Vetenskapen som tidsandans fånge och hora

Nikolaus Kopernikus (1473-1543), Giordano Bruno (1548-1600), Galileo Galilei (1564-1642), Isaac Newton (1642-1727) och Albert Einstein (1879-1955) var alla framstående vetenskapsmän som kom med något nytt och revolutionerande. Men deras rön emottogs inte med öppna armar av samtiden. Istället motarbetades flera av dem och fick plikta med livet för upptäckter som vände uppochner på rådande uppfattningar. 

Vetenskapsmän som kom med nya, obekväma teorier kallades kättare och brändes på bål av katolska kyrkan. Giordano Bruno (1548-1600) är ett exempel. Galileo Galilei (1564-1642) dömdes till husarrest livet ut.

Katolska kyrkan dödade för upptäckter som den ansåg strida mot Guds läror. I det sekulära Sverige har religiös tro ersatts av tro på vetenskapen. Men vetenskapen är varken ofelbar eller huggen i sten. Den är bara en yttring av rådande tidsanda och kunskapsläge, och den låter sig gärna säljas för pengar. Ingalunda bär den oegennyttans glänsande gloria. Och även icke-religiösa paradigm kan döda.

Just nu står den stora vetenskapliga striden om vaccin som ett sätt att bekämpa coronapandemin – mer tro och förhoppningar än vetenskap.

Ignaz Semmelweiss (1818-1865).

Låt oss inte heller glömma den ungerske läkaren Ignaz Semmelweiss (1818-1865), mannen som upptäckte varför dödligheten i barnsängsfeber hos nyförlösta kvinnor var så hög – 13 procent – på det sjukhus i Wien där han arbetade. Orsaken var att läkarna gick direkt från obduktioner till förlossningar utan att tvätta händerna. Bakterier (som var okända vid den här tiden) spreds till de födande kvinnorna. Upptäckten och Semmelweiss’ enkla råd att tvätta händerna utlöste en formlig förföljelse av honom. Det medicinska etablissemanget tog avstånd från honom, och han dog en tragisk, för tidig död vid 47 års ålder på ett mentalsjukhus i Wien.

Fortsätt läsa ”Vetenskapen som tidsandans fånge och hora”

Den globala statskuppen – vi är så grundlurade vi kan bli

Ingår det senaste årets coronarelaterade dramatik i ett mönster, där en vision om ett världsherravälde växte fram redan i början av 1900-talet? Det är en av de frågor som Jacob Nordangård tar upp i sin bok ”Den globala statskuppen” (Pharos förlag).

”Den globala statskuppen är synnerligen väldokumenterad” skriver Ingrid Björkman i en anmälan av boken, publicerad på bloggen Invandring och mörkläggning. Jag har fått Ingrid Björkmans och blogginnehavaren Karl-Olov Arnstbergs vänliga tillstånd att publicera hennes text.

Fortsätt läsa ”Den globala statskuppen – vi är så grundlurade vi kan bli”