Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?

För tio år sedan, 2012, skrev jag krönikan ”Rapport från gränsen”. Nu publicerar jag den igen, med några små uppdateringar.

För vad har egentligen förändrats? Har någonting förändrats? Finns det mindre anledning i dag att känna den vanmakt och förtvivlan över utvecklingen i Sverige som jag kände då?

Vi befinner oss vid en gräns. Vi är på flykt från ett land som inte längre finns. Vi är många, och vi blir hela tiden fler.

Fortsätt läsa ”Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?”

Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas

En hel värld har skrattat åt Florence Foster Jenkins efter hennes död 1944, och många skrattade redan innan dess, fast i smyg. Hon kunde inte sjunga, men det visste hon inte själv. Trots att hon aldrig lyckades ta en ren ton var hon övertygad om att hon var en gudabenådad operasångerska.

Hennes självförtroende bar henne som på en sammetskudde genom livet. Utan att tveka gav hon sig på de mest svårsjungna ariorna i hela operalitteraturen, bland annat Nattens Drottnings aria ur W A Mozarts opera Trollflöjten, som spänner över ett tonomfång på två oktaver.

Den podd jag har gjort om Florence Foster Jenkins har premiär i dag. Den handlar inte bara om henne utan om allas vår rätt att misslyckas. Om att vilja men inte kunna.

”Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge” skrev Verner von Heidenstam. (Ur Åkallan. Ett folk. 1899).

Fortsätt läsa ”Röster vi inte saknar: Om Florence Foster Jenkins och vår rätt att misslyckas”

Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat”

Att nå läsare och lyssnare i hjärtat är en nåd att stilla bedja om. Det vet varje skribent och varje programmakare. Ibland når man fram, ibland inte.

En sak som jag länge har noterat är att de flesta av besökarna på min blogg är påfallande ointresserade av mina poddar – samtidigt som de får mängder av fina och uppskattande kommentarer på YouTube och Swebb-tv

Min slutsats är att det antagligen handlar om två helt olika kategorier av läsare/lyssnare som nischar in sig på EN bestämd plats på nätet och sällan rör sig utanför den hemtama fållan.

Därför blev jag både överraskad och glad när jag såg Mikael Hagenbos video på YouTube.

Att producera någonting i text eller ljud är alltmer ett vågspel. Så känner jag fortfarande, efter 55 år som journalist. Det går aldrig att förutse hur läsarna/lyssnarna kommer att reagera, i synnerhet inte i den infekterade och polariserade tid vi lever i, där allt – precis allt – placeras och bedöms i politiska fack.

Fortsätt läsa ”Mikael Hagenbo: ”Träffad i hjärtat””

Följ med tillbaka till ”Smoke Rings”- en gyllene epok i svensk radiohistoria

När tiderna är som mörkast behöver vi motsatserna mer än någonsin. Premiär i dag för mitt minnesprogram om Leif Anderson (1925-1999) och ”Smoke Rings” – programmet som sändes i Sveriges Radio varje vecka i nästan 40 år.

När Leif Anderson avled 1999 hade han gjort 1 786 program och slagit Farbror Svens (Sven Jerrings) rekord med Barnens brevlåda med ett program.

Jag har kallat programmet ”Röster vi saknar”. Jag tror nämligen att vi är många, framför allt i den äldre generationen, som saknar Leif Anderson, och många andra välkända, klassiska röster.

Fortsätt läsa ”Följ med tillbaka till ”Smoke Rings”- en gyllene epok i svensk radiohistoria”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur

Det brukar kallas ”De små stegens tyranni”. Vad stort sker, sker bakom de flestas ryggar. Det som händer i Borlänge handlar inte bara om Borlänge. Det är ett exempel av många på en utveckling som riskerar att utplåna vår svenska kultur.

Borganäsvägen i Borlänge på 1950-talet. En svunnen idyll.

Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. En lång rad beslut, som vart och ett för sig inte ter sig särskilt uppseendeväckande, kan resultera i en katastrofal och oåterkallelig förändring.

Borlänge är ett varnande exempel. Där har Jussi Björlingmuséet stängts, men somaliska kulturcentra och somalisk folkdans belönas av politikerna. Kulturnämndens ordförande råkar vara somalier och röstades in i politiken genom somalisk klanröstning i valet 2018.

Fortsätt läsa ”De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur”

Är Justin Trudeau son till Fidel Castro?

