Utpressningspolitik

Varje förälder vet att man inte kan släppa ut ett 2-3-årigt barn vind för våg utan vuxen tillsyn. Risken är överhängande att barnet gör sig illa på något sätt, i värsta fall springer ut i gatan framför en bil och blir ihjälkört.

Vad varje röstberättigad svensk borde veta är att det är förenat med överhängande fara för Sveriges och svenska folkets säkerhet och överlevnad att släppa fram den pubertetssekt som kallar sig miljöpartiet till makten. Ansvarslösa barn som sparkar och skriker för att få som de vill ska inte ha makt.

Än en gång har socialdemokraterna i regeringen vikt sig för det lilla ständigt pubertetsupproriska miljöpartiet. Regeringen lägger sig platt för asylaktivister i och utanför mp, ger amnesti för illegala afghaner utan asylskäl, går emot sina egna lagar (utlänningslagen och EBO-lagen) och desavouerar migrationsverkets och migrationsdomstolarnas beslut. Samt visar hur mycket blanka fan de ger i konsekvenserna för svenska folket (edit: vi som råkar bo och vara födda i det här landet). En praktvurpa som kommer att stå både ansvariga socialdemokrater och svenska folket dyrt.

På typiskt tonårsvis kastar sig miljöpartiet än en gång skrikande på golvet, stampar med lilla foten och hotade enligt uppgift med att ställa kabinettsfråga och lämna regeringen om socialdemokraterna inte lät dem få sin vilja fram. Det vore verkligen en nåd att stilla bedja om att det här lilla fullkomligt ansvarslösa partiet med destruktivitet som sin politiska agenda en gång för alla lämnar maktens boningar och slår sig ner i någon avlägsen trakt där de kan sysselsätta sig med nässelslöjd eller ekologisk värdegrundstovning.

Det beslut som regeringen meddelade på måndagen innebär att de ”ensamkommande” (oftast unga afghanska män utan asylskäl) som kom till Sverige och sökte asyl före 24 november 2015, när regeringen lade om migrationspolitiken, och har väntat 15 månader eller mer på beslut om uppehållstillstånd får en ny prövning och möjlighet till tillfälligt uppehållstillstånd i fyra år.

Skyddsbehovet prövas inte igen, utan uppehållstillståndet knyts av någon anledning till gymnasiestudier i Sverige. Däremot ska det inte längre gå att som ensamkommande bosätta sig var i landet man vill. Mp var tvungna att gå med på att justera lagen om eget boende, EBO-lagen.

Rekordåret 2015 kom 162 877 asylsökande till Sverige. Belastningen på migrationsverket blev enorm och handläggningstiderna långa. Av de 162 877 påstod 35 369 att de var minderåriga. 23 480 uppgav att de kom från Afghanistan, men många ur folkgruppen hazarer har aldrig satt sin fot i Afghanistan utan kommer från Iran eller Pakistan.

Statsminister Stefan Löfven och hans barnaskara

När Rättsmedicinalverket sent omsider, flera år försenade och förhindrade av lobbyister som Svenska Barnläkarföreningen, har gjort åldersbestämningar har det visat sig att 84 procent av dem som kommit som ”ensamkommande barn” har ljugit om sin ålder och i verkligheten är vuxna män över 18 år. De här männen (den absoluta majoriteten är män) har i många fall redan fått sina asylansökningar behandlade i flera instanser ända upp till migrationsöverdomstolen och fått avslag eftersom de saknar asylskäl. Att vilja bo i Sverige eller ha fått kompisar här är inga asylskäl.

Av dem som kom till Sverige före den 24 november 2015 har drygt 2 000 fyllt 18 under väntetiden, och den största gruppen, 6 300, har efter åldersbestämningar befunnits vara vuxna. Trots att de har bluffat sig in i Sverige genom att ljuga om sin ålder får de stanna.

Orsaken är att högljudda vänsterextrema asylaktivister och hysteriska lobbyister som batikhäxorna i #vistårinteut, och även politiker som Rosanna Dinamarca (v) och Gudrun Schyman (Fi,) har krävt att den utlänningslag som de själva har varit med om att stifta inte ska gälla för just gruppen vuxna afghanska män.

”En grön seger med stark bismak” skriver Ewa Stenberg i en kommentar till regeringsbeslutet i Dagens Nyheter och konstaterar att mp:s gröna gloria har ”hamnat lite på sned”. Så sent som på mp-kongressen i maj var partistyrelsen emot att kräva amnesti för ensamkommande, eftersom partiet inte ville väcka falska förhoppningar eller var berett att lämna regeringen på frågan. Sedan tog asylaktivismen över, och de diminutiva ansatserna till ansvarskänsla flög bort över hustaken på Södermalm.

Socialdemokraterna har både genom statsminister Stefan Löfven och migrationsminister Helene Fritzon gång på gång uttalat att ”det ska vara ordning och reda i invandringspolitiken”, och ”Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej, och den som har fått avslag ska lämna landet”.

Bland annat bedyrade Stefan Löfven just det efter det islamistiska terrordådet på Drottninggatan i Stockholm i april när det stod klart att terroristen Rakhmat Akilov vistades i Sverige illegalt och skulle ha utvisats. Terrordådet tog fem liv och skadade 15 personer.

Bluddermakaren Stefan Löfven visar gång på gång att hans ord inte är vatten värda. Resultatet när socialdemokrater och miljöpartister ska regera ihop är utpressningspolitik där den som skriker högst, hotar mest och stampar mest i golvet vinner. En hatifnattpolitik där det hattas hit och dit, inga löften hålls och ingenting går att lita på. Det är ungefär som i en familj där föräldrarna har abdikerat från föräldrarollen och gömt sig under bordet medan familjens tonåringar får härja fritt och riva huset ostört.

Media spelar med, för de är också asylaktivister som tycker att alla som vill bo i Sverige ska få göra det. De fokuserar på spelteori – vad gynnar miljöpartiet mest, och vad är bäst för socialdemokraterna? Spelteori – det är vad svensk politik handlar om för de journalister som har i uppdrag att bevaka den politiska händelseutvecklingen. De lyfter sig i håret till ett högre abstrakt plan som de själva tycker är spännande. Som en fotbollsmatch. Vem gör bästa dribblingen? Intresset för politikens konsekvenser för Sverige och identifikationen med övriga svenska folket är noll.

I måndagskvällens sändningar excellerade den politiske kommentatorn Mats Knutson just i spelteori, både i SVT Rapport  och Aktuellt. Säkert intressant för honom och den lilla klubben politiska reportrar och kommentatorer men fullkomligt ointressant för allmänheten.

Hur påverkar regeringens beslut svenska folket? Det är det verkligt intressanta, det som handlar om vanliga människors liv och verklighet. Vad blir skattebetalarnas nota för ytterligare 8 – 9 000 afghanska män som ska bo kvar i dyra HVB-boenden och kostas på gymnasieutbildning? Det har regeringen inte en aning om och bryr sig inte heller, det är ju andra som betalar. En högtstående och världsomfattande miljöpartistisk moral måste få kosta.

Vilka signaler ger beslutet till omvärlden, kommer det att resultera i ännu en tsunami av asylsökande ekonomiska migranter utan asylskäl? Hur påverkar beslutet tryggheten för flickor och kvinnor, och för den delen även pojkar, mot bakgrund av att afghaner har en mycket stor överrepresentation i sexualbrott? Enligt en studie av 4 000 domar i sexualbrottmål som gjorts av Patrik Jonasson är var fjärde våldtäktsman som agerat i grupp afghan. 85 procent av dem som dömts för gruppvåldtäkt mot män är afghaner.

För regeringen räcker det inte med det kaos som redan råder i migrationspolitiken. Det räcker inte med tsunamin på 163 000 utlänningar som vällde in i Sverige 2015 och vars konsekvenser fortsätter att drabba landet under lång tid framåt. Det liksom kliar i fingrarna att hela tiden skapa nytt kaos. ”Ordning och reda” – ska vi inte ta den om Rödluvan och vargen också?

”Gymnasieamnestin är orättvis på så många plan. Den skapar en gräddfil för en utvald grupp unga vuxna utan skyddsskäl. De erbjuds nu mer generösa villkor för sina uppehållstillstånd än krigsflyktingar från Syrien. Det är miljöpartiets klassiska linje i flyktingpolitiken. Det är aldrig skyddsbehoven som är avgörande, utan att sy ihop olika godtyckliga lösningar för de som redan är här och riskerar att utvisas” skriver Expressen i en osignerad ledare.

Isabella Lövin (mp) säger på presskonferensen att hon är glad.

”Det här är väldigt viktigt för hela det medmänskliga Sverige och alla de som har kämpat för de här ungdomarnas möjlighet att få en tryggad framtid.”

Mycket avslöjande. Politiska beslut fattas alltså för att göra svenska vänsteraktivister, batikhäxor och mp-väljare glada, ”alla de som har kämpat för de här ungdomarna”.

Ylva Johansson (s) är glad över att Isabella Lövin är glad. Men anletsdragen stramar.

Stefan Löfven väljer att inte närvara vid presskonferensen. Även det naturligtvis ett strategiskt beslut.

Per Gudmundson skriver i en ledare i Svenska Dagbladet:

”Den som tror att detta handlar om att Stefan Löfven bryr sig om unga afghanska män, väljer att göra det lätt för sig. Pengarna spelar ingen roll heller. Inte heller rättsstatens principer, eller respekten för myndighetsbeslut.

Han gör vad som behövs för att behålla makten. Om det krävs att han ser ut som en förlorare i spelet mot miljöpartiet så gör han det. Det övergripande målet är att förhindra borgerlig enighet.

Och Stefan Löfven är överlägset skickligast i det gamet. Han spelar skjortan av Alliansen, gång på gång.”

På bloggen Fristad skriver Hans Li Engnell:

”Måndagen den 27 november kommer bli ihågkommen som ännu en dag när svenska politiker hukade för högljudda opinionsströmmar och lät det egna maktbegäret gå före allt annat.
Sverige styrs av en intellektuellt ohederlig och moraliskt bankrutt regering. Det går inte att känna annat än ett djupt förakt för dessa ursäkter till politiska ledare.”

Ordet är utpressningspolitik, kombinerat med totalt ointresse för politikens följder. Allt handlar om att klänga sig fast vid makten så länge det bara går.