Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg. 

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

Vitt privilegium, del 1. Vi behöver ett motgift mot den nya rasismen

Ett gift sprids i Västvärlden. Nej, jag syftar inte på coronapandemin. Det gift jag syftar på är ideologiskt. Smittan utgår från framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider den sig till Europa, även till Sverige. Smittans namn är ”woke”, en form av identitetspolitik där ras, etnicitet, kön, sexuell läggning och hudfärg betyder allt.

Det här är den första av en serie artiklar där jag ger egna, svenska infallsvinklar på den nya rasismen och begreppet ”White privilege”, vitt privilegium.

Ända tills helt nyligen ansågs det rasistiskt att särbehandla människor på grund av hudfärg och etnicitet. Nu är det precis tvärtom: det anses ”rasistiskt” att behandla alla lika.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 1. Vi behöver ett motgift mot den nya rasismen”

Middag med PK-vännerna – ur en ny bok av Karl-Olov Arnstberg

Karl-Olov Arnstberg.

Den flitige Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, är välkänd för mina läsare. I dagarna har han utkommit med en ny bok, denna gång en roman. Det är hans elfte roman sedan debuten 1977. Lägg därtill en lång rad fakta- och debattböcker. Bokens titel är ”Uppbrott”. Den kan beställas från Debattförlaget.

Karl-Olov Arnstberg har valt romanformen för att kunna skildra vår samtid med lite annorlunda – men fortfarande sakliga och ärliga – förtecken. I centrum för berättelsen står arkitekten Jonas och hans fru Alice, som är dansare. Av politiska skäl utvecklas Jonas och Alice i olika riktning och glider ifrån varandra, och det gäller också den vänkrets som paret omger sig med sedan många år.


Fortsätt läsa ”Middag med PK-vännerna – ur en ny bok av Karl-Olov Arnstberg”

När Svenska kyrkan blev ett redskap för islam

Visste du att Socialdemokraternas kristna gren, Tro och solidaritet, sedan en vecka har en ordförande som är muslim? Jag visste det inte, trots att jag har skrivit mängder av artiklar under årens lopp om Socialdemokraternas nära samarbete med muslimska organisationer

Sara Kukka-Salam, 31, ny ordförande i Socialdemokraternas kristna gren.

Sara Kukka-Salam heter Tro och solidaritets nya ordförande. Hon är född 1989 och har efterträtt Ulf Bjereld på ordförandeposten.

Fortsätt läsa ”När Svenska kyrkan blev ett redskap för islam”

Julian Bream har lämnat oss, men hans musik lever

Plötsligt är han borta. Den engelske gitarrvirtuosen och lutenisten Julian Bream avled den 14 augusti, 87 år gammal. Bakom sig hade han en musikalisk karriär som strängt taget inleddes den 15 juli 1944. Den dagen fyllde Julian Bream elva år. I födelsedagspresent av sin pappa, amatörgitarristen Henry, fick han en gitarr. Resten är lysande musikhistoria.

Filmen är BBC:s hyllning av Julian Bream.

På kort tid har Storbritannien förlorat två av sina mest kända kulturpersonligheter. Författaren och filosofen Sir Roger Scruton (1944-2020) avled den 12 januari, en kort tid före sin 76-årsdag. Jag har gjort en podd till hans minne. 

Hur ska vi klara oss utan dem? Förlusten skulle vara outhärdlig om de inte hade lämnat spår på nätet.

Fortsätt läsa ”Julian Bream har lämnat oss, men hans musik lever”

Grundlurade och belånade till döds – vi är så blåsta vi kan bli

”Demokratin är bara en kuliss” säger Lars Bern. På ett lysande sätt förklarar han i den här videon hur allting hänger ihop, hur globalisterna – det vill säga det multinationella kapitalet med politiska ambitioner – med olika medel gör allt de kan för att utplåna nationerna och nationella intressen.

Fortsätt läsa ”Grundlurade och belånade till döds – vi är så blåsta vi kan bli”

PODD: Medias familjedynastier

Krönikan om hur prestigefyllda och välbetalda jobb i public service tenderar att gå i arv i mediefamiljer, i synnerhet inom skattefinansierade public service, finns nu som podd.

Omkring 8,5 miljarder kronor drivs in från skattebetalarna varje år för att hålla igång Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.

Genom att bygga upp familjedynastier, där utrymme och makt går i arv eller fördelas till familjemedlemmar på annat sätt, kan journalistfamiljer och medieklaner säkra att deras politiska åsikter lever vidare och fortsätter att kolporteras ut till svenska folket. Det är ett sätt att garantera maktinnehav in i framtiden.

Fortsätt läsa ”PODD: Medias familjedynastier”

Mörk främling söker nytt hem

Vad gör man när en katt plötsligt dyker upp från ingenstans och visar att den har utsett dig och ditt hus till sitt nya hem? Jag lever mitt i ett drama och har ingen aning om hur det ska sluta.

Plötsligt finns den bara där, en svart katt som jamar enträget och visar alla tecken på att vara hungrig och törstig.

Jag har aldrig haft katt eller något djur över huvud taget. Jag vet ingenting om katter, deras vanor eller vad de äter. Det beror inte på att jag inte tycker om djur, tvärtom. Men att ta sig an ett djur är ett stort åtagande, och jag har inte tyckt att jag kan erbjuda vad ett djur behöver.

Så en dag finns den bara där. En svart katt som kommer fram ur skogen. Den första dagen stannar den på tjugo meters avstånd och betraktar mig medan den gör tveksamma rörelser med svansen. Jag pratar med den, försöker visa att den inte behöver vara rädd.

Fortsätt läsa ”Mörk främling söker nytt hem”

Medias familjedynastier säkrar fortsatt vänstervridning

Är det en ren slump att Fanny Hedenmo, 28, dotter till tv-kända Anna Hedenmo, arbetar som utrikeskorrespondent för Sveriges Radio?

Eller att SR:s ständiga Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddéns son Edgar Mannheimer cirkulerar mellan olika uppdrag i SR- och SVT-husen med mellanlandningar på Dagens Nyheter?

Radiohuset på Oxenstiernsgatan i Stockholm.

Nej, det är knappast en slump att Fanny Hedenmo och Edgar Mannheimer har de jobb de har. Prestigefyllda och välbetalda jobb i public service tenderar att gå i arv inom mediefamiljer.

Jens Ganman, före detta frilansjournalist i Sveriges Radio Jämtland.

”Att få en anställning på Sveriges Radio eller SVT är som att vinna på Lotto. Du kan sitta där och dricka kaffe i 30 år och producera undermålig journalistik. Det ska så mycket till innan någon lyfter bort dig” säger Jens Ganman, som själv har frilansat i många år för Sveriges Radio, i den här intervjun med Patrik EngellauDet goda samhället (från 24 min).

Den överrepresentation av journalister med vänsteråsikter som har dokumenterats i flera undersökningar är nu inne på andra eller tredje generationen sedan 1960-1970-talen.  Efter Vietnamkrigets slut 1975 sägs ett FNL-demonstrationståg ha delat upp sig i två delar. Den ena halvan gick till SVT-huset, den andra till SIDA.

Fortsätt läsa ”Medias familjedynastier säkrar fortsatt vänstervridning”

I hjärtat hos USA:s farligaste män

SVT visade på söndagskvällen en av de starkaste och mest gastkramande dokumentärfilmer jag har sett på länge. ”The Work” heter den och handlar om USA:s absolut farligaste och mest våldsamma män. Alla är dömda för grova våldsbrott. Det är första gången någonsin som en filmkamera har kommit innanför murarna på högsäkerhetsfängelset Folsom Prison i Kalifornien.

Den unika filmen är gjord av Jairus McLeary – ett familjeprojekt tillsammans med bröderna Eon och Miles och fadern James McLeary. Arbetet, ”the work”, är att nå männen i deras skadade kärna, att nå fram till den smärta som en gång gjorde dem så likgiltiga för andra människors liv att de inte har tvekat att mörda.

Fortsätt läsa ”I hjärtat hos USA:s farligaste män”