Stefan Löfven (s) är den största olycka till statsminister som Sverige någonsin haft. Som ingen annan får han mig att skämmas över att vara svensk. Med nästan varje offentligt framträdande tillfogar han svenskarna frekventa näradöden-upplevelser.
Statsminister Stefan Löfven (s). Fortsätt läsa ”Den ofrivillige statsministern”
Den här tiden på året sönderfaller mänskligheten i två delar med tydliga skiljelinjer mellan sig: de som har trädgård och de som inte har det. Alla som har trädgård vet att de första veckorna i maj ställs allting – hela livets drama – på sin spets. Trädgården formligen gallskriker på kraftfulla insatser, och hänger man inte med då är allting förlorat.
Vi levde i oskuldens tid, men vi visste det inte.
Vi levde i en dröm och var lyckliga. Men vi förstod det inte.
Vi visste inte att drömmen snart skulle förvandlas till en mardröm.
Två svenska män skriver om sin verklighet. Båda i 40-årsåldern, båda med erfarenheter, tankar och känslor kring det Sverige vi lever i 2018.
De formulerar sig olika, den ene på prosa, den andre i diktform. Men hos båda finns ett främlingskap, en stark känsla av overklighet i en tid och ett land där allting har förändrats snabbare och mer genomgripande än någon annanstans i historien.
Nu är den på väg från sin övervintring i Afrika, söder om Sahara. Under den första delen av maj hörs gökens karaktäristiska tvåtonsläte i södra Sverige – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Som traditionen bjuder publicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
Fortsätt läsa ”Min mest ”rasistiska” krönika någonsin: Gökens förlorade värdegrund”
Musik: Sånger till våren.
Kompositör: Herman Palm, Otto Lindblad, Prins Gustaf med flera.
Text: Zacharias Topelius, Herman Sätherberg med flera.
Artister: Lunds studentsångare, Akademiska kören i Göteborg, Orphei Drängar.
Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 20. Sjung in våren!”
Ledarskapskonsulten och före detta frikyrkopredikanten Runar Sögaard har skrivit ett inlägg på Facebook som jag tror är av intresse även för mina läsare. Jag återger det här.
”Ungtuppen Gustav Fridolin rusar idag ut i media och hälsar att ”hatet mot Annie Lööf gör mig förbannad”.
Fortsätt läsa ”Runar Sögaard: Gustav Fridolins fallna fjädrar”
Många svenska kvinnor föder sitt första barn när de är i 40-årsåldern. Andra föder inga barn alls. Varför är det så?
Fortsätt läsa ”Gästinlägg: Varför är nativiteten bland svenska kvinnor så låg?”
Om man vill förvandla ett land i grunden är en förändrad demografi det mest effektiva verktyg man kan använda. Människor är nämligen inte – tvärtemot vad politikerna påstår – utbytbara mot varandra. Etnicitet och kultur formar oss olika.
Musik: It Might As Well Be Spring. Ur filmen State Fair. 1945.
Kompositör: Richard Rodgers (1902–1979).
Text: Oscar Hammerstein II (1895–1960).
Artister: Matt Dagger & The Dizzidents, Samhällsnytts husband med Mats Dagerlind på kontrabas. Han har också rattat inspelningstekniken.
Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 19. En gyllene musikera och förälskelsens magi.”
Julia Caesar 