En bild i Allhelgonatid. Jag minns alla mina döda

Jag röjer i klädkammaren och hittar en bild. Bilden visar en präktig timmerbyggnad som vittnar om ett välbärgat bondeliv. Finklädda människor med allvarliga ansikten har samlats för att högtidlighålla någonting. Men vad? Jag vill veta.

Efter spårningsarbete vet jag nu att bilden kommer från Bodinsgården i den lilla byn Rödmyra, Järvsö, norra Hälsingland, och efter mycket sökande i olika källor lyckas jag tidsbestämma den till 1912.

Att intressera sig för människor i det förflutna innebär ofta ett intrikat detektivarbete men också glädje och känslor av tillhörighet.

*Bilden berättar en släkthistoria. Men vad berättar den? Att ta reda på det är ett rent detektivarbete.*

I Allhelgonatid minns vi våra döda och besöker deras gravar om vi har möjlighet. Några dagar i november utgör ett slags undantagstillstånd då vi närmar oss vad våra förfäder har betytt för oss själva och för Sverige.

Årets övriga 363 dagar stoppar vi tillbaks dem i glömskans arkiv. Som om de aldrig har funnits.

Till dig som läser min blogg:

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Bilden togs i Rödmyra, Järvsö, 1912. Vad berättar den? Att ta reda på det är ett rent detektivarbete. Fortsätt läsa ”En bild i Allhelgonatid. Jag minns alla mina döda”

Fördumningens triumfer, Balubakonceptet och vår tids läten

Oavsett om du har sett någon av SVT:s inköpta fördumningsserier har du antagligen noterat att mänskliga uttryck för exempelvis glädje, förtjusning eller förvåning snabbt har reducerats till utstötandet av ett antal läten, till exempel de amerikanska importljuden ”Wow!”, ”Shit!”, ”Najs!” och ”Super!”, ibland förstärkta med ett svenskt ”Verkligen!”.

Lätena kan betecknas som ett slags ljudmässiga motsvarigheter till smileys och e-mojisar. Det handlar om att låta som alla andra och uttrycka en känsla med så få bokstäver som möjligt.

Fortsätt läsa ”Fördumningens triumfer, Balubakonceptet och vår tids läten”

Vilse i den digitala djungeln

Som mina läsare antagligen har lagt märke till har min blogg legat nere ett tag. Orsaken är att jag har gått vilse i den alltmer tätvuxna och snåriga digitala djungel där fällorna och snubbeltrådarna äro otaliga.

Bank-ID, lösenord, kontrollnummer, personliga koder och svarskoder på en suddig ruta i betaldosan gör livet svårare för många, i synnerhet för synsvaga och för oss äldre. Ibland rent omöjligt. Så till den grad att man riskerar att stå utan matpengar om man inte har tillräckligt med kontanter hemma.

Först skapar man digitala system utan att fråga vad avnämarna, allmänheten, vill ha och klarar av. Sedan vältrar man över hela ansvaret och problemen på allmänheten, det vill säga på oss. Vi får klara oss bäst vi kan. Eller inte.

De senaste veckorna har jag gått igenom Hades’ digitala underavdelning. Här är en rapport.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Kriminaliteten tvingar fram ett orimligt krångel – alla är numera misstänkta bedragare

De starkt ökande bankbedrägerierna och övrig nätbaserad kriminalitet har tvingat fram ett säkerhetstänkande som innebär orimligt krångel vid onlinebetalningar och andra nätaktiviteter.

Bankerna har tagit ytterligare ett steg i fördrivningen av sina kunder. Först jagade de ut oss på gatan, att stå i regn och rusk för att ta ut våra pengar ur en bankomat. Nu plockar de systematiskt bort allt fler bankomater och tvingar in oss i digitala labyrinter i vår egen dator eller mobiltelefon för att komma åt våra pengar. Vi ska inse att våra pengar inte är våra, utan bankens. Om man vill träffa en levande människa måste man i god tid be om audiens i den pekuniära helgedomen.

Kunden ska veta sin plats och inte tro att den är något. Enligt Lagen om penningtvätt (2017:630) är vi alla numera misstänkta bedragare. Det tvingar fram alltmer rigorösa regler, och alla klarar inte de nya rutinerna visar en ny rapport från Internetstiftelsen. I synnerhet drabbas äldre och funktionsnedsatta personer.

Fortsätt läsa ”Vilse i den digitala djungeln”

15- och 16-åriga trippelmördare – vi måste inse att de ohjälpbara finns

En 16-årig trippelmördare skjuter under loppet av ett dygn i oktober 2023 ihjäl tre personer och skottskadar två; en liten flicka på två år och hennes mamma.

En 15-årig pojke, anstiftaren, gav 16-åringen uppdraget att utföra avrättningarna, på order från någon högre upp i den kriminella hierarkin. Morden planerades när pojkarna var intagna på samma HVB-hem.

I veckan dömdes de båda till tolv, respektive tio års fängelse – de hårdaste straff som hittills har utdömts i Sverige mot så unga gärningsmän.

————————————————————————-

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

*Barnsoldaterna värvas av krafter högre upp i den kriminella hierarkin.*

Efter flera års omfattande gängrelaterade dödsskjutningar står Sverige inför en gräns.

Den går inte att passera utan att lagstiftare, rättsväsendet och hela den politiska nomenklaturan vänder fullständigt uppochner på allt som har gällt hittills i synen på brott och straff och förpassar det som vrakgods till sophögen. En total uppgörelse med lagstiftning, praxis och attityder är absolut nödvändig.

Fortsätt läsa ”15- och 16-åriga trippelmördare – vi måste inse att de ohjälpbara finns”

Ett svenskt bondearv. Vad två broscher kan berätta

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Människor, i synnerhet kvinnor, har alltid velat smycka sig. Åtminstone de senaste 30 000 åren, efter den kulturella explosionen. Viljan att vara vacker inför den älskades ögon är evig, liksom längtan efter att väcka hans kärlek.

Tillverkarna har använt sig av material som har funnits till hands; trä, snäckor, stenar, djurhorn, benbitar, djurtänder. Glaspärlor har hittats i flera tusen år gamla gravar, de äldsta från Mesopotamien.

Följ med på en resa 150 år tillbaka i tiden! Vi beger oss till Järvsös små finnmarksbyar i norra Hälsingland. Den här historien spänner över fem – snart sex – generationer och har sin utgångspunkt i två vackra broscher.

*Två broscher som berättar en historia.*

Men den handlar också om Sverige i slutet av 1800-talet och de människor som levde långt ute i skogarna, miltals från den så kallade civilisationen.

Fortsätt läsa ”Ett svenskt bondearv. Vad två broscher kan berätta”

Är vi på väg tillbaka till pekboken och grottmålningarna?

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

En vindlande, mångtusenårig historia om språkets och bildens utveckling i våra liv

*En cirka 4 000 år gammal hällmålning på en bergvägg på fjället Flatruets sydsluttning i Härjedalen.*

I takt med digitaliseringen överger alltfler det skrivna språket som kommunikationsmedel. Små tecknade gubbar och symboler, så kallade smileys och e-mojis, får uttrycka eller komplettera vad vi vill ha sagt. Vad innebär det på sikt att stora delar av vår kommunikation sker via små tecknade figurer?

Är vi på väg tillbaka till ett språklöst tillstånd, till pekboken och grottmålningarna?

*E-mojisar har i ökande utsträckning blivit ett sätt att kommunicera. Men varför använder vi små tecknade figurer istället för vårt språk?*

Fortsätt läsa ”Är vi på väg tillbaka till pekboken och grottmålningarna?”

Den blå kaftanen – ett ömsint drama om kärlek

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

En storslagen, oändligt vacker film om kärlek

Maryam Touzanis prisbelönta film ”Den blå kaftanen” är ett finstämt kammardrama som rör sig med små uttrycksmedel. I det lugna, fåordiga berättandet förmedlar subtila blickar och åtbörder allt från stark passion och hopp till ömhet, medkänsla och sorg.

Det är en av de vackraste kärleksfilmer jag har sett. Den kan ses på SVT Play till söndag den 25 augusti. Bry er inte om SVT:s fåniga introduktionstext – men missa inte filmen! Det här är sann filmkonst på en nivå som vi sällan ser.

*Mina (Lubna Azabal) och Halim (Saleh Bakri) i den fransk-marockanska filmen ”Den blå kaftanen”.*

Mitt i Prideveckans buller och vulgaritet visar SVT den finstämda, fingertoppskänsliga fransk-marockanska filmen ”Den blå kaftanen” om Mina (Lubna Azabal) och Halim (Saleh Bakri), som är gifta sedan många år.

Fortsätt läsa ”Den blå kaftanen – ett ömsint drama om kärlek”

Mitt Sommarprogram 2024

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Äntligen är det ihopsnickrat och publicerat på Swebbtv, mitt Sommarprogram 2024. Länge såg det ut som om det inte skulle bli något program alls. Min gamla laptop kraschade, och på den nya hade ljudprogrammet Audacity uppdaterats till en ny version som är en ren katastrof.

Alla förutsättningar för att kunna skapa ett program var undanröjda, och tiden var knapp.

Som ett komplicerat lapptäcke brukade det se ut på bildskärmen när alla ljudbitarna, text och musik, var på plats i ljudprogrammet Audacity. Sedan kraschade min kära gamla laptop, och i den nya datorn är en ny version av Audacity en ren katastrof.

Jag har i en tidigare text berättat om de osannolika vedermödor som det innebar att göra det här programmet, mitt nionde Sommar. Många gånger var jag beredd att ge upp men knegade på av ren envishet.

Fortsätt läsa ”Mitt Sommarprogram 2024”

Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?

Förra sommaren kommenterade en vän att jag lever ett till synes händelselöst liv. Kommentaren blev upphov till en serie krönikor på temat. Jag återpublicerar nu några av krönikorna, delvis omarbetade.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för det tillgängliga kulturutbudet för oss som betalar för Kungliga Operans, Konserthusets och Berwaldhallens verksamhet i huvudstaden men bor för långt bort för att kunna ta del av den.

Den ena bygdegården är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), ligger bara en halvmil från den mindre. Den är tyvärr ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?”

Favorit i repris: Kulturelitens djupa sorg över marsvinet Rogers hädanfärd

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I sociala medier utspelar sig de mest otroliga saker. Jag kan inte undanhålla mina läsare den dramatiska historien om marsvinet Rogers tragiska hädanfärd och den hejdlösa offentliga sorg som Rogers bortgång har utlöst i den svenska kultureliten.

Den kraftfulla uppslutningen kring Rogers öde kan sannolikt förklaras av att marsvinets efterlämnade matte är Carin Götblad, välkänd polismästare vid NOA (Nationella Operativa Avdelningen). Efterlämnad husse är författaren och forskaren Erling Bjurström.

Många människor är beredda att ge allt för att – om så bara för ett ögonblick av evigheten – få vistas i kända personers närhet och låna lite ljus och glans från dem. Facebook är den perfekta arenan för att marknadsföra sig själv och, varför inte, sitt döda marsvin? Kanske har vi alla ett osörjt dött marsvin inom oss?

Fortsätt läsa ”Favorit i repris: Kulturelitens djupa sorg över marsvinet Rogers hädanfärd”