Callis Amid kom till Sverige från Iran 1986. Han är marinbiolog, konsult i Försvarsmakten och har bland annat engagerat sig i frågan om uppehållstillstånd för Försvarsmaktens afghanska tolkar. Han kandiderar för liberalerna i riksdagsvalet. Här återger jag ett inlägg som han har publicerat på Facebook om amnestin för 9 000 afghanska män utan asylskäl.
Fortsätt läsa ”Callis Amid: De 166 ledamöterna vet inte vilka afghanerna är”
Torsdagen den 7 juni var dagen då politikerna valde sig ett nytt folk. Genom att rösta igenom den lag som innebär att 9 000 afghaner utan asylskäl får stanna visar fyra partier hur mycket blanka f-n de ger i svenska folket. Ett svek blir inte tydligare än så här.
Jag försöker dunka in röstsiffrorna i riksdagens omröstning i huvudet: 166 för och 134 emot. Det är omöjligt att ta in. Fyra partier – socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och centerpartiet – har fattat ett beslut som med full kraft kommer att slå tillbaka mot dem själva i det kommande valet. Men framför allt kommer det att drabba redan utsatta grupper av svenskar.
Fortsätt läsa ”Dagen då politikerna valde sig ett nytt folk”
Torsdag den 7 juni fattar socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och centerpartiet ett historiskt ogenomtänkt och oförsvarligt riksdagsbeslut. De kommer att godkänna regeringens lagförslag om amnesti för omkring 9 000 afghanska män som saknar asylskäl.
De 9 000 afghanerna har redan utretts och fått avslag på sina asylansökningar i alla instanser, eftersom de inte har några skyddsskäl. Hälften kommer från det icke krigsdrabbade Iran, och 78 procent har ljugit om sin ålder.
Fortsätt läsa ”Afghanamnestin kan bli spiken i kistan för regeringen”
Mors Dag är en särskild dag. Min 87-åriga väninna Gisela och jag har båda våra barn på långt avstånd och har hittat vårt eget sätt att fira dagen. Vi klär oss fina och äter en god måltid på restaurang. Det har blivit en trevlig tradition, och vi tänkte fullfölja den även i år. Vi har sett fram emot dagen och klätt upp oss.
Än så länge är svenska universitet inte riktigt i nivå med amerikanska när det gäller eskalerande vansinne. Men vänta bara, de svenska universiteten kommer starkt, med genusforskarna i spetsen.
Som ett exempel på att universiteten håller på att förvandlas till dårhus publicerar jag sammanfattningen i en magisteruppsats från den juridiska institutionen vid Göteborgs universitet, författad av Fredrika Modin, 27.
Sitt gärna ner när ni läser och ha en svalkande dryck till hands. Ni kommer inte att tro era ögon. Hur är detta möjligt?
Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare för Samhällsnytt, tidigare Avpixlat och Politiskt Inkorrekt, är säkert välbekant även för mina läsare. Han skrev nyligen en krönika på Samhällsnytt om ”en av Sveriges skenheligaste journalister”, Dagens Nyheters agendareporter Niklas Orrenius, som jag tycker är så bra att den bör läsas av så många som möjligt. Med Mats Dagerlinds tillåtelse publicerar jag krönikan här.
Niklas Orrenius är en av Sveriges mest skenheliga journalister. Hans texter dryper av förställd empati, men bakom den närmast pekoralt goda fasaden döljer sig en person som inte drar sig för att begå hemfridsbrott hos sjukpensionerade journalister som inte rättat in sig i det vänsterliberala ledet. Han bär dessutom mer eller mindre ensam ansvaret för att äldre svenskar i södra Sverige fortfarande får sina liv förstörda av de cyniska romska åldringsbrottsligorna.
Tystnad kan vara mycket effektiv kommunikation.
Lotta Bouvin-Sundbergs intervju med nationalekonomen och forskaren Joakim Ruist, 37, i torsdagens SVT Aktuellt är redan historisk. Det vi får bevittna är ett medialt haveri i direktsändning. Alla som har ifrågasatt att svensk public service har en vänsterpolitisk agenda rekommenderas att se programinslaget.
Fortsätt läsa ”Effektiv tystnad avslöjar SVT:s politiska agenda”
Att vända tillbaka till sin barndoms stad kan vara smärtsamt. De flesta svenska städer är i dag förvandlade och oigenkännliga till följd av massinvandring.
Jag vände tillbaka till Borlänge, den stad där jag bodde under mina lyckligaste barndomsår på 1950-talet.
En av tegelkasernerna på Bondegatan på Bullermyren var mitt hem. Staden var en harmonisk och välmående bruksort, uppbyggd kring de två stora industrierna Kvarnsvedens pappersbruk och Domnarvets järnverk.
På Bullermyren var alla fattiga och trångbodda arbetarfamiljer, men vi var fria och lyckliga och fruktade ingenting.
Fortsätt läsa ”Mina drömmars stad – ett rekviem över Borlänge”
I sitt andra gästinlägg granskar Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, tjugo domar i HMF-mål (lagen om hets mot folkgrupp). Hans slutsatser är ett totalt underkännande av HMF-lagen och hur den tillämpas av domstolarna:
”Samtliga domar utom en kan klassas som politiska.
I de 20 domar jag gått igenom är det endast en som fyller alla tre rekvisiten, det vill säga den riktar sig mot en folkgrupp, den är hetsande och den är spridd (på nätet). Övriga domar fyller inte samtliga rekvisit. De borde därför inte ha lett till åtal, och de som hamnat inför skranket borde inte ha blivit dömda.”
Fortsätt läsa ”Gästinlägg: K-O Arnstberg granskar HMF-lagen. Del 2.”
HMF-lagstiftningen, lagen om hets mot folkgrupp, innebär en långtgående inskränkning av yttrandefriheten och kan ge upp till två års fängelse. Vad innebär egentligen hets mot folkgrupp? Vad är hets? Och vad är egentligen en folkgrupp?
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, har gjort en djupdykning i ämnet och funnit besvärande brister både i lagen och dess tillämpning. Med hans tillåtelse publicerar jag den granskning han har gjort i två avsnitt.
Fortsätt läsa ”Gästinlägg: K-O Arnstberg granskar HMF-lagen. Del 1.”
