Få kan tvivla på att det som pågår runtom i världen just nu är en masspsykos, utlöst av coronapandemin. Varför bär sig annars normala människor åt som drogade zombies som förnekar fakta och inte är mottagliga för information?
I mer än ett och ett halvt år har jag undrat över varför annars förnuftiga människor låter sig luras av coronanarrativet, inklusive de experimentella injektionerna. Här hoppas jag kunna ge några svar.
Fenomenet är inte nytt. I själva verket går det att förutsäga. Om ett samhälle präglas av vissa faktorer kommer en masspsykos högst sannolikt att bryta ut och ta sig uttryck enligt förutsägbara mönster, bland annat utplånandet av vanligt sunt förnuft, en blint rusande maktelit och splittring av människor i diametralt olika läger utan förståelse för varandra.
Den tysk-amerikanske stjärnadvokaten Reiner Fuellmich, med stora framgångar i brottmål mot bland andra Volkswagen och Deutsche Bank bakom sig, förbereder tillsammans med ett stort antal jurister och andra specialister i ”The Corona Investigative Committee” åtal mot de ansvariga för brott mot mänskligheten i samband med coronapandemin, Nürnbergrättegången 2.
Som ett led i arbetet bjuder han in experter på olika fackområden. Från den 10 juli 2020 har han och hans medarbetare intervjuat och lyssnat på mer än 150 experter från alla vetenskapsområden angående den så kallade Covid 19-pandemin. Efter att ha sammanställt alla uppgifter är de övertygade om att det som pågår i hela världen utgör det största och allvarligaste fallet i världshistorien av brott mot mänskligheten. The Corona Investigative Committee ska representera de tusentals eller miljoner enskilda personer som har skadats av bedrägeriet och föra en grupptalan mot de skyldiga.
Här är en intervju med Reiner Fuellmich, gjord av Steve Bannon.
En mer fördjupad intervju, gjord av Mike Adams, hittar du här.
Innan du läser min artikel om pandemins psykologiska aspekter rekommenderar jag att du tar del av Reiner Fuellmichs presentation av sitt arbete i två videos, som båda är textade på svenska. Du hittar videosarna här. Tyvärr går det inte rent tekniskt att lägga ut dem på bloggen, men om du klickar på länken hittar du dem.
En av de experter som Reiner Fuellmich och hans coronakommission har kallat till sig är Mattias Desmet, professor i psykologi vid universitetet i Gent, Belgien. Följande text är en sammanfattning av det han berättade om massans psykologi, masshysteri och masspsykoser, ”Mass Formation and Totalitarian Thinking in This Time of Global Crisis. The Eye of the Storm” vid ett möte den 30 juli.
OBS! På den här länken finns hela Mattias Desmets föredragning ordagrant utskriven på engelska. Där finns också en filmad videoversion av mötet. Min text är en översatt, sammanfattad och redigerad version av det Mattias Desmet säger, plus mina egna reflexioner och referenser till Sverige.
Vi svenskar har egna erfarenheter av flera samhälleliga masspsykoser, senast i samband med den så kallade ”flyktingkatastrofen” 2015 – som inte var någon flyktingkatastrof utan en planerad migrationsattack mot Europas gränser, iscensatt av multimiljardären och globalisten George Soros och hans Open Society Organisations, vars mål är att riva alla nationsgränser. Jag har skildrat denna masspsykos bland annat i krönikan ”En vecka i september”.
Det finns en förbindelse mellan det som hände i Sverige 2015 och de faktorer som enligt Mattias Desmet skapar förutsättningar för en storskalig masspsykos eller masshysteri att bryta ut. De fyra faktorer han klassar som grund för en masspsykos är de här:
- Många socialt isolerade människor som upplever en brist på gemenskap och sociala band.
- Ett stort antal människor som upplever en brist på mening i sina liv.
- Mängder av fritt omkringflytande ångest i samhället.
- Ett utbrett psykiskt och socialt missnöje.
Om de här förutsättningarna föreligger finns också grunden för en masspsykos. Vanligen är det bara omkring 30 procent av befolkningen som låter sig fångas i gruppfenomen eller masshypnos. Men ytterligare 35-40 procent vågar inte yttra en egen åsikt av rädsla för konsekvenserna. Vanligen är det alltså omkring 70 procent som tiger – 30 procent för att de är övertygade om mainstream-narrativet och 40 procent för att de inte vågar öppna munnen. De som ifrågasätter, som inte instämmer i det offentliga narrativet och protesterar högt, brukar uppgå till 20-30 procent.
Redan långt innan coronakrisen bröt ut existerade alla de fyra uppräknade förutsättningarna för en masspsykos. Det fanns en formlig epidemi av utbrändhet. Mellan 40 och 70 procent upplevde sina jobb som komplett meningslösa. Användningen av psykofarmaka var mycket stor. Den är ett mått på hur mycket missnöje som finns i samhället. I Belgien till exempel förbrukar 11,5 miljoner invånare mer än 300 miljoner doser bara av antidepressiva medel.
Det är ingen tvekan om att de restriktioner som har motiverats med pandemin har inneburit stora ingrepp i många människors vanliga livsföring, ofrivillig isolering för många, i synnerhet personer äldre än 70 år som kanske aldrig har upplevt den graden av isolering tidigare, och mycket svåra konfrontationer med ensamhet och den egna personen när man blivit avskuren från de aktiviteter och det sociala umgänge man är van vid. Besöksförbuden på äldreboenden har drabbat många hårt. Ändå har de svenska restriktionerna varit mycket lindriga jämfört med de flesta andra länder. Vi har inte haft några lockdowns eller utegångsförbud.
Det ska också påpekas att hundratusentals, kanske några miljoner svenskar, även under normala omständigheter lever mer eller mindre isolerade i sina hem utan tillgång till kultur, möjlighet att resa, besöka butiker, restauranger, kyrkor, biografer, konserter, litteraturaftnar eller andra sociala mål. Deras situation brukar dock inte väcka någon särskild uppmärksamhet eller empati. För dem har pandemin inte inneburit någon förändring. Allt är som vanligt.
Det kan handla om att man bor i glesbygd långt utanför kulturens räckvidd, eller det vanligaste; att man på grund av sjukdom, ålder och funktionshinder är förhindrad att förflytta sig och delta i sociala aktiviteter. För den här mycket stora kategorin människor kan det vara svårt att förstå det traumatiska i att inte gå på en fotbollsmatch eller restaurang, eftersom de aldrig gör sådana saker. Klart är dock att pandemin för många har medfört en konfrontation med ensamhet och sociala inskränkningar som har varit krisutlösande.
Men framför allt har skrämselpropagandan från media, myndigheter och politiker skrämt vettet ur folk, och vettskrämda människor tänker inte rationellt. På kort tid etablerades en grundmurad tro på att antingen tar du de experimentella sprutorna, vars innehåll är okänt både för dig och för sköterskan som ger dig sprutan, eller också kommer du att dö i Covid-19.
Med andra ord ren lögn och skrämselpropaganda, en utpressningssituation avsedd att skrämma iväg människor till vårdcentralerna och ta injektioner med substanser som inte är godkända för användning på människor utan endast nödgodkända av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA. De som tar sprutorna förespeglas att det är ”tryggt” och ”säkert”. Men inte ens tillverkarna har en aning om vad det så kallade ”vaccinet” har för verkningar. Det framgår av ett sensationellt avtal mellan Pfizer och köparländerna som jag skrev om nyligen.
Fritt flytande ångest är det mest smärtsamma psykiska tillstånd som finns. Det är extremt smärtsamt och kan leda till panikattacker och andra plågsamma psykiska tillstånd. De som drabbas söker efter en förklaring till sin ångest. Och nu erbjuder media ett narrativ – coronapandemin – som omfattar en orsak till ångesten och en strategi att handskas med den. Det gör människor villiga att följa strategin, det spelar ingen roll hur högt priset blir. Det är vad som händer i början av en massrörelse.
En mental förgiftning
Senare, i ett andra steg, inleder människor en kollektiv och heroisk kamp med objektet för sin ångest. Som en effekt uppstår en ny sorts sociala band och en ny känsla av att livet har mening. Plötsligt handlar hela livet om att bekämpa den ångestutlösande faktorn, vilket skapar en ny gemenskap med andra människor. Plötsligt ingår man i ett socialt sammanhang; ”vi som har tagit sprutan, och tänk så tappra och solidariska vi är!” Omsvängningen leder fram till en sorts mental förgiftning. Det är vad som skapar en massrörelse, jämförbar med hypnos. Många experter har beskrivit fenomenet som en sorts hypnos, till exempel den franske fysikern Gustave Le Bon (1841-1931).
Varför går vi som samhälle in i ett tillstånd där stora delar av befolkningen känner sig ångestfylld, deprimerad, desillusionerad och upplever meningslöshet och social isolering? Om vi inte blir klara över rötterna till de här problemen kommer massan alltid att vara mottaglig för ledare som försöker locka dem in i en massrörelse. Så vi behöver fundera på vad det är som får så många av oss att uppleva en brist på mening i våra liv. Är det någonting i vår materialistiska och mekaniska bild av människan som leder oss mot en radikal nedbrytning av de verkliga sociala strukturerna, våra sociala band och känslan av att livet har en mening?
Fakta spelar inte längre någon roll
Det som händer i det ögonblick när människor drabbas av mental förgiftning och grips av en massrörelse är att de blir faktaresistenta. Fakta inte längre spelar någon roll och avvisas ofta med stor aggressivitet. Det blir likgiltigt om narrativet är rätt eller felaktigt, till och med om det är påtagligt fel. Det som spelar roll är att det uppstår en mental förgiftning. En sektmentalitet griper omkring sig. Det är den som får människor att fortsätta tro och att värja sig för fakta, även om de för en sekund skulle råka drabbas av insikten att de har fel. Det här är den centrala mekanismen i en massrörelse, som gör den så svår att påverka.
För människorna inne i massrörelsen har det ingen betydelse om narrativet är felaktigt. För dem handlar det bara om att de till varje pris vill undvika att gå tillbaka till den smärtsamma upplevelsen av fritt flytande ångest. Det första vi måste göra om vi vill ändra på det här är att erkänna denna smärtsamma ångest. Fundera på varför vi hamnade i känslan av meningslöshet, avsaknad av sociala band, det massiva psykologiska missnöjet och försöka berätta för människor att vi inte behöver en coronakris för att skapa nya sociala band. Vi måste söka efter andra sätt att handskas med sociala problem som fanns före coronakrisen och hitta andra lösningar.
Media spelar en avgörande roll för uppkomsten och vidmakthållandet av en massrörelse. Utan deras medverkan är det inte möjligt att skapa en masspsykos av den omfattning vi ser nu och knappast har upplevt någon motsvarighet till tidigare i historien. Den här masspsykosen är global.
Journalisterna har släppt alla tidigare spärrar och bedriver ren propaganda. Ingen som inte företräder mainstream-narrativet får komma till tals. Ifrågasättande och debatt förekommer inte. Nätplattformarna är globalisternas verktyg och bedriver stenhård censur. Allt som hotar avslöja det stora bedrägeriet plockas bort.
Massinvandringen – en ständigt pågående statskupp
I Sverige behöver vi bara gå tillbaka sex år i tiden, till 2015, för att se att de faktorer som utgör förutsättningarna för en masspsykos fanns redan då, och långt tidigare. Sedan mer än 30 år är Sverige – mot folkets vilja utsatt för en massinvandring som saknar motsvarighet i världen – år efter år genomförd som en ständigt pågående statskupp. Bara under 2000-talet har två miljoner utlänningar beviljats uppehållstillstånd i Sverige.
Massinvandringen urholkar ekonomin, den utplånar den sociala tilliten, förtar känslan av igenkännande i sitt eget land, skapar förlust av hemhörighet och trygghet. Den ger känslor av vanmakt, förtvivlan och resignation, en hemlöshet i vårt eget land när stadsbilden är helt förändrad – kort sagt de fyra faktorer som Mattias Desmet talar om här ovanför.
Sammantaget upplever många en demoralisering av samhället när deras egna moraliska riktlinjer inte respekteras utan ständigt undergrävs och körs över. Demoraliseringen lägger grunden för en känsla av meningslöshet – varför anstränga sig när det man själv värdesätter och tror på aldrig sätter minsta avtryck i verkligheten?
När människor upplever att de inte kan påverka någonting, när de körs över gång på gång, sprider sig ett psykiskt och socialt missnöje, en känsla av meningslöshet och apati, och sedan kommer den fritt flytande ångesten som bedövas med läkemedel eller alkohol. Detta allvarliga kristillstånd befann sig Sverige i redan före 2015. Den psykiska förlamningen växte för varje dag som media trummade ut snyfthistorier om de stackars ”flyktingarna” som det påstås vara vårt ansvar att ta hand om och försörja.
Bilden på den drunknade treårige pojken Alan Kurdi symboliserar det masspsykotiska vansinne som bredde ut sig 2015. Han, hans mor och bror drunknade 500 meter från land i turkiska Bodrum för att fadern Abdullah Kurdi var flyktingsmugglare och narkotikapåverkad körde en ranglig båt mot den grekiska ön Lesbos. Familjen hade sedan flera år arbete och bostad i Turkiet men siktade på Sverige som slutmål. Här ville pappan Abdullah Kurdi få gratis tandimplantat. Han var den ende i familjen som överlevde.
Vad är det som har fått svenskarna att under flera decennier närmast apatiskt finna sig i en massinvandring och så kallad mångkultur som bokstavligen förstör vårt land – nu fullt iakttagbart för alla som har synen i behåll genom Europas största antal gängskjutningar? Orsakerna är många, men låt mig peka på en omständighet som jag tror har spelat en mycket stor roll i att skapa apatin och uppgivenheten. Det kan sammanfattas i ett ord: resignation. Det spelar ingen roll vad man röstar på, samtliga partier är upptagna av sitt eget bästa och struntar i medborgarna. Människor ser den djupa klyftan mellan vad politikerna säger och vad de uträttar.
Mordet på de svenska stadskärnorna
Under 1950, -60- och 70-talen revs i stort sett alla svenska stadskärnor och jämnades med marken. Den miljö som fått växa fram organiskt under en lång följd av år krossades av grävskopor och förvandlades till betonggrus och schaktmassor. Människor protesterade men kördes hänsynslöst över i kommunerna av en maktfullkomlig koalition av främst socialdemokratiska kommunpolitiker och näringslivet, i synnerhet Kooperativa Förbundet, som byggde hundratals vederstyggliga Domusvaruhus för glatta livet. Rivningarna var ett veritabelt mord på svenska städer, och de har lämnat djupa sår i den svenska folksjälen. I den offentliga debatten, där vanligt folk sällan får yttra sig, har en elit av arkitekter och stadsplanerare framställt massakern på de svenska städerna som någonting som vi bara ska finna oss i. De fortsätter att förfula svenska städer, senast genom den groteska betongkaka som utgör en tillbyggnad till Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm, signerad lådarkitekten Gert Wingårdh.
I stället för vackra gamla trähus med snickarglädje och glasverandor byggdes mängder av brutalt fula parkeringshus i betong och 350 varuhus – 180 Domusvaruhus, 80 Epavaruhus och 90 Åhlénsvaruhus – fler än antalet kommuner i Sverige. Alla i sovjetisk bunkerstil.
Fulhet skadar vårt psykiska immunförsvar
Fulhet urholkar själen och skadar vårt psykiska immunförsvar. Om du är intresserad av ämnet arkitektur kan jag tipsa om mitt Sommarprogram 2019 som handlar om skönhet, konst, arkitektur och trädgård.
Det är min egen hypotes, men jag är övertygad om att massrivningarna av de svenska stadskärnorna var ett hugg i svenskarnas själ som tillsammans med andra ingrepp allvarligt har skadat vårt psykiska immunförsvar och beredde marken för nästa käftsmäll och samhällsskada, massinvandringen – som sedan beredde marken för coronakrisen.
Allting hänger ihop. Vi som har levt ett långt liv kan se hur pusselbitarna griper in i varandra. När jag tänker på Sverige ser jag bilden av ett misshandlat, blåslaget barn för mina ögon. Barnet blundar och kurar ihop sig, försöker uthärda och hoppas att det ska bli bättre. Att det inte ska komma fler slag. Men slagen fortsätter att hagla. Barnet ger upp, resignerar, vänder sig inåt.
I ett tillstånd av uppgivenhet och förtvivlan erbjuder masspsykosen en ”lösning”, en utväg ur den plågsamma ångesten. Den mentala förgiftningen krymper synfältet och får människor att enbart se det som dikteras av narrativet. Det blir ett tunnelseende som till exempel utesluter insikt i de skador och offer som lockdowns, skolstängningar och resestopp har medfört i stora delar av världen. De som har låtit sig slukas av masspsykosen känner ingen empati med offren för lockdowns eller andra totalitära restriktioner. De fortsätter att tro på att åtgärderna har effekt, trots bevisen för att de är verkningslösa. De som bekänner sig till det offentliga narrativet jublar över vaccinpass och ser inte vilken enorm inskränkning de är av vår frihet.
Man kan ta ifrån människor allt, och de kommer inte ens att märka det
En masspsykos fokuserar din uppmärksamhet så starkt på en enda sak att man kan ta ifrån människor allt, och de kommer inte ens att märka det. Det är exakt vad som pågår just nu. Människor berövas sin frihet, och få protesterar, för de märker inte vad som händer.
En annan konsekvens är att människor som fångats av masspsykosen uppvisar långtgående intolerans för avvikande röster. Om någon antyder att den offentliga berättelsen är falsk innebär det ett hot om uppvaknande, och de som är uppslukade av masspsykosen blir arga för att de kastas tillbaka till sin ursprungliga ångest och missnöje. Därför riktar de en enorm aggressivitet mot röster som uttrycker en annan uppfattning. Samtidigt är de extremt toleranta för människor som uttrycker det rådande mainstream-narrativet.
Alla som har försökt ha en saklig diskussion med vaccinationsförespråkare på sociala medier kan intyga att det är omöjligt. Vissa av dem som har investerat sin tro och kropp i sprutorna börjar kanske ana att de har fattat ett oöverlagt beslut. Då måste de med all kraft försvara sitt beslut och slå ifrån sig fakta som bekräftar misstaget. Därav den uppseendeväckande aggressiviteten.
Inte ens majoriteten psykologer känner igen och erkänner de här processerna i nuvarande krisläge. Det är märkligt. För Mattias Desmet tog det sex månader att inse att vi har att göra med en masspsykos. Många av hans psykologkolleger har låtit sig involveras, får betalt för och provocerar fram den här massrörelsen. Även vid hans fakultet. Vetenskapen är i kris. En av orsakerna är den oerhörda korruptionen inom läkemedelsindustrin och hälsomyndigheterna, att nästan all forskning finansieras av personer och organisationer som de inte borde låta sig finansieras av, till exempel Bill and Melinda Gates Foundation. Denna så kallade ”välgörenhetsorganisation” står för den näst största finansieringen av WHO:s, Världshälsoorganisationens, budget, näst efter den största finansiären, USA. Hur många tror att det gör WHO till en opartisk organisation?
Det är väl känt att den samvetslösa läkemedelsindustrin inte drar sig för att muta läkarkåren och läkemedelsmyndigheterna, och dessa drar sig inte för att ta emot mutorna och sälja ut sin medicinska trovärdighet. Men det känner den stora allmänheten inte till och har därför ofta en blind tilltro till läkarna, myndigheterna och läkemedelsindustrin.
De som införde de totalitära regimerna i Sovjetunionen och Nazityskland var inte vanliga kriminella. De visste exakt hur de skulle uppföra sig i enlighet med sociala regler. Medan kriminella i vanlig mening bryter mot alla sociala regler följer ledarna i totalitära stater reglerna till punkt och pricka. De är lydiga. De är övertygade om sin ideologi och att den kommer att föra människorna till ett artificiellt paradis som de själva skapar. Men – det är viktigt – de har inga problem med att offra delar av befolkningen för att nå detta paradis. Det är det pris några måste betala för att skapa paradiset. Josef Stalin utplånade hälften av sitt kommunistparti.
Om en massrörelse uppstår i mycket stor skala i ett samhälle är det svårt att väcka massorna. Vanligen är det omöjligt. Massorna vaknar inte förrän förstörelsen har gått väldigt långt och kanske är irreparabel. Än en gång kan vi jämföra med det sargade samhälle som politikerna har åstadkommit med hjälp av massinvandringen. Det måste alltså gå så långt som till i stort sett dagliga gängskjutningar och mord i bostadsområden, nära förskolor, på gator och torg innan den yttersta vänstern eventuellt börjar inse vilket mardrömssamhälle den har skapat och skrikhalsarna i bästa fall tystnar.
Vi ska fortsätta tala
Om de som inte samtycker med massnarrativet fortsätter att tala kan de förhindra massorna från att begå de allra grövsta brotten. Det är väldigt viktigt. Du – just du! – kan göra deras hypnos mindre djup genom att fortsätta tala.
Vi ska tala också för dem som inte befinner sig ute på gatorna, de som är på sina kontor, de som är rädda för att förlora sina jobb om de säger att de ser att någonting är fel. Vi måste försöka hjälpa dem att bli starkare. Vi behöver också, paradoxalt nog, tala för dem som tror på mainstream-narrativet och är fångna i masspsykosen. Vi bör tala både för massorna och för dem som vägrar att löpa med flocken.
Något som kanske förvånar den som iakttar en masspsykos är att högutbildade människor, de som oftast har tillgång till mikrofonerna, leder desinformationen. De är i allmänhet mer mottagliga för manipulation än ”vanligt folk” med lägre utbildning; bilmekaniker, grävmaskinister, förskollärare, rörmokare, hårfrisörer, taxichaufförer med flera som ofta har större tillgång till sunt förnuft. Skillnaderna beror på utbildningen. Högutbildade har lärt sig lyda. De har lärt sig att tänka som alla andra.
(NB: I engelskan har ordet ”education” dubbel betydelse. Det betyder både ”utbildning” och ”uppfostran”).
Men även om vi skulle kunna väcka massorna nu skulle de falla in i en liknande masspsykos igen om några år. De skulle låta sig hypnotiseras igen – om vi inte löser de verkliga, underliggande problemen i den här krisen, nämligen att stora delar av befolkningen har ångest, är deprimerade, upplever en brist på mening med sina liv och känner sig socialt isolerade. Om inte det problemet går att lösa kommer massor av människor alltid att vara mottagliga för ledare som försöker locka in dem i massrörelser. Vi måste inse att det är någonting i vår materialistiska, mekaniska syn på människan och världen som resulterar i en radikal förstörelse av reella sociala strukturer, sociala band och känslan av att livet har en mening.
Om du tror att människor är maskiner, biologiska maskiner – då blir livet meningslöst. Vad skulle det betyda om en människas liv reduceras till en liten legobit som bara är en detalj i universums stora maskin? Eller – mitt inpass – om människor känner sig som vad globalisterna kallar oss, ”useless eaters”, det vill säga värdelösa varelser som bara äter och konsumerar men inte tillför någonting av värde.
Utvecklingen kommer att vända, förr eller senare. Men först måste vårt sätt att se på människan i världen bli tillräckligt konkret, och det finns naturligtvis många faktorer som spelar in. Totalitarism och massrörelser har en huvudsaklig egenskap: de är alltid självförstörande. Det enda de duger till är förstörelse, aldrig till uppbyggnad. Och eftersom mainstream-ideologin nu bokstavligen ingriper i våra egna kroppar kan det sluta i dramatiska misstag. Allt fler rapporter visar både många och allvarliga biverkningar av de så kallade covidvaccinerna. På min blogg hittar du många artiklar i ämnet.
Genom att använda våra alternativa röster kan vi hålla en del av befolkningen, 40 procent, vaken ända tills fakta är så tydliga, den skada som systemet har åstadkommit är så klar, att de kan se den. De kommer att bli mer och mer motiverade att yttra sig – högt. Det är då vi når ”the tipping point”.
De som är helt hypnotiserade kommer aldrig att se skadorna. De är bokstavligen blinda.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 