Sagan om morfar, mormor och de sju barnbarnen Skråmo

Journalisterna har fixat vad de tror är en happy end. De sju barnen Skråmo landade på onsdagsmorgonen på Landvetters flygplats i Göteborg. Nu tar socialtjänsten tills vidare över ansvaret för barnen. 

Patricio Galvez och hans sju barnbarn i det fallna ”kalifatet” i Syrien.

Men berättelsen om barnen Skråmo och de andra IS-barnen är ingen lycklig saga. De representerar den svåraste uppgift ett samhälle någonsin har ställts inför. I flyktinglägret al Hol i Syrien finns fortfarande 60-80 barn kvar med anknytning till Sverige och ett oräkneligt antal yazidiska barn som är offer för IS. 

Fortsätt läsa ”Sagan om morfar, mormor och de sju barnbarnen Skråmo”

Barnen Skråmo: hårresande övergrepp mot barn i djup kris

Alla älskar goda sagor med lyckligt slut. Vissa älskar dem så mycket att de är beredda att stöpa om verkligheten till en saga. I sagans värld kapas alla förtöjningar till realiteter, och barn tilldelas en magisk roll som bärare av den absoluta oskulden och godheten.

Aktivismjournalistik. Mohammed Skråmo, ettårig son till IS-terroristerna Michael Skråmo och hans fru Amanda Gonzales. Dagens Nyheter är en av de flitigaste aktivisterna med agenda att förvandla mördarsekten IS till en snyfthistoria om oskyldiga barn.

Ni har säkert sett bilden på ettårige Mohammed Skråmo, yngste son till de döda IS-terroristerna Michael Skråmo och hans hustru Amanda Gonzales. Vem kan vara oberörd av ett litet barns vädjande blick? Men bakom de rörande bilderna finns en avsikt, ett cyniskt spel där barn utnyttjas och etiska barriärer sprängs.

Fortsätt läsa ”Barnen Skråmo: hårresande övergrepp mot barn i djup kris”

Min mest ”rasistiska” krönika någonsin: Gökens förlorade värdegrund

Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.

Nu är den på väg från sin övervintring i Afrika, söder om Sahara. Under den första delen av maj hörs gökens karaktäristiska tvåtonsläte i södra Sverige – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.

Som traditionen bjuder publicerar jag i maj min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.

Fortsätt läsa ”Min mest ”rasistiska” krönika någonsin: Gökens förlorade värdegrund”

Ansvarslös mediakampanj för att ta ”hem” IS-barnen

Medias kampanj för att ta ”hem” IS-terroristernas barn har spårat ur fullständigt. Föräldralösa barn används som verktyg i ett samvetslöst spel som gynnar mördarsektens mål att fortsätta bygga sitt ”kalifat” och fortsätta slakta ”otrogna”. 

Regeringen har gjort klart att den vältrar över ansvaret för en lång rad underlåtenhetssynder och misslyckanden på den sista och svagaste länken i kedjan; socialsekreterarna.

IS-terroristen Michael Skråmo hyllar mördarsekten IS tillsammans med ett av sina sju barn. Sedan Skråmo och barnens mamma dött är barnen föräldralösa och används som spjutspetsar i medias kampanj för att få ”hem” alla IS-barn.

Omedvetenheten är det som skrämmer mig mest. Än en gång kidnappas en debatt med livsavgörande konsekvenser av aningslösa, destruktiva krafter. De som styr debatten om IS-barnen skyr fakta och kunskap som pesten och agerar utifrån okunnighet, grundlösa myter och egoistiska motiv. Deras omedvetenhet kommer att få allvarliga konsekvenser för oss alla.

Jag har tidigare skrivit om IS-barnen här och här. Jag hade hoppats slippa skriva mer om dem, men medias och regeringens agerande är så uppseendeväckande ansvarslöst att det inte kan få stå oemotsagt.

Fortsätt läsa ”Ansvarslös mediakampanj för att ta ”hem” IS-barnen”

K-O Arnstberg: Siffrorna avslöjar folkutbytet

”En majoritet av migranterna är muslimer som gärna vill leva i ett välfärdsland men inte har något intresse av att integreras med majoritetsbefolkningen.

Den politiska eliten avfärdar ifrågasättanden av den demografiska utvecklingen som rasistiska, trots att den är av avgörande betydelse för Sveriges framtid. Så fungerar godhetsreligionen.”

Det skriver Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, i det här inlägget som jag har fått hans vänliga tillstånd att publicera.

I Sverige föddes under förra året 1,76 barn per kvinna. Utomeuropeiska kvinnor som föder barn i Sverige föder mellan 2,24 och 2,98 barn. Obalansen påverkar snabbt vår demografi.

Fortsätt läsa ”K-O Arnstberg: Siffrorna avslöjar folkutbytet”

Ebba, gravfriden och anständigheten

Det finns en gräns för varje civilisation när den inte längre kan kallas civilisation. Sverige har passerat den gränsen på en mängd områden, men låt oss för enkelhetens skull välja ett exempel: elvaåriga Ebba Åkerlund som dödades i ett islamistiskt terrordåd av den illegale invandraren Rakhmat Akilov för två år sedan.

