Titta på den här bilden! Vad är det partiledarna i sjuklövern håller på med?
Fortsätt läsa ”Det största hotet mot sexuella minoriteter är islam”
Det största hotet mot sexuella minoriteter är islam
Etikett: Karl-Olov Arnstberg
Gästinlägg: K-O Arnstberg granskar HMF-lagen. Del 2.
I sitt andra gästinlägg granskar Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, tjugo domar i HMF-mål (lagen om hets mot folkgrupp). Hans slutsatser är ett totalt underkännande av HMF-lagen och hur den tillämpas av domstolarna:
”Samtliga domar utom en kan klassas som politiska.
I de 20 domar jag gått igenom är det endast en som fyller alla tre rekvisiten, det vill säga den riktar sig mot en folkgrupp, den är hetsande och den är spridd (på nätet). Övriga domar fyller inte samtliga rekvisit. De borde därför inte ha lett till åtal, och de som hamnat inför skranket borde inte ha blivit dömda.”
Fortsätt läsa ”Gästinlägg: K-O Arnstberg granskar HMF-lagen. Del 2.”
Gästinlägg: K-O Arnstberg granskar HMF-lagen. Del 1.
HMF-lagstiftningen, lagen om hets mot folkgrupp, innebär en långtgående inskränkning av yttrandefriheten och kan ge upp till två års fängelse. Vad innebär egentligen hets mot folkgrupp? Vad är hets? Och vad är egentligen en folkgrupp?
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, har gjort en djupdykning i ämnet och funnit besvärande brister både i lagen och dess tillämpning. Med hans tillåtelse publicerar jag den granskning han har gjort i två avsnitt.
Fortsätt läsa ”Gästinlägg: K-O Arnstberg granskar HMF-lagen. Del 1.”
”Sverige blir fattigt och farligt”
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, författare och förläggare, är välbekant för mina läsare. Han har nyligen gett ut boken ”Priset”, där vi är tolv dissidenter som berättar om det pris vi betalat och betalar för vår kritik mot Sveriges ansvarslösa invandringspolitik.
Arnstberg driver också tillsammans med socionomen och journalisten Gunnar Sandelin bloggen ”Invandring och mörkläggning”. I dag publicerar han en angelägen krönika som jag återger delar av här.
”Torsdagen den första februari 2018. Ser på Aktuellt, där den nya rikspolischefen Anders Thornberg intervjuas. Han beskriver ett katastrofläge, där ingenting ser ut att bli bättre. Våldtäkterna stiger snabbt i antal men många utreds inte ens. Anmälningarna läggs på hög. Allt fler poliser ger upp och letar rätt på ett annat jobb. Eftersom det tar tid att utbilda poliser är framtiden mörk.
Thomas Mattsson och renhållningen
Efter mina två krönikor ”Thomas Mattsson och skadeglädjen” och ”Thomas Mattsson och stoltheten” har Expressens chefredaktör Thomas Mattsson känt sig manad att kasta sig in i olika trådar på Twitter. Han gör det med en frenesi som vittnar om att debatten om uthängningar av och drev mot vanliga privatpersoner i Expressen är oerhört viktig för honom.
Priset för sanningen
Trodde du att vi har yttrandefrihet i Sverige? Den är ju fastställd i grundlagen!
Har du tänkt att allt prat om åsiktskorridoren bara är överdrivet och saknar grund? Att de som kritiserar invandringspolitiken verkligen är rasister, nazister och fascister som förtjänar att stigmatiseras, förföljas, skandaliseras och sparkas från sina jobb?
Då är den nyutgivna boken ”Priset” en bok för dig. ”Priset” handlar om vad det kostar att stå utanför den åsiktskorridor som är smalare i Sverige än i något annat västligt land. Boken är en antologi med Karl-Olov Arnstberg som redaktör. Här berättar tolv välkända invandringskritiker om det pris vi betalar för att stå upp för sanningen och för Sverige.
Det är nämligen inte gratis. Priset kan vara mycket högt. Yttrandefriheten är selektiv. Den gäller inte alla och inte heller alla ämnen. Sverige är ett konsensusland där man får ha vilka åsikter man vill, bara man tycker lika som alla andra.
Dagens utbrott. Karl-Olov Arnstberg.
Dagens utbrott står min gode vän Karl-Olov Arnstberg för, professor i etnologi, forskare, författare och förläggare som tillsammans med socionomen och journalisten Gunnar Sandelin driver den utmärkta bloggen Invandring och mörkläggning.
Jag citerar några utvalda stycken ur Karl-Olov Arnstbergs senaste blogginlägg med rubriken ”Dumheten”.
”Ska det vara så omöjligt att skaka fram politiska ledare som:
- Ser som sin skyldighet att låta politiska beslut följas upp av konsekvensutredningar?
- Låter experter göra prognoser för framtida behov?
- Sätter landets och folkets intressen framför den egna karriären?
- Prioriterar nationella intressen framför humanitära stormaktsdrömmar?
- Förstår att de egna invånarna har företrädesrätt framför invandrare?
- Stenhårt jagar bidragsfuskare och välfärdsexploatörer?
- Vet att ett fungerande rättsväsende och en stark försvarsmakt är prioriterade politiska angelägenheter?
- Begriper att det är deras ansvar att lämna över ett välskött land till nästa generation?
- Tar utredningsväsendet och forskningen till hjälp för att styra politiken?
- Lyssnar till och respekterar sina politiska motståndare, i synnerhet de folkligt förankrade politiker som de nu ägnar sig åt att skända?
Föraktet för svaghet och rädslan för styrka
Föraktet för svaghet och rädslan för styrka är två uråldriga drivkrafter som har funnits hos människan ända sedan människosläktet började utvecklas som art. De är varandras motpoler, men båda handlar om överlevnad. Evolutionen belönar styrka i meningen individens och gruppens anpassning till miljö och sammanhang, ”survival of the fittest”, medan svaghet har varit och fortfarande ses som en icke önskvärd egenskap som hotar artens överlevnad.
Om skrivandets nödvändighet
Det är en morgon i början av april 2008. Jag sitter vid frukostbordet och läser som vanligt Dagens Nyheter. När jag kommer till debattsidan studsar jag till. En oväntad rubrik fångar mitt intresse:
Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna
Något liknande kan jag inte påminna mig att vare sig DN eller någon annan tidning har publicerat tidigare. Artikeln är skriven av journalisten och socionomen Gunnar Sandelin, som arbetat som presschef på BRIS (Barnens rätt i samhället) i tolv år och tidigare som journalist på SVT och som socialarbetare. Den ska komma att bli en av DN:s mest lästa debattartiklar någonsin.
Julia Caesar 