Jag vill bara meddela mina kära läsare och lyssnare att jag inte kommer att synas till här på bloggen på ett tag. Jag arbetar nämligen med en musikdokumentär om Sveriges nationalikon, Jussi Björling (1911-1960).
The One and Only.
Den världsberömde sångaren och den mångfacetterade människan.
En hel värld har skrattat åt Florence Foster Jenkins efter hennes död 1944, och många skrattade redan innan dess, fast i smyg. Hon kunde inte sjunga, men det visste hon inte själv. Trots att hon aldrig lyckades ta en ren ton var hon övertygad om att hon var en gudabenådad operasångerska.
Hennes självförtroende bar henne som på en sammetskudde genom livet. Utan att tveka gav hon sig på de mest svårsjungna ariorna i hela operalitteraturen, bland annat Nattens Drottnings aria ur W A Mozarts opera Trollflöjten, som spänner över ett tonomfång på två oktaver.
Den podd jag har gjort om Florence Foster Jenkins har premiär i dag. Den handlar inte bara om henne utan om allas vår rätt att misslyckas. Om att vilja men inte kunna.
”Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge” skrev Verner von Heidenstam. (Ur Åkallan. Ett folk. 1899).
Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman
Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.
Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:
”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”
Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.
Det brukar kallas ”De små stegens tyranni”. Vad stort sker, sker bakom de flestas ryggar. Det som händer i Borlänge handlar inte bara om Borlänge. Det är ett exempel av många på en utveckling som riskerar att utplåna vår svenska kultur.
Borganäsvägen i Borlänge på 1950-talet. En svunnen idyll.
Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. En lång rad beslut, som vart och ett för sig inte ter sig särskilt uppseendeväckande, kan resultera i en katastrofal och oåterkallelig förändring.
Borlänge är ett varnande exempel. Där har Jussi Björlingmuséet stängts, men somaliska kulturcentra och somalisk folkdans belönas av politikerna. Kulturnämndens ordförande råkar vara somalier och röstades in i politiken genom somalisk klanröstning i valet 2018.
I ett välordnat samhälle är det en angelägen uppgift för staten att ha kontroll på medborgarna och förhindra att människor kommer samman och upplever gemenskap.
I Åtskillnadsverkets avsiktsförklaring stod tydligt angivet att mänsklig samvaro utgör roten till allt ont och kan sätta mycket stora värden på spel, eftersom den utgör grunden för att hamna i samtal som kan väcka oönskade tankar och idéer av samhällsomstörtande karaktär till liv.
Vårsammanträdet i Åtskillnadsverket-K var en veritabel prövning. ”K” stod för kärlek och utgjorde den snabbast växande avdelningen inom verket. Den allmänna hotbilden och den i hast framrusande våren gjorde annars sansade handläggare nervösa som kapplöpningshästar.
Låt mig presentera Siv Wennberg, 76-årig hovsångerska och diva (hon säger det själv) som, draperad på en divan och iförd nätstrumpor, levererar beska sanningar om vår tid, om politik, dagens musikliv och om hur okunniga människor lyfts fram och glorifieras i media.
Den 9 april klockan 20 visar SVT2 Emelie Jönssons och Gustav Ahlgrens film om Siv Wennberg och hennes karriär som en av världens mest hyllade sopraner, 1994 utnämnd till hovsångerska.
Missa den inte! Filmen finns också på SVT Play. Det är en storslagen film om en storslagen kvinna.