Mitt händelselösa liv, del 11. Andrummet

Jag hade nästan glömt känslan. Men när den kommer känner jag igen den. Den bedövande känslan av lättnad och befrielse. Att kunna andas lätt och fritt. Känslan av att återerövra sin plats på jorden. Andrummet är äntligen här.

*Det lilla fiskeläget återhämtar sig stilla efter sommarens belägring. Foto samtliga bilder: Julia Caesar*

Att vara bofast på en plats som under en period varje år intas av stora skaror turister är att återkommande och under lång tid få sina levnadsvillkor påtagligt förändrade. Befolkningen fördubblas och tålamodet prövas.

Jag råkar bo på en plats där ingen vill sätta sin fot på vintern, men där alla vill vara på sommaren.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 11. Andrummet”

Ny podd: Kärlek före Tinder

Tinder är vår tids marknadsplats, där människor marknadsför sig själva som vilken vara som helst.

Vilket utrymme har Tinder för kärlekens magiska gåta och transformerande kraft? Hotar kärleken det individuella projekt som vårt senmoderna samhälle bygger på och som stavas Jag Jag Jag?

OBS! LÄS OM HUR DET HÄR PROGRAMMET KOM TILL

Tro det eller ej, men det har faktiskt funnits kärlek före Tinder.

Fortsätt läsa ”Ny podd: Kärlek före Tinder”

Mitt händelselösa liv, del 10. Behovet att skapa

Jag är en av miljoner svenskar som av olika skäl (sjukdom, ålder, funktionshinder, penningbrist) lever ett stillsamt liv. Jag reser ingenstans. Jag gör ingenting spännande. Många skulle kalla mitt liv händelselöst.

Men varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora. Det är utgångspunkten för min artikelserie på temat ”Mitt händelselösa liv”.

Idag handlar det om hur yttre händelselöshet ger utrymme för det som pågår på ett inre plan. Om behovet av att skapa.

*Universum. Bild: Illustrerad vetenskap.*

Jag känner igen symtomen. Den avgrundsdjupa tröttheten och tomheten, känslan av att all energi är förbrukad. Att vara tömd på hela sitt innehåll. En tyngdlös, svävande känsla utan egentlig kärna.

Det är skapandets pris. Post Pod Depression.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 10. Behovet att skapa”

Mitt händelselösa liv, del 9. Att sätta upp en torkvinda

Alla ni som bor i lägenhet och aldrig har behövt lyfta ett finger för att åstadkomma en torkanordning för er tvätt – ni kommer aldrig att förstå.

Låt mig för all del inte hindra er från att leva i lycklig okunnighet resten av era liv. Men skänk gärna en empatisk tanke till oss som själva tvingas köpa, montera, resa och underhålla en torkvinda.

*Den nya torkvindan är uppenbart uppochner och felmonterad.*

Lättare än man tror kan en torkvinda – precis som man själv och världen i övrigt – hamna uppochner. Lättare än man tror tar såna här praktiska trivialiteter sakta men säkert livet av en. Men ni behöver som sagt inte tänka på det.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 9. Att sätta upp en torkvinda”

Mitt Sommarprogram 2023

Välkommen att lyssna på mitt Sommarprogram på Swebbtv!

I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.

Fortsätt läsa ”Mitt Sommarprogram 2023”

Brinna på medias häxbål – åtta år senare

År 2015 befinner sig Sverige i en masspsykos. Den har länge varit under uppladdning i samband med den migrantinvasion av Europa som betalas av mångmiljardären George Soros och hans Open Society.

I Sverige stiger antalet asylsökande kraftigt vecka för vecka. I oktober 2015 nås årets högsta siffra med 10 000 asylsökande i veckan. Totalt kommer 162 877 asylsökande till Sverige, därav 36 000 så kallade ”ensamkommande barn”. Det svenska mottagningssystemet är nära att kollapsa.

Fortsätt läsa ”Brinna på medias häxbål – åtta år senare”

Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för traktens kulturutbud för oss som bor långt från Kungliga Operan, Konserthuset och Berwaldhallen – men ändå betalar för deras verksamhet.

Den ena är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), är ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården”

Mitt händelselösa liv, del 7. Fästingars oändliga tålamod

Föreställ dig att du är en fästing. Det tar emot, jag vet. Du är ett mycket litet spindeldjur, bara någon millimeter stort.

Du sitter på ett grässtrå och begrundar ditt liv. Väntar på att en människa eller ett djur ska komma förbi så att du kan utföra det centrala i din existens: att suga blod.

Men tänk om ingen har vägarna förbi? Tänk om du aldrig någonsin får minsta lilla blodslurk? Då är din saga all, och vilken mening har ditt liv haft då?

Jag tar dig med på en sightseeing i fästingars till synes händelselösa liv, där det dramatiska slutet slår alla operafinaler med ond, bråd död.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 7. Fästingars oändliga tålamod”

Mitt händelselösa liv, del 6. Nu är turisterna här

Turister anses vara en skyddsvärd folkgrupp som man inte får säga något negativt om. Besöksnäringen är stor i Sverige.

Jag belyser ett annat perspektiv som sällan kommer till tals: vad innebär turismen för ortsbefolkningen på de platser dit turisterna kommer?

*Personerna på bilden har inget samband med texten.*

Jag råkar bo på en plats där ingen vill sätta sin fot på vintern men där alla vill vara på sommaren. Sommartid förvandlas mitt händelselösa liv till en händelsemättad actionthriller. Den ö där jag bor ockuperas av en speciell sorts människor. De kallas turister.

Turister kan definieras som människor som tillfälligt vistas på en plats där de inte bor.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 6. Nu är turisterna här”

Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater

Apparaterna i våra liv – kan man älska dem?

Det beror förstås på hur viktiga de är för vår livsföring. Två apparater kan jag inte leva utan. För mig är de bokstavligen livsviktiga.

Utan dem skulle mitt liv vara ännu mer händelselöst. Precis så händelselöst som det blir när man är död.

April 2020. Mitt hjärta vill inte vara med längre.

Alltihop börjar med en hjärtinfarkt i augusti 2019. Jag förstår att det är en pågående hjärtinfarkt. Jag har alla symtom. Ändå reagerar jag fullständigt irrationellt. Jag tänker ”Det går nog över”.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater”