Om du uppskattar min journalistik och mina poddar kan du donera ett frivilligt belopp.
NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS
Varmt tack för din gåva!
Med anledning av regeringens utnämning av Petra Lundh, 59, till ny rikspolischef efter Anders Thornberg återpublicerar jag min krönika ”Kvinnoväldet leder till samhällskollaps”, publicerad i Nya Tider den 12 oktober och i delvis annan version här på bloggen den 25 september.
I rapporteringen i flertalet media fredagen den 17 november framhålls det som en extra fördel att Petra Lundh är kvinna. I SVT Aktuellt presenteras nyheten av den spädröstade reportern Hedda Berglund, och redan i en av de första meningarna är kännandet i full gång. Petra Lundh uttrycker att hon känner att ”det här känns helt rätt”.
Därpå intervjuas Polisförbundets kvinnliga ordförande Katharina von Sydow om beslutet att utse en biträdande rikspolischef. Hon känner naturligtvis också att utnämningen är helt rätt.
Observera att jag naturligtvis inte utesluter att Petra Lundh kan bli en utomordentligt kapabel rikspolischef. I det rådande desperata läget vad gäller den grova brottslighetens utveckling i Sverige behöver vi en sådan som kan ta i med hårdhandskarna.
Det jag reagerar mot är detta ständiga framhållande av kvinnlig könstillhörighet i sammanhang där förmåga och meriter är allt och kön betydelselöst.
Vart tog männen vägen? Ingen som har sett ett nyhetsprogram i SVT kan ha undgått att lägga märke till den fullständiga dominansen av kvinnor på offentliga poster i den svenska makthierarkin.
Etablerandet av ett matriarkat har lett till ett känslosamhälle, när vi mest av allt är i behov av manlig beslutsamhet och praktiska krafttag.
Utan att vi märkte hur det gick till tycks kvinnor idag sitta på en majoritet av alla maktpositioner i den offentliga sektorn. Förvånande nog kallas det fortfarande ”jämställdhet” när kvinnor på sina håll utgör 100 procent. Under täckmantel av ”kvinnlig frigörelse” och andra manipulativa floskler har ett matriarkat utan demokratisk förankring smugits på oss. Kvinnor, kvinnor överallt är den nya könsmaktsordningen.
Förändringen har gått så långt att det finns anledning att fråga sig om det av vänsterideologiska/feministiska skäl pågår en kanonisering av kvinnan? Ett slags helgonförklaring av ett kön som i decennier framställts som oantastligt – en feministisk madonna vars namn inte är Maria. Antagligen heter hon Sankta Simone (de Beauvoir, 1908–1986), Sankta Monica (Boëthius, 1928–2009) eller Sankta Eva (Moberg, 1932–2011).
Det som började som krav på jämställdhet på 1960-talet ser vi resultaten av idag. Kvinnor dominerar i de högre utbildningarna, de är rikligt representerade på höga och mellanhöga chefsposter, de dominerar den offentliga debatten, och det råder en massiv kvinnlig överrepresentation i alla departement utom försvarsdepartementet. Var och varannan generaldirektör i statliga myndigheter är kvinna.
I samband med den intensiva våg av våldsbrott och gängrelaterade mord som plågar Sverige får vi i nyhetsprogrammen se kvinnliga polis- och andra myndighetschefer som uttalar sig om den våldsamma brottsutvecklingen i Sverige. Barn som skjuter ihjäl barn såg de verkligen inte komma, och de vågar inte knysta om vad som står bakom våldsvågen, nämligen migrantimporten från jordens mest våldsamma och dysfunktionella länder. Mest överrepresenterade i grov våldsbrottslighet är migranternas barn, som är födda i Sverige (Källa: Brå).
När den problematiska Malmöstadsdelen Rosengård skakas av våldsamma upplopp med stenkastning och bilbränder som drabbar både de boende och poliser, förhåller sig polisen passiv. Petra Stenkula, polisområdeschef i Malmö, uttalar i SVT Aktuellt att hon är ”ledsen”. Det är naturligtvis beklagligt att Petra Stenkula är ledsen, men en person i chefsställning förväntas inte i första hand uttrycka sig utifrån sitt privata känsloregister. Som uttalande från en polischef är det direkt förkastligt.
Efter skottlossningen på puben Mulligan’s i Sandviken den 21 september (två döda, varav en blind 71-årig man, två skadade) bjöd polisen in till presskonferens. Vilken överraskning: två av de tre närvarande polischeferna är kvinnor. När människor mördas i stort sett varje dag är jag knappast den enda som vill se manlig beslutsamhet, tuffa tag och manliga värderingar i beslut och praktik. Inte kvinnlig känslosamhet och tycka-synd-om-snyftande med kriminella individer som bryr sig mindre om människoliv än om en hamburgare på McDonald’s.
Jag svär gärna i kyrkan, och jag tycker inte att kvinnor ska vara poliser i yttre tjänst eller ha chefsposter inom polisen
Jag svär gärna i kyrkan, och jag tycker inte att kvinnor ska vara poliser i yttre tjänst eller ha chefsposter inom polisen.
