penis bärs däremot oftast dold i kalsongerna och visas bara i intima sammanhang, inför hustru eller andra sexpartners.
En penis, vare sig den är omskuren eller inte, är knappast det första man visar andra män för att presentera sig och visa sin identitet – om man inte är nudist eller badar bastu.
Omskärelse försvårar onani
Ett av de icke uttalade skälen till omskärelse av pojkar är att den gör det svårare att onanera. Pojkar och vuxna män berövas möjligheten till sexuell njutning. Den sexuella lusten hänvisas till äktenskapet. Moral, kultur och demografi (att utöka den egna folkkategorin så mycket som möjligt) går hand i hand.
”Gud skapade människan till sin avbild”
”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.” (Första Mosebok, Gamla testamentet).
Om Gud skapade människan till sin avbild – varför ska avbilden då korrigeras med att skära bort en del av kroppen? Den är ju perfekt.
Varför skapade Gud en del av kroppen som muslimer och judar anser är överflödig och måste avlägsnas? Varför anser sig judar och muslimer ha rätt att inkräkta på Guds skapelse?
Vänta tills barnet kan fatta sitt eget beslut
För mig är det obegripligt att muslimer och judar anser det nödvändigt att skära i sina söner av religiösa skäl, men det beror antagligen på mitt kulturella utanförskap.
Men om de här grupperna inte förmår kritiskt granska en gammal religiös sedvänja och ompröva den med det förnuft de sannolikt besitter har jag ett enkelt förslag: vänta med omskärelsen tills barnet blir 18 år och själv kan fatta beslut om sin förhud.
Då försvinner den hårdaste kritiken mot ingreppet, nämligen att det utförs på små försvarslösa pojkbebisar. Artonåringar är rättskapabla och kan fatta egna beslut. Risken är förstås att det religiöst betingade karvandet avtar eller upphör helt om pojkar får bestämma själva.
Omskäraren Maynard Gerber har beskrivit vad en omskärelse av en liten pojke egentligen innebär. I en intervju i Svenska Dagbladet sa han så här, apropå hur det skulle bli ifall vi hade en åldersgräns på 18 år för omskärelse:
”Vuxna män skulle välja att inte göra det, det gör ju ont. Då tror jag traditionen skulle dö ut.”
Inte ens en professionell omskärare verkar alltså tro att en tradition som vilar på tvång och övergrepp på små försvarslösa barn har en chans att leva vidare om vuxna män själva får bestämma om de vill utsätta sig för ingreppet.
Det är tänkvärt.
LÄS OCKSÅ
Fredrik Idevall, omskuren,
Ellis Wohlner, omskuren med judisk bakgrund:
”Provocerande att påstå att omskärelse ”inte gör någon skada”
Debattartikel i Aftonbladet den 20 oktober 2019.
Som omskurna har vi egen erfarenhet och blir mycket provocerade av alla påståenden om att stympningen är ett mindre och ofarligt ingrepp, skriver Fredrik Idevall och Ellis Wohlner.
Sedan centerpartiets beslut om omskärelse har åter frågan om könsneutral stympningslagstiftning kommit i hetluften (ett beslut som Annie Lööf tänker strunta i, trots att det demokratiskt antogs och dessutom är helt i linje med hennes riksdagsmotion 2007).
I den senaste tidens debatt har redan många argument både för och emot stympning lyfts fram. Men i de flesta fall har debatten skett mellan personer som saknar egen erfarenhet av att leva med en stympad penis. Vi, som båda är omskurna, vill därför presentera vår syn på att leva med en stympad penis.
Vi har helt olika bakgrund och olika skäl till att vara omskurna. Skälet till att Ellis är omskuren är hans judiska och amerikanska bakgrund. I många decennier i USA blev i princip alla på sjukhus nyfödda pojkar, oavsett föräldrarnas tro, omskurna.
Den amerikanska ”traditionen” har egentligen sin grund i moralism – det ska vara svårare att onanera. Hälsoargumenten har tillkommit i efterhand.
Ingreppet i Fredriks fall gjordes i tioårsåldern av medicinska skäl, en för trång förhud gjorde det svårt att ta fram ollonet. Sannolikt skulle erektion vara smärtsamt.
Trots våra olika bakgrunder har vi båda engagerat oss mot omskärelse av småpojkar som inte har medicinska skäl och vi förtjänar, som omskurna, att bli lyssnade på. Vi reagerar inte minst starkt på de svepande och helt ogrundade påståendena att lite stympning får man väl stå ut med om ens föräldrar i välmening eller av obetänksam tradition valt att stympa sitt barn. Ingreppet är ju så litet och det gör ingen skada.
Men om de som framför dessa argument ägnat så lite som en minut att googla, så hade de fått fram oräkneliga exempel på skador. Många med livslånga och allvarliga men.
(…)
Även utan några oönskade följder anser vi det principiellt fel att skära i barn ty det strider både mot barnets rätt till kroppslig integritet och religionsfrihet.
Läs fortsättningen i Aftonbladet.
LÄS OCKSÅ
Gunnar Göthberg, pensionerad barnkirurg, Drottning Silvias Barnsjukhus, vetenskaplig sekreterare inom Etikprövningsmyndigheten, i Göteborgs-Posten:
Kvinnlig omskärelse är med rätta förbjuden. Att ta bort förhuden på en liten pojke är dock inte riskfritt. Här har återkommande skett dödsfall. Omskärelseingrepp som genomförts på privat mottagning, likaväl som tidigare inom sjukvården, kompliceras ibland av blödning eller infektion. Detta möter man återkommande inom sjukvårdens akutmottagningar i Sverige. Bland omskurna män finns också de som lider svårt av detta. Jag har mött män som utsätter sig för plågsamma procedurer för att genom töjning försöka återställa sin förhud.
Det är inte att inskränka religionsfriheten om man kräver att beslut om omskärelse hänvisas till den enskilde pojken/mannen när denne blivit mogen att själv ta beslut. Det förhindrar däremot de vuxnas möjlighet att för alltid stympa sin pojke med att förhuden blivit borttagen.
Uppskattade du den här artikeln? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 