November är månaden som ingen älskar men alla måste ta sig igenom. November är den månad då mörkret och kylan kryper tätt inpå oss för att stanna tills de har avslutat sitt ärende.

Det är månaden då träden klär av sig sina sista löv och avtecknar sig med grafisk svärta mot himlen.

November är en osofistikerad månad. November fjäskar inte.

Och kanske är det så november visar sitt berättigande: att det är fullt möjligt att vara sig själv och inte försöka låtsas att man är någon annan.

”Just det att himlen är så grå

får marken själv att börja lysa” 

skriver poeten och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer (1931-2015).  

I den här podden funderar jag kring begreppen identitet och rötter, vår outrotliga svenska historia och vad det är att vara svensk.

Sverige torde vara det enda land på jorden där ursprungsbefolkningen inte får hävda rätten till sitt ursprung, sin nationella identitet och till sitt land.

Vi är våra rötter. De är den äkta kärnan i oss. Ur våra rötter och vårt ursprung grundar vi vår identitet.

 

Fortsätt läsa ”November: Tankar om rätten till vårt land och vårt ursprung”