Varken utifrån kvinnors fysiska och psykiska konstitution, eller när Sverige nu är det land där flest människor skjuts ihjäl i hela Europa. Såvitt jag vet finns ingen forskning som styrker några samhällsvinster med kvinnliga poliser visavi en galopperande och allt grövre våldsbrottslighet. Samhällets och allmänhetens behov av skydd måste få väga tyngst.
Officiellt hyllar vi meritokrati i Sverige, det vill säga principen att den mest meriterade ska ha jobbet, oberoende av könstillhörighet. Det märkliga är att när vågskålen tydligt väger över i kvinnornas favör vågar nästan ingen protestera.
Vita män förväntas legitimera sin existens genom att hålla käften. Feministerna har i sex årtionden piskat in tesen att jämställdhet är detsamma som ett ensidigt gynnande av kvinnor.
Prioriteringen av kvinnor på höga poster har satt meritokratin ur spel. Om man har trosor eller kalsonger under kläderna förefaller ha utmanövrerat kompetens som merit.
”Det är svårt för feminister att svälja, men det är ett historiskt och antropologiskt faktum att matriarkatet inte är ett fungerande alternativ till patriarkatet. Det handlar inte om politik och heller inte om kultur, utan om att evolutionen har försett männen och kvinnorna med olika men kompletterande egenskaper” skriver Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, i en text om det dödsdömda matriarkatet. Historiskt sett har inget matriarkat överlevt.
”Feminismen leder inte till ett samhälle med ett kvinnligt och bättre regelverk. Det leder till samhällskollaps” konstaterar Arnstberg vidare.
Den kompakta tystnaden kring curlandet av kvinnor i Sverige får mig att vilja slita täcket av ugglorna som döljer sig i mossen. Vad är det som inte får sägas och varför?
Varför framställs fenomenet kvinnodominans som något entydigt positivt som inte får ifrågasättas eller ens diskuteras? Varför är det tabu att diskutera gränser för kvinnlig representation i maktpositioner men inte för mäns? Män är på grund av sitt kön belagda med munkavle. Ve den man som andas ett uns av kritik mot att kvinnor håller på att ta över samhället på alla nivåer! Han kommer att stenas och snöpas.
Kvinnor har större möjlighet att ifrågasätta obalansen och den rådande könsmaktsordningen, men att frågan ska uppmärksammas från en kritisk synvinkel är ingenting som vi kan förvänta oss generellt från kvinnor. Kvinnligt tänkande föredrar ofta att vila på en grund av bekvämt stillastående än på förändringens kamp och möda. Kämpandet överlåter kvinnorna gärna till männen.
Den feminiseringsprocess av Sverige som har pågått i mer än sex decennier och som fortfarande är tabu att ifrågasätta leder mig till en undran: är det som sker i tysthet eller under ideologiska hurrarop en kanonisering av kvinnan?
Sverige har en faiblesse för att ständigt låta sig dras med i det som den belgiske professorn i psykologi, Mattias Desmet, kallar massformation, en form av masspsykos på samhällsnivå som, om vissa förutsättningar är uppfyllda, får människor att omedvetet tänka likriktat och utan stöd i fakta. Vi har sett prov på det bland annat i det forna Sovjetväldet, Maos Kina och andra diktaturer. Senast såg vi fenomenet i samband med den så kallade ”Covidpandemin” och dess sprutpropaganda. Feminism är en massformation av särskilt malign typ som har förhäxat Västvärlden i decennier.
Dåvarande centerledaren Annie Lööf gav i oktober 2018 ett intressant exempel på hur hon tänker i enlighet med den feministiska massformationen när hon i SVT Skavlan konfronterades med vetenskapliga fakta om könsskillnader av Jordan Peterson, kanadensisk professor i psykologi. Hon drog ett löjets skimmer över sig själv och andra feministiskt troende genom att invända att hon ”inte tror på vetenskapen”, det vill säga den enorma mängd empiriska fakta som finns om skillnader mellan manligt respektive kvinnligt beteende och preferenser.
Om män och kvinnor får välja utbildning och arbete fritt, som i Sverige, gör könen olika val. Valen är förutsägbara och traditionella. Män väljer gärna en teknisk bana, och kvinnor väljer främst ”mjuka”, omvårdande yrken inom sjukvård, skola eller omsorg. Båda inriktningarna behövs, ingen är värd mer än den andra.
”Det som nu sker är att Sveriges inte längre ’goda människor’ tvingar landet att byta till ett rättssystem som klarar att hantera ’onda människor’. De inte längre fullt så goda medborgarna tvingar fram en repressiv stat” skriver Karl-Olov Arnstberg, och konkluderar:
”Män har två uppgifter: att göra kvinnorna gravida och att trygga kvinnorna, barnen och samhället mot hot, både inom samhället och mot fiender som vill anfalla. Det är därför männen förfogar över våldskapitalet. De goda männen måste bekämpa samhällets dåliga män. Här hittar vi en av anledningarna till att matriarkatet inte överlever.
Att svenska män har vanvårdat sitt våldskapital och inte klarar att hålla de dåliga männen stången beror till stor del på att männen anpassat sig efter kvinnliga ideal, vilket de gör för att komma åt det sexuella kapital som kvinnorna kontrollerar.
De goda männen är desarmerade och kan inte stävja de dåliga männens våld.
Det är just detta vi nu ser i Sverige.”
————————————————————————-
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 