Den kan inte klassas som något annat än Hötorgskonst. Marknadsvärdet torde ligga på en 50-lapp eller högst en hundring på loppis. Men när tavlan den sista dagen i augusti 2022 kan spikas upp på min vägg är det slutet på en 22-årig resa. Eller egentligen en 93-årig resa.
Efter en lång färd i flera etapper har tavlan äntligen kommit hem. Dit där den ska vara.
Tavlan har äntligen kommit hem. Signeringen är omöjlig att läsa, men tavlan målades 1933. Foto: Julia Caesar
Varför gav jag inte bara upp? För att jag är ovanligt envis. Och för att tavlan på något sätt bad om att få komma hem.
Hur kan en närmast värdelös tavla betyda så mycket? Jag förstår om det är svårt för andra att förstå.
Ibland förs man oplanerat och oförberett ett steg tillbaka i tiden. Det är en omvälvande upplevelse.
Plötsligt dyker namnet Nidal Malik Hasan upp igen. Det låter bekant på något sätt.
Nidal Malik Hasan, 56, är militärpsykiatern som mördade tretton personer och ett ofött barn och skadade fler än 30 vid en jihadistisk massaker på militärbasen Fort Hood i Texas 2009.
Enligt tidigare beslut av USA:s president Donald Trump ska avrättningen av den dödsdömde islamistiske terroristen ske genom arkebusering, den första i USA sedan 1945. Datum är fastställt till den 3 december. Avrättningen skulle direktsändas i media, enligt Pentagon-källor.
Nu (torsdag 15 oktober) meddelar Trump att avrättningen inte kommer att sändas offentligt, vilket både han och krigsminister Pete Hegseth tidigare föreslog.
Enligt Trump grundar sig beslutet på att många ”goda och välmenande” människor inte vill att avrättningen ska vara publik.
Nyheten knuffar mig tillbaka sexton år i tiden, till 2010. Då skrev jag boken ”Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt”.
I kapitel 9, ”En totalitär ideologi” skriver jag om islam, islamistiska terrordåd och om jihad, den permanenta krigföring som alla muslimer är skyldiga att bedriva mot Väst och oss ”otrogna”.
Min bok ”Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt” kom ut 2010. Samtliga 349 riksdagsledamöter fick ett exemplar.
I kapitlet ägnar jag en stor del av utrymmet åt Nidal Malik Hsan och den jihadistiska massaker som han begick på militärbasen Fort Hood i Texas den 5 november 2009.
Nidal Malik Hasan, dödsdömd terrorist med palestinskt ursprung. Vid en massaker på militärbasen Fort Hood i Texas 2009 mördade han 13 personer plus ett ofött barn.
Ett nytt fall som liknar ”Göteborgsfallet” nyligen, där en 5-årig flicka innebrändes sedan hon lämnats ensam hemma av sin mamma vid minst 42 tillfällen, har lett till åtal mot en 25-årig kvinna i Luleå.
Brottsrubriceringen är misstänkt ”Framkallande av fara för annan”. Genom att kvinnan har lämnat sin 3-årige son ensam under lång tid har han utsatts för livsfara eller risk för kroppsskada, enligt åklagaren. Om kvinnan döms kan hon straffas med alltifrån böter till fängelse i högst tre år.
Kvinnans 3-årige son hade på något sätt lyckats ta sig ut på balkongen till den lägenhet där han bor i centrala Luleå och hittades gråtande där av sin mormor. Mamman, som lider av psykisk ohälsa, hade lämnat pojken ensam hemma en längre tid. Lägenheten var enormt stökig och innehöll många faror för ett litet barn.
Den 3-årige pojken lämnades ensam i den extremt stökiga lägenheten, full av föremål som kan vara farliga för en 3-åring. Foto: Polisen.
Mamman hade gett sig av på natten och lämnat 3-åringen ensam hemma. Vid 15-tiden följande dag hittas han av sin mormor. Hon klättrar upp på balkongen och kan på det sättet ta sig in i lägenheten och ta hand om pojken och ta med sig honom hem. Hon gör också en anmälan till socialtjänsten.
I en återpublicerad serie om tre program med hösten som tema – ett om september, ett om oktober och ett tredje om november – tar jag upp tankar om den sommar som vi nyss har lämnat bakom oss och vad hösten innebär för oss.
September kommer som en befriare med klarhet och rymd. September tar formuleringsprivilegiet från sommaren.
Foto: Julia Caesar
Jag berättar hur det känns när armador av fullsatta båtar landsätter hundratusentals turister som tar över en ö.
I september blir luften plötsligt möjlig att andas. Den fyller våra lungor med sin tunna skärpa och svala klarhet. Nu är vi fria att tänka våra egna tankar, återta våra egna yttre och inre rum.
Ön ligger nära evigheten, född ur evigheten. Där hav möter land skriver historien sin berättelse längs strandlinjen. Uråldriga bergarter berättar om en skapelseprocess som började för nästan 2 miljarder år sedan.
Orubbliga klippblock rasar när underlaget sviktar. Foto: Julia Caesar.
Ön jag bor på är en tropisk ö, en kalkstensplatta som är en del av kontinentalplattan Baltica, född och uppstigen ur det grunda och varma Littorinahavet nära ekvatorn under den geologiska period för mer än 400 miljoner år sedan som kallas silur.
Foto: Julia Caesar
En ö där ortsbefolkningen lever ett stilla liv tio eller elva månader om året. Jag berättar om lättnaden när besökarna åker hem och öborna äntligen kan andas. I en tillbakablick är september för mig och många andra en tid av nåd och tacksamhet.
Vi välkomnar september, årets bästa månad. Lingonen lyser som glada röda prickar i skogen. I september strör någon dagar av nåd över oss.
Jag sitter på en klippa vid havet och funderar på varför vi så sällan använder ordet ”nåd”. Räds vi allvaret och högtidligheten i ordet?
Höstsolen förmedlar ett ”Glöm mig inte. Jag är snart tillbaka.” Foto: Julia Caesar
Livet ska ju vara en fest! Det har SVT inpräntat i oss. Många svenskar har en närmast hysterisk rädsla för allvar, och allvar och högtidlighet går hand i hand.
För mig är ordet och upplevelsen av nåd nära förbundna med tacksamhet. Kanske är det tacksamheten vi värjer oss mot?
I programmet bjuds lyssnaren på vacker höstmusik och dikter av en av Sveriges mest lästa och älskade författare,Gerda Antti, (1929-2026), ur hennes sista bok ”Alla mina dagar”. Gerda Antti gick bort den 6 mars i år.
Den folkkära och mångfaldigt prisbelönta författaren Gerda Antti gick bort den 6 mars 2026.
I början av 1980-talet bestämde jag mig för att åka ner till Kisa i Östergötland och intervjua Gerda Antti för Dagens Nyheter.
”Jag känner mig som en urmjölkad ko”
Men så lätt skulle det inte gå. 1984 avböjde hon en intervju, vänligt men bestämt. Hon kände sig som en utmjölkad ko, skrev hon, efter allt intervjuande och allt pratande på bibliotek. Nu ville hon gå in i en större isolering för att kunna skriva igen.
Det blev juni 1985 innan hon ville prata med mig. Då var hon 55 år.
”Jag känner mig som Filifjonkan i Tove Janssons böcker” deklarerade hon.
”Jag älskar åsknedslag och översvämningar och katastrofer, allting som visar att människan inte är den herre över tillvaron som hon inbillar sig. Soliga perfekta dagar tråkar ut mig.”
Artikeln publicerades över en halv sida i DN den 23 juni 1985 under rubriken ”Filifjonkan som känner svenskens själ”.
Jag hittade henne på ett äldreboende i Kisa
När jag förra året skulle göra en serie podcasts med hösten som tema var det Gerda Anttis röst jag behövde. Hennes prosadikter, som i sin enkelhet sammanfattar hela livet. Hon hade hunnit bli 96 år, och jag visste inte ens om hon levde. Jag hittade henne på ett äldreboende i Kisa.
Jag hade köpt hennes senaste bok, ”Alla mina dagar” från 2022, en ”funderingsbok”. Att den skulle bli hennes sista visste jag inte då.
”Alla mina dagar” blev Gerda Anttis sista bok av totalt tjugoen. Foto: Östgötacorren.
Jag ville ha hennes tillstånd att citera några av hennes dikter i mina poddar.
”Du kan citera vad du vill” sa hon.
”Bach är alltid bra”
Vi diskuterade musikvalet i en podd, och när jag föreslog ett mindre känt stycke, en sonatina av Bach, blev hon förtjust.
”Bach är alltid bra.”
Hon gladde sig mycket över att bli uppmärksammad i en för henne ny form – podd – men hade inte tillgång till den teknik som behövdes för att lyssna på poddarna på äldreboendet. Istället skickade jag mitt manus till henne.
Skådespelaren Rasmus Dahlstedt läser poesi av poeten och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer (1931-2015).
Rasmus Dahlstedt.
Programmen om oktober och november kommer att publiceras under respektive månader.