Låt oss vidare utgå ifrån att gränsen mellan civilisation och icke-civilisation framför allt handlar om anständighet.

Elvaåriga Ebba Åkerlund dödades av en islamistisk terrorist när hon var på väg hem från skolan. Hennes grav skändas  gång på gång av en 59-årig polsk medborgare som inte döms till utvisning.

Den svenska staten skyddade inte Ebba Åkerlunds liv. Den har heller inte velat skydda hennes grav från skändning och brott mot griftefriden. Hela den kedja av händelser som drabbat Ebba Åkerlund och hennes anhöriga vittnar om en total frånvaro av ansvar och anständighet i det svenska samhällssystemet.

Fortsätt läsa ”Ebba, gravfriden och anständigheten”

Kent Andersen: Globalisternas lögn om gemenskap och sammanhållning

”Det är inte ”högerextremister” som får förnuftiga européer att hata islam. Det är islam som får människor att hata islam. Detta vill inte EU-eliten eller muslimska ledare förstå” skriver den norske författaren Kent Andersen i en krönika på Document.no som jag har översatt.

Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker.

Av Kent Andersen

Globalisterna gillar att leka med ord. Och då helst ord som är till brädden fyllda av positivitet, som ”bärkraft” eller det ännu starkare ordet ”sammanhållning”. Du hör det i festtal, i artiklar och inlägg på Twitter, att ”sammanhållning” är idealet för vårt samhälle, och vem vågar kritisera sammanhållning?

Fortsätt läsa ”Kent Andersen: Globalisternas lögn om gemenskap och sammanhållning”

Förföljelsen av kristna den värsta någonsin i historien

Åtta samordnade sprängattentat i tre städer i Sri Lanka, hittills minst 359 döda och drygt 500 skadade i ett islamistiskt massmord. Sex av explosionerna inträffade samtidigt, klockan 08.45 på söndagsmorgonen lokal tid. Närmare 60 personer är gripna, misstänkta för terrorattackerna mot kyrkor och hotell. De flesta offren dödades av självmordsbombare när de samlades till högmässa på kristendomens stora dag, påskdagen.

Terrordåden bär IS’ signum, och IS tog på tisdagen via sin propagandakanal Amaq på sig att ligga bakom attackerna.

S:t Sebastian’s kyrka i Negombo, norr om staden Colombo, efter explosionen på påskdagen den 21 april 2019. Vid explosionen dödades enligt polisen 67 personer i kyrkan. Foto: STR/AFP Fortsätt läsa ”Förföljelsen av kristna den värsta någonsin i historien”

Mattéuspassionen: en vandring från djupaste smärta och död till återuppståndelse, liv och ljus.

Påsk är inte bara gula borddukar, björkris med hönsfjädrar och att äta massor av sill, lax och smågodis. Det är lätt att glömma att påsken är en kristen högtid, en av kyrkoårets två största, en vandring från djupaste smärta och död, från Jesu död på korset till återuppståndelse, liv och ljus.

Ingen har som Johann Sebastian Bach (1685-1750) gestaltat passionshistorien i det stora verk för kör, solister och orkester som heter Mattéuspassionen, med verknummer BWV 244, skriven 1727. Librettot skrevs av Christian Friedrich Henrici.

I den här musiken tar musikhistoriens största geni oss med på en andlig resa och delar med sig av sin egen starka, kristna tro. Bach brukade ge Gud äran av sina kompositioner med överskriften ”Soli Deo Gloria” – latin för ”Ära åt Gud allena”. När han emellanåt fick frågan hur han kunnat bli så skicklig inom sin konst, svarade han helt enkelt: ”Jag arbetar hårt. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt.”

Bach var uppskattad i sin samtid, men mer som organist och kyrkomusiker än som tonsättare. Han var heller ingen kringresande entreprenör som slog på trumman för sig själv. Han var den trogne organisten i Thomaskyrkan i Leipzig, från 1723 till sin död 1750, och lämnade centrala Tyskland bara ett par gånger. Inte heller då färdades han långt. Under hans livstid började musikmodet ändras i riktning mot enklare melodik, och hans musik blev omodern. Men Bach fortsatte komponera på det gamla polyfona sättet och brydde sig inte om tidens modeväxlingar.

När han dog den 28 juli 1750, 65 år gammal, väckte det ingen större uppmärksamhet. Hans grav på Johannes kyrkogård i Leipzig märktes inte ut. Inga människor kantade gatorna när hans begravningståg drog genom staden. Kistan flyttades inte in i kyrkan förrän nästan 150 år senare, 1894.

Genom århundradena ljuder Bachs musik för oss. Inspelningen är gjord 1970 på tidstrogna instrument. Vienna Concentus Musicus, Regensburg, leds av dirigenten Nikolaus Harnoncourt.
Cathedral Boys Choir, Cambridge King’s College Choir.

Solister: Paul Esswood (countertenor), Tom Sutcliffe (countertenor), James Bowman (countertenor), Kurt Equiluz (tenor), Nigel Rogers (tenor), Karl Ridderbusch (bas), Max van Egmond (bas), Michael Schopper (bas).

Med Bachs musik önskar jag mina läsare en stilla, ljus och vacker påsk.

Bachs grav i Thomaskyrkan i Leipzig.