Svenska berättelser. Flickan och tuberkulosen

Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten.

Det här är berättelsen om en liten flicka som insjuknar i tuberkulos 1952. Flickan har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.

Ur texten:

”Nu är de framme vid sjukhuset. Husmor betalar droskan. De går in genom en port, tar en långsam, knirkande hiss, passerar en dörr med tjocka fönsterrutor av råglas och kommer in i en naken korridor. Det är högt i tak, och väggarna är ljusgröna på ett välbekant, sjukhusaktigt sätt.

”Varför måste sjukhusväggar alltid vara gröna?” tänker flickan.

Fortsätt läsa ”Svenska berättelser. Flickan och tuberkulosen”

Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen

Det här är den sjunde artikeln i en serie som är mitt svar på wokerörelsens floskler om ”vitt privilegium”. I tidigare artiklar har jag berättat om några av våra förfäder, de som byggde Sverige. Deras liv var inget ”vitt privilegium”, det var fattigdom och hårt arbete. De fick ingenting gratis.

Tuberkulos var de fattigas sjukdom. Den tros ha kommit till Sverige på 1100-talet. Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten. Sanatorier finns över hela landet.

Det här är berättelsen om en liten flicka som insjuknar 1952. (Bilden nedan är en arkivbild).

I början av 1900-talet orsakade lungtuberkulos vart sjätte dödsfall i svenska städer – och hälften av alla dödsfall i åldrarna 15 till 40 år. Till det kom alla som drabbades av tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna.

Flickan i den här berättelsen har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 7. Flickan och tuberkulosen”

När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT

När mamma var liten fick hon engelska sjukan. Rakit som det också kallas. Hennes skelett utvecklades inte normalt. Hennes ben mjuknade. Hon kunde inte stödja på dem och kunde inte gå. Hon kallade sina ben ”bågarna”.

Det var i början av 1920-talet. Familjen bodde på tredje våningen i ett hus i Ljusdal. Morfar var bilförsäljare. Mormor fick bära både minstingen och min mamma upp- och nedför alla trapporna.

Fortsätt läsa ”När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT”