Sverige valde väg för pandemihantering redan vid svininfluensaepidemin för tolv år sedan. I oktober 2009 inleddes massvaccinering med medlet Pandemrix. Alla i Sverige skulle vaccineras. Det var målet.
I en artikel i Svenska Dagbladet från 2012 berättar reportrarna Inger Atterstam och Matilda E. Hanson historien om hur Sverige hanterade svininfluensan.
Läsningen är spännande som en deckare, och huvudpersonerna är desamma som nu: Anders Tegnell, Johan Carlson, Richard Bergström. Ingenting har förändrats. Inga lärdomar har inhämtats. Allting går igen.
Nu som då gäller: ”Politiskt finns ingen återvändo.”
Vaccin är politik.
Presskonferenser med minister och generaldirektörer avlöste varandra. Massmedierna rapporterade lika propagandistiskt enkelriktat som nu. Sjukvården mobiliserade, skolorna aktiverades för att nå barn och unga, nyckelgrupper för att minska smittspridning. Uppgiften var att få så många som möjligt att vaccinera sig.
Det krävde moralisk övertalning. Solidaritet var ett huvudargument: vaccinera dig för att skydda dina medmänniskor. ”Ångest och influensa sprids i Sverige” skrev Aftonbladet.
Kampanjen lyckades. Svenskarna ställde sig snällt i vaccinköerna. Inget land i världen vaccinerade så många som Sverige.
På drygt två månader klarade sjukvården av att ge Pandemrix-sprutan till 5,3 miljoner svenskar. Sexhundra barn fick den obotliga sjukdomen narkolepsi.
”Läkarna måste inse att detta är politik och affärer”
När svininfluensan klassades som fullskalig pandemi var Sverige fastlåst i en plan för att vaccinera hela befolkningen. Utåt var myndigheterna överens, men i själva verket fanns stor tveksamhet. SvD har granskat vad som egentligen hände under den största vaccinationsinsatsen i svensk historia.
Den 11 juni 2009 deklarerar WHO att pandemin nått högsta nivå, fas 6. Pandemiplaner och vaccintillverkning inleds i flera länder. I juli 2009 finns 296 fall av svininfluensa i Sverige, varav 80 procent smittats utomlands.
I september 2009 snabbgodkänner EU:s läkemedelsverk tre vacciner, däribland Pandemrix.
I oktober-november 2009 kulminerar spridningen och vaccineringarna i Sverige. I december 2009 avslutas den allmänna vaccineringen. 6,5 miljoner doser för mer än 200 miljoner kronor är oanvända. 5,3 miljoner personer är vaccinerade. 31 augusti 2010 avblåser WHO pandemin.
En mailväxling som Svenska Dagbladet tagit del av avslöjar tidigare okända fakta om Sveriges massvaccination mot svininfluensan 2009.
Klockan är 23.46 på natten den 16 juni 2009 när chefen för Socialstyrelsens smittskyddsenhet, Anders Tegnell, skriver till sin tidigare chef, Johan Carlson, som nu är Smittskyddsinstitutets generaldirektör:
”Vad säger du? Visst pratade vi om detta innan du slutade? SoD är helt tydliga med att politiskt finns här ingen återvändo.”
SoD som i Socialdepartementet, regeringen och ansvarig minister Maria Larsson (KD). Ämnet: om Sverige ska tacka ja till att beställa 18 miljoner doser av vaccinet Pandemrix.
Morgonen därpå, klockan 8.29, svarar Johan Carlson på Anders Tegnells mail. Svaret ska gå rakt emot den officiella versionen av vad ansvariga myndigheter hittills har sagt om massvaccineringen, som skulle komma att omfatta 5,3 miljoner svenskar.
122 miljoner vaccindoser blev över bara i USA, Storbritannien och Holland. Det är de länder utöver Sverige som rapporterat öppet om denna affärshemlighet.
När mailen skickas har det gått fem dagar sedan Världshälsoorganisationen WHO den 11 juni 2009 deklarerade att svininfluensan har utvecklats till en fullskalig världsepidemi. Pandemifas 6 råder, och nu aktiveras automatiskt leveransavtalet av vaccinet Pandemrix. Sverige är redo. Allt förarbete är klart. Pandemiplanerna ligger färdiga.
”Det var ju förberett. Med övningar, pandemiplaner, egentligen var ju organisationen väldigt vältrimmad” säger Henrik Kjellberg som då var politisk sakkunnig åt ansvariga ministern Maria Larsson.
SvD har granskat mailkonversationen mellan ansvariga på myndigheterna Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet som en del i en undersökning av vad som verkligen hände dessa hektiska månader under den största vaccinationsinsatsen i Sveriges historia.
Utåt är myndigheter och politiker totalt eniga om strategin: hotet från pandemin krävde att hela befolkningen skulle vaccineras. Men SvD:s granskning visar att några ändå höjde ett varnande finger – internt. En heter Staffan Sylvan och är smittskyddsläkare i Uppsala.
Ännu hade bara ett fåtal fall av den nya influensan rapporterats i Sverige, nästan alla smittade i utlandet. Ingen hade dött. Men nu har pandemifas 6 uppnåtts enligt WHO och då är det bara att agera. Först ska smittskyddsläkarna och Socialstyrelsen komma överens om hur många doser av vaccinet som ska beställas och köpas. I avtalet med vaccintillverkaren Glaxosmithkline från 2007 står det nämligen att landstingen måste ge besked inom tio dagar efter WHO:s deklaration hur många doser som de behöver.
Uppgiften var att få så många som möjligt att vaccinera sig. Det krävde moralisk övertalning. Detta ska visa sig vara det centrala beslutet, det som kommer att styra Sveriges pandemikamp. Det handlar om över en miljard i skattepengar. Det handlar om hälsopolitik i den högre skolan. Det handlar om en av de största sjukvårdsinsatserna någonsin.