Många av de tiotusentals kanadensiska lastbilar som genomför en enorm frihetsmanifestation har nu nått huvudstaden Ottawa. Det lastbilschaufförerna protesterar emot är regler som skulle innebära att de tvingas sitta i karantän varje gång de passerar gränsen mellan USA och Kanada – någonting som skulle slå hårt mot deras försörjning.

Tiotusentals kanadensiska lastbilschaufförer protesterar mot Justin Trudeaus vaccintvång.

Protesterna riktar sig mot  Kanadas premiärminister Justin Trudeau, 50, som kallar sig liberal men har drivit en alltmer socialistisk politik sedan han valdes 2015 och definitivt hör till den krets av globalister som vill genomdriva en ny världsordning.

Medieuppmärksamheten har satt ny fart på rykten och en fråga som i många år har diskuterats off the record: vem är Justin Trudeau? Vem är hans far?

Justin Trudeau, 50, premiärminister i Kanada sedan 2015.

Officiellt är Justin Trudeau son till ”Swinging Pierre” Trudeau (1919-2000), som var Kanadas premiärminister (vänsterliberal) 1968-1979, och hans 29 år yngre, inte mindre ”swinging” hustru Margaret Trudeau, född Sinclair 1948. Men ihärdiga rykten har länge gjort gällande att Pierre Trudeau inte alls är biologisk far till Justin Trudeau. Den rättmätige fadern sägs vara Kubas kommunistiske diktator Fidel Castro (1926-2016).

Fortsätt läsa ”Är Justin Trudeau son till Fidel Castro?”

Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio

För ett år sedan fick journalisten Per Shapiro, 50, nog. Han hade frilansat för statskontrollerade Sveriges Radio i flera år och såg hur den publicistiska friheten inskränktes alltmer. Han bestämde sig för att bryta sig loss från public service och starta en egen kanal där han kan bedriva den fria och oberoende journalistik som han brinner för.

Per Shapiro.

I det senaste av de brev som han regelbundet skickar ut till sina lyssnare skriver han:

”Fröet planterades av en journalistkompis senhösten 2020. Efter att jag – för inte första gången – gnällt lite över sakernas tillstånd på Sveriges Radio, skrev hon i ett mejl: ”Men ska du inte starta ”Folkets Radio” i stället!”

Fortsätt läsa ”Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio”

”Det här är början till slutet för Covidtyrannerna”

”Det här är början till slutet för Covidtyrannerna. Det kan bli den kanadensiske premiärministern Justin Trudeau’s Ceaușescu-moment” säger den brittiske politikern Paul Weston i den här videon.

Det Paul Weston talar om är den gigantiska, många mil långa lastbilskonvojen med mer än 50 000 bilar som rör sig från hela Kanada mot huvudstaden Ottawa. Chaufförerna protesterar mot vaccintvång och för frihet. Överallt längs vägarna står människor som stöder dem med mat, uppmuntran och pengar.

Fortsätt läsa ””Det här är början till slutet för Covidtyrannerna””

Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen

Den politiska korrektheten är inte bara ett språkbruk. Den är ett smygande, långsamt verkande gift som förgiftar och förlamar befolkningen i hela Västvärlden. I Sverige har den nått rekordnivåer, eftersom svenskar oftast är av vänsäll och anpasslig, stundom feg natur, obenägna att stå upp för sig själva och ta konflikter.

Här är en liten checklista för dig som inte vill låtsas vara en annan än den du är, som har svårt för att ljuga och vill stärka din förmåga att stå emot grupptryck och ängslan att bli utesluten ur flocken.

Kaffekalas med släkten i grönskan 1932. Den politiska korrektheten var ännu inte uppfunnen.
  1. Börja med att ge akt på ditt språk. Om du kommer på dig själv med att säga ”ungdomsgäng” när det handlar om invandrargäng och ”utsatta områden” om platser där invandrare skjuter ihjäl varandra, våldtar och krigar om narkotikarevir istället för att lära sig svenska, arbeta och anpassa sig till Sverige – då är du i farozonen för politisk korrekthet och bör reflektera över vilka ord du använder och varför du använder dem.

De här orden och många andra används frekvent i media, och de har ett syfte: att förneka eller försköna konsekvenserna av massinvandringen och slippa bli kallad ”rasist” eller andra tillmälen. Men det är inte rasism att öppet diskutera invandringens negativa konsekvenser.

Fortsätt läsa ”Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen”