Den här tiden varje år de senaste åtta åren har jag lagt allt annat åt sidan för att kunna ägna mig åt det roligaste jag vet: att göra ett Sommarprogram, som motvikt till radions politiskt korrekta program.
Jag hade nästan glömt känslan. Men när den kommer känner jag igen den. Den bedövande känslan av lättnad och befrielse. Att kunna andas lätt och fritt. Känslan av att återerövra sin plats på jorden. Andrummet är äntligen här.
Att vara bofast på en plats som under en period varje år intas av stora skaror turister är att återkommande och under lång tid få sina levnadsvillkor påtagligt förändrade. Befolkningen fördubblas och tålamodet prövas.
Jag råkar bo på en plats där ingen vill sätta sin fot på vintern, men där alla vill vara på sommaren.
Välkommen att lyssna på mitt Sommarprogram på Swebbtv!
I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.
I varje land finns vissa symboliskt laddade uppdrag som är viktiga på grund av sitt höga symbolvärde. De kan inte utföras av vem som helst. Så även i Sverige – trodde jag.
Några exempel på sådana symbolladdade uppdrag är vilka som utses till Sommarpratare i radions P1 Sommar, Lucia i SVT, julvärd i SVT och vem som får läsa Alfred Tennysons (1809 – 1892) nyårsdikt vid tolvslaget på Skansen.
De här tillfällena är vår tids lägereldar – något som vi har kvar att samlas kring i ett alltmer splittrat och sargat land. Jag tror att inte bara jag utan en stor och tyst majoritet svenskar vill att de här högtidliga uppdragen ska utföras av just svenskar. Att vi för en gångs skull får känna samhörighet med våra rötter och traditioner.
Men när jag skrev en kort tweet om valet av årets julvärd, tv-kocken Tareq Taylor, 52, tog det hus i h-e.
OBS! Jag vill betona att detta handlar inte om Tareq Taylors person. Det handlar om den symbolfunktion det har att vara julvärd i SVT.
Jag har just varit med om någonting fantastiskt, och det är en upplevelse som jag delar med hundratusentals andra människor. Varje dag i juli har människor kunnat lyssna på Swebb-tv:s satsning på 31 Sommarprogram som ett alternativ till Sveriges Radios politiskt korrekta Sommar i P1. Programmen finns tillgängliga här på Swebb-tv:s hemsida.
Bakom satsningen står Mikael Willgert, 62, civilingenjör med ett långt förflutet som chef för forskning och utveckling i flera stora svenska industriföretag. Han skapade Swebb-tv när han insåg hur illa mainstream media fungerar, och han avslutade själv satsningen på alternativa Sommarpratare med ett program i går där han berättar om sin bakgrund och vad som driver honom.
”Jag känner mig väldigt stolt och glad över att vi har kunnat genomföra den här serien av Sommarprogram” säger Mikael Willgert.
I fem år har jag gjort ett Sommarprogram på eget initiativ varje sommar. När Mikael Willgert ringde och frågade om jag ville medverka i Swebb-tv:s satsning på alternativa Sommarprogram tvekade jag inte utan tackade ja.
Att presentera 30 Sommarprogram i en alternativ och fristående kanal är en mycket djärv satsning, en styrkedemonstration gentemot Sveriges Radios politiskt korrekta monopol. Lyssnarnas entusiasm tyder på att detta är något som många har längtat efter – fristående röster, fritt tänkande människor som inte inordnar sig i åsiktskorridoren och därför är utestängda från alla mainstreammedia.
Håll till godo! Donera gärna en slant om du gillar mitt program. Donationsuppgifter finns längre ned.
Den här tiden varje år de senaste sex åren har jag lagt allt annat åt sidan för att kunna ägna mig åt det roligaste jag vet: att göra ett Sommarprogram, som motvikt till radions politiskt korrekta program.
Alla kan inte lyssna på poddar och andra ljud. Hörselskador och tidsnöd kan utgöra hinder.
Därför publicerar jag här mitt manus till årets Sommarprogram för er som hellre vill läsa än lyssna.
Isaac Albéniz (1860-1909).
Mallorca. Opus 202.
Julian Bream, gitarr.
https://www.youtube.com/watch?v=27fgP7-pG64
Det är en oförglömlig vår, och den följs av en oförglömlig sommar.
Ett vingfladder tätt intill mig.
Det är den pyttelilla lövsångaren på väg att mata sin hona där hon ligger på ägg i ett formfulländat bo.
Nio gram av liv, utan djupare existentiella grubblerier. Fast – vad vet vi om det egentligen?
För er som hellre vill läsa än lyssna finns mitt manus till Sommarprogrammet här.
Det är en oförglömlig sommar. 2020 är året vi aldrig glömmer. Ett litet taggigt virus sätter våra liv på standby.
I mitt femte Sommarprogram pratar jag från min hemkarantän om liv och död och rädsla, och om deras motkrafter: kärlek och mod. Mod att våga stå för den man är och det man tycker – även när man går rakt emot flocken och en etablerad åsiktselit. Mod att hålla fast vid den man är och det man tycker, även om man förlorar vänner och blir uthängd på medias galgbacke.
Det finns nästan alltid en motkraft till de mörka krafterna, och ofta bär vi den inom oss själva. Vi vet bara inte om det, för vi har dragit ner rullgardinerna, låst dörren och kastat bort nycklarna.
Ur programmet:
Aldrig har jag njutit så mycket av trädgården som i år. Varje blomma är en gåva. Till och med ogräset får ett försonande drag och tillägnas en egen hyllning med låten ”Weeds and Wildflowers” med gruppen Parsonsfield.
Aldrig har jag älskat livet så mycket som den här sommaren, när jag nyss har varit nära att förlora det.
MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET
1. Isaac Albéniz (1860-1909).
Mallorca. Opus 202.
Julian Bream, gitarr.
2. In the Summertime.
Mungo Jerry. 1970.
3. Gustav Mahler (1860-1911).
Symfoni N:o 5 i ciss-moll.
Adagietto.
Berliner Philharmoniker.
Dirigent Herbert von Karajan (1908-1989).
4. Ich bleib zu Haus.
Max Raabe, Palast Orchestra.
5. Weeds and Wildflowers.
Parsonsfield.
6. Giovanni Pierluigi Palestrina (1525-1594).
Missa Brevis. 1570.
Agnus Dei.
7. Jóhann Jóhannsson (1969-2018).
Flight from the City. 2016.
8. J S Bach (1685-1750).
French Suite N:o 2 ciss-moll, BWV 813.
Motoki Hirai, piano.
9. Zbigniew Preisner.
Piotr.
10. I Will Survive.
Lyrics by Freddie Perren, Dino Fekaris.
Gloria Gaynor, sång. 1978.
11. We’ll Meet Again. 1943.
Vera Lynn (1917-2020).
12. Döden spelar schack.
Klipp ur Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet”. 1957.
Max von Sydow, Bengt Ekerot.
13. Arvo Pärt.
Spiegel im Spiegel.
Leonhard Roczek, cello, Herbert Schuch, piano.
14. Du säger att ditt hjärta är kallt.
15. Lars Gullin.
Danny’s Dream. 25 maj 1954.
Lars Gullin, barytonsaxofon, Rolf Berg elgitarr, Georg Riedel kontrabas, Robert Edman, trummor.
Länk till YouTube.
————————————————————————–
Uppskattade du det här Sommarprogrammet? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Den här tiden varje år de senaste fem åren har jag lagt allt annat åt sidan för att kunna ägna mig åt det roligaste jag vet: att göra ett Sommarprogram, som motvikt till radions politiskt korrekta program.
År 2020 är inget undantag. Greta Thunberg, Anders Tegnell, Micael Bydén, Mona Sahlin, Gry Forssell och en rad ointressanta artister och ”influencers” är vad radions P1 bjuder på. Gäsp! Producenten Bibi Rödöö har ansvarat för Sommar i P1 sedan 1996. Hon har sin egen politiskt korrekta lekhage och är en garant för att de utvalda programledarna aldrig går över det förutsägbaras gränser.
Julia Caesar 