I ett e-postmeddelande som går till övriga smittskyddsläkare och Anders Tegnell, chefen för smittskyddsenheten på Socialstyrelsen, skriver Staffan Sylvan: ”Det är aldrig bra att fatta ett beslut på dåligt underlag.”
Han argumenterar att vaccinköpet är kopplat till WHO:s pandemifas 6. Att avtalet skrevs med fågelinfluensan som tänkbar pandemirisk. Och att Sverige nu har nåtts av ”en lindrigare variant”.
Han skriver: ”Jag tycker att man bör besinna sig något innan man går in i ett så kostsamt och osäkert projekt”. Han frågar slutligen: ”Har vi ett handlingsutrymme?”. Nej, blir beskedet.
”Svaret till mig från Anders Tegnell var att vi tyvärr inte har något handlingsutrymme, ett beslut måste tas nu” berättar Staffan Sylvan.
”Om vi inte bestämmer oss innan utsatt datum blir det automatiskt 18 miljoner doser. Beställer vi enbart 9 miljoner och vill ha mer i december hamnar vi sist i kön med en leveranstid som inte går att förutse” säger han.
SvD kan avslöja att det fanns ett annat svar på smittskyddsläkaren Staffan Sylvans fråga, som han aldrig fick se. Några timmar senare, på natten, mejlar Anders Tegnell, ansvarig för smittskyddsfrågor på Socialstyrelsen, till sin tidigare kollega och chef på Socialstyrelsen, Johan Carlson, nybliven generaldirektör på Smittskyddsinstitutet.
Anders Tegnell skriver att departementet är tydligt med att ”politiskt finns här ingen återvändo”.
Klockan 8.29 morgonen därpå svarar Johan Carlson:
”Håller med. Jag tror att smittskyddsläkarna måste inse att detta är affärer och politik snarare än sjukvård. Visst ligger det en hel del i dessa påståenden men den typ av rörelsefrihet som efterfrågas finns ju inte.”
Idag vet vi att svenska staten köpte 18 miljoner doser för 1,3 miljarder kronor. Två doser per person – från bebisar till 95-åringar. Alltså skulle varenda svensk i princip vaccineras två gånger under en mycket kort tid. Ett jätteprojekt. En utmaning. En mobilisering. Några alternativ fick inte ens diskuteras. Allt var ju redan bestämt.
Den bedömningen var dock ingalunda en självklarhet. Bara tre andra länder i EU valde den svenska vägen. Andra agerade annorlunda, till exempel Danmark. Där vaccinerades enbart riskgrupper.
Priset talades det knappast om och inte heller det politiska sprängstoff som byggts in i de kommersiella vaccinavtalen. De var nämligen kopplade på ett alldeles nytt sätt till WHO:s pandemihantering. En lösning som industrin drev på, enligt Anders Tegnell.
Att 6,5 miljoner av doserna inköpta för drygt 200 miljoner kronor aldrig skulle användas ville ingen ens tänka på. Inte då i alla fall.
2009 års pandemi höll på att läggas till handlingarna. Då kom kallduschen. Oväntad och oönskad. I augusti rapporterades om en ökad förekomst av den svåra kroniska neurologiska sjukdomen narkolepsi hos barn och unga som vaccinerats med Pandemrix i Finland. Den 1 september stoppade Finland all vaccinering. Också i Sverige fanns sjuka barn. Sex fall var kända redan i augusti.
”Det absolut värsta som kunde hända” kommenterar Richard Bergström, då chef vid branschorganisationen för Europas läkemedelsföretag, nu Sveriges vaccinsamordnare. Mardrömmen både för industrin och myndigheterna var att sjukdomen visar sig bli lindrig och att en okänd svår biverkan dyker upp.
”Absolut oväntat. Ingen kunde ana detta” säger Anders Tegnell på Socialstyrelsen, nu statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten, om narkolepsikopplingen.
Då, när allt började i juni 2009, manade smittskyddsläkaren Staffan Sylvan till försiktighet inför ett ”kostsamt och osäkert projekt”.
Utan effekt. Massvaccineringen var redan bestämd.
”Jodå” säger han 2012, ”jag pläderade också för att väga in riskerna för biverkningar. Men det fanns ju inget utrymme för diskussion fick jag veta.”
Flera hundra, mestadels unga, skulle komma att drabbas av narkolepsi, en kronisk och invalidiserande sjukdom, efter vaccination med Pandemrix. Charles Olsson, pappa till en ung narkolepsidrabbad dotter, berättar här om samhällets svek.
Läs fortsättningen på Inger Atterstams och Matilda E. Hansons artikel i Svenska Dagbladet.
Det har gått bra för de nyckelpersoner som ansvarar för Pandemrixkatastrofen: Johan Carlson, Anders Tegnell, Richard Bergström. De har behållit sina fina samhällspositioner eller rentav avancerat. De har också behållit sina vänskapliga band med läkemedelsindustrin och fortsätter att propagera för potentiellt skadliga vacciner, nu i samband med coronakrisen.
De har ingenting lärt, och det har inte svenska folket heller. Tolv år har gått sedan Pandemrixskandalen. Alla utom de drabbade tycks ha glömt.
Än en gång köar människor lydigt för att bli injicerade med en substans som de inte vet någonting om, varken vad den innehåller eller vilka verkningar den har.
Än en gång kommer vi att få höra:
”Absolut oväntat, ingen kunde ana detta.” (Anders Tegnell).
LYSSNA
Folkets Radio: Barnen, sprutan och den påstådda nyttan.
Reportage av Per Shapiro.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 