Ett ovärderligt hjälpmedel. Och det osexigaste som finns.
Rollatorn skriker ut åldrande och nära förestående död. Den är det definitiva tecknet på att man befinner sig i utförsbacke, och alla vet hur det kommer att sluta. Är det konstigt att man gör motstånd och känner behov av att reflektera över rollatorns symbolvärde?

Ganska ofta har jag och andra som bor i glesbygd anledning att likt Leif Östling, före detta VD i Svenskt Näringsliv, ställa den berättigade frågan ”Vad f-n får jag för pengarna?” Där jag bor finns inte ens gatubelysning.




