”Julen stundade i Svea rike. Snöflingor föllo mjukt och traditionsenligt på taken till såväl höghus som modulbaracker och små röda stugor.
Adventsstjärnorna spredo sitt varma sken i alla fönster som inte voro blockerade av parabolantenner, och eldskenet från hundratals brinnande bilar lyste stämningsfullt mot den mörka himlen i vinternatten.”
Så inleds mitt alternativa julevangelium, som jag enligt traditionen publicerar på julaftonen varje år.
Evangelium enligt Julia är skrivet i en gammaldags språklig form som anknyter till Bibelns julevangelium – men med ett satiriskt innehåll som handlar om vår egen tid på jorden.
Sorgen kommer objuden, och vi är illa förberedda när den knackar på dörren.
Från livets första början är det inskrivet i våra livsvillkor att livet har ett slut. Vi kommer alla att drabbas av sjukdom eller olycka eller annan orsak som avslutar våra liv.
Men samma krafter som har sett till att människolivet har ett slut har också utrustat oss med psykiska försvarsmekanismer som får oss att tränga bort enkla fakta om liv och död. Annars skulle vi inte stå ut.
Det är därför vi ogärna pratar om döden. Eller förbereder vår begravning eller skriver testamente. Eller säger saker som ”OM jag dör”. För vi är ju odödliga! Förberedda är vi aldrig.
En dag i slutet av april i år stiger Nikita Sierra Ademi, 37, över tröskeln till Furulunds trygghetsboende i Partille och börjar arbeta som timvikarie. Till sommaren behövs semestervikarier. Hon får ett månadsvikariat.
Ganska snart börjar det komma in anmälningar från äldre kvinnor på boendet om att värdefulla smycken har försvunnit.
I det nya Sverige får mördare, tjuvar, bedragare och våldtäktsmän jobb i hemtjänsten, ofta i statssubventionerade så kallade introduktionsjobb och nystartsjobb. Hemtjänsten har blivit en soptipp för människor som ingen frivilligt skulle släppa över sin egen tröskel. Gamla, sköra människor offras för politiska och ekonomiska mål.
Och ingen ropar:
”VAD UTSÄTTER VI VÅRA GAMLA FÖR?”
Guld och andra smycken för cirka 450 000 kronor stals under några vår- och sommarveckor från kvinnliga boende på Furulunds trygghetsboende i Partille.
Vad ledningen för Furulunds trygghetsboende inte vet är att kvinnan som de har anställt är genom DNA kopplad till ett omtalat mord i en tygbutik i Göteborg den 13 oktober 2005, det så kallade Stuvkällarmordet.
Arbetsgivaren på äldreboendet har som rutin att begära och kontrollera utdrag ur belastningsregistret i samband med anställning. Men eftersom mordet var preskriberat när DNA-matchningen gjordes 2022 har det inte satt några spår i Nikita Sierra Ademis CV.
Under våren och sommaren i år förvandlas Furulunds trygghetsboende till sin motsats, ett otrygghetscentrum, för de kvinnor i 80-98-årsåldern som bor där. En efter en anmäler fem kvinnor och deras anhöriga att värdefulla smycken har försvunnit. Värdet på de stulna smyckena har av Göteborgs tingsrätt bedömts vara uppåt en halv miljon kronor.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
I en krönika på sajten document.se skriver Kent Andersen, stridbar norsk författare, musiker och före detta lokalpolitiker (FrP och Demokratene), om konsekvenserna av att politikerna vägrade att ta riskbedömningar och varningar på allvar när de importerade befolkningar från utvecklingsländer. Resultatet tvingas vi leva med nu: ökningen av våldtäkter, bomber, granater, skjutvapen och knivar kan inte döljas.
”År 2000 var Sverige ett av världens mest homogena, harmoniska och välskötta länder. Sverige hade en stabil ekonomi, trots att svenskarna inte hade någon olja, låg brottslighet och en befolkning med gemenskapskänsla, trygghet och optimism inför framtiden.
Min farmor och hennes lillebror omkring 1910.
På bara 25 år lyckades svenska politiker förvandla Sverige till Europas våldtäktshuvudstad, med enorma sociala problem och en nivå av våld och brottslighet som annars bara ses i utvecklingsländer.
Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker (FrP).
Allt detta var den negativa konsekvensen av att politikerna vägrade att ta riskbedömningar och varningar på allvar när de importerade befolkningar från utvecklingsländer – eftersom svenskarna är ofelbara i sina egna ögon och allt som går fel alltid är någon annans fel.
Varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora, det intressanta och begrundansvärda.
Idag handlar det om att samtala. Att samtala är en viktig del av vår utveckling och uttryck för vår kultur. Lärandet pågår hela livet.
(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).
Att samtala är att möta en annan människa.
Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för alla parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av andra människor. Att släppa taget om sitt eget ego, släppa in och erbjuda utrymme för en annan.
Samtal är hjärn- och känslogympa på hög nivå.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
Ord avslöjar våra värderingar och berättar vilka vi är. Orden och språket förändras också med tiden och påverkas av vår egen utveckling.
Efter att ha läst och skrivit mycket om äldreomsorg har ordet ”brukare” bitit sig fast och skaver i mig – så mycket att jag bestämmer mig för att gå till botten med ordet. Ordet känns avhumaniserande och nedvärderande, rentav obscent.
Vem i allsin dar har bestämt att äldreomsorgens kunder ska kallas ”brukare”. Och varför?
Är en gammal människa i behov av samhällets stöd enbart tärande? Hon har betalat skatt för välfärden i hela sitt liv och betalar fortfarande.
Ord ramlar inte plötsligt bara ner från himlen. Ord uttrycker den människosyn som samhället för tillfället anammar och omsätter i praktiken.
Ordet ”brukare” som beteckning på kunder i hemtjänst eller annan form av omsorg röjer en människosyn som utvecklingen har sprungit ifrån.Den omedelbara tolkningen av ordet är att det kännetecknar en person som bara förbrukar och tar för sig av det gemensamma, men som inte ger någonting tillbaka. Med andra ord en parasit.
Ingenting av detta stämmer med verkligheten
”Brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord, ett ord som tar människovärdet ifrån äldre människor och andra i behov av hjälp och stöd och förvandlar dem till renodlade konsumenter – personer som är enbart tärande och inte tillför någonting.
Ordet ”brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord på människor som betalar för den hjälp de har rätt till.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
I en lysande och samtidigt blodisande ledare, publicerad på Samhällsnytt, går sajtens politiske redaktör Mats Dagerlind till attack mot dem som bär ansvaret för att äldreomsorgen i Sverige har förvandlats till en skamfläck.
Mats Dagerlind, politisk redaktör för Samhällsnytt.
”Välfärdslandet som övergav sina gamla” är rubriken på ledaren. Med Mats Dagerlinds vänliga tillstånd publicerar jag hans text här på min blogg.
Den angår ALLA. Alla har, har haft eller kommer att ha gamla föräldrar eller andra anhöriga som riskerar att utsättas för vanvård, försummelse eller våld i äldreomsorgen.
ALLA (utom den minoritet som dör unga) kommer själva att bli gamla och behöva hjälp i sin dagliga livsföring. Äldreomsorg är en tillitsbransch, men så ser det inte ut idag.
Här är Mats Dagerlinds skildring av ett Sverige som gått från folkhem till förnedring av dem som byggde landet.
(Husbild från Bullermyren, Borlänge. Infälld bild från grävandet av Göta kanal 1810-1832).
Vi är våra rötter. De är den äkta kärnan i oss. Ur våra rötter och vårt ursprung grundar vi vår identitet.
Sent omsider börjar vi inse att vår identitet som svenskar är stöldbegärlig. Många gör anspråk på den, inte bara för att begå brott, utan för att posera i den – som om den vore ett klädesplagg som man kan ta av sig och på sig efter behag.
Den tredje och sista delen i min trilogi med hösten som tema är i faggorna. På lördag den 1 november – som är Alla Helgons dag – publiceras den på Swebbtv.
Håll ut!
————————————————————-
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
Med benäget tillstånd av artikelförfattaren, Karl-Olov Arnstberg, publicerar jag hans senaste krönika från bloggen Invandring & mörkläggning. Karl-Olov Arnstberg är professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet. Här skriver han om den alltmer oroande demografiska utvecklingen utifrån det faktum att det föds allt färre barn.
Karl-Olov Arnstberg.
I grunden har människor fyra slags relationer med varandra. Den första och viktigaste är att man är släkt, vilket gäller från de närmaste, som föräldrar och barn, till dem som är längst bort i klanen. Klansamhället är den politiska föregångare som fortfarande konkurrerar med den liberala demokratin.
Julia Caesar 