Ska Robert F. Kennedy Jr ta kampen mot gifterna som dödar oss?

Ska USA:s blivande hälsominister Robert F. Kennedy Jr, 70, (Secretary of Health and Human Services, HHS) bli den som lyckas ta itu med den hälsokatastrof som håller på att förgifta Västvärlden och där såväl läkemedelsindustrin som livsmedelsindustrin, liksom USA:s hälso- och kontrollmyndigheter, är ansvariga?

Man kan alltid hoppas. En kortfattad utnämning av Kennedy med en lika kortfattad bakgrund kan givetvis inte ge fullständig information om det uppdrag som blivande presidenten Donald Trump har gett honom. Men några väsentliga ledord i utnämningen tecknar bilden av ett kommande stenhårt arbete och enorma förväntningar på Kennedy.

*Robert F Kennedy Jr, blivande hälsominister i Donald Trumps regering.*

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Fortsätt läsa ”Ska Robert F. Kennedy Jr ta kampen mot gifterna som dödar oss?”

Vår rädsla för svaghet. När reptilhjärnan tar över

Den gångna veckan har jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L), 41, förmodligen oavsiktligt, lyckats avslöja hur det mentala tillståndet hos stora delar av svenska folket ser ut, inklusive media.

Uppvisningen är ingen vacker syn. Frustande av förakt, hån och skadeglädje slipar stora delar av svenska folket rovdjurständerna och attackerar Brandberg för att hon har varit modig nog att berätta att hon har en fobi.

Det är vidrigt att se så många ogenerat förfalla till reptilhjärnenivå. Det vi ser är en totalt empatilös urladdning av hat och förakt för svaghet.

Till dig som läser min blogg:

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Fortsätt läsa ”Vår rädsla för svaghet. När reptilhjärnan tar över”

Med- och motmänniskor. Poesi i november

Medan jag arbetar med en krönika lägger jag ut ett poesiprogram som jag gjorde för ett år sedan. En stund då man kan sakta ner sig lite grand och stanna upp och lyssna på poesi och musik i november, innan julhysterin griper omkring sig på allvar. Programmet innehåller prosadikter från en period som sträcker sig från 1967 till och med 2023.

Om du tycker om att lyssna på mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581

Swift-BIC-kod HANDSESS

Varmt tack för din gåva!

Fortsätt läsa ”Med- och motmänniskor. Poesi i november”

Presidentvalet i USA en repris på 2016

På flera sätt är Donald Trumps valseger i november 2024 en repris på hans valseger 2016. Det som ”inte fick hända” hände.

Båda gångerna har valresultatet utlöst en chock bland journalisterna. I sin vildaste fantasi har de inte kunnat föreställa sig att den presidentkandidat som de i fyra år gjort allt för att ta heder och ära av skulle bli vald av det amerikanska folket.

2016 fick Demokraternas kandidat Hillary Clinton se sig besegrad. Fast hon är kvinna. Även den här gången vann Trump över en kvinna: Kamala Harris.

*Donald Trump, vald till USA:s president 2016 och 2024.*

Fortsätt läsa ”Presidentvalet i USA en repris på 2016”

Det oförställda barnets styrka. Media förlorade USA-valet

Den utdragna farsen i media före och efter valet av Donald Trump som näste amerikanske president får mig att tänka på det förundrade barnet, det oförställda och oförskräckta barnet, som i kraft av just sin oförställdhet säger exakt vad det tycker, oavsett om det får omgivningens gillande eller inte.

En oförställd sanningssägare utgör ett enormt hot mot etablissemanget. Det är de yttringarna vi ser nu, i efterdyningarna av det amerikanska presidentvalet.

Fortsätt läsa ”Det oförställda barnets styrka. Media förlorade USA-valet”

En bild i Allhelgonatid. Jag minns alla mina döda

Jag röjer i klädkammaren och hittar en bild. Bilden visar en präktig timmerbyggnad som vittnar om ett välbärgat bondeliv. Finklädda människor med allvarliga ansikten har samlats för att högtidlighålla någonting. Men vad? Jag vill veta.

Efter spårningsarbete vet jag nu att bilden kommer från Bodinsgården i den lilla byn Rödmyra, Järvsö, norra Hälsingland, och efter mycket sökande i olika källor lyckas jag tidsbestämma den till 1912.

Att intressera sig för människor i det förflutna innebär ofta ett intrikat detektivarbete men också glädje och känslor av tillhörighet.

*Bilden berättar en släkthistoria. Men vad berättar den? Att ta reda på det är ett rent detektivarbete.*

I Allhelgonatid minns vi våra döda och besöker deras gravar om vi har möjlighet. Några dagar i november utgör ett slags undantagstillstånd då vi närmar oss vad våra förfäder har betytt för oss själva och för Sverige.

Årets övriga 363 dagar stoppar vi tillbaks dem i glömskans arkiv. Som om de aldrig har funnits.

Till dig som läser min blogg:

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Bilden togs i Rödmyra, Järvsö, 1912. Vad berättar den? Att ta reda på det är ett rent detektivarbete. Fortsätt läsa ”En bild i Allhelgonatid. Jag minns alla mina döda”

Fördumningens triumfer, Balubakonceptet och vår tids läten

Oavsett om du har sett någon av SVT:s inköpta fördumningsserier har du antagligen noterat att mänskliga uttryck för exempelvis glädje, förtjusning eller förvåning snabbt har reducerats till utstötandet av ett antal läten, till exempel de amerikanska importljuden ”Wow!”, ”Shit!”, ”Najs!” och ”Super!”, ibland förstärkta med ett svenskt ”Verkligen!”.

Lätena kan betecknas som ett slags ljudmässiga motsvarigheter till smileys och e-mojisar. Det handlar om att låta som alla andra och uttrycka en känsla med så få bokstäver som möjligt.

Fortsätt läsa ”Fördumningens triumfer, Balubakonceptet och vår tids läten”

Vilse i den digitala djungeln

Som mina läsare antagligen har lagt märke till har min blogg legat nere ett tag. Orsaken är att jag har gått vilse i den alltmer tätvuxna och snåriga digitala djungel där fällorna och snubbeltrådarna äro otaliga.

Bank-ID, lösenord, kontrollnummer, personliga koder och svarskoder på en suddig ruta i betaldosan gör livet svårare för många, i synnerhet för synsvaga och för oss äldre. Ibland rent omöjligt. Så till den grad att man riskerar att stå utan matpengar om man inte har tillräckligt med kontanter hemma.

Först skapar man digitala system utan att fråga vad avnämarna, allmänheten, vill ha och klarar av. Sedan vältrar man över hela ansvaret och problemen på allmänheten, det vill säga på oss. Vi får klara oss bäst vi kan. Eller inte.

De senaste veckorna har jag gått igenom Hades’ digitala underavdelning. Här är en rapport.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Kriminaliteten tvingar fram ett orimligt krångel – alla är numera misstänkta bedragare

De starkt ökande bankbedrägerierna och övrig nätbaserad kriminalitet har tvingat fram ett säkerhetstänkande som innebär orimligt krångel vid onlinebetalningar och andra nätaktiviteter.

Bankerna har tagit ytterligare ett steg i fördrivningen av sina kunder. Först jagade de ut oss på gatan, att stå i regn och rusk för att ta ut våra pengar ur en bankomat. Nu plockar de systematiskt bort allt fler bankomater och tvingar in oss i digitala labyrinter i vår egen dator eller mobiltelefon för att komma åt våra pengar. Vi ska inse att våra pengar inte är våra, utan bankens. Om man vill träffa en levande människa måste man i god tid be om audiens i den pekuniära helgedomen.

Kunden ska veta sin plats och inte tro att den är något. Enligt Lagen om penningtvätt (2017:630) är vi alla numera misstänkta bedragare. Det tvingar fram alltmer rigorösa regler, och alla klarar inte de nya rutinerna visar en ny rapport från Internetstiftelsen. I synnerhet drabbas äldre och funktionsnedsatta personer.

Fortsätt läsa ”Vilse i den digitala djungeln”

15- och 16-åriga trippelmördare – vi måste inse att de ohjälpbara finns

En 16-årig trippelmördare skjuter under loppet av ett dygn i oktober 2023 ihjäl tre personer och skottskadar två; en liten flicka på två år och hennes mamma.

En 15-årig pojke, anstiftaren, gav 16-åringen uppdraget att utföra avrättningarna, på order från någon högre upp i den kriminella hierarkin. Morden planerades när pojkarna var intagna på samma HVB-hem.

I veckan dömdes de båda till tolv, respektive tio års fängelse – de hårdaste straff som hittills har utdömts i Sverige mot så unga gärningsmän.

————————————————————————-

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

*Barnsoldaterna värvas av krafter högre upp i den kriminella hierarkin.*

Efter flera års omfattande gängrelaterade dödsskjutningar står Sverige inför en gräns.

Den går inte att passera utan att lagstiftare, rättsväsendet och hela den politiska nomenklaturan vänder fullständigt uppochner på allt som har gällt hittills i synen på brott och straff och förpassar det som vrakgods till sophögen. En total uppgörelse med lagstiftning, praxis och attityder är absolut nödvändig.

Fortsätt läsa ”15- och 16-åriga trippelmördare – vi måste inse att de ohjälpbara finns”

Ett svenskt bondearv. Vad två broscher kan berätta

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Människor, i synnerhet kvinnor, har alltid velat smycka sig. Åtminstone de senaste 30 000 åren, efter den kulturella explosionen. Viljan att vara vacker inför den älskades ögon är evig, liksom längtan efter att väcka hans kärlek.

Tillverkarna har använt sig av material som har funnits till hands; trä, snäckor, stenar, djurhorn, benbitar, djurtänder. Glaspärlor har hittats i flera tusen år gamla gravar, de äldsta från Mesopotamien.

Följ med på en resa 150 år tillbaka i tiden! Vi beger oss till Järvsös små finnmarksbyar i norra Hälsingland. Den här historien spänner över fem – snart sex – generationer och har sin utgångspunkt i två vackra broscher.